Ett annat julupprop

Kyrkoledarna träder upp för att försvara juluppropet. Argumenten är desamma som förra året och utfallet kommer att bli sämre i år än det dåliga resultatet förra året. Det är något fel som är trasigt. Antagligen är det bristande folklighet. Den Ranghögste gör så gott han kan, i Stockholms katolska stift finns många med utländsk bakgrund. Men i andra församlingar funderar också det fromma folket på migrationspolitiken. Den är ju obegriplig. Det talas tyst men det tals om gruppvåldtäkter och om skjutningar, tyst men inte tystare än att det måste markeras att alla som kommer inte är kriminella. Jag är inte säker på hur nyheten att romerna, som organiserat en tiggarliga och nästan dräpt en landsman som inte ville fortsätta, haft nattkvarter på Diakonicentrum i Växjö. Och jag är inte ens säker på att prästerna i staden citerat Luther och sagt att det hör till kärlekens självklara risker att den blir sviken. Fråga Gud!

Modéus II går ut för att i Barometern/OT och Smålandsposten (20 dec) föra den generösa migrationspolitikens talan. Den Heliga Familjen hade inte släppts in i Sverige, menar han. Det hade den nog, svarar ledarredaktionerna på Barometern och Smålandsposten. 99% av de syriska medborgarna och 67% av medborgarna i Palestina får komma och stanna. Pojkarna från Afghanistan, som egentligen är från Iran, är det värre med. Somliga, kanske många, har ljugit sig in i landet. Ska de få stanna? Alla kommer inte att bidra till vårt välstånd. 1 av 10 var en uppgift jag hörde. 2 av 10 om man är generös i bedömningen. Då blir jag bekymrad för i detta land har vi i första hand ansvar för de egna medborgarna. Det var så landet byggdes. Om vi importerar unga män innebär det en framtid av annat slag. Man kan vara för denna framtid, men då måste man kanske förklara för fattigpensionärerna att det blivit ändrade planer. Pengarna för innovationen måste tas någonstans ifrån. Och när det finns papperslösa, som måste stjäla för att klara sig i landet när de inte får samhällelig hjälp - vad säger vi då? Killarna från Marocko till exempel.

Det finns inga enkla svar. Det finns till och med besinningsfulla människor som varnar för islam och menar, att de koranläsande är en invasionsstyrka som redan är på plats. De tar ingen hänsyn till de sekulära eller kristna som bor i landet. Ponera att de dystra förutsägelserna är sanna och att vi nu importerar de konflikter som ödelägger i Mellanöstern. Ponera! Detta är, och det är min poäng, komplikationer som ingen vill ta i. Men vad gör vi om det i tystnadskulturen likväl talas högt om tre kriminella bröder från Mellanöstern som utan körkort kör oskattad bil på cykelbanorna i samhället och i övrigt bara är just kriminella?

Vad kunde kyrkoledarna gjort? De kunde förankrat en annan hållning i församlingarna och sagt att i juletid behöver ni tala om hur rättfärdighet och barmhärtighet ska vara hållningar och fundera över vad det betyder. Det kunde vara ett samtal med flyktingar och migranter på plats i församlingshemmet, men ett fritt samtal med plats för frågor och undringar och möjlighet till sakinformation. Är det möjligt?

Jag undrade i kyrkomötet över flyktingsituationen i Afghanistan och pekade på ett faktum. Plan flyger in till Kabul med familjer som ska til landet på ferier eller semester. Det fick Antje till att det påståtts att Kabul var en "lämplig plats för semester". En doktor som inte kan citera rätt och som springer undan alla komplikationer, nej det övertygade inte mig. Jag vill veta hur det egentligen är i ett klansamhälle. Kan någon hamna utanför där? Och så vill jag veta mer om det som berättas, att det säljs politiskt lämpliga berättelser för att migranter ska få flyktingstatus. Det måste, menar jag, finnas möjligheter att vara för en anständig flyktingpolitik och mot allt bedrägeri. Jag ogillar att det finns en officiell sanning och en inofficiell. Jag vill veta hur det är och ta ställning på sakunderlag efter förnuftigt samtal. Skulle en kristen församling kunna vara platsen för detta? Och vore inte detta en mer trovärdig satsning i juletid? Skulle, frågan är enkel, församlingen som firar gudstjänst kunna se sig som och uppfattas som ett ansvarigt och kompetent subjekt?

Modéus II argumenterar med exempel från det forna Jugoslavien att migrationen varit positiv för svensk ekonomi. Nu finns det ju färskare studier som hävdar att detta är nys? Hur är det egentligen? Min fråga är egentligen banal: Varför går det inte att föra förnuftiga samtal? Vilka är de dolda agendorna och vem agerar?

Så undrar jag över gårdagens nyhet. Kyrkosekreteraren ska göra något annat och mer spännande. Det handlar om att skriva och resa runt och tala. Cristina Grenholm har alltså gjort sitt i Kyrkans Hus. Om detta fick den faktiskt tjänstgörande styrelsen inget veta, inte ens en grå liten e-post. Borde den inte fått det? Vad har så plötsligt inträffat? Två ord har förmedlats mig från två personer. "Sparken" är det ena, passligt i vintertid. "Kicken" är det andra.

Vad händer nu med kyrkosekreterartjänsten, som kom till också för att markera att det ska vara teologi i ledningen, inte bara byråkrati? Det var på den tiden väldigt viktigt. Ska jag misstänka att tjänsten görs om med hänvisning till att det finns teologisk sakkunskap på högsta nivå. Antje t ex. Nu har jag försökt kolla vad som sägs om denna nyhet. i andra medier, Torsdagsdepressionen t ex. Det kan väl inte vara så, att det var här ni hörde nyheten publikt först?