Så här tror Lina!

Några tidningar har kvar det som kallas "betraktelse" på familjesidan. Barometern/OT i Kalmar har betraktelser men inte längre Östra Småland eller Smålandsposten. Ölandsbladet har. Bohusläningen? Några andra? Här finns ett forskningsfält som jag tror professor Göran Gustavsson var intresserad av: När försvann fromheten från tidningarna?

I Barometern är det få präster som varit kontaktpersoner och ordnat skribenter. Fyra under snart sagt ett århundrade, nåja 85 år då. Carl Bexell, Torsten Mårtensson, Dag Sandahl och Johan Alberius. Under 40 år sköttes sysslan av den där Sandahl. Den gick alltså ut på att skaffa betraktare. Alla präster var inte hågade. De fick frågan en enda gång och sa de "nej" återkom inte erbjudandet. Andra skrev bra och fick återkomma. Bidragen lästes uppenbarligen. De gav inblickar i vad prästerna trodde och ville redovisa offentligt.

I fredags ställde Lina Grimhammar i Ryssby-Åby pastorat frågan "Vågar du tro på att Gud har rätt?" Bloggardag anade en handfast uppgörelse med ateismen, ett försvar för tron, inte minst tron på trons basfakta; det där med frälsning och frälsningsmedel. Det blev inte riktigt så. Konstaterandet är inte ett konstaterande att det fromsinta saknas, men det fromsinta uttrycker faktiskt inte kristen tro. Låt oss återge några nyckelmeningar!

"Jag ser människor som älskar varandra och som sprider kärlek där de går. Jag ser Guds fingeravtryck i världen. Och då vågar jag hoppas igen. Och jag tror att Gud också hoppas, att han hoppas på oss."

Det där hoppet utläggs:
"Men Gud har inte gett upp hoppet. Han vet att vi har både gott och ont i oss. Han vet att vi kämpar med oss själva och med det onda. Och han tror att vi kan besegra i oss om vi verkligen försöker, och om vi aldrig slutar försöka."

Bloggardag tror att ni mäktar lite mer uppbyggelse:
"I varje gudstjänst får vi möjlighet att be om syndernas förlåtelse. Inte för att Gud vill trycka ner oss i skorna och berätta hur syndiga vi är, utan för att han vill hjälpa oss att räta på oss. Han vill lyfta av den tunga börda vi bär och ge oss kraft att våga försöka igen och igen. Han vill ge oss redskap mot det onda i oss själva och i världen, så att världen kan bli en bättre plats.

Nu väntar vi bara på tillämpningem, den kommer som själva frågan i rubriken:
"Så vad säger du? Vågar du försöka lite till? Vågar du tro på att Gud har rätt när han tror på dig?"

Syster Kerstin höll konfirmandernas redovisningar högt. Hon fick alltid veta något nytt , något som ingen i kristenheten dessförinnan hävdat, sa hon. Ungefär så nu alltså. Det Lina anförtror oss är produkter från hennes egen tankevärld och Bloggardag varsnar fromsintheten utan att ifrågasätta den. Det är själva innehållet som blir det problematiska. För här är en terapeutisk tro med lite inslag av det moralistiska och en deism därtill som alls ingen Frälsare behöver.

Bloggardag fick (lätta?) själavårdsmässiga problem för egen del. Han vågar nog inte tro att Gud har rätt när han tror på Bloggardag. Det är knappt att Bloggardag tror på sig själv, så den gudomlighet som påstås tro på detta sätt måste vara mindre omdömesgill än Bloggardag själv. Förstår ni problemet? Det handlar inte om 1 Jh 3:20 för det är inte en fördömelse saken gäller. Bloggardag tror på Jesus. Han fullgjorde vad vi borde och blev vår rättfärdighet, skriar Bloggardag i psalmen. Han avvände vårt elände för båd tid och evighet. Var det inte så att Fadern snarast trodde på Sonen, som gjorde allt detta i en hård strid med den gamle draken? Det blir mer existentiellt än terapeutiskt, det vill säga helt nya villkor att förhålla sig till. Sammanfattningsvis skulle de nya villkoren kunna kallas "kyrkokristendom".

Det där att vi får kraft att försöka igen är god fariseism. Att syftet är att vår värld ska bli en bättre plats är väl gammal ohederlig reformert tro. Själva tankekedjan är dock lätt att följa:
1. Lina vågar hoppas igen
2. Lina tror att Gud också hoppas
3. Lina tror att Gud hoppas på oss
Någon sakinformation som leder fram till argumenten får vi inte. Behövs egentligen inte heller.

Grundbudskapet är uppenbart. Vi får försöka gå i närkamp mot det onda i oss själva och i världen. Den av kvinna född, som har normala fattningsgåvor och tar sig till kyrkan och får höra detta, kan fatta ett beslut. Ett enda. Det är beslutet att det är bortkastad tid att gå dit igen.

Modéus II har nu fått något att fundera över. Köper han denna offentliga förkunnelse eller tar han ett krafttag för att värna Evangelium? Det kan bli en intressant lärouppgörelse i Växjö domkapitel.

Konstigt egentligen att det ska vara så exklusivt plötsligt att vara en kyrkokristen i Svenska kyrkan. Inte avvikande, alls inte. Exklusivt! Det finns ett annat hopp än Linas i denna hopplöshet. Bloggardag ska köra till Kalmar och bli klippt samt äta brunch idag. Kommer någon i brunchsällskapet att anföra teologiska synpunkter i anledning av fredagsläsningen av Barometern eller har de i stället läst Östra Småland och därmed undgått att få spunk?

Bloggardag ska på sin färd fundera över stridsuppställningen när ryssen tagit Kalmar och svenska och Natoförband slåss i Kläckeberga och på Erik Dahlbergs väg in i Kalmar för att splittra ryska förband som står i Norrliden, Berga och Funkabo samt söder om lasarettet. Befolkningen har flytt. Vad har Bloggardag då läst? Lars Wideräng, Höstregn. Massolit.

Skillnaden mellan det som övades när Sverige hade en krigsmakt och det som nu beskrivs är att taktiska kärnvapen sätts in från Dag Ett. Apropå vad? Apropå att gamla män gärna går i sina minnen. Den amerikanska artilleribataljonen har sitt raketartilleri runt Orrefors och haubitsarna är dolda i Bäckebo, Orrefors, Örsjö och Påryd. Om det skulle behövas, kommer Kalmar att jämnas med marken. Vad är då värst? Villoläran i en betraktelse eller hotet om annihilation? Tänk efter innan ni svarar.