Dopet och demokratin

Antje talade vid kyrkomötets öppnande och uppfattade att ledamöterna var demokratiskt valda. Nå, i begränsad mening – för valdeltagandet hade inte godtagits på särskilt många andra ställen, i varje fall inte som grund för högstämt tal. Det fanns dock ett djupare skäl att "vi" sitter här. "Vi är döpta" hette det. Dopet uppfattades vara en kallelse till ett liv i tro, tillit och kärlek och till kallelsen "hör också att oförtröttligt be för vår värld och för kyrkans liv och arbete i denna värld." Sådant kan sägas men, sprid inte beskedet vidare, det är direkt orimligt att möta kyrkomötet som vore det ett fromt möte. Många ledamöter sätter inte söndagligen sin fot i Herrens sköna gudstjänst.

Dopteologin blir också underlig. Ansvarstagande i Kyrkan definierades på 1960-talet som något konfirmationen innebar. Bloggardag tror det är en rimlig tanke. Den som är konfirmerad är därmed en myndig och ansvarig medlem i Kyrkan. Dopet ger gåvan, konfirmationen innebär att gå in under ett ansvar. Det borde betyda att konfirmationen tas på större allvar just för detta ansvarstagande.

"Knappast någon organisation i Sverige kan mäta sig med oss när det gäller att fostra människor i demokratiskt arbete och ansvar", sa Antje. Med oss – så föll hennes ord. Det är självfallet inte sant. Skola, elevrörelse, scouting, idrottsrörelse, nykterhetsrörelse mm mm är viktigare aktörer. Svenska kyrkan har främst lärt dem som är i Bloggardags generation vad demokrati inte är. Pösmunkar i beslutsfattarposition, dumdryga och vedervärdiga på flerfaldiga sätt, kunde dyka upp på många nivåer. De var oftast men inte uteslutande av hankön och hörde till den politiskt opålitliga medelklassen. Kyrkans Ungdom/Svenska kyrkans unga? Broilerskola. Den rörelsen gav oss Anders Wejryd som gåva. Say no more!  Jo, kanske ett. Nu ska folk broilas in på kvoter till det ekumeniska. Det är ett säkert sätt att låtsas demokrati, men styra allt uppifrån.

Antje manar att "hot mot demokratin har uppmärksammats". Har ni hört Antje säga ett enda begripligt ord om postdemokratin, fenomenet när vi berövas demokratiskt inflytande då eliten tar hand om valresultatet?

I talet inför kyrkomötet dök klimatet upp. Surprise, surprise! Antje sa ingenting om den utmärkta sommaren, som gett en så riklig skörd av äpplen. In på Antjes skinn kröp "klimatförändringarnas skrämmande perspektiv". Bloggardag är inte så rädd av sig. Vad är det som skrämmer Antje?

EU prisades tydligen också, vi behöver hjälp från andra länder. Nå, vi köpte den hjälpen och antagligen dyrt dessutom. Det får vi kanske inte besked om? Antje blir lagisk förstås, vi förvaltar "ett kärleksbudskap som tvingar oss till trovärdighet i vårt handlade som kyrka". Vi vet precis hur detta går till i det kyrkopolitiska. Hedningar, passa er. Det är som med biskop Helge Brattgård. De som varit med, visste vad de skulle göra när Helge sa "käre bröder". De gjorde det också. De gick.

Bloggardag odlar sin intuition. Professor Rockström litar han inte på. Varför gör ni det? Om jorden kommer att kollapsa under denna mandatperiod, inser Bloggardag att vi föga kan göra. Då har jorden verkligen slitits ut som en klädnad och förr eller senare måste det ske. Antje talade om vårt "vanmäktiga beroende av skapelsen och vår makt över den". Bloggardag blir tryggare i Herrens bön. Makten och Riket är Hans. Men i stort? Es spielt keine Rolle. Es geht nicht um Fakten. Es ist nur ein Gefühl. Eller?

Antje var i Rom. Nu pläderar hon med konferensen för att "kyrkan axlar sin roll fullt ut som samvetets väktare". Kul. Ni vet vad Bloggardag syftar på. Nu var det så lyckosamt i går att en fråga skulle besvaras och därför genomfördes en räd in bland böcker i hyllor. Vad sa ärkebiskopinnan Söderblom om kv*nnl*g* pr*st*r? Det blev en upptäckt av en fråga som sannerligen, dvs i saning, dåförtiden var en icke-fråga:

Det är ”uppenbart för var och en, som har något verklighetssinne, att detta historiskt betingade ämbete icke blott i alla sina olikartade funktioner vilar på den självklara förutsättningen, att det innehaves av en man, som även att detta ämbete är så fast utformat ur sina förutsättningar, att det icke synes möjligt att insätta en kvinna i den formen. För den som gör tankeexperimentet upplöser sig resultatet i löje. Det finns ej en enda församling i Sveriges land, som någonsin tänkt på att begära en kvinna till kyrkoherde, adjunkt eller komminister.” 
Anna Söderblom i boken Kvinnan som präst, Birkagårdens Förlag, Stockholm 1923, s 103.

Varför inte ta allvarliga frågor på – allvar?
Inte ens hundra år senare är utrensningsaktionerna kodifierade i det de kallar Kyrkoordning. Detta kanske skulle vara ett resultat som borde upplösas i löje? Liksom talet om vikten av samvete och samvetsfrågor...

Det är väl ändå, till sist, lite konstigt när en utbildad teolog svänger till med frasen "som Bibeln säger". Det är aposteln som skriver. Säg det då! Kan det vara en reformert biblicism som slår igenom? Kan kanske Antje inte offentligt säga "Sankt Paulus"? I så fall, varför inte?
https://www.svenskakyrkan.se/nyheter/arkebiskopens-anforande-vid-kyrkomotets-oppnande

Torsdagsdepressionen gör ingen glad eller är det något Bloggardag missat? Bloggardag får pigga upp sig med den pågående krisen i den romersk-katolska kyrkan med Frälsarens ord i minne: "Egen framgång är guld värd, men andras motgång är inte heller att förakta." Han sa väl så. Medge annars att han borde ha sagt det.