lördag 13 oktober 2018

Allvar i salighetsaken

På nätet kunde en häpen allmoge inhämta att prästen snart ska döpas. "En historisk händelse som blir följden av att hennes barndop i Swedenborgskyrkan inte erkänns, trots att hennes prästvigningi Svenska kyrkan är giltig." Ånä. Låt oss inte talar om byråkatiskt fiffel. Låt oss tala ontologi.

I dopet fogas vi in i Kristi kropp. Bara i den gemenskapen kan vi ta emot liv och salighet och våra kallelser. Det är bland de döpta som prästkallelser uppstår. Den som inte hör ihop med kroppen kan inte giltigt prästvigas, den där andra frågan obeaktad just nu. Ontologiskt har det hon under 14 år utfört varit sken och inte verklighet, det är en förfärande slutsatsen. Ansvarsnämnden försöker komma förbi denna bistra insikt. Det är dumt. Det kan nämligen inte argumenteras för, bara besvärjas bort. Den som inte är döpt kan inte i någon mening giltigt prästvigas, för att uttrycka saken kyrkorättsligt. Därmed faller allt det andra. Och då kan vi vända oss till den odöpta själv, som anser att det är viktigt att hon blir döpt "för att kunna förvalta sakramenten som präst". Nå, men under 14 år har detta icke skett. Hur ska saker och ting rättas till nu om någon ställer grundfrågan om nattvarden inte var nattvard och om förlåtelsen i bikten inte var en sakramental förlåtelse? Det var frågor av detta slag som ärkebiskop Bertil Werkström menade inte fick ställas. Den absoluta tryggheten i själavården var honom viktig. Och här ser vi något annat.

Kv*nn*pr*stm*st*nd*rn* har det lättare. De har inte riskerat att drabbas av osäkerheten när de tagit det säkra före det osäkra och avstått från de tjänster som erbjudits. Visserligen har tjänarna då blivit upprörda, som om de vore herrar och inte tjänare (låt gå för det just nu), men bättre med upprört tjänstefolk än med grundläggande osäkerhet om vad som var vad.  Tron vill alltid veta, som vi vet. Eller nöjer sig tron med att tro?
http://www.kyrkanstidning.se/nyhet/hennes-dop-erkanns-inte-nu-vill-prasten-bli-dopt

Bloggardag har fortsatt gått till läggen, nu till Leif Östborgs ocensurerade uppsats från år 1978. Den kom i något annan form som Forskningsrapport nr 145 (1978:5) från Religionssociologiska Institutet. 40 år är också en tid. Hur var inställningen till kv*nnl*g* pr*st*r och samvetsklausulen hos Svenska kyrkans prästerskap? Hela materialet förvaras nu i Dag Sandahls arkiv.

Östborgs slutsats är att det inte år 1978 finns några stora militanta grupper på någondera sidan men väl en stor vilja till samexistens. 19.3% av prästerna ville upphäva samvetsklausulen, 12.1% förändra den så att den bara skulle gälla dem som prästvigts före år 1958. 68% ville bevara eller förstärka samvetsklausulen. Vi vet hur det gick i tidens läng, men så lång var inte tiden.

Leif Östborg undersökte prästernas inställning till kv*nnl*g* pr*st*r. 45.7% var positiva, 42.4% negativa och 15.5% kunde inte besvara frågan entydigt. Prästförbundet hade också gjort en enkät och där var 54% för, 42% mot och 4% svarade "vet ej". Östborgs sätt att fråga var klokare eftersom det gav plats för den som inte ville svara entydigt. Fyra av tio präster omfattade alltså inte 1958 års riksdagsbeslut.

Hur var det då om svaren fördelas efter ålder och inskränks till hur manliga präster svarar?
I kategorin "under 50 år" är 41.7% positiva, 48.1% negativa medan 15.3% inte kan besvara frågan entydigt.
Över 50?
50.6% positiva, 35.4% negativa och 15.2% kan inte ta entydig ställning. Det betyder att kvinn*pr*stm*tst*nd*t ökar bland de yngre. Det var ett resultat som överraskade alla som tänkt att det var gamla stoffiler som inget fattat som stod för motståndet. Det kyrkopolitiska problemet stod fram. I Växjö stift var 30% av prästerna för och i Göteborg 12.8%.

Näste kardinal till rakning blev alltså Donald Wuerl i Washington, som anklagades för att ha försökt dölja övergrepp. Det är något annat än hans företrädare McCarrick, som anklagades för att ha begått övergrepp, lurat prästkandidater ner i sängen t ex. Wuerl, som blir 78 år nästa månad, lämnar ärkebiskopsstolen men är kvar i kardinalskollegiet och får uppgifter i Rom. Till dess efterträdare utsetts fortsätter han också i Washington. Problemet för Wuerl är väl det gamla vanliga för kyrkliga ledare. Det finns problem men på något sätt måste de döljas. Och så gör man det. Det går så länge som det går. Sedan går det inte alls. Varianten är att ingenting göra för det man inte lagt sig i, behöver man inte dra sig ur. Frasse har problem. Det finns sådana bedömare som menar att han faktiskt inte riktigt förstår hur stora de är. Detta tror inte Bloggardag. Vår vän Frasse tänker och talar om den stora slutstrid som vi för var dag är en dag närmare och om det raseri som kommer sig av att Djävulen vet att hans tid är kort.

Därför till sist:
Bloggardag är rätt ointresserad av hur professor Jesper Svartvik skött sig, men illa konstaterade alltså Lunds universitet. I Antjeborg medgav den gamle missionsförbundaren Lysén att det varit problem, problem som generalsekreteraren sin vana trogen försökte dölja. Bloggardag menar att det är hon som särskilt ska ställas till svars för miljonrullningen när det gäller konsulter och ansvar när det gäller fiffigheten att maskera problem för styrelsen. Den finner sig i detta, idiotiskt nog. Så pass att Ottosson Lovén fick förnyat förtroende som generalsekreterare. Bloggardag tror att det var olyckligt. Hon blev generalsekreterare i brist på alternativ när Wejryd sparkade Lars Friedner efter en aldrig uppklarad konflikt. Låt nu Helén Ottosson Lovén gå. Vem kan då anställas? Den numera självklare Anders Brännström, biskopssonen som också är generalmajor. Då blir det fart på speleverket i Antjeborg. Det skulle kronvraken i huset må väl av.

Givet att frågan om frälsning är på allvar går det inte att dribbla med sanningsfrågor, som de om sakrament och ämbete. Det går inte heller att fuska i det kyrkliga förvaltarskapet. Det är mindre frågan om trovärdighet och mer frågan om trofasthet, förmodar Bloggardag.
Man får helt enkelt inte vara dum i det kyrkliga.

Helt enkelt? Detta är tydligen det nya modeordet i nyhetsrapportering. Allt sammanfattas med ett "helt enkelt". Hur kunde det bli så. Liksom?

34 kommentarer:

  1. Det är hedrande att prästen vill bli döpt.
    Men det mest intressanta är att ansvarsnämnden säger att en konfirmation i SvK är noll och intet värd. Kan församlingar nu strunta i att konfirmera utan klander domkapitel?
    Är konfirmation ett krav som ställs av KO så att församlingar som avstår slipper hållas ansvariga av domkapitel?

    Kan vissa andra kyrkors dop även räknas till dem som inte har rätt treenighetslära, i så fall vilka?
    Har ansvarsnämnden gjort en lista eller räknar den med att alla biskopar har full koll på alla sekters lärodogmer?
    Kan ansvarsnämnden påvisa ett enda exempel på konfirmationsundervisning i SvK det senaste året där konfirmanderna lärt sig en korrekt dogm om treenigheten? Eller är det brist därpå som får ansvarsnämnden att anse att konfirmation i SvK är en nullitet?

    Frågorna bara hopar sig, men ansvarsnämnden har för en gång skull gett tydliga svar om vad SvK anser
    Synd bara att de inte är entydigt stringenta.

    SvaraRadera
  2. Ärendet sätter fokus på det orimliga i att fortsätta i SvK. Vad som försiggår i kyrkan är mest försäljning av varmluft. Den säljer inget vidare. Analysen av skeendet som de yttersta tiderna är träffande. Djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker vem han må uppsluka. That's it folks!
    /Conspirator

    SvaraRadera
  3. Om skåpmat, konsulters miljonrullning, ansvar och reträttpost - för en general!

    -Ja, många ämnen återfinns i BD:s lördagstext. Det första är alltför känt: skåpmaten om hur många som var positiva till den tidigare ordningen i kyrkan, att kvinnor var utestängda. Alltså en gång - för länge sedan - VAR positiva.

    Sorry BD, men den tiden är förliden och kommer aldrig mer åter. Till vad nytta att diskutera det vatten, som flöt i ån för fyrtio år sedan?

    Däremot är en gammal avslöjare av kyrkliga skandaler gladare av att läsa BD:s upprördhet över miljonrullningen efter konsulter. Sent skall alltså syndaren vakna. Tänk om den om en dag jubilerande BD hade varit lika upprörd över - och nu måste även jag upprepa mig - den många, många, många gånger i miljoner större skandalen om Ansgarsliden! Den skandal, som inte krävde några huvuden. Ett huvud försvann frivilligt. det var politiskt C-märkt. Nu hävdar BD att generalsekreteraren är ansvarig för miljonrullning genom att hon inte informerat styrelsen. Men det är just styrelsen som är ytterst ansvarig. Det får vi aldrig glömma. Ändock vill BD se generalsekreterarens huvud på ett fat. Hon bör efterträdas av en general, tillägger han.

    Ser man på! Plötsligt behövs ingen direkt kyrkoaktiv person, ingen teolog, ingen kyrklig förtroendevald. Det går bra med "bara" en biskopsson. Att ÖB har givit honom sparken spelar heller ingen roll. Uppgörelse utan strid i AD har ju träffats mellan ÖB och generalen.

    Men om biskopssonen får jobbet i kyrkan, blir han ju underställd BD:s ständiga hackkyckling, ärkebiskopen och den S-märkta, tidigare LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin.

    Vem eller vilka skall då ha det yttersta ansvaret i Svenska kyrkan? Vem skall - på "militäriska" - gå upp i enskild ställning för vem?

    BD vet förstås svaret. Han har ju svar på alla frågor. Om han till äventyrs inte har det, tillfrågar han Dag Sandahl, vilken snabbt och enkelt kan ge besked. Denne har ju svar på alla frågor, som rör kyrkan och alltid med referenser till tiden innan 1958.

    Dags alltså för frågor till DS!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och till vilken nytta diskuterar gång på gång BOD det vatten som flöt i ån före 2000 och VAR det påstått trygga stabila äktenskapet kyrka-stat? Är det skillnad på person och person när smakdomaren BOD ånyo uttalar sig.
      Björn Fyrlund

      Radera
    2. Bengt Olof borde bli biskop!
      Det har vi alltid tyckt.

      ANTONIO

      Radera
    3. Till saklig nytta, käre kritiker Fyrlund!

      -Det vore mig fjärran att vara smakdomare.
      Snarare då sakdomare - på icke påstådd men evidensbaserad verklighet innan och efter kyrka-statskilsmässan!

      Kan Du, Fyrlund, leverera en bara hälften så starkt dokumenterad verklighetsbeskrivning gällande påstådd skada för kyrkan av kvinnliga präster efter 1958, lovar jag att bjuda Dig på en god lunch någonstans.

      Du får då gärna ta med Dig Dag Sandahl för att förhöja stämningen, om du tycker att jag skulle vara ett tråkigt sällskap.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    4. A..O, som "biskop" har han ju ingen makt alls utan blir en galjonsfigur vilket knappast BOD nöjer sig med!

      Antony

      Radera
  4. Det värsta med den odöpta prästen är alla icke-dop hon utfört. Gör Svenska kyrkan någonting för att spåra upp alla dessa och erbjuda dem ett dop?

    SvaraRadera
    Svar
    1. De dopen får väl betraktas som s k nöddop - dvs giltiga - på samma sätt om de dop som på föräldrars begäran förrättas av t ex sjukvårdspersonal när ett nyfödd barn riskerar att dö. Dessa dop görs ju inte om när barnet överlever.

      Jag i Halland

      Radera
    2. Nja, jag har fått lära mig att var och en som själv är döpt kan döpa men om den döpande själv är odöpt vet vi inte vad som händer. Gud är inte bunden men vi är bundna. Därför kan vi inte utgå från att Gud ändå accepterar det som strider mot vad som sagts.

      Radera
    3. Elisabeth,

      -Men Guds oändliga nåd då? Existerar inte den i detta sammanhang. Att den odöpta alltså får nåd.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    4. Jo, Elisabeth, jag håller med dig! I hastigheten kopplade min hjärna fel - tänkte på kvinnan som "icke prästvigd" i stället för "icke döpt". Tack för att du uppmärksammade min tankevurpa!

      Jag i Halland

      Radera
    5. Nja, till Elisabeth en gång till.

      Ordningen inom Svenska kyrkan är att den som nöddööper själv ska vara döpt men jag tror inte att frågan besvarats om detta ytterst är en ordningsfråga eller en frälsningsfråga.

      I katolska kyrkan däremot accepteras nöddop utförda av odöpt person - enligt Katolska kyrkans katekes. Kanske kan vi ibland - vid egen osäkerhet - våga lyssna på "storasyster".

      Radera
    6. Bengt Olof,
      det gäller också att man inte ska synda på nåden, dvs. medvetet göra fel. Vi har inga löften om att Gud verkar i ett dop förrättat av en som själv inte är döpt.


      Jag i Halland,
      helt ok. :-)


      Torbjörn Lindahl,
      jag är inte främmande för att det i nödlägen KAN vara så men vi VET inte. Under alla förhållanden har jag svårt att se att man kan betrakta den odöptas dop som nöddop; det har rimligen funnits döpta präster att tillgå.

      Radera
  5. I det himmelska administration är man knappast lika legalistisk som i det världsliga .Där gäller sju gånger sjuttio . Den Allsmäktige kunde säkert förutse hennes blivande dop och bokföra hennes sakrala gärningar som giltiga.

    SvaraRadera
  6. Döpt blir ingen bebis. Hur invecklade och fantasifulla argumenten än må vara i sökandet efter Skriftligt stöd. Döpt blir man i nya förbundet på sin egen bekännelse. Gud straffar (på sitt sätt) all olydnad mot detta bud, det är trots och olydnad ytterst sett. Lydnad är bättre än offer. När man uraktlåter detta, då kan man också schackra med andra delar av Guds ord, så sker också.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anonym 09:55 har uppenbarligen aldrig hört talas om Guds nod.
      Som om vi människor kunde förtjäna dopet genom att ställa oss under bekännelsen?
      Man får väl anta att Anonym 09:55 är omskuren också i lydnad för Herrens bud?
      Kanske har Anonym 09:55 bötjat schakra med Guds ord avseende tillämpningen av 1 Kor 15:29 som direkt motsäger Anonym(09:55)s tredje mening?

      Radera
    2. "Döpt blir man i nya förbundet på sin egen bekännelse."

      Det är inte den egna bekännelsen som verkar i dopet. En sådan dopsyn är en villolära.

      Radera
    3. Tyvärr är Anonyms inlägg ett nästan övertydligt exempel på hur förståelsen av Bibelns plats i kyrkolivet gick i baklås inom protestantismen, särskilt den frikyrkliga och trots bästa avsikter. Den tidigaste nytestamentliga skriften kan nog vara S: t Markus evangelium eller möjligen Jakobsbrevet på 40-talet eller så. Då var vitala församlingar, Kristusgemenskaper, redan på plats i Jerusalem, längs kustremsan uppåt Tyros och Sidon, i Damascus och Antiokia. När skrifterna samlades, evangelierna, breven osv., var det som ram kring det pågående kyrkolivet, ett skydd, ett rättesnöre. Traditionen från Jesus var alltså först, bevarad främst i den liturgi som brukades, utvecklad efter mönster från synagogan och tempelgudstjänsterna i Jerusalem, och förstås, Herrens måltid i Övre salen och dopverksamheten vid Salem. Skriftsamlingen var inte tänktsom som en uppslagsbok i kyrkoordningsfrågor.

      Radera
  7. Det gamla uttrycket "ta det säkra för det osäkra" är lite vitsigt och finurligt. Ersätter man "för" med "före" missar man hela poängen och producerar en plattityd.

    SvaraRadera
  8. Djupt allvarligt med den odöpta kvinnliga prästen!!
    Kollar man verkligen inte att en prästkandidat är döpt och konfirmerad vid prästantagningen?!? Här måste skett ett stort misstag!
    Den odöpta prästens sakramentsförvaltning går ju knappast att rätta till i efterhand, utan den får läggas under Guds Stora NÅD.
    Håller helt med BloggarDag om att generalmajor Anders Brännström skulle bli en utmärkt ny generalsekreterare i SvK. En ytterst hedervärd officer, som blivit mycket illa behandlad av Försvarsmakten och ÖB.
    Peter T, ett mycket bra inlägg om ansvarsnämnden! Mitt i prick!! Stort TACK!!!
    Till sist:
    Ett Stort, Varmt & Hjärtligt GRATTIS till Dag Sandahl, alias BloggarDag, på 70-årsdagen i morgon 14 oktober!!!
    Önskar Dig Guds rika välsignelser för alla kommande år!
    / Ville i Momåla




    SvaraRadera
    Svar
    1. På min tid behövde man lämna intyg om dop, konfirmation och kyrkotillhöighet både vid intresseanmälan och inför prästvigningen. Med tanke på att vare sig dop eller konfirmation kan göras ogjorda är det ett underbetyg åt rutinerna att den som redan lämnat intyg behövde göra om det; inför prästvigningen borde endast kyrkotillhörigheten behöva kontrolleras.

      Kh på landet

      Radera
  9. Vem döpte Johannes döparen? Om ingen döpt honom så måste väl dopen han utförde vara ogiltiga, och då vidare alla dop från urkyrkans rötter och fram till vår tid? Eller har jag missuppfattat något?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det har du. Att Gud vid ett tillfälle instiftade dopet innebär inte att alla efterkommande som (förmodligen) inte är döpta kan förrätta ett i Guds ögon giltigt dop.

      Radera
    2. Ja, du har missuppfattat något: Det kristna dopet är inte Johannesdopet. Vi döper inte för att Johannes gjorde det, utan för att Jesus befallde det. Johannesdopet kunde man ta emot flera gånger, det kristna dopet sker en gång i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn.

      Radera
  10. Det där med att det bara är döpta som får en prästkallelse torde motsägas av att Ambrosius blev vald till biskop när han fortfarande var katekumen.
    För det är väl knappast så att BloggarDag inte erkänner Ambrosius prästkallelse?

    SvaraRadera
  11. Hi, i think that i saw you visited my blog
    so i came to “return the favor”.I am trying to find things to enhance my web
    site!I suppose its ok to use some of your ideas!!

    SvaraRadera
  12. Jag fick i ett samtal höra att Swedenborgarna döper i vatten ”i vår Herre Jesu, Faderns och Sonens och den Helige Andes namn”. Varför är ett sådant dop inte giltigt?

    SvaraRadera
  13. Bäste Dag!
    Har du något förslag på ändamål som du vill främja om man vill skänka en gåva i anledning av din bemärkelsedag?
    Guds rika välsignelse! Hoppas du får en fin födelsedag!
    HFG

    SvaraRadera
  14. Problemet för Frasse och Rom är väl samma problem som föreligger även på ett annat håll: 26:37 min in i följande länk
    https://www.youtube.com/watch?v=X0gzCZ17a4o
    /Sub versus/

    SvaraRadera
  15. Anders Stenström13 oktober 2018 20:12

    Anonym 11:03 har så rätt. Jag kunde inte ha sagt det bättre själv.

    SvaraRadera
  16. Inför TacksägelseDAGen tackar vi Kyrkans Herre för att vi fått
    en DAGlig skribent vid namn DAG. Vi tackar för hans klarsyn och analysförmåga som varit ovärderliga för oss och ber Dig Herre att förlåta "somliga rader" som kan ha blivit onödigt hårda och dömande. Syftet har nog alltid varit gott och betydande för vår arma Svenska kyrka. Låt Dag Dagligen glädjas i sin uppgift som upplysare och inspiratör. Välsigna honom med fortsatt kamplust för Din Kyrka. AMEN!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förlåtelse gives säkert, frågan är väl bara om han ska åberopa det där med "jag är ganska mager om bena.."

      Radera
  17. Vad säger man? Du kommer att saknas, DS! God fortsättning på det nya decenniet!

    Gunnar G

    SvaraRadera