Barnkonsekvensanalysarbetet

Kyrkomötet beslöt i god ordning om att barnkonsekvensanalyser alltid ska göras. Görs de inte, kan beslut överklagas. Därför förekommer numera några rader vid alla beslut att just detta beslut efter en barnkonsekvensanalys visat sig inte ha några särskilda konsekvenser för barn. Så håller det på. För att det alls ska kunna hålla på, måste det till utbildning. Material, kursdagar och konferenser. Anställda och förtroendevalda lägger tid på detta. På nationell nivå och i stiften behövs handläggare för frågan.

Själva saken påminner om de två metoderna för att ta bort en prickskytt, "sniper". Den ena är att vi lokaliserar var prickskytten befinner sig och så får en egen prickskytt försöka skjuta fienden, som sitter maskerad i ett träd. Den andra metoden är at ringa in koordinaterna till den dunge där trädet med prickskytten finns och så läggs artillerield över hela dungen. Den är borta och prickskytten med den. Ni förstår principen. Den fungerar. Om inte prickskytten gått sin väg, förstås.

När jag var ung präst behövdes inga barnkonsekvensanalyser. De gjorde sig ändå. Först när det inte är så, måste saken beslutas och byråkratiseras. I en någotsånär levande församling finns det barn, unga och föräldrar. De kan alla, samtliga, se vad som behöver göras, om det finns sådant som inte är riktigt klokt och föreslå sådant som är bättre. Barnkonsekvensanalysen gör sig själv. Nerifrån. Som en självklarhet. Först när verksamhetskyrkan tar gestalt, måste det vidtas åtgärder uppifrån. I brist på liv, får vi paragrafer.

Beslutsfattarna då? Om de inte är rena idioter torde det räcka med en påminnelse om att beslut som fattas får konsekvenser. Inte bara för barn. Frågan som naturligen skulle ställas är väl alltid vad beslut innebär. När Torbjörn Fälldin var statsminister, kunde han fråga om konsekvenserna av ett förslag till exempel för hans mamma. Om föredragande tjänsteman inte kunde förklara den saken, fick tjänstemannen gå, och komma tillbaka med besked vid en ny föredragning. Vid varje beslut behövs en konsekvensanalys.

Sannolikt är det kyrkopolitiskt omöjligt att få bort beslutet om barnkonsekvensanalys, inte ens med argumentet att beslutet inte får några konsekvenser ens för barn. Men var det inte ett fall där en kyrkogårdsutvidgning stoppades eftersom en barnkonsekvensanalys aldrig gjort och det låg ett fritidshem, som använde den mark som nu skulle bli kyrkogård? Jo. Kunde inte den skaen hanterats på ett vettigt sätt i det lokala utan att alla ska sitta med barnkonsekvensanalyspaketet till en kostnad om vi räknar arbetstid, som blir rätt ansenlig. 40 personer på en kursdag i något lokalt sammanhang är en arbetsvecka för en person för varje timme som går. Saken motsvarar alltså åtta personers arbetsveckor. Bara för att de 40 ska få information om företeelsen barnkonsekvensanalys. Vore det inte bättre att bygga levande församlingar där människor tar vanligt ansvar. Ungefär som i en normal familj, där varje dag innehåller barnkonsekvensanalyser - utan att någon särskilt talar om det och ingen reglerar saken.

Kanske skulle helt enkelt det kyrkliga livet levas och inte bara regleras?
I brist på liv - regleringar.
Skulle ingen kunna motionera om regler för ett konsekvensarbete när det handlar om hur kyrkliga beslut påverkar medelålders och äldre män? Om inte - varför inte? Går det om saken gäller kvinnor? Ungdomar? Handikappade? Språkliga minoriteter? Migranter?
Eller: skaffa det kyrkliga ett liv!