Variation på tema, suck!

Hur går det till i Kyrkans möte med folket?
Jag vet - men ändå inte.
Jag ser att det mötet inte går att hantera och jag inser varför. Förr fanns det grundläggande kristendomskunskap hos folket. Det fanns en rejäl dos kristendomskunskap i skolan.  Prästerna kunde  luta sig mot ett allmänt vetande om vad det hela gick ut på - också hos dem som inte förstod, dvs inte satte tro till det de visste och lät detta bli praxis. I snart sagt två generationer - eller kanske tre - är denna kunskapsförmedling borta. Det var själva avsikten.
Likväl fortsätter vi som om ingenting hänt, förutsätter kunskap och tro och döper och konfirmerar på det som inte finns.
Alla allvarliga präster vet att det är så, men kan ingenting göra. Jo, hoppas kan de. Men skulle de hamna hos en kirurg som bara hoppades, skulle de nog bli lite till sig, prästerna. Och nu när vi talar Kyrka talar vi inte blindtarm utan salighet.

I detta läge ska det komma en ny kyrkohandbok. Den måste adapteras efter den faktiska religionsutövningen, folkreligionen. Det betyder att somliga begrepp utmönstras och andra nedtonas. Om inte det sker, kommer den tilltänkta kundkretsen inte att vilja ha produkten. Det är ju så det är.

Konsekvensen blir en väl uttänkt otydlighet.
Denna otydlighet/mångtydighet kommer inte att föda tro hos folket, men den kommer att fungera hjälpligt ett tag till, så att medlemstappet håller sig kring 1% årligen, kanske 1.5%.
Kyrkoledningens problem inses lätt. Kundanpassningen har ett pris. De som vill ta tron på allvar blir alltmer alienerade och då återstår att inte bygga en pastoral teologi som räknar med ett gudstjänstfolk/kyrkfolk utan i stället skapa sig en produktionsapparat, som producerar religion för folket.

Det var inte så stor entusiasm för mitt Poulantzas-citat som jag hoppats på när jag skrev bloggposten Lillvingen.
Ni får det en gång till.
"De ideologiska apparaterna bidrar endast till att forma och inprägla den härskande ideologin. Därför har Max Weber fel när han påstod att kyrkan skapar och vidmakthåller religionen; det är snarare religionen som skapar och vidmakthåller kyrkan."
(Poulantzas, Om samhällsklasser, Zenit nr 34, okt/nov 1973 s 50)

Jag tror bara att Poulantzas har rätt i ett avseende. Kyrkan, med stort K skapar tro men kyrkosystem av olika slag fungerar religiöst, och då har religionen förmåga att skapa och vidmakthålla detta system. Det har egentligen ingenting med kristen tro att göra.

Jag håller före att motsättningen är tydlig.
Antingen Kristi Kyrka (också i SvK), som skapar tro och kärlek, hänförelse rentav, eller religion som skapar sig ett system. Här är den faktiska motsättningen och den som inte ser den, kan inte försvara tron utan förlorar den.
Jesus själv utmönstras bland de första. Riktigt vad han sagt vet vi inte, det kan evangelisterna ha lagt i hans mun och vad han egentligen gjort, går inte heller så noga att veta. I varje fall har han inte förvandlat vatten till gott vin när folk redan blivit festberusade. Metaforiskt är han uppstigen till himmelen. Då blir proklamationerna därefter: "Så lyder Bibelns ord" är liksom invändningsfritt.  Svaret "Gud, gör ditt ord levande bland oss" är en fromsint mångtydighet. I den gamla kristendomen var ordet levande, det var själva poängen. Att ord som "Fader" och "Herre" åker är förstås konsekvent. Vi satsar ju inte på uppenbarelsen, avslöjandet, att Gud är vår käre himmelske far och att Jesus är Herre. Vi blir mer religiösa än så. Jag kallade fenomenet "en väl uttänkt otydlighet". Här är vi nu.

Ett femtiotal nordiska biskopar i Visby utgör en fascinerande skara. Biskopar på möten just för biskopar är nog i sig att alltid betrakta som fascinerande. Som ett apostlamöte, upptaget av de frågor som bränner i Kyrkan.
Jag läste deras program.
Jag vet inte vad programupplägget säger, men något säger det.
Kanske att avståndet mellan vanliga församlingspräster och deras frågor och biskopar ter sig allt större. Skilda världar, kanske?
https://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=1484355

Säg mig vem du umgås med, och jag ska säga dig vem du är.
Biskoparna i Norden kommer efter denna dag med Sveriges ÖB generalen Bygdén att vara väl informerade om försvarsfrågan, Nato, Gotlands utsatta läge mm. Låt inte lura er av eventuella episkopala kronvraksfysionomier. Försvarsfrågan har lyfts till nya höjder. Det kan man inte säga om de frågor som många präster i de nordiska folkkyrkorna ställer.

Överraskande?
Inte mer överraskande än rubriken till en ledare av Gunnar Helander i Svensk Kyrkotidning: "Svensk eller neger som biskop?"