måndag 28 maj 2018

Abort

Irland är känt som den gröna ön, känt för The Great Famine, påskupproret, Guinness (och den del andra sorter), känt för exporten av skumma poliser till New York (har läst massor med skildringar av detta), känt för sin fromhet och sin gamla goda kristna historia och nu känt för folkomröstningen om abort. Jag var inte dummare än att jag begrep att svenska medier rapporterade inte bara ytligt om saken utan också tendentiöst. Det säger jag inget om. Reportage och krönikor som gläds över utfallet är lika självklara.  I Sverige har mer än 1 miljon aborter utförts sedan abortlagen infördes i början av 1970-talet.  Lite skum blir jag dock när det talas om fri abort till 12:e graviditetsveckan i Irland. Den gränsen har inte vi. Vilket är då det rätta? Borde vi följa Irlands exempel, är det detta som menas fast jag inte förstår?

Bloggardag sitter i sina penséer. Med elementär biologikunskap är detta inte enkelt. Det sägs att kvinnan ska få bestämma över sin egen kropp. Men så är det väl ändå inte? Jag var väl jag när jag bodde inuti min mamma? Eller var jag en myling? Eller ett maskformat bihang till just min mammas kropp, ett appendix? När blev jag då en människa? När började till exempel mitt hjärta att slå? Går inte sådant att konstatera så att vi vet vad vi talar om?

Att jag alltså skulle vara en del av min mammas kropp kan väl ändå inte riktigt stämma. Närmast var jag väl en del i min mammas kropp eller Någon i den kroppen? Lätt främmande kanske? Hon var kvinna och jag blev pojke (man om ni envisas). Lite det där X och Y har väl med saken att göra. Och så kommer därtill en biologisk insikt om att jag är unik. DNA-kunskapen tänker jag på när jag funderar på att göra inbrott eller slå ihjäl någon. Gör inte ni?

Ska jag vara besvärlig mot mig själv, krånglar jag till det hela med teologi också. Om Gud såg mig redan innan jag var formad är det väl rätt rimligt att tänka sig att Gud har en mening med mitt liv eller är det något jag missförstått? Jag medger att utgångspunkten är given, nämligen den att jag är skapelse och inte en produkt av slumpen. Men jag brukar inte tänka mig som slump utan mer uppfatta att det finns något meningsfullt i tillvaron och att jag hör till det meningsfulla. Det är inte en självupptagen hållning. Den lägger på ett sätt meningen bortom mig själv och syftar alls inte till att pimpa mitt ego så mycket som att försöka komma på vilken den där meningen är.

Tänker man så blir det inte alldeles självklart att jag skulle läggas i rondskålen när jag bara var ett litet foster. Innan någon visste att jag fanns till, visste Gud. Så tänker sannolikt en kyrkokristen som underhåller sitt intellekt med läsningar från den stora intellektuella traditionen, den som också gav oss läkekonsten och sjukvården trots att denna tradition inte tror att mina år är gränsen för mitt liv. Detta liv är just i det perspektivet skyddsvärt.

Förra sommaren fick jag en replik som inte riktigt gett mig någon ro: "Det blir aldrig en väckelse i ett land som tillåter mer än en miljon aborter för den nationen har ställt sig utanför." Fadern kan tröttna och tron kan försvinna. Inte för inte är frågan om människosonen när han kommer åter ska finna tro på jorden.  Kan legaliserad abort bli allas ansvar om egentligen ingen för diskussionen om de grundläggande frågorna: vad är en människa? Hur är det när djurskyddet väcker mer emotioner än skyddet av små människor? Skulle Skaparen kunna tänkas ha några synpunkter på något som ur tillverkningsperspektivet tycks egendomligt? Jag menar, om jag håller på att fixa till något och så kommer en högteknisk sjukvårdsapparat styrd av politiska beslut och sabbar mitt projekt att tillverka en unik människa, hur skulle jag tänka då? Misslynt eller uppbragt? Eller spelar det ingen roll, som när kyrkoherden tappade dopbarnet i golvet och barnet dog. Då sa kyrkoherden till föräldrarna: "Gå hem och gör en ny!" Hur ska vi se på saken. Var det en klok kyrkoherde eller bara en dålig historia?

Har vi inte råd att bygga ett människovänligt samhälle där en familj kan vara en mamma och två söner och där Fars dag inte är någon högtidsdag? Kan det finnas en större gemenskap också kring en sådan liten familj? Det får man väl anta. Kan man tycka det vara meningsfullt att denna mamma också ska få utvecklas genom studier och arbete även om "karriären" (vad nu detta är) sker lite språngvis och rymmer fler kompetenser än de som finns på arbetsplatsen? Är ett barn verkligen att se som en olycka? Och den där dryga miljonen som aborterats bort, är det dessa som arbetslivet nu saknar?

Jag har inga synpunkter på hur irländare beslutar om sin framtid, det är deras demokratiska rätt att få rösta utifrån de värderingar som bär dem. Men bär värderingarna egentligen? Är sekulariserade värderingar bättre än kristna, jag menar: vad bygger vad?

Så tänker jag denna morgon när jag vaknar i kyrkoherdens husbil parkerad i Pjätteryd. Jag har sovit gott, tack.I morgon är det Lund som gäller.

49 kommentarer:

  1. Det är svårt att hitta teologiska argument för att Gud vill att foster aborteras.
    Det är inte enkelt att teologiska argument för dödshjälp heller.
    Ändå finns det svenska biskopar som aktivt propagerar för båda dessa saker med kyrkoledningens goda minne.
    Man kan ju bli "protestant" för mindre.

    SvaraRadera
  2. "Två skyddsvärda individer" vill jag minnas att Alf Svensson sade om abortfrågan. Irlands tolfte vecka förefaller på sitt sätt förebildligt jämfört med gällande svensk lagstiftning.
    Sedan övergår det mitt förstånd hur somliga (t ex amerikansk höger) kan säga totalnej till abort men ja till aggressiv militarism och dödsstraff [jag inser skillnaden mellan att fostret är oskyldigt och mördaren skyldig - men tänk om fel person döms?] och andra (t ex europeisk vänster) kan säga ja till obegränsad abort men nej till militärt försvar eftersom sådant vid användning släcker mänskligt liv. Abortnej och pacifism är i alla fall konsekvent i respekt för mänskligt liv. Fredsfrämjande militärt försvar och viss möjlighet till abort befinner sig på sätt och vis på ett sluttande plan, men förefaller ändå vara ett adekvat sätt att tackla en fallen världs många komplikationer. Vapenfetischism och obegränsad abort har glidit för långt.
    Kh på landet

    SvaraRadera
  3. Är det inte så, att abort tillåts (i speciella fall) upp t o m tjugoandra veckan)?
    Men helt plötslig betraktas fostret som ett självständigt liv, när det har hunnit till tjugotredje veckan och vill ut. Då sätts alla sjukvårdens resurser in för att rädda barnet.Hur bestämmer vi det?
    Stig W.

    SvaraRadera
  4. Nå, att jag har problem med att tilldelas epitet som "rabiat feminist" har till exempel att göra med att jag uppfattar det som att man skulle förbanna mig i evighet i feministkretsar om jag ens antydde att det faktiskt inte är "kvinnans kropp" bara det är frågan om här. Och att kvinnan har alla möjligheter att "bestämma över sin egen kropp" genom att se till att inte bli gravid om en graviditet nu skulle innebära en katastrof. Ännu märkligare med alla aborter är det att det finns dagen efter-piller receptfritt på Apotek. (Och i motsats till vad jag förut trott framkallar inte dessa en extremt tidig abort utan bortstötningen av ägget sker innan det blivit befruktat. Uppfattar jag det hela som?) Hur kan det ändå ske så många aborter med tanke på detta?

    Ändå vill jag nog inte förbjuda abort tror jag och tillhör därmed "den värsta kategorin av alla" som en feminist skrev, "dvs sådana som anser att det är mord men ändå vill tillåta det".

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det tycks vara svårt att vara Anna. angripen för allt och från alla håll:-)

      Det är väl bara att instämma i Annas förundran: "Hur kan det ändå ske så många aborter med tanke på detta?"

      Är män mest tanklösa och tvångsmässiga spridare av sina gener?Selfish "selfish gene"-producenter?
      Är kvinnor mest tanklösa och för lata för P-medel? Kvinnor som ratar eller tvingas ratas modersrollen?

      Tonårsaborterna minskar. Alltså sker ingreppen på vuxna. ca 37.000 ingrepp om året ...

      Lars Jensen

      Radera
    2. Feminismen är ett satans påfund. Har som mål att skapa ett nytt kvinnligt övermänniskoideal.
      Berit

      Radera
    3. Tack Anna för informationen. Jag googlade lite och fann att dagen efter piller verkar ungefär så som du beskriver. Det visste jag inte. Trodde dom var aborterande.
      Alltid roligt lära sig något.

      Radera
    4. "Dagen-efter-piller" är klassade som någon annan medicin men en fet varningstext under biverkningar; "Får inte användas av gravida, ger stor risk för missfall".
      Läkemedel måste enligt lagen vara läkande och inte skadande och upplysningsvis så är inte graviditet en sjukdom.
      När min hustru drabbades av vårt andra missfall så slutade inte blödningen p.g.a. att hela livmoderslemhinnan inte lossnade.
      Hon ordinerades då "magmedicin" med dylik varningstext som hjälpte till att lossa livmoderslemhinnan.

      Det finns en massa etiska dilemman med "dagen-efter-piller", ett av dem är att aktivt påverka sin egen kropp för att förhindra en annan individ att födas.

      Siffran 37000 aborter kan också sättas i relation till siffror som 1000 internationella adoptioner (3000 för tjugo år sedan och långa köer idag) - som har en egen myndighet!!!
      Oräkneliga IVF-försök (vi gjorde tre)
      10 nationella adoptioner.

      Radera
    5. Peter T: Jag beklagar förlusten av båda era ofödda barn.

      Men jag förstår inte riktigt hur du menar med att det är oetiskt med dagen efter-piller. För mig framstår det som synnerligen etiskt att kunna påverka så att en befruktning inte äger rum om man inte vill att den ska äga rum, även om denna medicin liksom precis alla andra läkemedel också har biverkningar.

      Radera
    6. Anna: att glädja sig (förhoppningsvis) över stunden som orsakade ett befruktat ägg men sedan inte glädja sig över individen som (potentiellt) blev frukten, är inte det att sätt egenkärleken över kärleken till sin nästa?
      Det blir ett etiskt dilemma i en kristen kontext.
      Ett bra mycket större dilemma - åtminstone för mig - än att mekaniskt eller hormonellt försöka förhindra att ägg och spermier möts.

      Radera
    7. Nu drar du det kanske lite väl långt Peter. Med det resonemanget skulle det ju nästan vara en synd varje gång man INTE gör en kvinna gravid då hon har sin månatliga fruktsamhetsperiod.

      Jag menar varje gång ett ägg lämnar kvinnan obefruktat (menstruation) så är det ju faktiskt en potentiell människa som Inte har fått bli till.

      Fram till att ägget är befruktat så måste vi nog låta föräldrarna göra som de vill. SEDAN kan vi börja disskutera rätt och fel.

      H.G

      Radera
    8. Håkan verkar inte ha läst min text.
      Dels har jag inte använt order "synd" utan pratat om ett etiskt dilemma.
      Att min sista mening bara verkar vara en omskrivning av Håkans nästa sista mening gör mig övertygad om att vi bakom orden nog är mer ense än oense.

      Radera
    9. Att ”mekaniskt” hindra att ägg och spermier möts? Det skulle drabba både kondomer och avbrutna samlag, ev också ”säkra perioder”.
      Nja, jag tror inte det är uppbart att det är etidkt problem att inte möjliggöra befruktning vid varje ägglossning.

      För övtigt finns ingen lagstiftning om att medicin inte får vara skadande.
      De flesta mediciner har negativa biverkningar. Det får vägas mot nyttan.
      Canutus Hahn

      Radera
    10. http://www.socialstyrelsen.se/statistik/statistikefteramne/aborter

      Radera
  5. Tack
    för att du tar upp detta ämne.
    Abortfrågan är förtigen och förträngd i vårt land.
    Av etablissemanget officiellt avgjord och i många sammanhang "omöjlig" att diskutera på ett sansat och sakligt sätt.
    Men den är och kommer att förbli en ödesfråga vad gäller människovärde och människosyn.
    Oavsett om man är kristen eller ej.

    svenskkyrklig dissident

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så är det ofta i det sur-jante-protestantiska landet. /John

      Radera
    2. Lars Jensen: "Är män mest tanklösa och tvångsmässiga spridare av sina gener?Selfish "selfish gene"-producenter?
      Är kvinnor mest tanklösa och för lata för P-medel? Kvinnor som ratar eller tvingas ratas modersrollen?"

      Uppenbart finns det "djuriska beteendet" att sprida sina gener bland män, även om jag inte tycker att det är en ursäkt att ett beteende också finns i djurvärlden. Att det oftast är styvpappor och inte biologiska pappor som misshandlar sina barn svårt eller till döds torde höra ihop med beteendet hos lejonhannen, som dödar en honas lejonungar för att själv få para sig med henne - hur tänkte du där, Gud?

      Så när det gäller kvinnorna. Jag läste för flera år sedan en artikel som påstod att bli gravid för att sedan göra abort fungerar lite som en initiationsrit för unga kvinnor, och jag kan inte helt säga emot detta. Jag minns själv när jag var ung att tjejkompisar ibland koketterade med sin oro över att "vara gravid" fast de befann sig i en situation där fullföljandet av en graviditet sågs som omöjlig. Att bli gravid visade att man var vuxen, hade ett sexliv vilket var ett bevis på att man var attraktiv samt att man var fertil - bara positiva egenskaper. Jag tror att man betraktade det som värre att ses som en "nucka" än att genomgå en abort.

      När jag för ett par år sedan diskuterade abort på "Seglora Smedja" talade man om för mig att beslutet att göra abort var ohyggligt svårt för kvinnan ifråga, vilket jag menade motsades av att den som gör en abort enligt statistiken också gör flera. Inte mer traumatiskt än så, alltså.

      MEN: Det föreligger också tydligen ett "socio-ekonmiskt" förhållande som förklarar aborttalen. Och då tänker jag att det nog finns många unga kvinnor som varken har medvetenheten eller det självförtroende som krävs för att ta hand om sin kropp så att man inte hamnar i välsignade tillstånd, som inte alls upplevs som särskilt välsignade. Där tänker jag att ett abortförbud inte skulle ändra någonting, utan de skulle bli gravida ändå - och sedan ta till metoder som är livsfarliga för att häva tillståndet de hamnat i, såsom just sker i många länder.

      Radera
  6. Svennarna aborterar sig själva. Våra nysvenskar har lite självbevarelsedrift och vägrar alltså klokt integration. Alla kulturer är inte suicdala. De suicidala försvinner. De fruktsamma uppfyller jorden.
    /Insh Allah

    SvaraRadera
  7. 42% av irländarna röstade för att införa möjligheten att döda det ofödda barnet fram till dess 12:e levnadsvecka (efter konsultation med läkare (all sjukvårdspersonal kommer f.ö. skyddas av en samvetsklausul), 21% röstade för att ge barnen rätt till liv och 37% ville inte avge en röst. Detta basunerades ut av de nihilistiska människofientliga hedonisterna i svensk massmedia som en fantastisk "seger" och de lär ha applåderats i Antjeborg.
    Sverige är ett moraliskt depraverat land, och Göring fick rätt, nazisterna behövde inte invadera oss vi har utfört en stor del av deras politik i alla fall!

    Antony

    SvaraRadera
    Svar
    1. Undrar bara om du har fakta för Görings utspel?

      Radera
    2. Liksom för applåden i Antjeborg??

      Radera
  8. Då återstår Kristna värdepartiet, eller?an

    SvaraRadera
  9. Vi borde verkligen våga diskutera abort ja. Både inom o utom kyrkan/kristenheten för jag tycker ibland det är lika svårt på båda ställena. Lika svårt att få diskutera vad som verkligen är människovärde.
    Jag tror (tyvärr) inte på förbud för aborter. Det skulle få oss tillbaka till den tid där kvinnor dog alt. skadades för livet i mörka källarrum av dåliga instrument o "hittepå"-metoder.
    Men som det är idag kan ju frågan ofta inte ens diskuteras om man vill framföra betänkligheter.
    Jag har några ggr i olika diskussioner med människor ur väldigt olika politiska o/el religiösa åsikter t.ex. ställt den fråga du ställer här: När blir en människa en människa?
    För min del är det fullkomligt självklart att det är vid befruktningen. Där o då sätter utvecklingen av mänskligt liv igång. Jag har också frågat varför så många tycker det självklart att beklaga otroligt mycket vid missfall men tycker det är ok göra abort vid ungefär samma tidpunkt. Är människovärdet avhängigt av om vi är önskade eller ej? Då är vi ute på väldigt mörka o farliga vatten...
    (Vilket vi väl redan är med all fosterdiagnostik, ofta med efterföljande abort vid "fel" besked, som ses som självklar idag.
    Vi skulle verkligen behöva diskutera abort o människovärde på djupet ja, i kristna såväl som sekulära sammanhang.
    Eva H

    SvaraRadera
  10. Antar att man har liknande teologiska argument när
    man vill tillåta skilsmässa och omgifte. För man kan väl inte välja o vraka bland det Gud bestämt, det skulle ju vara rent ohederligt tycker säkert en del.

    SvaraRadera
  11. Antony,

    Ja, den "samvetsklausulen" lär inte ha längre varighet än 1958:as.

    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åjo HH.
      Samvetsklausul är annars det normala i EU. Liksom acceptans av kristna skolor och föräldrarätt till religiös och filosofisk uppfostran av sina barn. Det är Sverige som avviker i sovjetisk riktning.
      /conspirator

      Radera
  12. Glömde bloggaren ärkebiskopen i DN i dag?

    Tillsammans med några andra har ärkebiskopen i dag undertecknat en stor debattartikel i DN i dag. Om hatet i samhället.

    En och annan av oss på bloggens kommentarfält har som bekant också drabbats av hat. Men det hat som ärkebiskopen och de andra vänder sig emot är av betydligt allvarligare slag.

    Vad tycker bloggaren om artikeln? Kan ju vara intressant att få läsa.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hat - att tycka annorlunda än jag gör.
      /conspirator

      Radera
    2. http://www.gp.se/ledare/sonesson-n%C3%A4r-medk%C3%A4nsla-blir-en-h%C3%A4rskarteknik-1.6251776


      https://detgodasamhallet.com/2018/05/28/antje-jackelens-politik-leder-till-att-intoleransen-vinner-terrang-i-sverige/#more-12288

      Radera
    3. Tala om att kacka i eget bo! Den store hataren och föraktaren på bloggen är herr Dike själv som dagligen skriver folk på näsan med sina lögnaktiga påståenden om det livet i den svenska "folkkyrkan". Så urtypiskt för den ansvarslösa unkenhögern som gäspar och pruttar av sina pseudo-sammanträden bara för arvodenas skull och sen inte ids sätta en fot i kyrkan när det blir söndag!

      STOR SKAM för det hyckleriet, herr Dike!
      /John

      Radera
    4. John - Du borde nog söka sakkunnig psykiatrisk hjälp för Din koprolali. Det måste vara ett stort handikapp - i längden enormt frustrerande - , att andra inte kan uppfatta vad Du egentligen vill ha sagt./Paul

      Radera
  13. Om man ska följa den kristna tron vad gäller frågan om när livet börjar och därefter frågan om abort är svaret på hur man bort rösta i folkomröstningen mycket enkelt. Man kan fråga sig om tystnaden från präster och samfund i abortfrågan, Katolska och Ortodoxa kyrkan borträknad samt vissa protestantiska sekter som Maranata m fl beror på feghet eller om man helt enkelt vill välja och vraka mellan Guds bud.

    Det är förstås bra om Bloggardag och andra här tydligt vill och vågar uttrycka sitt avståndstagande mot aborter och ställningstagande för livet.

    Jonas M

    SvaraRadera
  14. Katolska kyrkan hycklar emedan den inte tillåter några preventivmedel. Jovisst, man får spela 'vatikanroulett'
    med en termometer, vilket ofta har som påföljd oönskade grossesser och aborter. Om livet börjar vid ett befruktat ägg utesluter det preventivmedel som hindrar ägget att fästa sig, alltså abort enligt somliga. Man kan fråga sig varför Sverige har över 35 000 aborter/år med alla medel som finns tillgängliga. Används aborter som preventivmedel? Obehaglig tanke. Så och importen av andra folk som ska göra barn i svenskarnas ställe för att enligt politikerna betala svenskarnas pensioner.

    SvaraRadera
  15. Angående abort anser jag att det är fruktansvärt med:

    - Kvinna som återkommer för ny abort efter kort tid, för hon ville se om hon kunde bli med barn efter aborten.
    - Kvinna som frågar om råd för hon och pojkvännen har trott att de inte kunde få barn tillsammans och nu är hon gravid och båda är glada att de _kan_ få barn tillsammans, men det skulle ju inte vara nu ...
    - Kvinna som vill göra abort för att se snygg ut i brudklänningen.
    - Kvinna som avfärdas på ett diskussionsforum med att hon är en sån där abortmotståndare, så hon borde inte få uttala sig i abortfrågor.
    - Kvinna som lever på bidrag och blir gravid skälls ner på forum för att hon inte gör abort, hon lever ju på VÅRA SKATTEPENGAR!

    Jag tycker också att det är vidrigt med:
    - Man som deklarerar att om kvinnan inte gör abort, gör han slut och tänker heller inte umgås med det gemensamma barn de har tidigare.
    - Man som inte vill ha barn är ihop med kvinna som vill ha barn. Hon säger att han får stå för skyddsaspekten, köper kondomer och lägger fram. Man använder inte, kvinna blir gravid, man säger "Gör abort, annars gör jag slut" (måånga sådana).
    - Ovanstående fall läggs fram på ett forum, kvinnan får höra att hon har sig själv att skylla, för han har ju SAGT att han inte ville ha barn (och därmed upphör tydligen hans ansvar, måånga sådana också).
    - Man som i ovanstående nöjer sig inte med att hota med att göra slut, utan hotar kvinnan och/eller hennes anhöriga med våld/död. (Tämligen vanligt.)
    - Män och kvinnor som skäller ut kvinnor som vill 'behålla mot pappans vilja' - för det är ju så synd om mannen om han ska behöva betala underhåll.

    Jag tycker också det är avdkyvärt med:
    - Våldtagna kvinnor/flickor som ska tvingas föda våldtäktsmannens barn.
    - Kvinnor som ska tvingas föda barn som kommer att döda dem.
    - Kombinationen av ovanstående, tänker särskilt på den tioåriga flickan någonstans i Sydamerika som blivit våldtagen av sin styvfar, var gravid med tvillingar och varken hon eller tvillingarna kunde förväntas överleva om hon tvingades gå tiden ut. Katolsk biskop ska ha hävdat att både flickan och hennes mamam skulle komma till helvetet om abort gjordese ...
    - Unga flickor i utvecklingsländer som inte fått lära sig hur barn blir till, blir gravida och dömda att leva resten av sitt liv i total fattigdom.
    - Kvinna som nästan dött vid senaste förlossningen vägras preventivmedel/sterlisering på katolskt sjukhus i USA.

    Och en hel del till. Inte minst tycker jag att det är frustrerande att det tydligen bara går att titta på endera av flera negativa saker.

    den Lea

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alphadeltagaren29 maj 2018 kl. 07:44

      Exakt Lea.
      En gravid vän till mig ville inte göra ett test för Downs syndrom och det blev ett himla liv. Ur perspektivet samhällsekonomi, alltså hon tog inte ansvar och "kommer nu ungen ut med Downs så borde hon inte ha samhällets hjälp". Det verkar rätt vanligt.

      Tar man testet och det visar negativt men barnet ändå har Downs, då är man förbannad på sjukhuset istället för på föräldrarna.

      Radera
    2. En utförlig och tankeväckande lista med "vidrigheter", Lea!

      Läkarpressen på gravida kvinnor från och med övre trettioårsåldern att göra fostervattenprov för abort av eventuella Downs tycks tuff, Alpha. Märkliga historier cirkulerar.

      Och klokt inlägg ovan Anna!

      Peter T:s uppgift ovan att endast tio nationella adoptioner förmedlats förra året, medan kön för internationella adoptioner är lång och tillgången på barn minskande, kastar onekligen ett bistert ljus över den "reproduktiva hälsan".

      Lars Jensen

      Radera
    3. Stort tack Lea för ditt utmärkta sätt att problematisera!
      Även om jag nog har en rätt "hård2 grundsyn i frågan så är den ju många gånger etiskt oerhört svår.
      (Typ: För mig är abort alltid fel, grundläggande, men vad gör man om en 3-barnsmor riskerar sitt liv i ny graviditet? De 3 barnen som redan finns riskerar förlora sin mor? Det är inga enkla frågor givetvis.)
      Eva H

      Radera
    4. Lars Jensen, en komplettering är att antalet nationella adoptioner legat i intervallet 10-20 under lång tid, med den övervägande delen närståendeadoptioner.

      Radera
    5. Där ser vi hur effektivt den "reproduktiva hälsan" drivs i vår del av världen. En samhällelig katastrof? Alltfler barnlösa. Minskande spermakvalitet bland män. Allt äldre förstföderskor. Det är så mycket som måste hinnas med. Studier och karriär går före. En amerikansk studie visar att begåvning/studieframgång hos mammor (och ja, även om man måste viska om det, skönhet) är starkt negativt korrelerad med nativitet. Vad skulle Darwin ha sagt? För att inte tala om Spencer?

      Det talas om integration av nysvenskar till svenska värderingar och svenskt levnadssätt. Troligen bör migranter akta sig åtminstone för våra reproduktiva värderingar.

      Lars Jensen

      Radera
  16. Viktig diskussion! Tänker på Frida Boisen (tror jag det var) som i debatten om "abortregister" hävdade att det i hennes väninnors fall utan undantag var pojkvännen/mannen som krävt abort (och därför borde hamna i registret snarar än kvinnan). Tänker på Downs syndrom: att knappt en enda man är beredd att avstå karriärmöjligheter för att ta hand om ett barn med handikapp och att det därmed endast och allenast är kvinnans "val" att föda ett barn med Downs syndrom. Tacka tusan för att dom väljer bort det - när vi nu har sagt att det går bra att välja. (Läs: döda). Minns dock att Susann Rappman i Göteborg kallat detta "en farlig utveckling". (Vilken annan biskop i Svenska kyrkan har varit så pass tydlig?)

    Abortdiskussionen måste föras utifrån både principiella och pragmatiska grunder (jfr drog- och alkoholdiskussionen eller prostitutionsdiskussionen). Det läskiga med Sverige och vår politiskt styrda kyrka är att abortlagen tenderar att uppfattas principiellt, d.v.s. att fram till v 18 (eller v. 21 om barnet har typ gomspalt!) är barnet en del av kvinnans kropp och kan opereras bort som typ en svulst. Att kyrkan ska bestämma abortlagen är inte bra, men att staten via de politiska partierna ska bestämma vad kyrkan ska tycka är också sjukt. Om vi nu har en abortlag som lämnar etiska avgöranden i föräldrarnas och enkannerligen kvinnans hand, måste ju den etiska rådgivaren (kyrkan) stå fristående från statsmakten för att kunna ge besked i dessa frågor. Ibland tror jag att vi i Sverige måste höja abortgränsen till v 40 (eller födelsen) för att folk ska fatta att lagen ingenting säger om rätt och orätt i egentlig mening och att vi och kyrkan måste ta etisk ställning. Och att barnmorskor m.fl. måste ha samvetsfrihet (som på Irland eller i Frankrike, där åtminstone foster med Downs syndrom FÅR avlivas ända fram till födelsen!).

    Angående alla snyfthistorier om "barn" som tvingas föda barn i andra länder (efter vad vår lag skulle definiera som våldtäkt oavsett om direkta hot eller våld förekommit, jfr jungfru Marias av många påstådda minderårighet): när det nya barnet väl är fött upphör svensk medierapportering; det är väl för otäckt att påminnas om att vi ville ha ihjäl det (men Niklas Piensoho kunde predika vid riksdagens öppnande om hur just dom där dumma AFRIKANERNA har taskig syn på barn som blivit till efter våldtäkter). I Sverige anses barn som blivit till efter en våldtäkt (läkaren Christina Doctare t ex) LEGITIMERA våldtäken. Men Herre Gud, i så fall legitimerar vi alla våld och hot genom vår blotta existens! (Är det NÅGON som tror att hans/hennes genetiska historia sedan urminnes tid är fri från sexuella övergrepp av olika slag?). Det går f.ö. utmärkt väl att sätta farsan i fängelse för att han tvingade sej på mamman och ingen behöver vara tacksam för sättet pappa blev pappa på. (Allraminst ska en våldtagen kvinna tvingas gifta sej med förövaren som i vissa länder).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eller som den uppburne australiensiske etikern Peter Singer kommer fram till: abort är etiskt oförsvarligt. I stället argumenterar han för att barn skall födas och föräldrarna ges någon veckas eller månads betänketid. Om de sedan inte vill ha sitt barn, skall barnlösa kunna adoptera. Barn som är defekta eller "blir över" skall därefter smärtfritt "elimineras". Knäsättningen i vikingasamhället ses som en god förebild.

      Under alla omständigheter är hyckleriet runt abortväsendet stort.

      Lars Jensen

      Radera
    2. Andreas: Jag tänkte just på dig och hur du ofta tar upp bortsorteringen ev barn med Downs syndrom, vilken även jag är upprörd över. "De har ju uppenbar glädje av sitt liv och ger även glädje till andra" tänkte jag innan jag stoppade mig - det är ju lika hemskt det att sätta upp kriterier för hur mycket glädje någon ger för att bestämma dess rätt att leva.

      Ändå vet jag inte hur jag själv skulle reagera i andra fall. Jag såg ett reportage för något år sedan om ett barn som var född "utan hjärna" (det skrevs så men någon form av hjärna måste det väl ändå ha haft även om stora delar fattades?) Barnet var i treårsåldern, kunde inte se eller höra eller tala eller röra sig särskilt mycket och visade inte att det kände igen föräldrarna eller någon annan människa. Vissa ljud frambringades ibland som snarast lät som ångestläten. Det sondmatades och framstod mest som en "organism" som behövde matas och bytas på men inte kunde uppfatta något av omvärlden. OM jag hade fått veta att jag bar på ett sådant barn vet jag inte hur jag skulle tänkt. Kanske hade mina tankar gått i banor som att förr i tiden och "i naturen" hade ett sådant barn dött snabbt efter födseln då sondmatning inte existerade. Kanske vore det därför barmhärtigare att inte tvinga detta barn till ett liv och göra abort? Eller skulle sådana tankar handla om att jag inte ville vara fjättrad vid att behöva byta på och mata någon som inte kunde "tänka" och kanske inte heller känna? Jag vet absolut inte hur jag skulle handlat. Men bara tankarna handlar ju ändå om detsamma som de som sorterar bort Downs-barnen, att man som människa kan ha rätt att bestämma vem som har rätt att födas, och jag tycker inte om de tankarna hos mig själv men kan inte heller säga att jag säkert hade fött barnet.

      Radera
  17. Du anonyma som tramsar om att Katolska kyrkan hycklar beträffande preventivmedel; dels beror aborterna till stor del på den rådande sexualmoralen dels är det inte en dödssynd om makarna ändå väljer att använda preventivmedel.

    Det grundläggande är att det är omöjligt att förena en kristen tro med att säga ja till aborter och nej till det ofödda livet.

    Jonas M

    SvaraRadera
  18. Ja , en sak är säkert när det gällde aborter. Det katolska irland klarade sig bra även utan abortlagstiftningen. Visst var där ömmande fall och några som "löste" problemet genom abort på annan ort men betänk nu ett ögonblick på vad resultatet för Sveriges del blivit.

    Vi har alltså världens liberalaste eller åtminstone en av de liberalaste abortlagarna i världen medförande att ca 35000 barn i vårt lilla land årligen aborteras.

    När det infördes hade det införts pga alla "snyfthistorier" , resultat av våldtäkt, risken för kvinnan att dö i samband med graviditeten och mycket mera. Allt som enskilt åtminstone kunde ses som ömmande.

    Hur är sedan verkligheten? Av de 35000 gjorda aborterna kan nog inte ens tusen, förmodar långt färre sådana att de kan hänföras till de ömmande fallen. Den allra största delen handlar om "gärna barn men inte nu..."

    Vad man än tycker-något har gått snett.

    //HH

    SvaraRadera
  19. Jonas M

    Tramsar? Vem har snackat om "dödssynd"? Jag hoppas de flesta katoliker idag använder preventivmedel. Många i USA gör det då de anser att kyrkan inte har att göra i deras sovrum. Katolska sjukhus vägrar inkludera preventivmedel i deras anställdas sjukförsäkringar grundat på religiösa skäl! Inga aborter, inga preventivmedel. Det kallar jag för hyckleri.
    Ulrika

    SvaraRadera
  20. Ulrika du har kanske läst men inget förstått. Finns noll hyckleri i det du skriver.

    Jonas M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ulrika, jag förstår inte. Inkluderar amerikanska sjukförsäkringar kostnaden för kondomer? Verkar lite' överkurs, i mitt tycke./Paul

      Radera
    2. Jonas M

      Att kyrkan förbjuder abort är förståeligt. Men att den ocks å förbjuder preventivmedel är det inte.
      Ceausescu, som ville öka befolkningen, är ett exempel på vad det kan leda till: Barnhem fyllda med oönskade barn, somliga med AIDS.
      Ulrika

      Radera
  21. Paul
    Det tvivlar jag på. Men alla säkrare medel som gäller kvinnors ansvar kräver ett läkarbesök och recept, vilket kostar på och är inkluderat eller inte beroende på vilken försäkring du tar.
    Ulrika

    SvaraRadera