måndag 3 september 2018

Statsrådet ställer till det för Svenska kyrkan

Ardalan Shekarabi nekades först uppehållstillstånd när han med sin mamma kom till Sverige från Iran år 1987. Efter flera avvisade överklaganden levde mamman och sonen Ardalan gömda i ett år. 1991, när mamman egentligen gett upp, kom beskedet att de fick stanna av "humanitära skäl". Sedan blev han SSU-ordförande, juris doktor (offentlig upphandling) och civilminister. Han intervjuades i tidningen Fönstret.
https://www.fonstret.se/artikelarkivet/intervju/ardalan--det-har-varit-fyra-sjukt-roliga-ar/

Det kan lugnt konstateras, att statsrådet ställer till det. Han fingrar på ett vapen han inte riktigt är utbildad på och kommer åt avtryckaren. Det är nog ett vådaskott, men det träffar och ställer till med en katastrofal skada.

Först konstaterar statsrådet att det inte minst i den konservativa former av islam finns sådant som inte är förenligt med demokratiska värderingar. Att detta sägs av en man som har sina rötter i Iran kanske inte ska förvåna, men slutsatsen blir förstås att vi är på väg in i ett stort elände i detta land om det förhåller sig som han säger. För Bloggardag ter sig detta problem ohanterligt. Frågan ställs väl som vanligt på det enkla sättet: Vad vilja socialdemokraterna? Säger statsrådet något annat än vad SD brukat säga?

Statsrådet fortsätter sitt resonemang och här smäller det än mer:
"Men kunskapen om religiösa frågor är ganska begränsad i Sverige. Det är till exempel många som inte känner till att den svenska kyrkan har demokratiserats med tvång. Det är t ex progressiva krafter som har tvingat svenska kyrkan att acceptera kvinnliga präster."

Då är det sagt. Men beslut som fattats under tvång har ingen som helst legitimitet. De är noga taget icke-beslut. Och beslut som inte har någon legitimitet, kan inte heller ha någon verkan.

Den enda möjliga slutsatsen är att Svenska kyrkan får göra om ämbetsreformen, starta på nytt och göra rätt. Frågorna måste hanteras så, att ett beslut att införa en ordning med kvinnor i biskops- och prästämbetet fattas i full frihet och på sakligt prövat underlag, dvs Bibel och bekännelse. Beslutet 1958 får på statsrådets ord uppfattas vara illegitimt.

Nu vill väl många med reflexer från ryggmärgen avvisa Ardalan Shekarabis tal. Det ska en kyrkokristen inte göra. Må vara att han kommer från ett främmande land, men det kan visa sig att han är en av Österns vise, de som kom till Frälsaren från samma trakter. De vise männen följde stjärnan och kom fram till hur det egentligen är. Mt 2:1-12. Har Shekarabi kommit med guld, rökelse eller myrra nu? Svara inte förrän ni hunnit tänka efter.

Om beslutet inte fattats på solid teologisk kunskap, och en indikation på detta är Biskopsmötets bibelkommission som gav ut Bibelsyn och bibelbruk, där reformen utsattes för hård kritik och motståndarnas argument inte vederlades (vilket borde skett), och det som statsrådet säger om tvång är sant, då är ämbetsreformen illa ute hur mycket frågan än sägs vara en icke-fråga. Nu kryper alltså sanningen fram? Och all legitimitet, Bloggardag ber att få upprepa sig, ifrågasätts om grundbeslutet är illegitimt.

Få av oss har läst juris doktorn Shekarabis avhandling, men en utbildad jurist kan förstås det här med legitimt och illegitimt. Han vet att beslut fattade under tvång hamnar i en specialkategori och i denna kategori kan frågor om Kyrkans ämbete inte få hamna. Nu kan vi på statsrådets ord ifrågasätta det som för själavårdens skull inte fick ifrågasättas. Vad ska det ängslade samvetet säga om den som träder fram som präst fått jobbet på grund av statligt tvång? Var i detta återfinns Kristus och det ämbete han anförtrodde sin Kyrka som Kristusrepresentation? Företräder en präst, som blivit vigd efter ett tvångsbeslut, denne Kristus eller det organ som fattade beslutet? Frågan blir brännande viktig. Den är en sanningsfråga.

De vise från Österlandet demaskerade den politiska makten i Jerusalem. Herodes var alls inte intresserad av att fira Jesu födelse. Herodes vill döda honom. Det fick de vise männen klart för sig och tog därför en annan väg tillbaka till sitt land. Det är en variant på att gömma sig för att komma undan makthavarnas tvångsmedel. När Matteus berättat, betyder det att de kristna i alla tider fått vetskap om hur politisk makt kan utövas, också detta att den förställer sig, säger något som ska dölja de verkliga avsikterna. Nu kommer statsrådet och demaskerar. Vi vet hur han ser på saken. Det handlade om tvång. Vi tar det en gång till: "Det är t ex progressiva krafter som har tvingat kyrkan att acceptera kvinnliga präster."

Vad ska nu en kv*nnl*g pr*st göra? Den frågan ska ställas till biskoparna och kyrkoledningen. Ska Ardalan Shekarabi få besked att han har fel eller ska saken tigas ihjäl? Med om biskopen får en fråga som åstadkommer svettningar och vallningar (oavsett biskopskön), nämligen om validiteten i ett ämbete som kommit till på grund av tvång, och den konkreta begäran blir att ett antal kv*nnl*g* pr*st*r med bibehållen lön ska tas tas ur tjänst tills saken klarlagts och ett eventuellt fritt beslut på hållbart grund och utan tillstymmelse till tvång har fattats, vad gör de då? Ja, vad säger biskopen om någon kommer och säger: "På de premisser som Dr Skekarabi nu avslöjat, kan jag inte vara präst! Den biskop som vigde har lurat, svikt och bedragit mig!" Säger biskopen då: "Vi tar dig ur tjänst med bibehållen lön tills vidare. Under tiden prövar vi frågan om ämbetet grundligt och fattar ett beslut vi kan stå för, ett beslut i all frihet."

"Stor oreda under himmelen" är väl det milda omdömet nu.
En variant kunde vara att kv*nnl*g* pr*st'r i väntan på ett legitimt beslut inte ska utföra några prästerliga funktioner i församlingen, däremot allt det andra. Det kunde leda till en nyttig revidering och revitalisering av församlingslivet. Allt skulle komma i rörelse när frågan om vad en präst är och ska göra skulle ställas på nytt. Vad är prästeriet befriat från all helig bråte som lagts på prästerna? Kommer den debatten ska väl Svenska kyrkan få tillfälle att tacka den vise från Österlandet som kom med den avslöjande informationen. Givet förstås, att statsrådet har rätt. Men som prosten Pehr Edwall brukade säga: "Också en blind kan få korn på en höna."




22 kommentarer:

  1. BloggarDag är komplett insnöad på frågan om kvinnliga präster och det må väl vara hänt. Om han lyfte blicken 2 centimeter skulle han se att frågan om vem som får bli biskop etc alltid har varit politiskt styrd, i alla stora kyrkor. Regeringen utsåg biskopar i Svenska kyrkan till helt nyligen. De världsliga makternas påverkan på påvevalen är välkända. Den ekumeniske patriarken måste enligt turkisk lag vara turkisk medborgare. Och i Moskva förstår vi också vad som gäller.

    Men BloggarDag kanske längtar till frikyrkan, och deras frihet från politik? Missionsförbundare, kan det vara nåt?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är nog Anonym, som ska lyfta blicken, så fick han se en fråga som inte var teologiskt utredd(boken Bibelsyn och Bibelbruk)svek,Ecklesiastikministerns försäkran om samvetsklausul (hade man en av staten
      avvikande uppfattning, skulle man inte tvingas mot sitt samvete. Regeringens inkallade extra s k Kyrkomöte med sitt folk, därför att det ordinarie röstat mot. Det finns mera, men det här är väl det grundläggande.
      Stig W

      Radera
    2. Insiktsfullt men innebär det att de som ser det pågå ska lämna och bilda eget??
      Denna kamp är tidlös vilket också framgår av NT - en inte helt irrelevant skrift.
      Tvärtom ska det ständigt påminnas om att när Svenska kyrkomötet accepterade riksdagens/samtidens krav på kvinnans behörighet till statlig prästtjänst så var det solklart med reservation för att traditionalisternas existensberättigande var självklar. Sådan var "SvK" bara för 60 år sedan, generösare än Vat II.
      Kanske finns lite kvar av de kunskaperna?! an

      Radera
  2. Bloggar Dag tar fasta på ett hårstrå i sitt favorit tema och det brister. Jur doktor har fel i sak.När riksdagen fattade beslutet, var kyrkan underställt för staten.Det är fel att kalla det för tvång .I Senare fas fattade kyrkan själv samma beslut. Hade kyrkan got mot riksdagen , hade det förmodligen blivit en kris vilket hade påskyndat kyrkans skilsmässa från staten.

    Hittills har ingen laglig prövning ägt rum om beslutets laglighet och det är för sent nu. Vill man ändra ordningen i fråga är det ett ärende för kyrkan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och Kyrkans beslutande organ består fortfarande av politiker!

      Radera
    2. Låt vara att kyrkan var en del av staten, men det gjorde det ju bara enklare för Riksdagen att tvinga Kyrkomötet.
      Självklart har beslutet full legitimitet.
      Är man så blåögd att man tror på löften om samvetsfrihet så får man nog stå sitt kast.
      T.o.m. abortlagens förarbeten 1974 beskriver samvetsfriheten som självklar, men det som inte står i lagtexten går inte att åberopa.

      Radera
    3. Sanning är ett starkt hårstrå.
      Riksdagen var tvungen att ha KMs godkännande däri låg klon. Man var tvungen att justera kyrkomötets sammansättning. Lättare var det inte. Nu är det betydligt lättare eftersom partimajoriteterna kan göra upp.
      Ja, nu är inte längre prästtjänst statlig tjänst. Raskt blev pastoraten arbetsgivare och krav på oavsett kön.
      I den mån Hirn tror att gamla beslut kan gälla så har alla skäl att skaffa sig såväl gammal som ny kunskap.an

      Radera
    4. Anonym kl 11:26 . Hirn tror att gamla beslut gäller tills man fattar nya beslut.

      Radera
    5. Det är väl det som är Dags poäng - om beslutet inte var rätt fattat, eller man senare tänkt sig kunna stryka halva beslutet (ramverket omöjliggör ännu någon egentlig koppling till "samvete") så gäller att frågan får tas om.
      Nu är ämbetsfrågan ihopkletad med grundfrågor om man och kvinna - far och mor. Något som varnades för redan i beslutet 58. Enklast är att göra det som Engelska kyrkan har gjort. Kyrkans beslut bör hänga ihop med de föregående därför att sammanhanget inte är en konstruktion utan en organism.an

      Radera
  3. Få har läst Shekarabis avhandling av det enkla skälet, att Shekarabi inte disputerat ännu. Han blev minister när han fortfarande var doktorand.

    SvaraRadera
  4. Är det inte dags nu, bäste bloggare?

    Se bloggtexten i dag: ännu en tråd - via, av alla, ett S-märkts statsråds uttalande - att återigen gråta en tår över för länge sedan timade beslut om kvinnliga präster.

    Är det då inte äntligen dags även för BloggarDag att lämna saken därhän, till historien och verkligheten? Denna kommer nämligen inte att förändras: kvinnorna har nått prästämbetet och får helt och fullt vara kvar där nu och för framtiden efter beslut, som är genuint och stabilt förankrade i folkopinionen. Genuint och stabilt var det! Fråga kunderna i ICA-butiken i Moheda, om Du tvivlar på detta, bäste BloggarDag!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag går till ICA Grytan meddetsamma för att följa denna geniala uppmaning. Jag har inte riktigt förstått att det är så här Kyrkans lära fastställs. Jag har dumt nog försökt fråga Kyrkans Herre och vänt mig till Kyrkans samlade erfarenhet. Inte konstigt att jag förstått allt så fel då. Till Grytan! Och så får jag se vad som kan kokas ihop därefter.

      Radera
    2. Även om Ardalan, när han går till Arbetsförmedlingen i nästa vecka, bara kan visa upp en Jur-kandexamen är hans yttrande värt att ta på stort allvar.

      Jag tycker dock att Bloggaren gör det lite väl enkelt för sig när han verkar implicera att de enda som får problem med det erkända socialdemokratiska intrånget i kyrkans angelägenheter är just de kvinnliga prästerna.

      Borde inte ALLA i kyrkan (präster av båda könen, alla örviga anställda och alla förtroendevalda) avgå och ställa sina platser till förfogande, fram till dess att en ny Kyrkoordning, fri från politiskt intrång, är antagen?

      Därefter kan de manliga prästerna som de nya församlingarna vill anställa (eller erkänna som emeritus) förnya sina prästlöften inför de nytillsatta domkapitlen eller prästvigas, beroende på hur det har gått till när de först kom ut i prästerlig tjänst.

      Det är en omfattande reformationsprocess av Svenska kyrkan som måste till om Ardalans ord ska tas på allvar. På något sätt är det typiskt att de inom Socialdemokraterna som talar ärligast om kyrkan är de som öppet erkänner att de inte tillhör den och inte heller har för avsikt att tillhöra den.

      Radera
  5. Ännu en sak, Anonym, jag har fått inblick i en del frikyrkoförsamlingar, och det kan jag försäkra dig, att där rådde inte paradisiska tillstånd. Varför? Jo, för att vi är människor.
    Tänk att Gud står ut!
    Stig W
    T

    SvaraRadera
  6. Men kära nån. Mycket av det staten gör sker med användande våld hot eller hot om våld. Inte betalar Bloggardag skatt frivilligt? Det ju själva definitionen av en stat, monopolet på våldsmakt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Snälla vän, alla står inte stilla och tiger när staten slår.
      Även svenska staten står numera under lag och kan bestraffas av högre makt. an

      Radera
  7. Ha, ha Shekarabi som Kaspar! Dagens bästa.
    Pelle S.

    SvaraRadera
  8. Tack käre broder för din kamp för Skriftens klara undervisning i denna såväl som många andra frågor.

    SvaraRadera
  9. Representerade verkligen prästen Kristus före ämbetsreformen? Oaktat det lyfter statsrådet fram att demokrati i vanlig mening inte har med Kristi kyrka att göra.

    Jonas M

    SvaraRadera
  10. jag citerar;

    T.o.m. abortlagens förarbeten 1974 beskriver samvetsfriheten som självklar, men det som inte står i lagtexten går inte att åberopa.".

    Slut citat

    Det är väl ett tveksamt och väl kategoriskt påstående. Jag medger att det ofta är så att när politruker får styra ostört och kan strunta i förarbetena ostraffat blir resultaten ofta sådana att man bortser från just avsikten med lagen. Vad man ville uppnå och under vilka förutsättningar men det är knappast rätt att påstå att det är en generell regel. Åtminstone förr när man kunde ha mera respekt för domstolarna och dess integritet gällde snarast alltid att man vid framförallt tveksamma fall, tolkningssvårigheter gick tillbaka till just förarbetena och vad man därur kunde utläsa vad lagen avsåg beivra alternativt främja.

    Tyvärr har därefter tillkommit mycket gummiparagrafer som ger mycket spelrum åt politrukers tyckande och i deras tjänst ämbetsmän. Lagar vars enda syfte tycks vara att verka politiska hjälpmedel och som verkar som sådana genom det borttagna tjänstemannaansvaret. Ja jag vet att på papperet har ett visst tjänstemannaansvar införts men detta "ansvar" är så tandlöst att i praktiken är det värdelöst och under inga omständigheter något en privatperson kan åberopa om han vill ha rättelse gentemot en aldrig så försumlig tjänsteman.

    Oavsett, ännu är det vanligt att man åberopar just förarbetena när man vill ha en viss tolkning av en lag. TYvärr är det då kanske fof politrukerna som utnyttjar detta när de inser att som lagtexten blivit kan de inte utan vidare göra som de avsåg.

    //HH

    SvaraRadera
  11. En senkommen kommentar: Kaifas erkänns som överstepräst i Nya Testamentet och uppges rent av profetera i den egenskapen. Han var politisk tillsatt i strid med föreskrifterna i Gamla Testamentet. Om detta har någon betydelse för hur situationen skall hanteras idag har jag inget anspråk på att uttala mig om på ett allmängiltigt sätt. Var och en får dra sina egna slutsatser, som det är i dagens kyrkliga landskap. Men ett memento är det i varje fall.

    SvaraRadera