måndag 8 oktober 2018

Antje firar

Antje kom sig efter att ha blivit utskrattad för sitt twittrande i somras och twittrar nu på  lika käckt som tidigare. Den 5 oktober fick vi ta del av detta meddelande:

"Idag för 21 år sedan fick #svenskakyrkan sin första kvinnliga biskop – Christina Odenberg. Glad och tacksam för hennes gärning! En förebild, inte bara för mig."

Nu noterar Bloggardag att Antje vänder tillbaka i historien för att komma med en historisk notis. Kanske på ett udda årtal, men vem är väl Bloggardag att särskilt kommentera detta? 21 är ett vackert tal, som också kan vara ett kortspel. Varför inte? Men kommer någon bloggkommentator att ge sig på Antje för att hon ständigt vänder tillbaka för att skriva om kv*nnl*g* pr*st*r eller b*sk*p*r? Sannolikt inte. Bloggardag tror sig ha förstått varför.

När Antje drar upp historiska förhållanden sker det i avsikt att fira något storslaget som inträffat dåförtiden.
När Bloggardag vänder tillbaka är det med frågan om det som hände kan förklara vad som händer nu.

Denna typ av tillbakablickande för att förstå och inte bara högtidlighålla blir farligt. Då blir det läge att kritisera tilltaget. Med Bloggardags metod kan det nämligen ställas frågor, medan Antjes metod endast utlöser eulogier. Kanske varsnas skillnaden också som en fråga om vetenskap kontra ideologiproduktion? Kanske också som en fråga om hemvist, Heimat. För så underligt är det ju att Antje inte med modersmjölken tagit in det svenskkyrkliga, inte ens med dopvattnet, inte heller vid konfirmationshögtidligheten. Nu aktualiseras frågan om det självklaras roll i våra liv, det självklara som finns där men som vi inte särskilt lägger märke till eftersom det är just självklart. Antje är ju inte svenskkyrklig. När Christina blev biskop var inte Antje ens svensk medborgare. Noteras. Oklart varför det noteras.

Det är möjligt att Bloggardag just för att en självklarhet kan dölja sig i resonemanget missar något som är självklart för alla, men i vilken intellektuellt begriplig mening blir Christina Odenberg en förebild? Kan man få ett svar eller är detta bara en passande besvärjelse?

Bloggardag tog fram boken Farligt, Andaktsbok för hem och skola, typ, som gavs ut just år 1997 och kom att ackompanjera Christinas utnämning. Bokens framsida var vinjett när utnämningen presenterades i något av de statliga nyhetsprogrammen. Boken var inte populär då, dess författare än mindre.

"Christina hör inte till dem som formulerar nya diskurser om Gud. Hon är svenskkyrklig av det slag man är i Mälardalen". (aa s 137) Det noterades att hon inte hotade episkopatet genom att vara kvinna eller genom att vara bättre utbildad. Hon skulle alltså kunna tas emot med vänlighet av biskoparna. "Hon ställer inte till med någon palatsrevolution i kyrkomötet heller". (aa s 138) Hon har genom den kyrkliga beslutsapparaten lärt sig en del som alla inte kan. Men hon kommer att bli symbolgestalt för modernitetens agenda också om hon inte riktigt står för den, hette det vidare.

Ska det uppfattas vara en försmädlighet när det också konstaterades, att Christina inte inom ramen för Borgå-deklarationen överallt skulle uppfattas vara biskop och att de som hon prästvigde inte uppfattades vara autentiska präster. Inte i England. Där var det skillnad på präster i Svenska kyrkan av kategori A, män prästvigda av manlig biskop och B kvinnor prästvigda av manlig biskop och C kvinnor och män vigda av kvinnlig biskop. Detta högst intressanta problem talades det mycket tyst, om alls, om.

"Reko tjej" hette det i boken om Christina. I boken frånkändes hon episkopatet, men uppfattades reservationslöst som stiftschef. Författaren funderade över andra biskopar, sådana som kunde väljas utan fullmakt från statsministrar av typ Carl Bildt och Göran Persson. Detta var ett högst förargelseväckande inlägg. Det bemöttes med ihållande tystnad. Makt utövas så.

Själva förebildligheten kan verkligen ifrågasättas av somliga av oss, men det är i högsta grad informationsbärande att somliga ser Christina just som förebild. Ska ändå impertineta frågor ställas, borde någon fundera över hur väl Antje känner Christina. Hon efterträdde henne, men var med tyskt medborgarskap själv flera år, när Christina var i Lund, i USA. Från 1996 var Antje doktorand på heltid i Lund och kring sekelskiftet la hon sina år på ett liv i USA.

Forskarutbildning ger understundom (inte alltid kanske) en fallenhet för frågande och ifrågasättande. För detta har svenska skattebetalare bidragit med medel. Möter vi sålunda i Antjtes tweet ännu ett uttryck för Svenska kyrkans ideologiska sanningar? Det som sägs är det som ska sägas, men är de facto samtidens falska föreställningar om fenomen. Ideologi sålunda.

Om Christina då? Finns ingen anledning tycka illa om henne, tvärtom. För henne ställde man gärna upp. Till exempel när det bjöds på Haggis och whisky i Edinburgh. Christina viskade: "Kan du hjälpa mig och dricka upp min whisky?" Här kan man tala om gentlemannamässigt och artigt smygsupande genom en snabb svepande rörelse. Eller praktisk kristendom. En gentleman hjälper kvickt och diskret en kvinna i nöd. Honi qui mal y pense. Men vem är då egentligen den förebildlige? Borde det inte rätteligen vara den förbindlige och gentlemannamässige? Antje har nog aldrig hjälpt Christina med en whisky, om man så säger.

Naturligtvis var det viktigt att få 1958 års ämbetsreform fullbordad. Det skedde kanske genom att man i Uppsala bestämde sig för att välja en manlig ärkebiskop, KG Hammar, och därmed göra upp om plats för Christina i Lund. Detta var antagligen strategin. Varför inte en kvinnlig ärkebiskop? Det skulle dåförtiden ställa till det ekumeniskt för Svenska kyrkan. Finns någon som var med i dessa diskreta överväganden fortfarande kvar i livet, vore det inte fel att få höra den berättelsen. Det sker nog ändå inte i denna tillvaro. Hör detta till sådant man i konversationer muntrar upp sig och andra med i den himmelska? Nja. Bloggardag anmäler osäkerhet.

Detta sagt tänker sig Bloggardag denna måndag fara till Lunds stift, stiftet som gränsar till Hallaryds församling. Det är gammalt Willny-land. Hugo var kyrkoherde där och Allan spelade allan redan där.

45 kommentarer:

  1. Mohedastenar i tillbakablickandets glashus!

    -Jojo, vad får vi inte i läsa i dagens bloggtext? Att ärkebiskopen "ständigt vänder tillbaka" med texter om kvinnliga präster.

    -Men hennes tillbakablickar är i antal bråkdelar av bloggarens blickar på det förflutna. Bråkdelar! Årtalet 1958 och besluten, som detta år konfirmerade kvinnliga präster är nästan dagliga, eller varannandagliga, sötebröd i tillbakablickar men - givetvis för honom - ständiga och ovälkomna stenar.

    Så därför, bäste Mohedastationerade bloggare, kasta inte stenar från det teologiska glashus i nämnda Smålandsort som för länge sedan upphörde att vara rättesnöre för synen på kvinnliga präster!
    Och kritisera vänligen inte mer Svenska kyrkans ärkebiskop för att hon, som veterligt kritiseras enbart i denna blogg (jag har inte hört att församlingar och stift vädrar missnöje med hennes ämbetsutövning), en eller annan gång påminner oss om kvinnor, som blev särskilt uppmärksammade i Svenska kyrkan!
    Den moderna kyrkohistoriens personligheter kan väl också få vara med ibland, eller hur?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Rättesnöret, bäste Bengt Olof, är varken Moheda eller Svenska kyrkan, utan Guds Ord. och det handskas man inte hur som helst med.
      Stig W

      Radera
    2. Ja, man kan notera att Antje tillbakablickar är en bråkdel av Bengt Olofs påminnelser om hur mycket bättre det var förr, då vi hade statskyrka.

      Radera
    3. Hur orkar du Dike?
      Hur orkar Dag Sandahl?
      Jag läser sällan kommentarerna eftersom bloggen kapas av Dike vareviga dag.
      SvK gick jag ur i förra veckan.
      /G. Kanösing

      Radera
    4. Alphadeltagaren8 oktober 2018 12:32

      BOD
      Har du verkligen inte hört församlingar uttrycka missnöje över hennes ämbetsutövning?! Pä riktigt?
      Det har t o m jag, och min sejour var rätt kort. Det räckte med en alphakurs.

      Det beror förstås på vad man menar med församling, i och för sig ... Menar du kommunikatören vars jobb är att motivera oss att fortsätta betala medlemsavgift, eller menar du människorna som försöker fira gudstjänst?

      Radera
    5. Stig W begick nog ett skrivfel.
      Nog handlas det med Guds ord lite hur som helst, även om man inte BÖR göra så.
      ÄB Antje hur åtminstone behandlat trosbekännelsens ord lite hur som helst, genom att förminska dem som tolkar jungfrufödelsen bokstavligt.

      Radera
    6. I Tino Sanadajis senaste, "TIO TUSEN MILJARDER" (beställes lättast från Kuhzad Media), avslutas med privatekonomiska råd f a mildra den kommande ekonomiska nedturen. Ett av råden är som vanligt i många sammanhang att gå ur SvK.

      "Att vara medlem i Svenska kyrkan ger i praktiken få rättigheter annat än möjligheten att rösta i kyrkoval och stödja kyrkans sociala verksamhet. Medlemskap i kyrkan är inte ens nödvändigt för dop; det går i många fall även att gifta sig i kyrkan utan att vara medlem."

      Sanandajis bok kan rekommenderas för dem som fortfarande tror att svensk ekonomi står stark. Denna grupp är betydligt större och mera trosviss än den som fortfarande tror på SvK:s framtid som national- och folkkyrka. Att vilja stödja SvK blir allt mera tveksamt. Träd som inte bär frukt brukar bli avhuggna och kastade i elden.

      Lars Jensen

      Radera
    7. Hört talas om det, G.Kanösing?

      -Du upplyses härmed om att det finns något som heter yttrandefrihet i vårt land.
      Ungefär raka motsatsen till "kapning".

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    8. BOD.
      Yttrandefrihet?
      Såvitt jag vet så är yttrandefriheten begränsad till att omfatta mer eller mindre romantiska berättelser om statskyrkan, vikten av lekmän i kyrklig beslutandeposition, demokrativurm och annan snarlik fernissa.
      Skulle Dike ge sig på att skärskåda och bre ut texten om saker som bankväldet, massmediala strukturer eller sk. NGO's så blir det nog tillrättavisning från makten omedelbums.
      Dike har fel i sak. Den här gången också.

      Radera
    9. Nej, Boré, det är Du som är fel ute!

      -Vilken makt skulle då tillrättavisa mig? Yttrandefriheten omfattar också granskning av de sektorer Du nämner - och många fler.

      Därför har Dike rätt i sak. Även den här gången.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    10. BOD.
      Du är naturligtvis (och uppenbart) mer insatt i den så viktiga kyrkodemokratin än statens och den mediala sfärens hantering av dissidenter men det du säger är nys.
      Ett färskt exempel är en riksdagsman som framfört kritik mot medial ägarkoncentration och omedelbart anklagats för, hör och häpna, "antisemitism". Kritik av George Soros praktik eller Bankirernas roll i Balfourdeklarationen leder till samma sak.
      Alternativt kan det vara så att du helt enkelt tror på att "staten" vill sina medborgare väl och att det som trycks i tidningen är sant. - Bägge är naturligtvis villfarelser i samma anda som yttrandefriheten.
      Detta gäller givetvis inte bara i Sverige utan i hela den vita kristna världen. Dessutom är det intressant att ju mer "demokratisk" kyrkan är på respektive plats desto tydligare är tendensen...
      En konspirationsteoretikers dröm?

      Radera
    11. BOD.
      Jag antog lite slarvigt att vi är överens om att massmedia är en maktfaktor, kanske den största. - Är det antagandet rätt?

      Radera
    12. Den aktuelle riksdagsmannen fick det antisemitisk epitet påklistrat för att förslaget om mediekoncentration innehöll en begränsning avseende religiös eller etnisk tillhörighet. Att begränsa äganderätt efter etnisk tillhörighet har varit en antisemitisk specialgren i århundranden.
      Det ska även ses i ljuset av riksdagsmannens partiledare som vill lägga ner P3. Ett enkelt sätt att mindka mediekoncentrationen är ju att helt enkelt lägga ner media, då finns det inga koncentrationer kvar alls.

      Koncentrationen av Lester Borés åsiktsströmningar och oförmåga att identifiera antisemitism är lyckligtvis ganska låg på denna blogg.

      Radera
    13. Peter T.
      Tack för att du visar hur det jag beskriver fungerar i praktiken.

      Radera
    14. Lester Boré anser tydligen att äganderätten ska vara villkorad av etniskbeller religiös tillhörighet. Något den f.d. riksdagsmannens partiledare tyckte var befängt.
      Det är rent ut sagt märkligt vilka personers åsikter man ibland delar.

      Radera
    15. Peter T.
      Var har jag gett uttryck för det du påstår?!
      Du kan inte hitta på att jag sagt saker och sen "argumentera" mot dina egna påhitt.
      Om vi ska använda din egen logik så anser du följaktligen att det är bra att samtlig svensk media ägs av helt andra intressen än svenska.
      Eller är det bra om Israel har inflytande och dåligt om Ryssland har inflytande? Om Pentagon äger all svensk media, är det bra? Eller kanske Iran? Eller kanske en rovkapitalistisk klimatförnekarfamilj?
      Motivera gärna ditt svar med på vilket sätt du resonerar - för du gör väl inte skillnad på folk?

      Radera
    16. Lester Boré svarar sig själv genom att koppla ihop ägande med nationalitet i meningen "samtlig svensk media ägs av helt andra intressen än svenska".
      Själva vitsen med en mot regeringsmakten relativt oberoende Public Service är man kan låta ägande av övriga medier skötas av kapitalismens balans mellan tillgång och efterfrågan. Så jag är för en stark och oberoende Public Service, faktiskt även inklusive P3 trots att jag själv inte lyssnar på den kanalen.
      Presstödet syftar till att understödja olika röster, där stödet inte villkoras ägarnas etnicitet eller nationalitet utan snarare av om rösten tillför nya perspektiv eller inte.

      Radera
    17. Peter T.
      Pladder och upprapande av allmänkunskap.
      Inte ens ett spår av ett svar i din replik.

      Radera
    18. Det är väl bra att någon i meningsutbytet påvisar allmänkunskap?

      Radera
    19. Peter T.
      Du har naturligtvis rätt i det sista men det var just frågeställningen och ditt eventuella svar som var den springande punkten...
      Svaret uteblev och det blev även respekten för ditt resonemang.
      Att du försöker knäppa mig på näsan gällande allmänkunskap blir mest komiskt, trots att det var retoriskt vackert.

      Radera
  2. Förstår att Antje firar den första kvinnliga biskopen inom SvK. Men finns det egentligen någon anledning till att fira??
    Jag kan inte se att dessa kvinnliga biskopar bidragit till någon förnyelse eller andlig fördjupning inom kyrkan. Snarare har dom mycket aktivt arbetat för en fortsatt utbredning av liberalteologin inom kyrkan, och därmed starkt bidragit till kyrkans nedmontering och flykt från den klassiska bibliska tron.
    / Ville i Momåla

    SvaraRadera
  3. BOD,

    Ja tyvärr är det inte mycket Du uppfattar när det gäller sanning och än mindre när vi andra talar om rätt och fel för att inte tala om svek inom SVeK.

    //HH

    SvaraRadera
  4. Jag är inte helt övertygad om att det var ett slags konspiration när KG Hammar valdes till ärkebiskop. Motkandidaten var Jonas Jonson i Strängnäs (som f.ö. fick alla sex rösterna när stoftets domkapitel röstade). Han var självsäker, på gränsen till arrogant. Därmed var han självständig på ett sätt som kyrkopolitikerna inte uppskattade. Han stod också för rimligt traditionell tro, och passade därmed inte in i framtidsprojektet. Det gjorde Hammar, som dessutom hade en politisk hållning som passade majoriteten. Han kunde därför förväntas hålla med och medverka till önskvärd nydaning. Att Lund stift blev öppet var ett plus, men knappast grundanledningen till att Hammar valdes.

    SvaraRadera
  5. Christina Odenberg var ett mycket gott föredöme.....som kyrkoherde i Åkersberga och fick till ett levande församlingsliv i denna skärgårdsförort. Kanhända som en förlängning av Margit Sahlins gärning i Österåker.

    Att hon bröt mot kyrkoordningen genom att redan 2011 välsigna ett partnerskap - något som kyrkomötet beslutade om först 2005 - är ett föredömligt om man anser att kyrkoordningen kan och bör brytas om det finns ett högre syfte.
    För en förtroendevaldsfundamentalist kan det dock knappast anses föredömligt att gå bortom - eller före - de demokratiskt fattade besluten.
    Det kan vara något att tänka på när det börjar hagla domkapitelsärenden för brott mot nya handboken.
    Vilken preskriptionstid finns för Odenbergs brott mot kyrkoordningen 2001? Är avkragning p.g.a. detta fortfarande möjligt?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Börjar det hagla, Peter T?

      -När börjar det hagla ärenden för brott mot nya handboken? Skall Du skriva många anmälningar?
      Ännu har jag inte upptäckt ett enda hagel.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    2. Bengt Olof Dike upplyses härmed om att det finns en verbform som heter futurum.
      Vilket de flesta med normalt fungerande läsförståelse kan uttyda ur mitt inlägg.

      Radera
    3. Peter T,

      -Det var inte svar på frågan. Ett sådant är ju faktiskt viktigare än grammatikaliska utsvävningar.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    4. Alphadeltagaren9 oktober 2018 07:35

      Jag hörde igår om ett sorgehus som bett om att få läsa Fader vår på begravningen istället för Vår fader då den "sitter i ryggmärgen" även på den som inte är i kyrkan så ofta. Framför allt på gamla farmor; närminnet sviktar, men fader vår och psalmer typ "Närmare Gud till dig" sitter som gjutna. Det blev nej. Kan det vara sant att man inte får tillmötesgå en önskan som skulle underlätta för människor?

      Och jag tänker då att om en präst ute på värsta vischan är så ängslig att han inte vågar läsa Fader vår på en liten begravning där man så önskat (vem skulle tjalla?) då har vi inte många "rebeller" i personalstaben. Alltså blir det inga anmälningar.

      Radera
    5. "Som alternativ utifrån pastorala behov i församlingen kan följande översättning av Herrens bön ("Fader vår") användas" [...] .
      Kyrkohandbok för Svenska kyrkan, Övergripande anvisningar. Att detta bara står utskrivet i avdelningen med anvisningar gällande DEN ALLMÄNNA GUDSTJÄNSTEN, inte anvisningar gällande DE KYRKLIGA HANDLINGARNA gör att "en präst ute på vischan" får anses ha läst rätt innantill. Pastoralt måste dock begravning vara ett av de mera prioriterade tillfällena för gamla Herrens bön. Möjligen kan redigeringen hänföras till de uppenbara förbiseenden som får rättas enligt Kyrkoordningen 57:18.
      Kh "på vischan"

      Radera
    6. Om min utsaga om framtiden visar sig vara profetisk, så är jag den förste att beklaga.
      Men angiveritendenserna har väl från låga nivåer på 60- och 70- tal accellererat sedan 2009?
      Om inte till DK, så till pressen (Fässbergs församling, host, host).

      Radera
    7. Jag är inte på så många sådana gudstjänster, men när det händer läser jag ”Fader vår”, oberoende av vad prästen säger eller vad det står i agendan.

      Radera
  6. Kanske vi idag (8 oktober) istället borde fira det som denna dag 1968 skedde i Växjö domprostgård? Eller ska Biblicum anses ha urartat alltför mycket åt det frikyrkolutherska hållet för att uppmärksammas på denna blogg? En ansats för att mota 68-kyrkan var det iaf. Men kanske Församlingsfakulteten i Göteborg idag närmare motsvarar domprost Danells intentioner?

    SvaraRadera
  7. Anders Stenström8 oktober 2018 16:07

    Christina Odenberg var med i arbetet med _Kyrka, Ämbete, Enhet_, det kunde vara ett föredöme för nuvarande biskopar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Säg det till dem som skickade rapporten till skräpkammaren, bara de kan ta fram den igen. DÅ var Katarinastiftelsen på hugget.
      Fick den sin avgörande stöt av Johanna? i magasinsprogrammet med Rolf och Hans?
      Det följer nog en mer spännande fortsättning! an

      Radera
  8. Djupt beklagligt att Alphadeltagarens sorgehus inte fick be gamla Fader vår och sjunga äldre psalmer (av väckelsetyp).
    Mitt råd är att byta ut den ängslige, kyrkohandbokskramande prästen! Välj istället en frimodig präst, som ser mer till begravningens speciella pastorala behov och mindre till risken för att bli anmäld för ev tjänstefel.
    / Ville i Momåla

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alphadeltagaren9 oktober 2018 19:57

      Jag fick även berättat för mig om andakten på ett äldreboende, där människor som vuxit upp med Fader vår och har den med sig i hjärtat - även när minnet sviktar i andra sammanhang - blir förvirrade, besvärade och oroliga nu. Min källa på insidan (av boendet) menade att de gamla psalmerna och Fader vår får de äldres ansikten att lysa upp igenkännande. Plötsligt kan de vara med och sjunga och be, även om världen runt omkring kan te sig obegriplig. Vad är det för en kyrka som tar ifrån dem det under de sista åren av livet? För vad? Något slags uppfostringssyfte? Fy farao!!

      Radera
    2. Under en sopplunch för några veckor sedan deklamerade jag 23:e psalmen enligt 1917 års översättning.
      Hos några medelålders gäster så lyste ögonen.
      Igenkännandet har en motorväg till hjärtat. Så man undrar om det finns präster som gjort en feltolkning av den "smala vägen"?

      Radera
  9. Christina Odenberg valdes för att hennes far var sosse. Hon var/är inte självklar bland de lite mer avgjorda. Hon var ju en av Margits kycklingar. an

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det där sossiga faderskapet var nog ingen merit för en f d moderat riksdagskvinna (C O) med en moderat höjdare som bror M O).

      Radera
    2. Just därför. Säker källa. an

      Radera
  10. Vår Fader har en delvis teologiskt tveksam lydelse varför den inte ska användas. Fader vår är alltså den bön alla kristna ska be.

    Jonas M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alphadeltagaren10 oktober 2018 07:46

      Under min tid som kyrklig näbbgädda frågade jag det där om lydelsen inte förändrar bönen bort från vad Jesus menade. Men prästen sa att vi inte kan tänka så, eftersom Jesus inte talade svenska. Det kan alltså aldrig bli ordagrannt med rätt grammatik.

      Vid närmare eftertanke så verkar ingenting betyda något.

      Radera
    2. Vad syftar Du på, Jonas M? Är det att "frestelse" bytts mot "prövning" får jag hålla med den kollega som Alphadeltagaren mött: Jesus lärde oss att be att inte testas över vår förmåga (peirazein används brett).

      Kh på landet

      Radera
    3. Alphadeltagaren10 oktober 2018 13:25

      Jag tyckte "låt din vilja ske", "låt ditt rike komma", lät lite mer som "ok då, bring it on, vi ger väl vår tillåtelse (vi har kollat med KM och KS) eftersom det till syvende och sist är vi som bestämmer". Medan "tillkomme ditt rike" och "ske din vilja" låter som något vi i vår svaghet ber om. Men visst, det kanske är nördigt?

      Oavsett vilket, på en andakt med väldigt gamla människor som har svårt att läsa innantill så borde man kunna ta hänsyn till vad de känner sig trygga med. Det handlar väl om att hålla människor förberedda för att möta sin skapare, liksom, inte att göra dem ledsna och distanserade.

      Radera
  11. Kh på landet

    Nog är det en viss skillnad mellan prövning och frestelse? Visst kan man hävda att detta att förhoppningsvis(?) motstå en frestelse kan ses som en prövning av karaktären men samma sak är det dock inte.

    Ändrandet av fader vår ser jag mest om det där moderna som skall vara så fint att kunna hävda att något kan betyda ngt annat och så väljer man det man helst vill ha utan hänsyn till att kyrkan alltid fram till våra dagar-slutet av en epok(?) sett som sin uppgift att från generation till generation bevara just andemeningen.

    Detta i sin tur kan och har betytt att man ibland måste byta ord eftersom ordet i sig ändrat betydelse. Ett sådant ord som iofs ännu används är t ex visserligen. När i min bibel Jesus säger visserligen ligger inget underförstått men bakom som i dagens användande av ordet utan en försäkran om att något är med absolut visshet sant. Alltså inte som i t ex meningen det är visserligen sant att... och så kommen -men det....

    //HH

    SvaraRadera