Uppställning i Göteryd

I dag mottas den nye kyrkoherden Karl Henrik Wallerstein i Göteryds, Pjätteryds och Hallaryds kristna församlingar. Modéus II är på plats och leder det hela, har hand um at, som det heter.. Det kommer mycket folk och det blir lunch i församlingshemmet. Kommunfullmäktiges ordförande lär också komma. Allt är jubel och sång, som det heter i Psaltaren. Ja, kooikervalpen Loke hoppade denna söndag för första gången själv upp i soffan. Jubel och sång, som sagt. Eller?

Vad det gör med biskoparna att de reser ut och möter folk i fest, vet jag inte. De måste rimligtvis dra slutsatsen att ett knökafullt församlingshem är ett tecken på att Svenska kyrkan har goda framtidsutsikter. Folkkyrkan lever och är en tillgång också i det politiska livet eftersom Svenska kyrkan kan bidra med de värderingar som håller de politiska livet friskt och sunt och kommunfullmäktiges ordförande kommer. Ungefär så.

Jag går dock inte fri från mina funderingar över sekt och Kyrka. Jag fick upp tanketråden i onsdags och blir den inte kvitt. Vid Åke Talltorps begravning lästes klokt nog Martas replikskifte med Jesus när Lasaros var död, Joh 11:21-27. "Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?" Sekteristerna förväntas då bocka av och säga att allt detta tror jag, punkt för punkt, och just punkterna blir det viktiga. Marta svarar inte så.

"Hon svarade: 'Ja, herre, jag tror att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma hit till världen." Eftersom Marta tror på Jesus, och det är det viktiga, tror hon det andra också. Detta är Kyrkans sätt att umgås med Jesus och hantera det som uppfattas vara knepigheter i Bibeln. Det är när vi tror på Jesus som vi kan lyfta på hatten och med Luther gå förbi sådant i Bibeln som vi inte förstår. Det finns ett stycke tilltro i detta också. Tilltron att det är en del jag inte behöver veta. Inte just nu i alla fall.

Detsamma gäller dogmat. Jag behöver inte kunna redogöra för allt. Jag får gå in i sammanhanget och säga att jag tror att Jesus är Kristus och att han håller sitt löfte att bevara sin Kyrka. Efterhand klarnar det. Vi är lärjungar och går i lära med Guds folk i alla tider. Helgon, martyrer och vanliga kristna huller om buller. Det är den öppna och i grunden enkla kyrkliga hållningen. "Kom och se!" Sekteristerna lever inte så. De hamnar i det punktvisa, som de ska granska och acceptera eller ta avstånd från.

Västerås stift levererar, såg jag i Kyrkans Tidning. Att dogmatiska påståenden inte hör hemma i gudstjänsten, var en lustig insikt. Gudstjänsten är ju i sin helhet praktiserad dogmatik, vad skulle den annars vara? Klapp och klang? Agneta Lejdhamre gestaltar i sin debattartikel det som är en återklang (sic!) av den gamla radikalteologin, men inskränker sig till trosbekännelsen. Det är väl lika illa med psalmerna? Nu köper nog inte Lejdhamre argumentet att detta är Kyrkans trosbekännelse och inte ett check-schema, för den tanken gör nog inte saken bättre, om jag förstår henne rätt. Det ekumeniska, att det är samma tro som bekänns i alla tider och världen över, är inte heller ett argument. "I så fall borde väl inte kvinnor prästvigas och homosexuella par borde inte få vigas i en kyrklig vigsel."

Medge att radikalteologin styrka är själva radikaliteten. Skulle vi inte kunna bli överens om att vi inte är oeniga i småsaker? Saken gäller vad som är Kyrkans tro, den tro som en gång för alla har anförtrotts de heliga (Judas v 3). Vid Åkes begravning lästes också 2 Tim 1:9-10. Där ges både perspektiv och ett dogma. Sammanbrottet i Svenska kyrkan torde rent dogmatiskt inte vara svårt att identifiera. Till och med jag kan det.

De som irriterar sig över doktor Lejdhamre kanske ska fundera över hennes konsekvensresonemang:  Ska trosbekännelsen fortsatt upprepas i gudstjänsten borde i så fall... Också om hon själv uppenbarligen anför detta som en orimlig tankefigur, behöver den inte vara fel för det. Jag säger som prosten Pehr: "Också en blind kan få korn på en höna." Och detta var självfallet endast ett piggt, käckt och muntert söndagskonstaterande.

Nu till Göteryd! Är det så att folkkyrkan fungerar och folket upp till gudstjänst går, förutsatt att det betas med lax till lunch, för i kyrkolivet är det många som vill laxera?