lördag 21 juli 2018

Hantera frustration

Något egendomligt inträffade när nya kommentarer skulle in. De gamla försvann i samma ögonblick. Bloggardag är inte den förste att beklaga, men den tredje. Vid ett tidigare tillfälle har motsvarande inträffat. Nu måste frustration hanteras. Denna krishantering hör till det mänskliga livet, det kan man erfarenhetsmässigt både förstå och veta. Vetskapen att något hänt bortom egen kontroll, vad gör man med den? Är det tillståndet för det mesta med det mesta? Bloggardag förfaller till grubblerier. Detta skulle blivit en så trevlig lördag och så börjar den så här vemodigt! Kan det vara så att annan elektronik inte riktigt fungerar som den ska? Nu verkar allt mycket komplicerat.

Bloggen skulle fortsatt på det aggressiva spåret med jakt på person och inte bara i sak. Nu uppkommer ännu ett problem. Ska det riktas personkritik behöver vi förstå drivkrafterna och upprepa för oss själva när vi möter den fulländade idiotin, att de som driver denna likväl inte tycker att den är idiotisk utan verkligen tänker så och tycker detta är klokskap. "Funktionell dumhet" ger idiotin livsrum, Lebensraum, och det tarvar den. Denna dumhet stofferas inte bara med goda avsikter utan också med stora förhoppningar. Det kan då knappast gå mer än illa. Möjligtvis inte bara illa utan värre.

De stora systemen är svåra att genomskåda. Svenska kyrkan är ett litet system, men på många sätt en spegelbild av samtid och samhällsbygge. Det är möjligt att se de stora mekanismerna om man öppnar den lilla låda som Svenska kyrkan utgör och tittar ner i den. Anar ni problemen? Fattar ni att få är byxade att hantera dem?

Det är som med de stora skogsbränderna. De fromma förhoppningarna håller inte. Bristerna är uppenbara. Bloggardag har följt tillräckligt många övningar med samverkan militärt och civilt för att inte göra sig några som helst illusioner om vad som pågår i beslutsapparaterna ett stycke upp. Formen för nyhetsförmedling är också omöjlig, för många reportrar vet alldeles för lite och ingen har tid att egentligen berätta om saken (om det ens är möjligt). Av detta ska göras direktsända inslag.  Det är inte bara synd om lyssnarna. Nog skulle man väl ändå vilja förstå hur det kom sig att man utan vidare gjorde sig brandbekämpningskapacitet med HKP 4 kvitt utan att se till att ersätta denna kapacitet. Sannolikt handlar det om förhoppningar och bristande förmåga att göra riskanalyser. Men överstens ord gäller: "Det värsta inträffar vid sämsta tänkbara tillfälle. Det ska vi planera för."

På samma sätt med de storslagna lösningarna i Svenska kyrkan. Barbara Tuchmanns insikt att det alltid funnits någon som sett faran när majoriteten glatt rusat på ett håll och inte velat lyssna, är grundläggande. Människor fungerar så.

Berättelsen om Rehabeam som förkastar de råd han får kan anföras. Barbara Tuchmann har det som ett av sina exempel. 1 Kung 12. Gå hårt fram med argumentet att "min lem är grövre än min fars lår". Kungen vägledd av eliten lyssnar inte på folket. Det blev katastrofalt. Ni kan läsa själva och förstå machotänkandets uppenbara brister. Men eliten tänker så här och tyckte att det råd Rehabeam fick var välövervägt och klokt. Det hela ledde till den förödande splittringen. Bibelläsande ger dystra insikter också. Bloggardag hör till dem som menar att löftesbrytarpolitiken i Svenska kyrkan håller samma klass som Rehabeams politik.

Det som då bekymrar blir förstås frågan vad Gud tillåter och varför. Herren hade ju på något för Bloggardag konstigt sätt styrt katastrofen. Är detta styrande Guds sätt att bara strunta i folket. Det blir som vi vill. Det är rätt förskräckande. Eller blir det så här eländigt för att människor finner sig till rätta med orätten och inte på någon punkt markerar att de vill något annat? Denna stillsamma, anpassliga hållning betraktas som klok och välavvägd, men hur klokt är det i en kyrka om den fromme Olov Hartman gör den andligt klarsynta bedömningen att det går åt helvete? Bokstavligen. Bloggardag kan upprepa sig, äldre herrar gör gärna det. Det är mer än 60 år sedan Hartman sa detta, han menade det bokstavligen och då skule vi väl nu kunna avgöra om det verkar som om Hartman uppenbart hade fel?

Nå, man kan ligga på soffan, grilla lamm och äta kalvfilé, sjunga (för att inte säga skråla), dricka vin förstås och använda deodorant. Många präster i Svenska kyrkan gör så. De är bekymmerslösa för det är den hållning som ger minst bekymmer men belönas med uppskattning. De kommer att få gå främst. Men då kanske man ska läsa lite Amos för att få perspektiv. Amos 6:4-7. Josefs skada borde bekymra. Hållningen att skjuta från sig olycksdagen är – olycklig.

Då kan Bloggardag återvända till eländet med de försvunna bloggkommentarerna. Är själva försvinnandet också ett resultat av att Herren styrt? Bloggardag gjorde det inte. Eller är det helt enkelt värmens fel? Dessutom verkar elektroniken ha återhämtat sig. Bloggardag kan lägga sig på elfenbenssängen ett tag till. Här ska dock ingen Amos och ta ifrån honom den glädje han föresatt sig att denna lördag ska ge honom.

fredag 20 juli 2018

Varför begränsa sig när man ser de filistruösa?

Vi har förstås misslyckats genom att vara artiga och belevade i den kyrkiga debatten. Vi har bemött meningsmotståndare som om de var pålästa och försökt föra samtal utifrån kunskap. Det har visat sig totalt misslyckat för meningsmotståndarna har inga argument. De har bara makten,

Ta ämbetsfrågan. Ingen på majoritetssidan har under 5 decennier i egentlig mening försökt svara på  invändningar mer än biskop Martin Lindström. Han är inte bara död. Han hade bara läste Brunotte, aldrig Lieberg. Men han ville inte de radikala konsekvenserna av 1958 års reform. Han trodde att det var en ordning som rymdes inom den gamla ordningen. När det antyddes inte vara så, blev han upprörd. Han opponerade också ex auditorio när Ulla-Carin Holm i sin avhandling pekade på det svalg som var befäst mellan de två åskådningarna.

Bloggardag påstår inget annat än vad som generellt tycks gälla. Oppositionen är alltid bättre påläst och majoriteten ovillig att ifrågasätta sin egen makt och sitt eget tolkningsföreträde. Borde vi alltså lämna sakdebatten och gå på person i stället, anklaga för uppenbar okunskap och ovilja att förstå och hänga ut de imbecilla, fast de tänker sig vara intellektuella. Det betyder att ge sig på person. KG Hammar t ex. Den som läst hans brors HB Hammars bok I ärkebiskopens skugga inser vilken fara det är att betro en man från denna komplett dysfunktionella miljö ett högre ämbete. Pappa var präst, farfar var präst, brorsan är präst, systern är prästvigd – hur ska vi tänka? Men församlingspräst ville KG aldrig vara... Om en ärrad församlingspräst drabbas av ursinne när han tänker på KG och hans kyrkosplittringsideologi, som skulle drabba just församlingspräster, vad tänker ni då? Hur klokt är det förresten att ge förtroenden till ett mobbingoffer från Södra Rörum i behov av att ta revansch när hans revansch drabbar andra, sådana som inte kan försvara sig när de mobbas? KG bölev själv en ärkemobbare – är det inte det hela?

Antje är mindre svenskkyrklig än de flesta av oss och i grund och botten tydligen kalvinist. Hur gedigna svenskkyrkliga erfarenheter från basen har hon? Är det inte sant att hon ville vara på skånska landsbygden för att få bostad, lön och tillfälle att doktorera – inte för att bygga församling? Och sedan drog hon till USA för att återkomma som professor (vilket hon inte är). För vilket förändringsarbete ska hon gå till historien, för att resa mycket och lämna en herrelös byråkrati som löper amok allt medan siffrorna för det kyrkliga livet borde ses som alarmerande? Jonas Eek låter som Svenska kyrkans fria synod lät på sin tid. Uppseendeväckande. Så långt har det alltså gått.

Anders Wejryd, inte döpt i Svenska kyrkan, hör till ett sammanhang där syster och dotter liksom pappa ska vara präster. Är det fel på oss, som tycker att detta verkar sjukt eller beror detta barat på att vi är läkarbarn? Men det har höjts kritiska röster om mannen. Ni behöver inte läsa, men referenserna ska finnas. Puristerna lägger märke till att detta var några år sedan, snart en halv generation sedan...
https://www.aftonbladet.se/kultur/a/1k5dqq/men-da-ljuger-pigan
https://www.expressen.se/kultur/kommentar-biskop-wejryds-vals/
https://www.journalisten.se/debatt/bjornsson-och-samuelsson-biskopens-revisionism
https://www.expressen.se/kultur/guds-rost/

Så här kan man hålla på länge och ta dem en efter en. Det gör kanske präster när de ringer varandra eller skvallrar i andra fora. Borde vi inte gå på dem framifrån och med öppet visir? Inte längre diskussion i sak, den som avvisats, utan direkta anfall på person? Hur vore det omväxlingsvis? Hur mycket tål de?

Nå, om dessa ärkebiskopar liksom om Weman gäller, att ingen tagit ett tag i teologin för att med teologiska argument förklara den teologiska innebörden i 1958 års politiska beslut om ämbetet. Fattar ni? Ingen har heller försökt röja undan biskop Nygrens distinkta analys om främmande spår, gnostkers och svärmandars. Vem gör upp med Nygren? Är problemet att vi nu har facit i hand och kan se att Nygren hade pejl på vad som hände och som styrt? Ingen Kyrka kan förändra dop, nattvard och ämbete utan att det får konsekvenser. Vi ser konsekvenserna.

Bloggardag kan redogöra för argumenten emot, de som numera är icke-argument eftersom frågan är avgjord. Så resonerar Makt. Men utmaningen är ingen annan än att de som är för nyordningen får ta debatten för att vinna den. Fattar ni utmaningen?

I vämtan på denna beredvillighet till ansvarsfull debatt kanske personer alltså ska misstänkliggöras. De har inga egentliga argument. De flyter med, de tar sig fram – och det är allt. Skulle vi på bred front ta i det personligt oförsynta och på gott manér bedriva kättarjakt i stället för att låta dem, som maktens hantlangare, jaga oss. Deras filistruösa beteende – imponerar det på någon? Och nu kunde Bloggardag till sin egen förtjusning aktualisera det gamla och användbara ordet filister och den ovanliga formen filistruös. På söndag är rubriken "Andlig klarsyn".

torsdag 19 juli 2018

Dumprosten och Kent Wisti

Smaklöst och rent vedervärdigt var Kent Wistis sommarprat. Grova könsord var det gott om. Jesus kallades "åsneryttaren": finansmannen Olof Hedengren, vars memoarer Bloggardag faktiskt läst, lyssnar nästan aldrig på radio, men nu olyckades det så han lyssnade och blev uppbragt "Smaklöst och rent vedervärdigt" var Wistis sommarprat finner Hedengren, men observerar också lovorden över Wisti. Bloggardag har ingen egen mening. Han lyssnade inte. Han lapade antagligen sol. Hedengren backar inte, drar sig inte för att kalla denne Wisti "'äcklige' kanalje". När Wisti nominerats till biskop, finner Hedengren att Svenska kyrkans dödsdans pågår.
https://samtiden.nu/2018/07/vulgarfeminism-och-grova-konsord-i-svenska-kyrkans-namn/

Lika eländigt är det med Dumprosten i Visby, som betecknas som "den infantile". Det lilla problemet med Hermansson, för det är Mats Hermansson som åsyftas, är att han anklagas för att mena att en prästkollega som haft sex med unga kvinnor i kyrkorummet skulle få tillbaka sitt jobb. Här har Hedengren faktiskt inte fått en siffra rätt, vilket skulle kunna komma att uppfattas som ett problem för en finansman. Men också Dumprosten har nominerats som biskop. Vilket lysande menageri av biskopar skall vi inte få." Skall få, tänker Puristen.

Antje får en släng av sleven. Hon studerade teologi i Östtyskland fast hon kom från Västtyskland, heter det. Och så kopplas hon samman med biskop Carlzon, ordförande för vänskapsförbundet Sverige–DDR och Antje hade flera möten med Stasi-agenten Radler, vet Hedengren berätta. Här lever en berättelse sitt eget liv.

KG Hammar får också bära hundhuvudet för talet om profetisk diakoni – men detta tal är inte KG:s utan ett sätt att styra bort från de gamla snälla diakon issorna, som botade konsekvenser av eländiga system men aldrig kom åt grundskadan. Om detta kan det resoneras förnuftigt.

Till sist kommer Hedengren till slutsatsen att det är en skam att inte fler präster vågar träda fram. Varför skulle de? Det kostar både i lön, anseende och pension. Det där med att "säga ifrån" är ett mycket dyrbart nöje. Hedengren borde ha skaffat sig boken En annan Kyrka (Gaudete) för att läsa de långa linjerna som en förklaring till vad som skett och sker.

Då är det tid att försvara. Antje först för Bloggardag är gentlemannamässig. Hon har aldrig läst i Östtyskland, men hon är faktiskt vigd av Carlzon och självklart måste hon ha träffat Radler vid fler tillfällen än vid en tentamen. Sant är dock att Antje inte har de breda kontaktnäten bland de svenskkyrkliga och har inte formats av församlingsprästeriet. Det finns fler frågor att ställa, t ex den om hur många som egentligen röstade på henne i ärkebiskopsvalet. Färre än 300 var de och de flesta röstade som gruppen avgjort. Basen är smal. Det är ett problem som antingen blir alltmer besvärande eller en omständighet som ingen betydelse har eftersom Antje blir alltmer uppburen som ärkebiskop, älskad rentav. Bestäm själva vad ni tror.

KG Hammars insatser som ärkebiskop borde analyseras. Det var något som överraskade när kyrkosplittringsteologin från Lund torgfördes, den som senare blev normalteologi för hela Svenska kyrkan. Men det är där larmet ljuder, faktiskt mer än om det politiska som en socialdemokrat som KG för fram. KG gör inga revolutioner och inte eller han hjar i nämnvärd utsträckning varit församlingspräst. Den som vill kan skriva avhandlingen Ärkebiskopar som mediala ikoner. En studie av ärkebiskoparna Hammar och Jackelén.

Wejryd då? Han är inte ett annat kapitel. Men inte heller någon avhandling.

Återstår Wisti. Han vet sig ha en kort tid i berömmelsen och har bestämt sig för att utnyttja tillfället. Han fungerar som Ingemar Simonsson på sin tid. För båda gäller att ställs de inför handfasta frågor, har de inga svar. Det låter mycket men är lite. Hans tanka är att Kyrkan består men Svenska kyrkan förgår. Är det ens en tanke. Det finns sådana som tror att Kyrkan då är den romersk-katolska som träder fram i ära. Vi andra mer apokalyptiskt sinnade kanske tänker ett helt sekulariserat Europa eller ett där muslimerna tagit över. Då består Kyrkan någonstans i Asien och Afrika men diskussionen om detta blir en nonensdiskussion för inte ens Wisti kan skåda in i denna framtid. Att samfund kommer och går är hans insikt. Jaha? Det var Svenska kyrkan till obegriplig skada när den trodde sig kunna amputera bort högkyrkligheten och leva lika glatt trots denna förlust. Hade Wisti tillgodogjort sig vad de högkyrkliga debatterade på 70-talet eller på 40-talet kunde han haft något att komma med.

Inget ont ord om Wisti, som förklarat att han vill bjuda Dag Sandahl på middag. Det betydde, framkom det, att han undrade om Sandahl hade någon timme över. Då insåg sagde Sandahl att hans mått för middagar närmast var måttet för en ordinär lunch. Middagar ser han som halvdagsengagemang.

Nu glömde Bloggardag Dumprosten. Shit happens! Men behövs det efter Sofia Lillys insats?
https://sofialillyjonsson.com/2018/07/14/skillnaden-mellan-logn-och-litteratur/

Jag tror att Olof Hedengren skulle ha behållning av att läsa några av de högkyrkliga prästernas analyser. Då kan han förstå att han i decennier blivit lurad.

onsdag 18 juli 2018

Bloggardag i samspråk

Bloggardags lilla värld är en värld med hundar, kaniner, gerbiler och dvärghamstrar. Ja, tvestjärtar också, de kommer in med morgontidningarna. En tisdag, när en tillfällighetskyrkoherde njuter sin ledighet, kan gäster dyka upp oförhappandes. Till den änden finns nu tre paket Ballerinakex i god ordning. De är utdömda som onyttiga, men likväl. Eller fanns om man ska vara exakt.

De dök alltså oväntat upp efter att, som väl är, ha ringt en stund innan. Två präster gör ihop med värden kvickt slut på ett paket Ballerinakex. De hade en fråga de ville avhandla. Är de biskopar vi får och som vigs av Antje i någon rimlig mening biskopar? Är de inte stiftschefer men inte mer än så?

Bloggardag funderade över de romerska katoliker som utan att darra på manschetten dömer ut allt andligt liv i Svenska kyrkan, men det de har att anföra kanske ska tas för vad det är. Doktor F i Oxford har sina dubier och Bloggardag kunde bara återge det resonemanget:

Givet att Kyrkan inte i strid mot Herrens vilja kan överlämna biskops- och prästämbetet till kvinnor, och så sa ju Luther och så säger påven denna sommar (två gånger upprepat som kyrkolära), har vi nog problem. Successionen går steg för steg förlorad.

Hans Stiglund var biskop i Luleå, efterträdaren är stiftschef. Samma sak i Göteborg. I Härnösand och Stockholm är saken sedan långt tidigare förlorad. Nu blir det problem också med de män som vigts av Antje. Kan de utan vidare uppfattas som biskopar i kyrklig mening och vad händer om man måste svara nej på den frågan?

Efter den gamla ordningen är Ragnar Persenius, Åke Bonnier och Martin Modéus vigda. Inga andra. Den gamla successionen går nu successivt förlorad. Den klarades med ett nödrop på 1500-talet, saken redde nog senast Lars Cavallin ut, men nu är det kört. De som inte är böjda för försiktighet skulle försiktigtvis säga, att härefter blir ingen som vigs av dessa irreguljära i egentlig mening präster. Det betyder att det de gör vid altaret inte självklart är vad de påstår det vara. Som bäst skulle detta då uppfattas vara fromt bedrägeri.

Efter år 1960 var det oftast rätt klart att det var kvinnor vid altaret och de som hölls sig till Luther och påven, båda tillsammans, kunde hålla sig ifrån om de inte uppfattade att de var autentiska präster. Det syntes liksom. Så enkelt är det inte nu, när de konsekventa funderar. Då kan en man egentligen vara en lekman trots att han klätt sig som präst. Här har ni resonemanget. Det mest bibliska som kan sägas finns hos profeten Jeremia, Jer 46:5.

Prästerna tog varsitt kex till och den ene fattade mod: -Vi har ju ändå demokratiska val och en kyrkoordning som säkerställer att allt går rätt till så den här sortens frågor är onödiga, kan man tycka.

Bloggardag kunde hålla med. Problemet med funktionell dumhet är ju att den fungerar! Och det mesta fungerar om vi inte blandar in Gud. Det är när vi gör det, som vi får problem och ska ha problem. Vi kanske fegar och undviker att ställa de grundläggande frågorna? Evangeliet som alla tryggar sig till kan ju, rent principiellt i vart fall, visa sig vara evangelium men ett falskt. Och då sitter vi i skiten, som aposteln Paulus beskriver situationen någonstans. Gal 1:6-9 till exempel.

- Tror du alltså att Anders Nygren helt enkelt gjorde en korrekt bedömning av vad som hände år 1958, Svenska kyrkan växlade in på främmande spår?

- Också om jag inte behöver ha någon mening om den saken, sa Bloggardag, bör frågan ställas. Beslut som fattas får konsekvenser, ibland långt utöver vad folk som fattade besluten fattat. Då sades att beslutet var stort och avgörande viktigt. Tänk om det verkligen nu efter 60 år visar sig att det var så?

När kamraterna dragit hämtade Bloggardag hund. På vägen passade han på att inventera fin-tonicen på Maxi i Växjö. Nå, han tänkte sig köpa aprikoskräm för det är bra att ha hemma när det blir mycket sommarvarmt. Utan särskilda förhoppningar gick han en sväng runt dryckerna och där fanns ett större urval tonic. "Hidden blessings", tänkte Bloggardag. Sedan blev det avstämning vid utpasseringen fast i mindre skala. Då kom bagerichefen, hälsade och talade vänligt med Bloggardag. Han kände att hans status därmed höjdes. Mk 12:38-39 om ni vill förstå saken bibliskt. Att avstämningen är ett förebud om den stora räkenskapsdagen, det begriper alla. Tänk om jag gjort fel fast jag vill vara en hederlig person?







tisdag 17 juli 2018

Profeter och profiter

"Andlig klarsyn" handlar det om nästa söndag. Det betyder att församlingen utmanas att se in i verkligheten och inte nöja sig med yta och förställning. Det kan bli liv och rörelse om detta utsägs, givet att s k kyrkopolitiker är på plats. Det profetiska är aldrig populärt eller kanske bättre: mer populärt hos folket än hos eliterna. Ni kanske har läst Apostlagärningarna (Apg kap 8 t ex)?

Bloggardag kanske trots Stefanos öde skulle pröva det profetiska? Han såg nyhetsrapporteringen om att Israel bombat i Gaza, tydligen Hamas bataljonsstab, som placerats i ett bostadsområde. Det som förblev oklart i det längsta var varför Israel bombat, men så flikades uppgiften in att Hamas skickat raketer. Sa de 60 eller var det 200? Men nyheten presenterades för mig på ett sätt som närmast var en obegriplighet, inga komplikationer utan enkel rubrik som stimuli för ett avståndstagande. Ska Bloggardag nöja sig med statstelevisionens tillrättalagda nyhetsförmedling eller är det självklart att internationella medier hela tiden måste konsulteras?

Bloggardag konsulterade Jerusalem Post och upptäckte att det nu varnades för nytt krig och att invånarna i södra Israel tydligen förstår att det är på väg. Hade detta inte varit viktigt att få veta, lika viktigt som att mötet mellan Trump och Putin kan leda till mer krig i regionen eller avvärja det?
https://www.jpost.com/Arab-Israeli-Conflict/ANALYSIS-Another-futile-round-562604
Ni behöver inte läsa referensen, Bloggardag ville bara markera att det finns fler analyser och perspektiv.

Ska vi ändå vara på analyshumör så avnjöts en ekosändning. Det var ögonblicksbilder som levererades, den uslaste av radiojournalistik om reportern inte är begåvad nog, och vad mer är, de som skulle rapportera kunde bara rapportera 1. att pressträffen i H-fors inte börjat ännu, 2. att ett antal bilar släpats bort från en campingplats men att den aktuella brandsituationen var obekant (räddningsledningen upptagen, kan man förmoda), 3. från Paris kunde meddelas från en tvärgata att det var mycket folk, som flera hundra meter bort skulle hylla fotbollshjältarna och 4 två damer på ett "åldersdomshem" i Solna (heter det inte "äldreboende"?) tyckte att det kunde vara nog med värme nu. Sedan fick SMHI säga att några stora regnväder inte var att vänta. Bloggardag blev inte ett endaste dugg klokare och med tanke på hur mycket klokskap han saknar, är detta uppseendeväckande. Minsta insats hade gjort skillnad. Dessa insatser gjordes inte. En profet kunde haft synpunkter på den mediala situationen. En profet kunde också tagit till sig Hanna Nordensvans kommentar att polisen i H-fors verkade "obrydd". Äntligen ett nytt ord att införliva. Men profeter är å andra sidan inte obrydda. Poliser är?

Pride är samma sak som tidigare. Nu kommer uppställningarna pö om pö. Inga perspektiv som ger orienteringspunkter. Där skulle Guds profeter få mycket att göra – inte minst med frågan om Svenska kyrkan, som utökar sitt engagemang i Stockholm Pride. Frågan om Stockholm Pride och ekonomin anmäler sig. Svenska kyrkan satsar och det kostar pengar, medlemsavgifter. Det har anställts en projektledare för tredje året i rad och hon är prästkandidat för stiftet. "Om Svenska kyrkan vill vara en öppen kyrka för alla bör vi tydligt markera vårt ställningstagande genom att vara med. Svenska kyrkan står upp för alla oberoende av sexuell läggning. Nu fattar ni!

Kv*nn*pr*stm*tst*nd ska torgföras som en fråga om sexull läggnimg, då går de fria och uppmuntras därtill! Men Bloggardag kan inte förneka sina småländska beroenden. Vem betalar allt detta? Vad kostar det? Vem klarlägger det ekonomiska  projektet med pride här och där? Hur mycket av offentliga medel satsas. Och så därtill den profetiska frågan, den som lägger snittet mellan sanning och lögn: Vad handlar det hela om egentligen? Allas lika värde, allas rätt att få älska /med/ vem de vill, allas rätt till sexuella variationer eller en allmän stolthet över, ja, vad då? Profeter är inte arbetslösa i sammanhanget.

Det riktigt intressanta frågan är förstås hur Svenska kyrkan blev en aktör i sammanhanget. Kan någon förklara för Bloggardag? Är det de sista resterna av normsändande som utnyttjas för normbrytande? Bloggardag anar inte bara avslöjande reportage som skulle rycka hyendet av lasten utan också en läsvärd doktorsavhandling. Tro inte att bögar bara är offer, de kan vara smarta också. Och då är de kristliga fullständigt hjälplösa på grund av kulturellt betingad empati (läs "missionsförbundsfromhet"). Denna typ av fromhet kan alltså, som Moltmann påpekat, inte stå emot.

Profeterna skulle kanske gjort det. Och ställt frågan om profiten. Det är inte gratis att vara stolt i Stockholm och inte Euro-stolt i Göteborg heller. Hur mycket är Svenska kyrkans insatser värda i pengar och arbetstid? Lokaler kanske? Och vilka bestlöt att Svenska kyrkan skulle vara stolt aktör? Profeter vill veta.

Skulle profeter säga att det är avslöjande att Svenska kyrkan ska spännas för vagnen och just detta visar hur sjuk hela saken är? Bloggardag vet inte. Det var ont om syner och profeter sommaren år 2018.

Ska saken aktualiseras i Göteryds, Pjätteryds och Hallaryds kristna församlingar på söndag? Finns det andra församlingar än kristna, undrades. Ja, folkförsamlingar, rådsförsamlingar, sovjetförsamlingar och judiska församlingar till exempel. Var detta obekant är Bloggardag glad över att profetiskt kunna lägga snittet också här.

måndag 16 juli 2018

Förklaringen

Bloggardag ville bygga upp sig och kollade helgmålsbönen från Storkyrkan. Det var säkert fint och finstämt men gick Bloggardags grovhuggna andliga fysionomi totalt förbi. Vad fick han förklarat? Ingenting, tänkte han. "Själarotande" och ett försök att komma fram till att alla delade samma elände, tänkte Bloggardag när han ville analysera syftet. Kanske Bloggardag helt enkelt är förtappad bakom en vagn? Han ser att något är fint, men är oförmögen att ta det fiiiina till sig. Skulle Antje kalla honom "en andlig dvärg", kanske?
Den som nödvändigtvis vill, får väl kolla själv, men på egen risk.
https://www.svtplay.se/video/18635106/helgmalsringning/helgmalsringning-avsnitt-28-3?start=auto&tab=2018

Nu firade Bloggardag två gudstjänster på Kristi Förklarings dag och bedrev däremellan spaning i terräng inför nästa söndags pilgrimsvandring. Det blev en exkursion i förtvivlan. I den terrängen kan få gå. Volontären och Bloggardag tog varsin bil och sökte en enklare väg till pilgrimsvandring än ett manövrerande bland stock och sten efter skogsmaskiner, som dragit meterdjupa spår i skogen. Vi får nog ihop det till nästa söndag, men det är inte den ordinarie kyrkoherdens förtjänst, konstaterade Volontären och Bloggardag återkommande. Bloggardag visade flera ställen lämpliga för att bygga värn för att stå ryssen emot, men det är högst tveksamt om ryssen skulle hitta dit ut i Pjätteryds vildmarker. Dansken däremot. De två såta kamraterna såg spår efter arvfienden dansken!

Lite häpen var nog Bloggardag över mässordningen. Det var i lovsången två gudar som dök upp. Varför det? Är det nog att ett kyrkomötesutskott med röstsiffrorna 8-7 antagit ett kyrkohandboksförslag för att församlingarna sedan utan vidare ska köpa allt? Det fattar inte Bloggardag, som också noterar att 1. vi får en ny handbok och 2. det skrivs manifesta gudstjänstordningar, som folk följer slaviskt. Vad har vi då vunnit? Borde inte gudstjänstordningar förbjudas för att gudstjänstfirande skulle möjliggöras? Dyster tillsinnes funderade Bloggardag på vilken förtjänsten är att alla är förvirrade när det handlar om gudstjänstmusik (utom kantorn). Var det inte bättre när de flesta kunde sjunga med och de som inte kunde i vart fall hade möjlighet haka på? Den gudstjänstförnyelse som avsetts kan bli väldigt alienerande. Längtan till alienationen är måttlig i det svenska folkdjupet tror eller hoppas Bloggardag

Det var ju förklaringsdag och förklaring fick sannerligen Bloggardag. Det var lovsången som plötsligt stod fram i ett förklarat ljus och gjorde klart vad de kristliga tror och tänker.

Jord och himmel jublar i hänförd tacklsamhet, hette det. Varför det? "För du är här i allt som är". Ubiqviteten alltså. Men är det sant, att jag syndare, i mig bär Guds helighet? Bloggardag kom på sig själv om inte med att tvivla så att tveka. Bär är väl en aktivitet. "Vad bar jag mitt livs heligaste dag hittills, min dopdag? Inte ett skit", tänkte Bloggardag. "Jag var buren!"

Det fortsatte. Våra böner stiger, sjöng vi. Varför ? "Ditt liv, din död är nu vårt bröd" – oss emellan,  vad betyder det? Detta kan gamla missionsförbundare med entusiasm stämma in i, inga andra. Och detta skulle vara "försoningens hopp till vår värld". Men är detta något annat än tramsigt? Förklara finesserna! När våra böner stiger och död och liv blir bröd så kan grannar som inte går i kyrkan hoppas på försoning?

Nu ska ingen tro att de kristliga ger sig. Vi skriade vidare i poemet att själ och hjärta sjunger och att Andens vind dansar med liv och lust. Hur då? "Ger mod och tröst och sviker den otrygges kind." Tröst är rimord på lust, man tacka men frestas att sjunga "trust" på pin kiv ller för att få något roligt att göra.

Men hur är det? Den lristliga självbilden anas i orden om att det där brödet som är konsekvensen av liv och död är "försoningens hopp till vårt värld".Bloggardag greps av vedervilja. I vilken mening är detta bröd försoningens hopp till vår värld om inte genom de kristliga? Och nu blir det farligt. En sak är att kristna människor ber för världen. En helt annan sak är att de träder fram som agenter, de som verkligen vet och tar ansvaret att stå för försoningens hopp till vår värld.

Bloggardags vän Dr F skulle säga att de kristna visst har en ställföreträdande uppgift i förhållande till världen, helga sig för de andras skull och allt det där. Det köper Bloggardag. Det är det kalvinistiska han varsnar i det som nu ska framsjungas i Svenska kyrkan. Det köper han inte.

Förödande och farligt för var och en som ansvarigt vill praktisera kristen tro blir det när tanken på de kristligas ställföreträdande kristliga förnuft dyker upp när det hamdlar om hoppet i världen. Armbågs lucka minst till kalvinisterna och skuldra mot skuldra med alla andra! Givet att "de andra" inte vill vara fromma.

Bloggardag tror inte att kristen tro bara handlar om det privata och inte är en tro med politiska konsekvenser. Bloggardag omfattar  tanken på att helgelsen är till för andra. Men i den goda augustinska traditionen vet han något om människans elände också. När vi vill väl kan det bli fel, kanske riktigt fel ju mer väl vi vill. Och tror ni verkligen att Andens vind  dansar och smeker den otrygges kind och at den otrygge utan vidare märker det? Anden vår terapeut? Eller mer?

Och detta ska församlingen framsjunga söndag efter söndag. En gång i tiden härbärgerade Kyrkan vetenskap och kultur som en konsekvens av andligt liv, psaltarbedjande, mässfirande. Hur kunde detta stolta liv bli till pekoral och hur kommer det sig att ren dumhet gjort sig hemmastadd också i Kyrkans gudstjänstliv?

söndag 15 juli 2018

Graham Stevenson, Nottingham

Graham Stevenson i Nottingham är min vän och förser mig med nyheter och material. Ibland är nyheterna sorgliga, som att Sister Mary Michael avlidit och begravs av biskopen David Hope. Andra gånger är det oväntad information som meddelas, som att Nottingham egentligen heter Snottingham. Ungefär som Slem som blev Salem, alltså. Folk är känsliga. Graham förser mig också med ett informationsmaterial för varje månad, tänkt som församlingsblad. Jag läser och ser skillnader mot vad jag förses med av snälla bloggläsare.

Christian Life ges ut för varje månad  av Additional Curates Society och är nu inne på sin 37:e årgång. Åtta sidor disponeras så att de första sidorna ägnas åt ett centralt tema med en sida bild, mittuppslaget är förslag till "Mid-Week Meditation", två läsningar per dag, en meditationspunkt för veckan och så "Prayer Point". En bildsida till, en sida undervisning/instruktion och sista sidan med något som kallas "Scripture Search": uppgiften är att hitta markerade ord från ett bibelställe i en fyrkant med 144 bokstäver. "Korsordsvariant" skulle man kunna säga så att ni fattar. Tanken är att Christian Life blir ett litet pyssel och inte hamnar i pappersinsamlingen omedelbart, men också att bibelordet, som det knåpas med, rinner in i medvetandet.

Det anglikanska sinnet för humor ger nya insikter. I november 2018 (Bloggardag får läsa i förväg, som ni förstår) kommer en drapa som belyser problemet med gudstjänstagendor. Folk sitter och läser i stället för att följa med i bön och tillbedjan. Ibland firas Missa Tombola. Det är när gudstjänstordningen satts ihop så att någon då och då måste ropa ut vilken sida vi befinner oss på. "Regular shouting out of page numbers" som när vi spelar Bingo. Sådana analyser sätter Bloggardag oerhört värde på och infogas sålunda i minnesbanken begreppet "Missa Tombola". Det kan komma till användning, när vi nu begåvats med en ny kyrkohandbok och detta kan få sina följder för en församling, som försöker hänga med och tycka om det nya.

Bloggardag har fått exempel på församlingsblad från olika församlingar och intrycket är återkommande. Det är högsta anständiga blad, som gärna hänger sig åt musik och natur. Bladen vänder sig till alla. Då blir konsekvensen att bladen faktiskt inte vänder sig till någon. Något egentligt ärende har de inte. Men de stofferas vackert och kostar säkert mycket. Behållningen är att de som arbetar med församlingsbladen kan vara nöjda. Det syns att de gjort något. Men ingen utmanas att ta något steg in i trons mysterium, ingen får hjälp att upptäcka något och ingen bemöts som vore han eller hon en döpt medlem och en lärjunge till Jesus. Om trons verklighet inte återfinns i ett normalkyrkligt församlingsblad är Christian Life ett utomordentligt exempel på en annan hållning.

Bloggardag minns hur en av församlingarna i Kalmar hade en månadsbulletin, som skickades till dem som ville ha det. Det som överraskade prästen var berättelsen att grannen kunde komma in för att läsa det hopvikta A4-bladet, som gick från stencil till en produkt ur en modernare kopiator. Som väl var drabbades inte prästen av det välvillighetssyndrom som skulle tagit sig uttryck i att grannen fått sig ett eget blad tillsänt. Mycket bättre om grannen regelbundet kom in till en av de kyrkliga familjerna för att läsa och prata. Riktigt vad detta kan leda till i tidens längd, vet ingen. Men att det ointressanta inte leder till något, det vet alla.

Sommarkyrkoherden i Göteryd, Pjätteryds och Hallaryds kristna församlingar avser denna söndag att fira högmässa i Pjätteryd, därefteratt i blakhetta som kan förväntas spana för en pilgrimsvandring ("utan spaning ingen aning") samt därefter fira gudstjänst i Emanuelskapellet, Ängaholmen i Delary. Sommarkyrkoherden har lärt sig att säga som alla kyrkoherdar: "Det är nåt att göra mest vareviga dag."

Graham då, vad gör han? Kanske kollar han BBC än en gång för att se ledaren för världens största demokrati  reflektera över Brexit.
https://www.bbc.co.uk/news/uk-44802315