onsdag 23 maj 2018

P som i Patrik Pettersson

P är sådant man vill sätta och P är just vad kyrkosystemet vill sätta för Prästen Patrik Pettersson. Hans blogg Kyrkliga Ting är närmast phörödande. Han analyserar nämligen mekanismerna kring Antjes twittrande.
http://kyrkligating.blogspot.se/2018/05/524-en-eloge.html

Det hela handlade, som ni kanske minns,  om hur Antje twittrat sin bestörtning över ett attentat mot en moské och sedan skrivit "trist" en sen afton om ett attentat mot en kyrka. Ord kan bli fel. Men, det påpekar Patrik Pettersson, inte ett ord hördes från Antje med ett beklagande eller en förklaring att kvällen var sen och hon själv tagen av ondskan i världen. Orden stod kvar eller mer. De levde ett eget liv på nätet. Rätt självklart egentligen sett till twitters natur.

Mekanismen när häpnad och uppbragthet slår till  är känd sedan tidigare: Antje Jackelén är förföljd och då måste markeras hur fin hon är. När detta står klart för alla (kommunikationschefen Marianne Ejderstens i Geneve kommentar talande om "hennes visa ledarskap" och Antje som "en förebild i den världsvida kyrkan") blir Antje glad på twitter. Patrik Pettersson konstaterar att det går till så här. Därmed har alla som förvånat sig över att ärkebiskopen kallade ett blodigt attentat "trist"reducerats till illasinnade nättroll.

Allt detta hade Bloggardag inte vågat påpeka och  kanske inte heller vågat återge bilden av hur det går till om inte några genusmedvetna kvinnor sagt precis detsamma som pater P. En man, som inte övertygats om det gudomliga i ett riksdagsbeslut angående Kyrkans ämbete, vågar inte säga så mycket när det handlar om jämställdhet... Eller jo, kanske. Elogerna hade Morsan kunnat kommentera med en fnysning. Hon var nämligen just för likabehandling och jämställdhet mellan könen. Blev det för mycket, blev det lätt och geschwint för mycket för Morsan. "Man ska inte göra sig märkvärdig", som hon sa när hon såg en läkare uppträda så på en olycksplats där hon på några meters håll analyserat skadeläget och sett att alla gjort allt rätt långt innan den stöddige läkaren upphetsad tog sig fram under anskriet "Jag är läkare!" Då blir det som det blir med sönerna.

Patrik Pettersson, prästen, vill många i kyrkosystemet sätta P för. Han har tagit sig orådet före att distansera sig från den mediala cirkusen. Man retar dock inte lejonen i den cirkusen ostraffat. Lyssna själva och döm hur den uppfattas, som beskriver "den fabricerade bilden" som "briljant teolog, stor ledare och lysande kommunikatör". Vad vill kyrkosystemet göra med en man som markerar att de finns "som kan avkoda det vi ser och hör i kyrkeriet". Bloggardag återger i häpnad över precisionen följande mening: "vi vet att den välputsade och tillrättalagda bilden inte stämmer med verkligheten." Detta är en verklighetsbeskrivning många instämmer i men helst genom tystnad.

Det är Antjes predikan Patrik Pettersson phunderar över. Han har phattat vad Antje säger. Antje, kyrkokansliet och partipolitikerna i kyrkostyrelsen är de verkliga lärjungarna och den sanna kyrkan. "Vi andra, som kämpar på i kyrkans församlingar och som ur den erfarenheten vill att våra röster ska tas på allvar är bara 'trumpna tornbyggande och babblande dvärgar'." Nu vet vi vad som hördes i Antjes predikan. Biskop Krister Stendahl hävdade att predikanten är ansvarig för vad som hörs. Detta har jag ifrågasatt, men just här och nu börjar jag ana att Krister dock hade en liten användbar poäng. Antje höll i första hand inte en predikan för parther, meder och elamiter utan för dem som tagit parti för kyrkohandboken och det kompetenta arbetet att få fram den.

Vad mera?
Hade processen med kyrkohandbok varit normalt transparent, öppen, hade kritiken inte varit så hård. Då hade utsorteringen av somliga sakkunniga inte varit verklighet och boken Mässa för enhetens skull setts som ett viktigt bidrag. Tack hade uttalats till dem som sett till att kyrkomötets ledamöter fått boken alldeles gratis, tack för att den finns på kyrkligdokumentation.nu och glada människor hade refererat till den bokens kloka insikter. När det srulat sig, hade öppenheten varit räddningen och inga sakkunnighetsskriverier hade hållits undan. Revisorerna hade inte behövt granska processen, än mindre underkänna den. Och Antje hade inte behövt lägga något till rätta. Svenska kyrkan hade inte heller riskerat sitt anseende om upphovsrättsfrågorna lämnats olösta av det enkla skälet, att de varit lösta och om det funnits oklarheter hade behov av klarhet inte utlösts genom att Svenska kyrkan hävdat copyright och uophovsrätt. För övrigt hade Artos förfrågan om att få redigera ett missale hälsats med tillfredsställelse och kanske Antje kunnat skriva ett förord om vikten av mångfald och vikten att tacka den liturgiska rörelsen för all förnyelse den stått för och som så många haft och har glädje av.

Det är när man tänker hur allt kunnat vara om inte om hade varit  som man begriper något.
Borde vi nu kärleksbomba Patrik Pettersson och bedyra hur fin och klok han är och mycket annat i den stilen? Kanske inte. Bloggardag vill ogärna att det ska kunna sägas att Patrik Pettersson är bombad. Men lite orolig är jag allt. Begåvning är ett minus i det svenskkyrkliga systemet. Nu vill nog kyrkosystemet sätta P för Pettersson.

Får jag påminna om löjtnant Hansson, Klacken kallad, som vid lunchtid kom in på officersmässen på KA2 och högljutt undrade: -Har gubbjäveln kommit? Åh, ursäkta, jag såg inte att översten hade kommit."
Om denne löjtnant sa regementschefen: -Över min döda kropp ska den mannen bli något annat än kapten.
Bloggardag kan meddela, att den avdöde översten aldrig fick veta att löjtnant Hansson blev överste av första graden och chef för Stockholms kustartilleriförsvar och Vaxholms kustartilleriregemente. Alla kritiker går det inte illa för. Kan Pettersson kanske bli chef  för Stockholms kustartilleriförsvar och Vaxholms kustartilleriregemente nu när försvaret ska rustas upp? En viss förmåga både till anfall och försvar har han.

tisdag 22 maj 2018

Faktakoll

Bloggardag fattade inte riktigt hur det där med faktakoll skulle gå till men kunde befrukta det värsta, dvs att något journalistyngel enkelt skulle fastslå hur ett komplicerat sammanhang egentligen var. "Faktiskt", som man säger.

Faktakoll 1
Nu dementerar DN utifrån Radio Kronoberg och radioredaktören Brollei insats att "Katolska församlingen i Växjö" (heter den verkligen så) skickat in och ännu mindre fått avslag på en ansökan om klockringning. Detta är ett falsk påstående. Det har fått spridning på sociala medier och bland annat har den ryska propagandasajten Sputnoik rapporterat om "nyheten", vet DN att berätta.

Rätt otroligt att allt är fejk. Troligare är väl att det gick till som det brukar i byggärenden. Någon frågade och det gavs ett muntligt besked att detta inte var att tänka på _ och då var saken inte värd bråket att skriva ansökan och kanske överklaga. Hur det går till när det samtalas om bygglov måste många veta. Så här går det nämligen till. Man frågar för att få klart om  ett projekt är värt att gå vidare med. Radio Kronoberg fick ett tips om att det inte fanns någon ansökan, kommunen letar i sina arkiv (byggnadsnämnden samt miljö- och hälsoskyddsnämnden – och polisen. Här läggs tid och arbete. Nu vet redaktören Brolléus att Ingvar Fogelqvist är "en snäll farbror" som "känner sig riktigt dum". Dumt blev det, men det var inte Ingvars fel. "Det är inte riktigt samma sak" att få ett muntligt besked från kommunen som att ha skickat in en ansökan. Kanske inte. Men effekten blev densamma. Och klockringning har ofta väckt starka känslor, fråga dom i Halmstad t ex.

Faktakollen ter sig som ett ideologisk tillrättaläggande. Jag tror inte denna koll gör debatten om muslimer enklare. Men det var värdefullt att Bloggardag nu fick insikter om vad faktakoll går ut på. Faktakollen visar att Radio Kronoberg hängt ut pater Ingvar som något han inte är, en cheater.

Faktakoll 2
Den 17 maj formulerade rättschefen ett avslagsbeslut om utlämnande av handlingar. Det gällde de maskerade avsnitten i "Arvtagarnas" skrivelse. Argumentet för avslag är att skrivelsen utgör underlag för förhandlingar. "Då det kan antas att ett utlämnande av handlingen i de delar som är i fråga skulle skada kyrkan genom att försvåra för nämnda förhandlingar ska handlingen i dessa delar inte lämnas ut."

Nu vet ju "Arvtagarna" mycket väl vad som står i deras skrivelse. Det är inte självklart att förhandlingarna skulle skadas av att andra, nämligen de som läser kyrkligdokumentation.nu, får veta. Transparens var ett nyckelbegrepp när kyrkoordningsföreskrifterna om offentlighet kom till. Den slutsats som i nuvarande läge kan dras är väl den, att saken är betydligt värre än kyrkostyrelsen fått veta. Det förklarar sekretessen. Om det är så illa som det kan antas, måste väl kravet vara att den nya kyrkohandboken återkallas tills de rättsliga frågorna är avgjorda. Det ligger inte minst i Svenska kyrkans intresse att så sker.

Faktakollen drar slutsatsen att förhandlingsläget inte förändras av att andra får se vad "Arvtagarna" hävdar. Däremot sitter de som sagt kyrkostyrelsen att det sannolikt inte var några problem att distribuera boken lite illa till om folk får läsa. För är det just det som inte skulle få vara. Problem.

Faktakoll 3
Antjes predikan på Pingstdagen har kommenterats och Antje har utsatts för organiserade eloger på fejjan. Bilden av att Antje är utsatt förmedlas då och då. Det finns en trollfabrik också inom kyrkan, visste Antje att berätta i Berlin den 2 maj. Den lilla problematiken är väl att på så vis kan all kritik avfärdas. Bloggardag, vars natur är det pigga, det käcka och det muntra, kan tycka synd om Antje. Det blåser på toppen, men det är en blåst som klarnar sikten och så ska det vara. När det blåser ställer sig en tapper skara upp till försvar för Antje. Hon beskrivs då på #enEloge som orkar stå upp för medmänsklighet, humanism, godhet, värme och intellektuell hederlighet. Hon är en stor förebild, har et aldrig sinnade tålamod, hon låter sig inte tystas av onda tungot . Som en ängel förklarar hon outröttligt. Hon står upp för de behövande. Någon tror inte på gud men på Antje och någon annan ser "rent och ohämmat kvinnohat" i kritik av Antje. Antje Jackelén tackar för alla dessa sympatibevis. Så nu vet ni.

Antje tog själv tag i arbetet med kyrkohandboken. Det var kanske nödvändigt så som det blivit, men följden är attAntje i alla lägen nu måste försvara kyrkohandboken. Den som varit ordförande för en arbetsgrupp står inte längre fri. Det får sina konsekvenser. Leden sluts och kritiken uppfattas som illvillig. Predikan blir då ett inlägg som syftar till att värda kritiken och kritikerna. Det uppfattas. Hon glömde nämna att Voldemort inte fick vara med i arbetet men glömde också att innehållsligt avviker den nya kyrkohandboken från den allmänna gudstjänsttraditionen

Christian Gerber berättar den anekdot Antje förde vidare i sin predikan. Vi läser Historie der Kirchen-Ceremonien in Sachsen. Detta omfångsrika verk, Gerber menar att det är den kortast möjliga historien, finns sammanfattat på engelska, men Bloggardag är högst osäker om denna sammanfattning verkligen gör Gerber rättvisa. Vill någon kolla sammanfattningen är adressen
http://www.luthermem.org/wp-content/uploads/2015/07/history-of-church-ceremonies-in-saxony-bengtson.pdf
Fulltextversionen på nätet tedde sig denna morgon oläslig och Bloggardags musikbibliotek finns å Lantegendomen.

Ska faktakollen sättas in, påstår Gerber ingenstans vilken kyrka, plats, kompositör eller vilket verk  som avses. Möjligheterna är legio. Gerbers avsikt med att berätta anekdoten utgår från hans grundläggande pietistiska och antiliturgiska hållning och hans syfte är att skapa opinion mot den typ av musik som huvudfrågan av lutherska kanttorer skrev. Det var under 1800-talet som Gerbers lilla oprecisa berättelse kom att kopplas till J.S. Bach och omväxlande till Matteus- och Johannespassionerna.

Antjes grepp var retoriskt men bär ingenstans. Vi behöver inte vänta hundra år för att förstå att kyrkohandboken är svag. Och den breda uppslutningen kring den  handlar om vad kyrkomötet gjorde, inte vad resultatet i gudstjänstutskottet blev för där var röstsiffrorna på avgörande punkter 8-7. Det kan vara bra att minnas.

Sedan ska man nog hålla i minne den tankemodell om troll som är Antjes. Hon hör till dem som undrar hur det kommer sig att det bland våra egna finns de som misstror hela tiden, misstänkliggör och bara vill hitta hårstrået i soppan. Detta är vad Antje själv uppfattar från den kyrkliga debatten. Hon känner dock att "vi är många!"

Faktakollen gav några dystra insikter och ett avslöjande av ett rent påhitt, fört vidare som argument i en predikan i Uppsala domkyrka. Fast vi kanske inte är riktigt så många som kyrkoledningen vill tro? Reflektionerna göra sig själva. Faktakontrollen är däremot ett projket att hålla fast vid.


måndag 21 maj 2018

I en romersk-katolsk bädd

Denna morgon vaknade Bloggardag i en romersk-katolsk bädd. Den måste väl vara så om hemmet är välsignat av en RKK-präst eller om välsignat folk bor i huset. Sömnen har i vart fall varit god och denna måndag kan alla ladda för att söka sig till de revolutionära församlingar som med högmässa slår vakt om Annandag Pingst och Andens vind över världen.

Jag säger inget om högmässan jag for till i går.  Något nytt? En nyöversatt trosbekännelse men god och undervisande predikan. Prästen hade varit präst i 60 år. Takterna sitter i. Så bytte några av oss lite insikter om kyrkohandboken. Om upphovsrättsfrågorna egentligen inte är lösta kan det komma besked om 1. kyrkohandboken tills vidare inte ska användas eller 2. att hela upplagan ska dras in. Minns att frågor om upphovsrätt är allvarliga och svåra frågor och har det storslaget gjorts fel är det storslagna lösningar som tarvas. Svenska kyrkan spelar ett mycket högt spel. Bli inte arga på Bloggardag som säger detta. Här talar vi om grundläggande åtgärder vid upphovsrättsbrott och alla andra (mindre) insatser betyder att brottslingen går fri.

På väg hem avnjöt Bloggardag senare delen av högmässan i P1. Pater Ulfs sonora stämma identifierades. Den stora folkkyrkan som tar sin nya kyrkohandbok får alltså inte utrymme i radio  – de 6 miljoner medlemmarna till trots. Intressant. Men det var onekligen en annan kyrkohandbok och gamle Hippolytos fick ett ord med i laget.

I TV var det gudstjänst kl 10. Den såg jag inte. Eftersom den är inspelad i förväg kunde självfallet kyrkohandboksfrågan inte ägnas någon särskild uppmärksamhet, böcker bäras fram och så, menar jag. Jag letade efter den storståtliga högmässan i Uppsala domkyrka, den som sänts på webben. Jag hittade en agenda. Det var dock mer de konkreta åthävorna jag var ute efter. Denna morgon kunde jag läsa Antjes predikan, ett polemiskt mästerverk, som tvivelsutan kommer att fungera som en replik vid överläggning i Babel om hur torn ska byggas efter raset. Allt som sades i predikan var inte riktigt sant om man med sanning menar något annat än ideologisk sanning.
https://www.svenskakyrkan.se/nyheter/predikan-pa-pingstdagen

En mindre uppsluppen ansats gjordes i ett antal radiokanaler. Jag hittade en från Halland. Undras vad kommunikatörerna säger nu.
https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=128&artikel=6956711

På eftermiddagen tycktes det mig som om denna stora dag gått många förbi. I Björklinge var det inte en kyrkohandbokstrogen högmässa utan i stället spelmän och som vanligt kan högmässan heta mycket men tydligen inte just högmässa, När jag förstått detta, for jag för att ha bordsgemenskap med de romerska katolikerna och njuta vilan i deras bädd. Dessförinnan hade hundarna fått pröva flytvästarna. Loke, en pigg, käck och munter kooikerhund; kastade sig i sjön och drog i väg 25 meter rakt ut. Sammanlagt avlade han provet för simborgarmärket på kort tid genom att simma långa sträckor närmare land. Något säger Bloggardag att kommande simturer får han företa fastknuten i lång lina.  Detta har pånågot sätt bäring på arbetet med kyrkohandboken och erfarenheterna av processen men fråga mig inte hur

Allt var trevligt i går kväll, vi var långt ifrån det kato-ilska, det tillstånd som råder  i Vatikanen. Jag läser att min vän Frasse alls inte är så trevlig som han ser ut. Han var inte trevlig i Argentina och han är bakom kulisserna inte trevlig nu. Jag tycker synd om honom, särskilt när det sägs att han har ett "bad language". Bara inte Växjö domkapitel får tag på Frasse, för då får han både fem fiskar och två kornbröd varma.

När Frasse valdes berodde det på att ett kardinalgäng bedrivit sällskapsliv i St Gallen och följden har för somliga kardinaler, som tidigare aktades högt, blivit en lek som påminner om "Påven bannlyster". Så har de romerska katolikerna det. Marcanrtonio Colonna har avslöjat, som ni vet. Bloggardag tog inte upp saken utan nöjde sig lycklig med att sippa (eller hinka) champagne och se vänlig ut. Solen gick ner i väster och detta förhållande väckte också viss uppmärksamhet.

söndag 20 maj 2018

Pingstpremiering

Pingstpremiering ägnar sig den åt som tar sig till kyrkan för att fira Andens stora fest denna dag och som dessutom inte faller undan för statens åtgärd att ta bort Annandag Pingst som röd dag utan tar sig till kvällsmässan. I Kyrkans liv firas Annandagen förstås. Att denna dag skulle bort för att vi skulle fira nationen den 6 juni var väl inget annat än fånigt. Vettigare hade varit att införa en verklig nationaldag och inte bara  hotta upp Svenska flaggans dag, alltså en dag för firande av fanskapet. Vad ar det för fel på det gamla nationaldagsdatumet?

I Svenska kyrkan ska de medvetna gudstjänstkonsumenterna noga lägga märke till hur den nya kyrkohandboken hanteras. Några firar stort. Andra tonar ner firandet, nämner det med några lugnande ord att det mesta är som vanligt. Det finns en tredje kategori, de församlingar som har kvar den gamla agendan och säger att "får Bollebygd, får vi", dvs vänta med allt till i höst. Några präster som inte vill ägna sig åt häleri av stöldgods kan vara nervösa. Tänk om deras bristande entusiasm anmäls till domkapitlet?

Nu är det ett problem med kristna som söker martyriet, det var en utväg som fäderna såg vara en avväg. Men det är också ett problem om t ex präster faktiskt inte vågar stå upp för vad de tror och tänker. Räds ej bekänna Jesu namn! Få ting kan, menar Bloggardag, i vår tid te sig som mer lockande än att föras till kättarbålet på handboksfrågan. Det blir att stort kliv rakt in i kyrkohistorien. Tänk er att efter kättarbålet bli uppställd på altare, bli tillbedd och ärad av en mängd obekanta människor. Det finns sådana som inte vill bli heliga på detta sätt därför att de inte vill bli tillbedda mest av gamla fula kvinnfolk, men det är ett problem mest hos Ignazio Silone i boken Bröd och vin (Bonniers 1944).

Jag är inte säker på att metoden är helt tillförlitlig men tillräcklig. Bloggardag kollar vilka som entusiastiskt hälsar handboken och tror sig därmed får bekräftelse på att detta inte är en kyrkohandbok för en sådan som mig. Det är en annan tro som uttrycks. Det vet Läronämnden. Därför blir knepet att undvika formuleringarna, de kätterska/heretiska, och i stället lyfta sig till en helhet där en passabel mångfald kan uppskattas oavsett återkommande heresier. Det går Bloggardag inte på. Och tro mig – det är inte Bloggardag det är fel på!

Nu behöver Bloggardag kanske inte vara så nervös. DN skriver om kyrkohandboken. Det blev precis en sådan artikel som varje av kvinna född festgeneral avskyr allra mest. Hinner ni, som inte har en prenumeration, köpa DN och ha under armen när ni kommer till Pingstdagens högmässa? Annars får ni läsa in er på frågan och aktualisera samtalsämnet vid kyrkkaffet och tårtan...
https://www.dn.se/kultur-noje/kyrkohandboken-lanseras-trots-upphovsrattstvist/

Vad är det rättschefen säger? Att vi inte uppfattar att "Arvtagarna# kräver att handboken återkallas" – inser juristerna plötsligt att det kravet kan ställas i nuvarande läge och att en sådan åtgärd är helt rimlig? Men fattar folk frågans omfattning?

När TT fick ihop det hela var det med uppenbar hjälp av kommunikatörerna. Likväl kom ordet "omstridd" med. Det där med "neutral" om Gud fick Bloggardag att fundera... Är det inte nåt fel som är trasigt?
https://www.svd.se/dags-for-omstridd-ny-kyrkohandbok

Det i grunden mest irriterande är förstås att all denna kritik med lite fingerspetskänsla och lite intellektuell ansträngning hade kunnat undvikas. Detta är en av kyrkokansliet självförvållad motreaktion. Vi, de svenskkyrkliga, förstod och försökte säga. De andra fattade inte. Det är inget att säga om. Något borde likväl förmått dem att inte traska på i ullstrumporna. Bloggardag uppfattar att de svenskkyrkliga utgör en minoritet i kyrkostyrelsen och en minoritet i kansliet också.

Bloggardag tänkte trösta sig med att läsa Åke Bonniers Jesus-text. Så fort någon säger "Jesus" är det lätt att bli glad.
http://www.kyrkanstidning.se/debatt/sjalvklart-att-jesus-uppstod-fran-de-doda
Bloggardag blev glad, men fundersam redan när han såg rubriken. Det är "självklart" att Jesus uppstod från de döda. Är det verkligen självklart? Var det inte en hård och kosmisk strid som utspelades? Saken var knappast heller självklar för lärjungarna, kvinnor som män. Inte ens för Maria, om Bloggardag fattat allt rätt. Har inte tron blivit väldigt konstig om den nu ska torföras som självklar? Då borde väl alla automatikä tänka så?

Åke avlägger sedan en bekännelse och det gör han väl som biskop i Skara stift för som sådan gläder han sig "över alla nyformuleringar av den kristna tron i form av psalmer, böner och andra texter." Alla? Verkligen?

Vad tror Åke i övrigt? Att "Jesus mycket väl kan ha utfört underverk." Kan ha? "Men poängen är kanske ändå inte huruvida vi tror att han utförde underverk eller inte utan hur de kan tala in i vårt eget liv". De brukar säga så om de heter Borg, Holloway eller Spong, men om det aldrig har skett, så vad då?

Åke talar dock gott om sådant som "mycket väl" kan ha hänt för 2000 år sedan. Kristen apologetik kanske är mer handfast än så, tänker Bloggardag, som är en sakramental materialist. Såg ögonvittnena det de berättat om?

På samma sida i Torsdagsdepressionen skriver också Erik Aurelius.
http://www.kyrkanstidning.se/debatt/undren-over-alla-under
Han ger sig in på vetenskapsteori. "Att Jesus inte har uppstått är tvärtom en förutsättning för vetenskaplig forskning." Riktigt så enkelt är det nog inte, men exegeter är ett eget släkte, specialiserat på aorister och hitpael. Inte konstigt att Aurelius beskriver ett missmod som dyker upp inombords varje dag. Gamla präster kan förvandla vad som helst till personliga dekorationer. Inte minst missmod. Det ligger väl i sakens natur om man heter just aurelius, ett namn med guldglans.

Nu känner Bloggardag att Torsdagsdepressionen har sin verkan. Man får hoppas på högmässan och Anden som motmedel. Det kan funka.

I går planterade Bloggardag ett äppelträd. Också om den yttersta dagen skulle komma i morgon ska jag i dag plantera, tänkte han. Om aftonen gick han ut till grillen, halvknall redan i början av grillprocessen, Som majoriteten av svenska män en somrig lördagskväll sålunda.




lördag 19 maj 2018

Mitran kantad med korvaskinn

Till sist läste jag vad Sören Dalevi i Karlstad fått ur sig. Två insatser i Torsdagsdepressionen, den ena inte mer begåvad än den andra. Nu kanske vi främst inte ska lägga oss i bråket mellan Dalevi och Jan Eckerdal, de skulle tydligen mötas på barrikaderna för Folkkyrkan 2.0 och så blir det nog. Men på varsin sida– för Jan Eckerdal är specialist på folkkyrkoteologi, detta som Dalevi mest poserar med.

Vad gör Dalevi? Han uppfattar att vi som luthersk kyrka "inviger" den nya kyrkohandboken. Vigvatten? Rökelse? Vi evangeliska brukade fordomdags mest "ta i bruk". Men då slår det Bloggardag att den gamle kavinisten Dalevi nog inte riktigt har pejl på detta faktum. Då brukar orden ofta bli för stora.

För Luther och hans evangeliska följeslagare är orden viktiga. De tydliggör. Kyrkohandboken ska göra evangeliet klart och tydligt så att människor kan tro. Kolla Deutsche Messe. Dalevi menar häpnadsväckande nog att framtagandet av en kyrkohandbok tydligen fått "en något olycklig betoning på de skrivna ordens betydelse". Han talar om en övertro på de nedskrivna ordens betydelse. Men, Herre, du var förr ditt folk nådig, har denne man inte alls förstått vad en kyrkohandbok är, nämligen nedskrivna ord?

Kalvinisten Dalevi drar på. Det helt avgörande är "hur orden sägs, hur orden framförs." Stor teater sålunda. Jag har mött sådana aktörer. Det brukar bli vämjeligt. Svenska kyrkan har försökt distansera sig från den sortens oratoriska konstspel. Men för kalvinister är det inlevelse och närvaro som skapar orden. Var hittade dom Dalevi?

Ordtrött är vår tid. Det heter så. Så hette det redan på 1930-talet (läs Yngve Brilioths artikel Vår kyrkogång i Svenska Dagbladet den 30 dec 1934). Bloggardag tror inte att detta är riktigt sant. Det trodde inte Brilioth heller; trots störtfloder av ord och tal bevarar predikan sin ställning, skrev han. Ord som utsäger väsentligheter blir människor inte trötta på. Det är de andra som dränerar, kanske mest därför att de är ord utan mening. Dalevi ska nu reducera ordens mångfald och mer förlita sig på musikens och den meditativa bönens språk. De brukar säga så, de pretentiösa mystikerna som inte är mystiker i Kyrkans mening utan mer mysteriösa. Det finns folk som går på det. Bloggardag inte.

Dalevi landar efter sin mångordighet (sic!) i utmaningen att inte "rent mekaniskt" ta den nya kyrkohandboken i bruk. "Utmaningen handlar om att göra innehållet levande och relevant." Det är inte utan att jag ömkar prästerna. Här gäller det att sångens och musikens glädje tar överhanden. Så vad ska då den stackars prästen göra? Joddla?

Nu tänker jag inte låta mig undervisas om gudstjänstgldäje av den gamle frikyrklige Dalevi och jag hoppas vi är många som håller gränsen, som Fälldin manade oss till när det handlade om U-137. Dalevi är en personlig förolämpning mot varje seriöst verksam prästman i Svenska kyrkan och mot en hel del andra också. När Dalevi träder fram ska ni observera mitran kantad med korvaskinn och bete er därefter. Kom också ihåg att handboken ska framföras med inlevelse och närvaro och kom ihåg var ni läste den kritiska reflektionen kring denna dumhet först!

Kyrkohandboken tas i bruk i "Himlabromässan" i Alvesta pastorat (vad nu Himlabromässan är, men det ser man väl om man kollar i den handbok jag faktiskt inte själv har – trots dubbla löften! – men kan det verkligen förhålla sig så att kyrkohandboken tas i bruk i en gudstjänstform som avviker från kyrkohandboken?). Det i sammanhanget klart informationsbärande är att det hela annonseras i Smålandskomposten som "Gudstjänster söndag 20 maj". Kyrkligt sett är det faktiskt Pingstdagen vi firar. Kommer begreppet Pingstdagen inte med i annonsen har antingen en hundhedning eller en kalvinist hållit handen på tangenbordet. Tertium non datur.

Hur det går med de juridiska turerna om kyrkohandboken? Fråga inte mig men med tanke på hur allvarligt upphovsrättsbrott betraktas, kan det finnas skäl att vara försiktig med stöldgodset. Så vad händer i mrogon om någon i det lokala anmält brottet och polisen några minuter innan sammanringningen kör fram till kyrkporten med målad bil och uniformerad personal för att bevissäkra och av utredningsskäl  tar kyrkohandboken (kyrkohandbok, missale och musikbok) i beslag? Jag säger som en gång biskop Gottfrid Billing: "Jag får diarré bara jag tänker på det."


fredag 18 maj 2018

NYHET Den falske patern i Växjö NYHET

Hur de romerska katolikerna är, får den som lyssnar till Radio Kronoberg nu veta.
Lyssna på inslaget. Per Brolléus går på som en kriminalinspektör eller driven åklagare och pater F vet inte vad han ska svara. Brolléus ställer honom till svars fö vad journalister landet runt fört vidare. Det är naturligtvis partisk journalistik men Brolléus, märkligt namn men i alla fall, är ute i de bästa syften. Han ska avslöja katoliken, han som talat så att muslimer ställts i dålig dager. Eller kommunen. Eller polisen eller Fan och hans mormor.

Jag säger föga mer än att fredagsunderhållningen levereras.
https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=106&artikel=6955892

Nu kunde förstås också en evangelisk katolik tänkas vilja säga ett ord till försvar för pater F.  I Växjö kommun finns inte allt på papper, det är det grundläggande metodiska felet. Därtill kommer att Radio Kronoberg bara sökt sig 25 år tillbaka. Det är fullt möjligt att frågan om klockor avgjordes redan när kyrkan byggdes och då var det 1960-tal. Avgjordes hur? Genom ett muntligt besked då eller senare.

Bloggardag kunde tänka sig bygga ännu ett hus på sin egen ägandes mark, lantegendomen kallad. Gamla huset som bibliotek, arbets- och gästhus och ett nytt vid strandkanten med ännu en badbrygga. Byggnadsnämnden sa genom en tjänsteman nej. Saken gick inte längre. Det var lönlöst. Jag påstår utan skymten av ett papper (men vittne har jag) att jag inte får bygga på min egen mark. Det är så det går till. Varför skulle det inte före 1993 gått till på samma sätt? Och från 1960-talet och framöver var det utomordentligt känsligt med kyrkklockor i bebygda områden. Trollen gillar inte sådant, ni vet,

Detta vet inte folk. Detta ville inte redaktören Brolléus pröva som en möjlighet. Han åtalade och dömde. I varje fall är det ett intryck man lätt kan få. Opartiskt? Sådant kan prövas. Om dokumentation saknas för klockfrågan kanske det är av vikt att det dokumenteras om en journalist passar på att skita i det blå skåpet men låtsas att det var patern som gjorde det. Att något var "falskt" klistras i vart fall på den romersk-katolska församlingen. Falskt var det för att radioredaktionen inte hittat vad den sökt. Hur långt bär det egentligen?

Mycket radionöje.

Om bakfoten

Bakfoten är den fot man kan få allt bakom. Det som sker i Svenska kyrkan skulle kunna komma att förstås så, att illvilliga människor sitter i kyrkliga kanslier och ställer till det för de högkyrkliga och de som högljutt säger att Jesus och ingen annan är Herren. Denna illvilja skulle vara den röda tråden när det handlar om utnämningar, utbildningar, utrensningar, utrotningar och allt annat på "u" som noga besett uttrycker utrerad utvisningslängtan. Tänk er en kyrkostruktur där dessa de misshagliga inte ställer till med – upplopp. Det vore något för barnen i himlen att få.

Bakfoten som man kan få något om är tanken att det är illvilja som styr hanteringen av de kyrkliga mnoriteterna. Det är det inte alls. Det är den goda viljan. De vill väl. I valet mellan folket – all mogen – och ett fåtal svartrockar är det folkets flertal som blir verklighet. Det beror på att där finns kyrkoavgiftsmedlen. Somliga säger detta mer rent ut, andra inte alls men alla vet vad begreppet "verklighet" innebär. Det är alls inte det där med att "själva kroppen är Kristus" utan snarare de kosmiska makterna (Kol 2:17ff) som gäller. Det som kallas verklighet är det dagsaktuella men flyktiga som kyrkosystemen alltid vill anpassa sig efter. Detta sker i bästa välmening.

Det underliga med denna sorts kristendom är alltså, att dessa kristliga faktiskt tror vad de säger. Några av oss uppfattar det hela som sanslöst och blir därför blinda inför själva allvaret i deras tänkande. Vi liksom vägrar tro våra ögons vittnesbörd. Vi läser i Torsdagsdepressionen och finner att Vantörs församling prövat samtliga alternativ i kyrkohandboksarbetet och håller fram en tapper 93-årig dam som flitigt går i kyrkan. Detta betraktas som något fint. Att en högkyrlig präst undrar hur detta någonsin kan bygga församling, ska vi bortse ifrån. Den högkyrklige prästen tänker ju helt annorlunda och finner det övergripande perspektiv, som introduceras som normalkyrklighet, helt fel och förkastligt. En högkyrklig präst kan inte tro att detta vanvett skulle vara något annat än just vanvett. Han har fel.

Grundhållningen måste vara denna: När ni i det kyrkliga hör de mest häpnadsväckande ting, utgå från att de som uttalar dem verkligen tror det de säger. Detta det nya är den nya normaliteten. Släng er i väggen Rosendal, Redin, Danell, Sjögren, Garmo, Klingert, Aurelius, Svanteson, Adell och Thornton – andra pastoralteologer att förtiga. Samma sak med de liturgiskt kunniga, Voldemort med anhang. Ni hör till den gamla normaliteten, den som den nya ersätter. Så tänker de som tror sig utgöra majoritet.

Den lilla "problematiken är bara den" (biskop Persenii favorituttryck!) att den här sortes förnyelse är totalt ofolklig. Den är å andra sidan så djupt känd hos aktivisterna att detta faktum inte påverkar. Det hela är så bra och med nya melodier och en del annat nytt ska vi nå de nya. Det blir enklare för de nya svenskarna eftersom det finns fler latinska ord.  Torsdagsdepressionen förmedlar själva narrativet kring kyrkohandboken. Självfallet vill alla väl. När folk som kommer då och då inte längre känner igen sig, inte ens det lilla de kunde finns kvar, har de gjort sitt kyrkobesök och därefter bestämmer de sig för att det kan kvitta. En mängd välsinnade kyrkoarbetare som verkligen prövat alla alternativ i kyrkohandboken kommer inte att förstå varför.

Bloggardag förstår. Också eller just när man möblerar om, kastar gammal, köper nytt måste hemkänslan finnas kvar. Det var självklart inte deras avsikt att kasta ut något som helst barn med badvattnet, men som det heter. Shit happens! Det riktigt intressanta är att de som mobiliserar glädje nu för att manifestera den på söndag (skära ballonger?) inte märker vad som händer. De som ser kan avfärdas. De har fått det mesta om bakfoten.

Hur Svenska kyrkan egentligen skulle ha gjort ser den som på kyrkligdokumentation.nu läser Christer Pahlmblads bok Mässa för enhetens skull. Boken tillställdes gratis samtliga kyrkomötets ledamöter. Det var att försöka sig på en dialog med döva, dvs de som gjort sig döva. Inte för att de var illvilliga eller ovilliga. Tvärtom. De visste bara att de andra var just illvilliga och ovilliga. Om ni inte förstår rollfördelningarna har ni fått allt om bakfoten.

Annars lyssnade jag till P4 Väst i går efter kl 17. Prosten Humlén talade. Han sa de sedvanliga dumheterna, de som ska sägas om kyrkohandboken. Om Bloggardag utifrån detta radioinslag med dess följder måste behandlas på Nämndemannagården i Blentarp, ska ni vägra betala skatt för detta. Det beloppet ska ärlig svensk skattebetalare kräva Humlén personligen på.

Dag Sandahl gläder sig över två saker i Östra Småland, artikeln om Café Kärleksängeln och hans eget svar til folket i Antjeborg. Syster Kerstin ser på bilden verkligen ut som en sån där diakonissa det inte är nådigt att knäppa nötter med.
http://www.ostrasmaland.se/kalmar/soppkok-fyller-25-ar/
http://www.ostrasmaland.se/debatt/lugn-bara-lugn-for-att-folk-blir-uppbragta/
Men Torsdagsdepressionen har inte kommit fast felanmälan gjordes i går. Nu blir det depression på grund av utebliven Torsdagsdepression! Kan det bli värre? Kanske. I går kväll var det åska...






torsdag 17 maj 2018

Lite bortom Antjeborg

Världen äs så stor, så stor och den bör förstås utforskas. Svenska kyrkan har journaliststipendier, ser jag. Man ska vara journalist och intresserad... Saken gäller Tanzania och internationellt arbete. "Fokus är genusfrågor & #srhr." Det handlar om att Svenska kyrkan arbetar med lokala krafter i Tanzania för att stärka kvinnors rätt att äga sin kropp och sin framtid, får Bloggardag veta.

Nu ställer reflektionerna upp sig i dubbla led med rättning vänster, armbågs lucka samt 1.25 till ledet framför. Vad det avståndet kallades när jag begynte i krigsmakten får man inte säga längre.

Första reflektionen
Förr i världen, dvs t ex förra veckan, hade de fåkunniga tänkt att en studieresa för journalister till Tanzania skulle handla om vad den evangeliska kyrkan där egentligen tycker om samkönade vigslar och hur det är att "jobba" (som det heter) som biskop när det gång på gång måste invigas nya kyrkor på grund av väckelse. Frågor om prästbrist i denna situation kunde också vara intressanta.

Andra reflektionen
Genusfrågor i fokus – men vore det inte mer grundläggande just för en Svenska kyrkans studieresa att sätta Jesus-frågan i fokus? Skulle det egentligen inte vara mer utmanande? Och förvåna journalister, som därmed utifrån förvånade nya insikter skulle skriva annat än schablonartade bidrag? Det kunde bränna till i Sverige...

Tredje reflektionen
Det är självklart att kvinnors integritet ska värnas, men om vi tänker efter så har väl ingen av oss, ingen enda, någon som helst "rätt att äga sin kropp & framtid". Det de kallar rätten är bara nåd. En gång kommer min kropp att svika mig. Och framtiden? För somliga av oss ligger livet mer framför än framtiden. Bloggardag är inte dum i huvudet. Han kan ana att de som ordnar studieresan och själva följer med i tjänsten avser något annat. Men skriv det då!

Fjärde reflektionen
Som man ropar i skogen får man svar och de svar som de hugade och hågade journalisterna återkommer med, blir till artiklar vi får läsa om genusfrågor & #srhr. Srhr betyder sexuell och reproduktiv hälsa. Där bränner frågan om abort till för somliga...

Val av resmål och val av ämnen är av intresse för oss, medge det. Vad är det den som ordnar studieresan egentligen vill ha journalisterna att göra och vem bestämde det? Kyrkostyrelsen?

Lite bortom Antjeborg var det liv och rörelse i går. Sannolikt i Antjeborg också. Tänka sig att det utan begripliga skäl lämnas ut en maskad version av en handling som berör något som juristerna sagt nog inte är särskilt sannolikt. Nu har en välrenommerad advokatbyrå tagit sig an fallet. Men riktigt vad det går ut på, får vi inte veta. Ska Överklagandenämnden denna torsdag tvingas fatta ett snabbt beslut, för nog vill vi veta vad saken gäller innan det stora firandet? Med skära ballonger? Vad säger Kyrkostyrelsen? Vem tar det kyrkopolitiska ansvaret för att Svenska kyrkans medlemmar inte får någon insyn i en fråga som nog utan vidare ska vara transparent?

Antagligen har Bollebygds pastorat fattat hur detta kommer att fortsätta. Där ska, ser Bloggardag på hemsidan, förändringsarbetet förberedas under sommaren. Förberedas! I en mottagningsgudstjänst ska sedan kyrkohandboken välkomnas efter sommaren. I Bollebygds pastorat har man enligt Bloggardags mening bedömt situationen så, att de juridiska komplikationerna kan vara utredda först om ett drygt kvartal. De kloka kanske ska göra som Bollebygds pastorat, ingenting i pingst, förberedelser under sommaren och sedan ett välkomnande av kyrkohandboken därefter. Kan Bollebygd, kan alla. Då kan man passa på att välkomna Artos gudstjänstbok samtidigt!

Något hände tidigt denna morgon. I postlådan fanns ingen Torsdagsdepression. Bloggardag vacklade in med de andra tidningarna. Vad skulle nu hända med själva torsdagens mentala innehåll? Han prövade att kolla på nätet, men det är inte samma sak. Gud är god. I Östra Småland/Nyheterna hade kyrkokansliets Ewa Almqvist svarat på gårdagens lilla inlägg av Dag Sandahl. Torsdagen är som vanligt! Var verkligen beskedet Ewa gav sant? Får kyrkoherdar säga precis vad de vill?
http://www.ostrasmaland.se/debatt/kyrkoherdar-far-visst-saga-precis-vad-de-vill/

Bloggardag har beslutat sig för att inte ytterligare gräva ner sig i handboksfrågan men skrev svar till Ewa. Han grävde i går ner rosenplantor. -Luktar det rosor eller gubbsvett och deoderant? sporde Bloggardag. Svaret löd: -Sannolikt det sistnämnda. Precis så elaka eller sanningsenliga är människor. Vet dom inte det i Antjeborg. Bloggardag tröstade sig med gerbilungar och dvärghamsterungar. Gerbilungarna är sex stycken och hamsterungarna (i två kullar) fler än tio. Så har Bloggardag det. Idylliskt närmast. Det är då dribblandet i Antjeborg ljuder så skriande falskt.

Rosorna? I förrgår levererades ett lass jord. Ett lastbilslass med jord är trots allt rätt mycket jord som ska hävas ut. Bloggardag slet lite försiktigt med skyffeln. Då kom nya grannarna, frun och hennes bror, med skyfflar i hand. De är från Rumänien. -Vill du ha hjälp? Bloggardag skulle just svara på frågan och så här svenskt löd det: -Näe.. jo tack! Så löstes problemet snabbt och enkelt. Brodern berömde kvaliteten på jorden, han visste uppenbarligen vad han talade om. Jorden var nysållad och från en gård där besprutningsmedel och konstgödsel aldrig använts. Grannarna blir bjudna på festen när vi ska inviga rosenträdgården. Bloggardag log: -Det är ju ändå för er skull som rosorna blommar! Han är en riktig dansbanecharmör, Bloggardag. Det skulle man i förstone inte kunna tro. I Antjeborg tror ingen det.

Vill ni på nytt studera den maskade skrivelsen är det kyrkligdokumentation.nu som gäller. På så vis har ni ett problem att aktualisera vid förmiddagsfikat. Vad är det vi inte ska få veta? Ska misstänkt stöldgods bäras i procession på söndag? Kan präster och kyrkvärdar anmälas till åklagarkammaren misstänkta för häleri om de tar i boken och än mer om de bär den?