Ibland öppnas ett schakt ner i det kyrkliga så att något kommer i ljuset. Domprosten Hermanssons klockringning fungerade så och jag följer häpnaden i medierna. Borde förståelse visas när folk finns på Kyrkans mark och sitter på det kyrkliga utemöblerna? Effekten blir ju lika förödande som i New York när en kvinna ville sitta en stund i läsrummet på Svenska kyrkan i New York efter 9/11 men personalen var upptagen av möte så svaret från kyrkoherden blev nej. Förödande när den unga kvinnan var Svenska Dagbladets korrespondent och redogjorde för sin besvikelse. Egentligen blev det inte mer. Schaktet schaktades igen men egentligen var det ett nytt fenomen vi såg: en personalkyrklighet som går före det personliga i Kyrkan.
Det är de konkreta illustrationerna av tillståndet i världen, Kyrkan och själen som berättar något. Det är värt att lyssna och resonera om dessa insikter, inte bara avfärda dem som utslag av något odefinierat men något som inte har med oss att göra. Det kanske det egentligen har.
I går var det stor begravningsmässa i Kalmar domkyrka. Jag sa på förfrågan "300 personer" men det var nog rätt rejält i under kant. Jag ville dock inte förefalla prästerlig i mitt sätt att räkna. Tolv präster var det. Man får hoppas att den tappra familjen, som uthärdade detta, kan bevara intrycken av att Thomas Holmérs liv satt avtryck hos många.
Det är en märklig upplevelse att se människor jag mötte för mer än 50 år sedan och som jag inte sett på några år. De är en del av min historia. På staden Kalmars gator, torg och allmänna inrättningar hälsar människor vänligt på Dag Sandahl, noterade Bloggardag och inte bara han utan en präst i hopen också. Då sa den blyge Sandahl: "Jag var här ändå i 30 år." Och några i Kalmar har sommarhus på norra Öland.
En präst ville ta av sig prästskjortan innan han skulle gå för att äta lunch. När han klätt sig civil berättade han om möten med andra präster i hans generation. Två i stiftet bemärkta prästmän hade också förklarat att de ogärna gick i offentligheten med prästskjorta numera. De ville inte förknippas med Svenska kyrkan så där utan vidare. Märk mina ord: bemärkta prästmän. Vad skulle hända om präster i denna kategori offentligen deklarerade sin nya klädpolicy och sin känsla av skam (om inte det mildare ordet "genans" ska användas)? Vad skulle deras forna församlingsbor säga?
Insikten om gamla prästers nya klädkod är ett kyrkschakt att titta ner i och fundera över. Dessa präster skäms inte över att vara präster men de vill inte utan vidare förknippas med vad som sker i Svenska kyrkan. De är alltså rakt av alienerade. Tillståndet i Svenska kyrkan blir ett tillstånd i prästasjälen. Det är ett problemkomplex som överstiger alla HR-specialisters kompetens.
Den första reaktionen när fynden från kyrkschaktet redovisas är bortförklaring. Hållningen håller fram till sammanbrottet, kan Bloggardag tänka. Sedan kommer det stora fallet. Det vill de flesta inte tänka. De har inte fattat att världskrig bryter ut för att folk inte i tid såg och insåg. De som kört SAAB har kanske inte heller riktigt tagit in att bilen inte längre tillverkas? Åren går och mycket blir helt förändrat men förändringarna är på många sätt konsekventa. Om A så B. Anställ Mats Hermansson som konsulent i församlingen för att baxa upp honom som domprost så får vi se de lyckosamma konsekvenserna. Tacka Inger Harlevi, POSK, för detta.
Det kunde tänkas att Bloggardag, som samlar intrycken från kyrkolivet, skulle bli cynisk. Ännu inte! Det visar sig däri, att han häpnade över insikten om tre gamla prästers nya klädkod. Den säger mer än många bloigginlägg om folk bara förstår språket. Folk förresten. Fattar biskoparna?
Klädkod? Somliga präster är uppenbart helt obekanta med begreppet. Det syns också vid högtidliga tillfällen. Inte minst då. En kaftan med knappar som i en husaruniform, vad ger ni mig för det? De skulle bara varit förgyllda så hade lyckan varit fullständig. Det finns folk som aldrig ställt upp inför fredagspermission, det kan man begripa. Den som gjort, får till det rätta stuket på baskern, vet att beteckningarna sitter rätt på millimetern på vapenrocken m/60, att byxorna är pressade samt skorna putsade.
Behöver ni någon lördagsläsning?
https://www.fokus.se/2018/07/kyrkklockarna-mot-gur-ratt-i-tiden/
Man kan i hög grad roa sig med redaktören Haakes text också.
http://www.smp.se/ledare/skammens-klocka-i-visby/
Detta blir kanske det bestående minnet i det publika för Svenska kyrkans del vad Almedalen anbelangar. Vad kostade den satsning som slutade i det publika minnet så här? Nu får nog präster börja markera avstånd till usurpatorerna på skilda men högre nivåer i Svenska kyrkan. Kalvinister och nihilister lika som anpasslingar.
När Hildur och jag ser nått som vi båda förfasar oss över så förklarar Hildur för mig genom att påminna mig om förra gången men jag minns inget.
SvaraRaderaHildur tar så fram sin stor julduk och förklarar stygn för stygn.
Jag börjar med en gång prata om att en julduk inte hör hemma i juli.
Varför slutade Hildur att ta fram sin julduk? Hon vill inte vara med i föreningen säger hon men ger ingen motivering.
Men jag vet nog vad människan gör!
Torsten i Hjulspåret
Det är klart att det måste vara svårt att vara äldre seriös präst, dessa måste ju ha fått uppleva tider när kyrkan var något annat än en mästrande samhällsinstans med synnerligen trång korridor.
SvaraRaderaI mitt FB-flöde har jag nu två av varandra oberoende personer som demonstrativt äter Ben & Jerry-glass. Båda anställda på SvK men inte ens i samma stad eller pastorat. Kan inte vara någon slump. Det är något lurt med den här folkuppfostringsanstalten.
Får man inte äta glass som anställd i SvK?
RaderaBen & Jerry skryter ju med ekologiska råvaror och allt, dessutom får staten in fabulösa mängder med momsintäkter vid försäljning av det glassmärket.
Tvärtom. Man tar ställning genom Ben & Jerry, det gör man inte med en vanlig GB. Vi andra (fulkristna?) sitter och skäms med en ordinär Big Pack som inte gör sig i motljus.
RaderaDen klädkod jag möter hos svenskkyrkliga manliga präster är närmast artistens och folkmusikerns: hårpiska, mjuka byxor i mild färg, icke-svart skjorta eller tröja, väst. Damprästerna klär sig mera klerikalt och svart är vanligare.
SvaraRaderaCourage! åt de "präster" i sv"k" som äntligen inser det löjliga i att strutta omkring i lånta fjädrar med sina skuldbetyngda kaftaner och ängsligt vita flärpar under dubbelhakorna. Att möta sådana uppgivna och lata parasitstofiler är tack och lov ovanligt numera. Gör man det någon gång väcks man av en vämjelseliknande olust över att behöva påminnas om det vidriga förtryckarvälde som sv"k" aldrig haft courage nog att gör upp med, eller ens haft en ansats att göra. Man hoppas väl fåfängt på att folkglömskans ljuva ludder ska lägga sig över de brott och det förtryck man aktivt har medverkat till under den fördärvliga protestantismens femhundra år i Sverige.
SvaraRaderaRäkenskapens dag för de mögelunkna gamla statskyrkoresterna har varit igång sen länge och dess hårdvaluta heter medlemsutträden. Snart kommer nya härliga siffror som vittnar om det “folkkyrkliga” ragnarök som väntar.
All heder åt de “präster” som med sin pajasutstyrsel inte längre vill bli förknippade med den stora meningslöshetens vedervärdiga hydra. Släng era vidriga klerikala lumptrasor på häxbålet medan tid är. Låt det bli ännu ett av många härliga tecken på att det gamla misslyckandet är på väg bort för att ge plats för nya tider och tankar.
Tveka inte!
Vi har underbara dagar framför oss!
/John
”skuldbetyngda kaftaner”, ”ängsligt vita flärpar under dubbelhakorna”, ”lata parasitstofiler”, ”vämjelseliknande olust”, ”vidriga förtryckarvälde”, ”folkglömskans ljuva ludder”, ”mögelunkna gamla statskyrkoresterna”, ”meningslöshetens vedervärdiga hydra”, ”vidriga klerikala lumptrasor”.
RaderaMan kan inte annat än fascineras av den rike vokabulären. Men man kan samtidigt undra om alltför kraftfull retorik verkligen uppnår sitt syfte.
Det är lite av kapten Haddocks mustighet över Johns vokabulär. I dubbelalbumen Enhörningens hemlighet och Rackham den rödes skatt är Haddock i sitt esse, för den som vill studera denna ädla konst. Och så John i Bloggardags kommentarfält som sagt.
RaderaJag har också fäst mig vid underhållningsvärdet. John är en sann konstnär i kakolaligenren.
Radera/N:son
Johnfiguren - en ekvilibrist? an
RaderaOch I prästinnor! Kasta ut er svarta BH från predikstolen nästan gång det är dags för det eviga trist-gisslet "Musik i sommarkväll". Ni kommer för evigt att bli ihågkomna för detta ampra försök till en försoningens gest, kanske den sista innan kollekten sinar för gott.
SvaraRaderaSikta på första bästa "förtroendevalde", är det fler av dem låt dem slåss inbördes om den dyrbara troféen. Om de nu händelsevis skulle orka masa sig iväg till sin hemkyrka.
/John
För enda gången skrattade jag när jag läste din kommentar, John. "Tristgnisslet" om Musik i sommarkväll och "kasta er svarta BH". Dessvärre tror jag att det inte kommer att hända igen.
RaderaHur vet John vilken BH-färgen är? Har han kollat? På tvättstrecket? Eller? Vilken färg tror han då att en kvinnlig biskop har på plagget? Är det inte guldläge för Johns snuskigaste fantasier? Kan det vara så, att Jon reser till Rom för att gå runt i butikerna vid Pantheon och kolla i skyltfönstren vilka underkläder nunnor förmodas köpa? Joggi!
RaderaNu tycker jag att BloggarDag själv närmar sig nivån när vi talade om ärkebiskopens småbyxor. Det var en kommentator som gärna ville tala om dem. En kvinna med synnerligen infantil humor om det ens kan kallas det.
Radera"Tristgnisslet" "Musik i sommarkväll" VAR roligt. Just för att det är så sant. Det finns överallt just nu.
Radera"Ärkebiskop Byxlös", som Albrekt av Mecklenburg kunde ha sagt.
RaderaJohn har insyn i det mesta. Stor insyn. Bara så ni vet.
RaderaAbbe Disza
Herr Sandahl, det är inte färgen på BH:n som är det väsentliga i mitt förslag. Det är handlingen i sig och inte minst tillfället för den som är det viktiga. Herr Sandahl röjer med sitt försåtliga inpass dock tydligt den pryda sur-jante-protestantism som präglat inte bara honom utan otaliga när han försöker föra in diskussionen på detta alltför uppenbart populistiska sidospår. Notervärt är att herr Sandahl använder sig av samma taktik som en gång startade den likaledes föga fruktsamma striden om påvens skägg.
RaderaFör undertecknad finns inget som helst moraliskt frånstötande vare sig i tankarna eller i ett mer närgånget studerande av det aktuella plagget, vare sig per se eller applicerat. Herr Sandahl röjer emellertid att för honom och hans tyngda protestantiska vänner är detta ännu något skuld- och skambelagt. Vi ser här ännu ett exempel på det moralistiska prydhetsideal som den högst påtvingade protestantismen lagt som ett till synes evigt ok över alltför många.
Jag tror för egen del att färgen på det anförda plagget i sin här tänkta applicerade form är skiftande men att vitt hör till det vanligaste, även bland prästinnor. Ärkekommandoreviolett håller jag som klerikalt näst intill obefintligt. Nunnor och abbedissor föreställer jag mig i första hand väljer det mest prisvärdiga och praktiska. För att mota Olle i grind vill jag dock både här och nu livligt understryka att detta är min personliga uppfattning som inte på något sätt gör anspråk på någon allmängiltighet.
Herr Sandahls insikter och beläsenhet i ämnet måste till syvende och sidst betraktas som synnerligen beaktansvärda. Att direkt kunna ange både kvarter och snudd på vilka skyltfönster i Rom där man kan studera dessa kvinnoklerikala plagg är i sanning imponerande. Skulle herr Sandahl på motsvarande sätt kunna tipsa om vilka butiker i Rom som tillhandahåller klerikala herrunderplagg skulle jag såväl för detta lika mycket som för det förra vara honom mycket tacksam.
/John
Och vad har du, John, för komplex, som du försöker kompensera på det här sättet?
SvaraRaderaStig W
Jag rekommenderar herr W att studera mitt svar ovan till herr Sandahl för att därur försöka karva fram några gångbara slutsatser. Jag tror det blir enklast så.
Radera/John
Så typiskt för sur-jante-protestantismen att i första hand moraliskt problematisera det som vi befriade finner behagfullt. Herr W utgör vad man förstår inget som helst undantag härvidlag. Trist. Minst sagt.
Radera/John
Hoppsan!
RaderaJohn uttrycket sig i första person pluralis.
Då väntar jag med spänning på vilket "vi" han tycker sig tillhöra?
Jag har noterat att få präster och då endast manliga sådana, i det civila visar upp sig i prästdräkt. Det är nog både skämmigt och framför allt genomjobbigt att utsättas för blickar, kommentarer och på förhand negativa attityder om prästajävelen. Inte att undra på att prästgårdarnas saga är all. Och att präster numera gärna bor ett antal mil från sin församling? Och ogärna deltar i aktiviteter om man inte får betalt? Vem vill utsätta sina barn för att tvingas visa sig med föräldern prästen? Det får barn snabbt äta upp av en oförlåtande omvärld. Och kvinnorna? Det handlar om jobb. En klär ut sig när en måste, annars inte.
SvaraRaderaAvgrunden står öppen för personalkyrkan, med eller utan hermanssöner.
PP
Reclaim the shirt.
RaderaSkäms prästerna för Svenska kyrkan? Nej, nej, nej, bloggaren överdriver!
SvaraRadera-Påståendet i dag att prästerna inte vill förknippas med tillståndet i Svenska kyrkan och hellre tar av sig prästskjortan än går i den på stan, känner jag alls inte igen. Tvärtom ser jag tämligen ofta präster i sina skjortor och har aldrig någonsin hört någon som skäms för den.
Vilka präster har bloggaren mött? Och vad är det för snack om alienerade präster? Jag har faktiskt under alla mina år som kyrkoengagerad mött någon präst som skäms för sin roll och för att visa sina prästskjorta.
Det kan väl inte ha varit lunchpaus för en samling med Frimodig kyrkas präster (gruppen består ju av nästan bara präster) som bloggaren avser?
BENGT OLOF DIKE
De behöver väl inte skämmas för kyrkan som hon är i sitt rätta väsen. Men de kanske inte tycker att de jämt och ständigt kan stå som representant för den nya kondomutdelande kyrkklocksmissbrukande aktivistkyrkan. Dessutom kanske de vill vara lite wild’n crazy och göra något galet, som att fika icke-fairtrade eller stänka på sig lite parfym. Man vet aldrig när fariséerna dyker upp.
RaderaJag är inte helt säker på att du, Dike, är den man vänder sig till om man har dubier. Du är inte så värst inkännande.
Har vi inte argumentationsanalyserat tidigare så finns här ett utomordentligt exempel.
SvaraRaderaD känner inte igen fenomenet.
Ergo: fenomenet förekommer inte.
Argumentum ad ignorantiam heter det i den lärda litteraturen.
Det kan gå i Blekinge, där avlagd studentexamen var socialt stigmatiserande men inte på Bloggardag i varje fall.
D känner som bekant inte heller till fenomenet med att kandidater till KM identifierar sig själva som ateister.
RaderaErgo förekommer det fenomenet inte heller.
Intressant. Jag har faktiskt inte tänkt på det, men för en kort tid sedan vankades det en högtidsgudstjänst med många inbjudna. Jag kom på mig själv, både före och efter, med att tänka att jag verkligen inte ville ha prästskjorta på mig just därför att jag inte ville associeras med vad som skedde. Jag har aldrig varit uppmärksam på det förrens dess, och din post idag Dag gör mig ännu mera uppmärksam på det. När det nya gänget åker "in", så åker ett annat "ut".
SvaraRaderaInnan jag gjorde iaktagelsen att jag själv alltmer sällan vill bära prästskjortan, såg jag att vissa är otroligt måna om att ha på sig prästskjortan, som för att säga; "kolla, jag är präst, jag är här, jag är PRÄST". Känslan i mig är att när folk börjar grabba tag hårdare och hårdare i dessa markörer, för att det är så viktigt för dem, så blir jag mindre och mindre benägen att själv vilja ha dem. Jag säger inte att det är en rimlig känsla, eller orimlig, men det är i mig som om det de-valuerar hela "prästvalutan" på ett sätt som gör att jag oftare och oftare faktiskt skäms för att associera mig med den. Jag kan bara tänka mig hur det här slutar, när vi för varje års pensionsavgångar får en mer och mer renodlad överblick över vad det är som "vi" har skapat.
Färre och färre verkar vilja ta ansvar för det.
Men det är ju samma sak som med "kristen". Jag trodde först att jag var det, eller åtminstone kunde bli, men det betyder andra saker idag.
RaderaJag träffade en inbiten ateist som var kristen eftersom han hade arbetat frivilligt med romska tiggare. Gud trodde han inte på men Jesus var den förste sossen.
Jag har även fått veta att man inte kan vara kristen om man inte är för ensamkommande-amnestin och att man inte kan tillhöra Jesus om man inte kämpar för HBTQ-frågor. Det är omöjligt att leva upp till allt. Jag är alltså inte kristen. Det bekymrar mer än huruvida en jordisk organisation klarar sig.
Alphadeltagaren,
Raderastrunta du i dem som Dag brukar kalla "de kristliga" och håll dig till Kristus. Han är the real stuff. Gör du det kommer dina goda gärningar automatiskt (och de kommer att vara något helt annat än att kämpa för att synden ska välsignas).
Elisabeth
RaderaTack. Detta borde man berätta för människor. Många tror att kristen betyder något annat, som typ liberal.
Alphadeltagaren, det är inte tillåtet att svära och använda fula ord på bloggen.
RaderaDu skrev just ett av de värsta ord jag vet, i synnerhet i kyrkliga sammanhang, nämligen L*B*R*L.
Aj då. Jag trodde k*ns*rv*t*v var värre i kyrkliga sammanhang. Ska bättra mig.
RaderaOm jag skall fördjupa mina iakttagelser, är det en del relativt unga och nyblivna, manliga präster som gärna visar upp sig på stan och yvigt tar plats med godmodigt småprat i det sociala rummet. Exhibitionism förmodar jag. Man får onekligen blickarna på sig.
RaderaSedan har vi kvinnor som i olika aktivismer gärna visar upp sig i prästskjorta för att ge ökad tyngd åt sitt engagemang. Gud med oss!
Ett tankeexperiment: Skulle det vara socialt acceptabelt att i prästskjorta ifrågasätta böneutrop eller muslimsk migration? Men det omvända blir en bra social förstärkning av budskapet.
PP
Goda gärningar, Elisabeth, att alltid döma ut Svenska kyrkan?
Radera-Ditt svar ovan till Alphadeltagaren om goda gärningar, som kommer automatiskt, om man håller sig till Kristus, föranleder frågan huruvida det är goda gärningar, att alltid - utan undantag - kritisera och döma ut Svenska kyrkan, påstå att kyrkan inte håller sig till Kristus utan bedriver s k och av bloggaren påhittad MTD-religion, underkänna ärkebiskopen och andra biskopar och därmed vända sig bort från vår kyrka?
Är detta exempel på "goda gärningar"?
BENGT OLOF DIKE
Man kanske blir mer klarsynt? Tappar fjällen för ögonen, eller något liknande?
RaderaDet är väl en god gärning att tala sanning.
Raderaden Lea
Ja, du Lea, med tanke på hur Dike går igång på ytterst måttlig (och befogad) kritik mot SvK undrar man vad han skulle ha sagt till Jesaja och de andra profeterna. Antagligen, som nu, att allt visst står väl till fast i än skarpare ordalag. Jag tror att t.o.m. Jesus fått huka sig. :-)
RaderaVar finns det sakliga svaret, hr bloggare och andra?
SvaraRadera-Skall jag ignorera faktum, hr bloggare - att jag aldrig träffat en präst, som skäms för sin skjorta?
-Skall jag läxas upp för att jag tillåter mig tvivla på att Du under Din stadsvandring mött flera sådana kolleger? Som om de snabbt berättat om sin skam för kyrkan! Av vilken anledning gör de i så fall detta på gatan i stan? Flera mer eller mindre samtidigt.
-Känner Du möjligen igen fenomenet tvivel: att ett tvivel, som har sin orsak i att dess bärare finner en annan persons uppgifter tvivelaktiga och därför vägrar ta dem ad notam?
Sedan har vi sannolikhetsaspekten, som här kan formuleras så här:
-En person med stark förankring i kyrkan säger att han plötsligt, säg under en timmes tid och i samma stad, fått höra flera person i samma kyrka uttala skamkänslor för kyrkan, deras arbetsgivare.
-En annan person, också med stark förankring i kyrkan och några år äldre än person nr 1 meddelar, att han å sin sida aldrig träffat någon präst, som skäms för sin prästskjorta.
-Alltså ord mot ord, där sannolikhetsaspekten tydligt väger över till den tvivlandes förmån.
Ditt svar ovan gör heller ingen människa gladare - utom möjligen de kommentatorer, som knappast anfäktas av tvivel vid läsningen av BloggarDag.
BENGT OLOF DIKE
Jag tror inte de skäms för skjortan i sig. Men den är numera belastad med en massa annat som bäraren ofrivilligt blir en representant för. Saker som inte ingick när de prästvigdes.
RaderaNågon som trivs i sin skjorta är Esther Kazen. Det är sådana som hon som hörs och syns i skjortan som sätter ribban och det spiller över på övriga bärare. Precis som alla symboler.
Nu kommer kanske någon insatt att säga att det är fel nyans på hennes skjorta eller något med kragen eller liknande, men man kan inte begära att vi vanliga stackars svenskar ska se skillnad, så undermåligt undervisade som vi är.
Esther Kazen:
Raderahttps://www.instagram.com/p/Be5_UzZFC_W/?taken-by=feministpastorn
E Kazen är, liksom pappa T, Equmenia-pastor och bär således rimligen pastorsskjorta.
RaderaFå av oss (vanliga svennar) ser skillnad, vi ser bara att här kommer en som jobbar med "det religiösa". E Kazen är tongivande.
RaderaSom gudstjänstfirare och konferensdeltagare i frikyrklig kontext (t.o.m. Equmeniakyrkan), så har jag aldrig tidigare hört talas om E.Kazen.
RaderaSå det där med tongivande tror jag att man kan tona ner.
Era enskilda åsiktsmaskiner/linslusar kanske inte lyfts fram i organisationen på samma sätt som våra gör ;-).
RaderaFör en vanlig svenne som försöker få grepp om kristendomen så är det mycket som är obegripligt. För den invigde så signalerar skjortan tex det ena eller det andra. Att E K bär pastorsskjorta t ex ser inte jag, även om jag ser att hon kallas pastor. Men det gör ju han i Storkyrkan också, Bjerkhagen? Fast att han står i full prästskrud emellanåt och arbetar i innersta kärnan i svenska statskyrkan.
I min ungdom hade flertalet präster en "civil" krage (frackkrage av typen fadermördare) när de var klädda i prästkappa/"kaftan" (annars var det nog vanligast med "civil" skjorta och slips). Katolska präster i Sverige hade då - såvitt jag minns - inte heller rundkrage, utan en vanlig vit skjorta med skjortkrage, som dock endast stack fram överst, mest dold av en svart "slip-over"/"skjortbröst". Den - väl närmast från England? - importerade prästskjortan med rundkrage bars endast av högkyrkliga präster, som ofta fick spott och spe för detta ("hur fick du på dig kragen - är du född med den?"). Numera tycks rundkragen bäras av kreti och pleti - inkl. av kvinnliga präster. Är kanske detta ett tecken på hur ämbetet devalverats och ämbetssynen förändrats i SvK sedan dess?/Paul
SvaraRaderaPaul, där tron slutar börjar teatern!
RaderaAntony
Nåja, Antony, det finns nog teatrala inslag även på andra håll. Från min ungdom minns jag också en del katolska präster med "knapphålsinflammation", dvs. rött eller violett foder till valda delar av den svarta kaftanen, knappt synligt men ändå en tydlig signal om att vederbörande nog ansåg sig böra bli "monsignore".../Paul
RaderaPaul....må så vara, eller så hade de bara god estetik?!
RaderaAntony
Knappast god estetik, Antony, men subtil självhävdelse./Paul
RaderaVad är det som BOD skäms så mycket för i kyrkan som gör att han aldrig nånsin går dit? Berit
SvaraRaderaBOD,
SvaraRaderaDet kan ju vara så att BOD igenkänns av fler a präster än du , framförallt vill bli igenkända. De som sedan eventuellt känner dig skulle knappast diskutera sådant som Dag tar upp med dig eftersom de om de känner dig vet vilken politruk du är och var dina sympatier ligger.
//HH
BOD,
SvaraRaderamenade förstås att Dag igenkänns av flera än du!
Beklagar felskrivandet.
//HH
Det är väl inget fel på prästskjortorna och kaftanerna så att man ska slänga bort dem, vi får tänka på barnen i Biafra också när det gäller kläder.
SvaraRaderaJonas M