Uppriktig anglikan

Vår vän Dr F i Oxford ringde. Det finns en uppenbar akademisk uppriktighet i Oxford, som några skulle uppfatta som elak. Det är den sortens uppriktighet som hellre säljer sin gamla farmor än missar tillfället till en slagkraftig replik. Austin Farrer är ett exempel på en sådan witty man. Biskopen i Oxford Kenneth Kirk en annan. Hans dotter Patricia gifte sig med Eric Kemp, som sedan blev biskop han också men i Chichester. Vid bröllopsfesten fällde biskop Kirk den minnesvärda repliken när han såg brudparet efter bröllopsmiddagen: "Poor Patricia, poor Patricia! Go to bed with Eric!" När dr F ringer kan man alltså vänta sig klarspråk. Bara de i synd förfarna uppskattar öppet sådant.

Nu gällde saken electa Rappman eller "The Rap-Woman" som dr F sa. Han undrade hur "the Confessionals" i Göteborgs stift gjorde nu. Han avsåg de gammalkyrkliga. Att "the Catholics" på "högkyrkligt" sätt höll sig till någon suffragan utgick han från. Jag tog honom ur villfarelsen. Vi har inte det system Church of England har, där man i andligt avseende håller sig till en assisterande biskop som Father in God medan den kvinnliga biskopen då blir Mother in Law. Så gammalkyrkligheten, som vill vara bibeltrogen men som i grund och botten inte bryr sig om stiftsledaren, och högkyrkligheten, med en mer principiell syn på biskop och stift, har problem. Jag medgav det. "Teoretiskt", sa jag. Praktiken kanske hanteras genom att man i görligaste mån håller sig på avstånd och i övrigt praktiserar reservatio mentalis. Blundar och tänker på Kyrkan, sa jag och knöt an till drottning Victoria. Det var en replik dr F hörbarligen uppskattade.

- Måste de inte ta i problemet likväl? undrade dr F.
Jag sa inte emot.
- Blir inte konsekvenserna ecklsiologiskt bekymmersamma. En kvinnlig ärkebiskop viger en kvinnlig präst till biskop och det tror inte alla är en ordning Kyrkans Herre vare sig gillar eller står bakom, menar vi i Oxford med omnejd, sa dr F.
Jag svarade att jag var införstådd med detta faktum. Jag har varit i Oxford och förstod att omgivningarna var Cowley.
- Så vad gör församlingarna i Göteborgs stift när stiftschefen inte viger en enda kandidat till präst fast hon håller på med prästvigningsritualet? En sak var ju att kvinnor prästvigdes. Det var inte efter Kyrkans ordning, men det kunde man se. Nu gäller det kvinnor och män och transor rakt av, sa dr F. Ingen blir i Kyrkans mening präst för det blir ingen i strid med vad Herren själv befallt. Kyrkan är Hans, sa doktor F – som om jag inte visste det.
Vad skulle jag svara på det?

- Om nu prästämbetet finns till för trons skull, vad händer då med tron om ämbetet är defekt? Om en fiende vill komma åt själva Kyrkan och hennes grundfunktion, är det inte här fienden ska slå till?
Dr F var uppenbart ute efter att göra livet svårt för mig.
- Vi får inte väja för slutsatser som blir plågsamma bara för att de blir plågsamma. Har du läst Irving Janis bok Victims of Groupthink?
Det hade jag inte, medgav jag.

- Det handlade om militära insatser som gick helt snett för man tänkte i grupp och det fick katastrofala följer. Ingen tog varningarna på allvar, fast de var tydliga och folk intelligenta. Alla ville vara överens med alla, ingen steg fram som ifrågasättare, för kritik skulle elimineras och kritiker likaså. Vi är flockvarelser och anpassar oss till primärgruppen, lyder auktoriteterna och följer deras värderingar.
- Det blir inte så enkelt om man har Kristus som Herre, flikade jag in.
- Nej, sa dr F. Men han hamnar utanför bilden. Det är följsamhet som är basalt villkor. Följsamhet mot kyrkosystemet och ovilja att göra uppror mot auktoriteterna och hamna utanför flocken och därmed gå under, ja vi är präglade av tillvaron i jägar- och samlarsamhället. Samarbetet var konkurrensfördel och grundbetingelsen för liv. Det sitter i. Auktoriteterna vet det. Alla vet det. Det kostar för mycket att ställa sig utanför flocken.

- Men ordföranden sa att det är rätt att göra uppror...
- Ordföranden sa så och jag säger inte att han hade fel. Frågan till det medvetna kyrkliga folket är om detta folk vågar formulera de allvarliga frågorna och sedan söka alternativen eller om kyrkfolket ska låta Kyrkan tas över av heretikerna.
- Heresi kanske är att ta i, sa jag och det låter bättre på svenska än på engelska. "Heresy is a sharp comment" men i alla fall.
- Varför skulle vår tid vara fri från heresier, tror du? Finns det inte vett och förnuft för en kristen att tänka sig att vi är på väg in i en tidsålder av mer handfasta och mer välorganiserade heresier? Är vi inte, som C.S. Lewis påpekat, på väg in i Vredens tid. Man behöver inte läsa father Bensons dystopier för att fatta. Det räcker med Lewis.
- Vredens tid, sa jag. Daniel 8, Uppenbarelseboken förstås. Judas brev. Och Benson läser jag.
- Du trodde väl inte att jag skulle säga något som du inte kunde referera till bibliskt eller litterärt, sa dr F. Och father Bensons böcker uppmärksammas på nytt, har jag märkt.

- Så vad nytt har hänt med ännu en kvinnlig biskop. Om valmanskåren nästa vecka vill, kan vi få ännu en kvinna som biskop och det är bara att notera som en backlash för jämställdheten om väljarna inte tar chansen i Visby.
- Om stift med en mindre andel confessionals and catholics får en kvinnlig biskop kan de enskilda gå undan men är inte Göteborgs stift annorlunda?
- Kanske inte längre, sa jag. Biskopsvalet visar väl det.
- Då är frågan större än en fråga för ett enda stift. Och tiden för individuella lösningar är förbi. Kan ni få en likadan lösning som i Church of England? Det betvivlar jag, det gick ju knappast här. Ni är betydligt svagare eftersom ni alltid varit så konforma med kyrkosystemet.
- Du menar att vi har varit alltför snälla?
- Far off! För dumma! Det ändrar ingenting. Nu är det präster och lekfolk i Göteborgs stift som i första hand utmanas. Men alla borde ställa frågan om en kyrkligt irreguljär ärkebiskop alls kan viga reguljära biskopar. Är ni egentligen biskopslösa i fler stift och vad säger de pensionerade biskoparna, de som ser att något har gått alldeles fel? Är de beredda att bryta med grupptänkandet? Du vet, reaktionen måste vinna alla segrar, revolutionen bara en. Läs till uppbyggelse boken That was the Church that was.
- Dr F, you really make my day! Men tror du att ni klarar er bara för att ni har en alternativstruktur. Londonstiftet får väl problem nu, men det kan vi ta en annan gång på plats i Oxford, sa jag. Och boken har jag läst.
- The Mitre, sa dr F, och skrattade.

När vi slutat vårt samtal mediterade jag över en mening av Barbro Alving, Bang:
"Medge att Gud fader är rätt skicklig att tota till situationer som tvingar en människa att ta konsekvenserna av ting."
(Barbro Alving, Personligt. Dagböcker & brev 1940-1959, Ruffa Alving Olin utg, Gidlunds förlag 2010, s 35)