Prat i vädret

Bloggardag får allt svårare att härbärgera sin klimatskepticism, det medges. Ska han tänka annorlunda än presidenten för världens största demokrati, han som inte håller fast vid Parisavtalet? En man i den positionen vet väl mer än Bloggardag? I vart fall vet han något annat än vad miljömupparna vet. Blir det då inte farligt om miljömupparna i Sverige kör igenom miljöfascistiska åtgärder, som kostar oss stora summor och innebär standardsänkningar av betydande slag, om andra länder menar att analysen i grunden är felaktig och åtgärderna skvatt galna?

Men är inte detta att säga i princip vad Jimmie Åkesson sa i Sölvesborg? Han fick tydligen beröm av Annie Lööf, när hon jämförde honom just med president Trump. Åkesson höll samma klass som denne mäktige och framgångsrike man. Bloggardag delar dock inte riktigt Åkessons bedömning. Åkesson försökte lugna sina åhörare med att jorden inte håller på att gå under. Det gör den, och varje dag är vi en dag närmare det tillfället. Just den processen kan vi inte stoppa. Alltså läser vi på. 2 Petr 3:10-18 och Judas brev som komplettering.

Nu fann jag Åkessons tal vara av stort intresse dock. Inte som tal utan detta att statstelevisionen omedelbart skulle ha Isabella Lövin att uttala sin oförgripliga mening om vad Åkesson sagt. Avsikten var att understryka att Åkesson hade uppseendeväckande fel och talade mot "den samlade vetenskapen". Effekten hos mig blev misstänksamhet. Försöker de klimatanpassade på tv styra mig? Fast eftertankens kranka blekhet slår mig. Var det i själva verket inte beröm av Lööf att Åkesson höll samma klass som presidenten i världens största demokrati? Bloggardags skepticism inför alltet tilltar. De gröna tycks många. Löfven och Lövin och Lööf. Hur ska detta sluta kan man undra. Och hur kunde denna lövsprickning i svensk politik hända?

Bloggardag försöker dock läsa på. Visst är det skillnad på väder och klimat. Sommaren 1868 var torr i Småland. Skogarna brann och skörden slog fel. 1866 hade det mesta regnat bort medan åren efter alltså var torrår; de tiggande barnens år. På kyrkogården i Moheda finns två gravstenar resta över barn som dött av följderna av torkan. Årtalet på stenarna är 1869. Några i socknen ser likheterna, andra ser olikheterna. 1869 var det torrt väder – men var det klimatförändringarnas fel, flygets, bilarnas och industrialismens? Eller finns det vädervariationer som ska hanteras som sådana och detta med viss lugn saklighet och för den delen eskatologisk klarsyn? Vi förvaltar en jord som ska gå under. Det provisoriska är grundvillkor för oss och livet är till sist en samling förluster, där jag ska förlora allt genom at dö. Nåja, mitt liv är större än förlusterna – men detta tänker Bloggardag inte fördjupa sig i här och nu. Men kan dessa år på 1860-talet vara en faktor när det handlar om kyrkväckelsen i Kronobergs län, den allvarliga? Är detta en skillnad, att problem för jordbruket nuförtiden (eller möjligtvis klimatet, Bloggardag är inte den som är den) inte får oss att tänka på Gud? Vilka är egentligen kloka då?

Bloggardag lyssnar uppmärksamt till samtidens budskap, som ni märker. Några av de dystra profeterna misstror han. Risken för att miljöfascisterna kliver fram med sin totalitära syn på oss andra: "vi förstår inte och därför tar de hand om allt och fattar beslut för oss eftersom det blir bäst så" kan förnimmas. Därför lyssnar Bloggardag både på vad som sägs, inte sägs, hur det sägs och hur det inte sägs. Om det nästan är för sent att rädda jorden, kan vi väl lugnt slå oss till ro? 10 miljoner människor i Sverige gör varken till eller ifrån. Låt oss äta, dricka och roa oss för i morgon ska vi dö, blir då den rimliga hållningen – om vi inte satsar på att leva ett alltigenom heligt liv förstås.

Jag läste att kommande generationer (obs, pluralis! så vi talar om minst hundra år) kommer att fråga oss vad vi gjorde. Svaret är att i Sverige har vi vidtagit kraftfulla åtgärder och mängder med koldioxid binds i våra skogar, bilarna vi kör är mer bränslenåla och miljövänligare än de bilar vi körde för 50 år sedan, t ex. Men detta är inte det riktigt intressanta. Miljöpartisterna med riksdagskandidaten P. Wåhlin i spetsen skriver: "Det är nu vi väljer vad vi kommer att kunna svara." Om 100 år kan vi inte svara alls! Då är vi döda. Illa tänkt, med andra ord.

Miljömupparnas satsning ska handla om tåg, skatt på importerat kött men också om stopp för spridning av plast i hav. Ökad möjlighet till cykling är också det politiska kravet. Just cyklingmöjligheten känns efter tidningen Dagens svek! I svenska pensionsfonder ska fossilt innehav fasas ut (till priset av sänkta pensioner?), men vi ska få ett avdrag för hushåll som reparerar eller hyr prylar i stället för att äga dem. Det finns en del krav på skärpningar när det gäller utsläppshandelssystem. Nå, men om världen skickar sina sopor till Afrika och Asien och plast i mängd slängs i vattnen där, är det inte mycket enklare saker de sopexporterande nationerna bör göra? Må vara att vi sätter hårdare tryck på oss, men om inte Norge, Finland, Danmark och de baltiska staterna liksom Polen och Tyskland gör så, vad har vunnits? Och Portugal, för den varma vinden kom därifrån senast? Om flygskatten höjs ytterligare för svenska flygplatser, men jag flyger från Kastrup och det blir mer ekonomiskt gynnsamt att köra bil till Köpenhamn, vad har vi vunnit? Bortsett från att vi alla hårdhänt uppfostras till att åka tåg och det gläder kanske norrlänningarna?

Till detta kommer den stillsamma reflektionen att alla blir arga på klimatskeptikerna. Vore det inte bättre att pedagogiskt ta upp alla invändningar/missförstånd och röja undan grunden för skepticismen? Vore det inte också bra att ge några alternativa förklaringar och inte bara hänvisa till något som bör misstros, det som kallas "den samlade vetenskapen"? Vetenskapshistoriskt finns det mycket som var samlat och icke ifrågasatt, som en tid senare helt förkastades. Rasbiologi till exempel.

Bloggardag funderar och funderingarna leder samtidigt till både tro och misstro. Så har en kyrkokristen det. Alltid!