Om konsten att inte vara med

Min folkskollärare Nils Rubin var noga med att samhällsorientera oss. Demokrati bygger på sakkunniga väljare och engagerade medborgare i partier, menade han. Demokratin är en livsform och den skiljer sig som sådan både från diktaturen och majoritetsdiktaturen. Minns att vi nu befinner oss i skiftet mellan 1950- och 60-tal. Det kan tyckas vara en idealistisk hållning, men rätt sympatisk. Vi är inte riktigt framme hos spindoctors och lobbyister. Politik förpackas inte som vara för att distribueras till konsumenterna, som ska löpa till valurnorna. Politik är något mycket lokalt och tidningarna är viktiga fora för debatt.

Nils Rubin visste nog var de olika familjerna stod för i samhällskunskapen skulle vi skriva vilka tidningar som familjen läste. Det var Smålandsposten (h), Kronobergaren (s), Växjöbladet (bf/c) och så lästes Stockholms-Tidningen av Tage Bengtsson och ibland hade vi Svenska Dagbladet. Morsan läste Idun också. Samt Läkartidningen, förstås. På eftermiddagen kom Expressen och Aftonbladet. Jag köpte AB hos Graningers när jag kom med tåget från realskolan. Det vi läste, diskuterade vi. Livligt. Jag antar att denna fostran i att vara med också som viktig pluseffekt ger insikter i konsten att inte vara med. Varför ska man ropa tillsammans med dem som inte vet? Apostlagärningarna 19:21-40! Och varför agera på kommando?

Vi lever i en totalitär tid, där fjärrstyrning är maktmedel.
Greta Hofsten talade för att tidningarnas ekonomisidor skulle studeras för där kan vi förstå. Jag är inte säker på att jag förstår vad som hände när 26 miljoner människor la färgraster över sina porträtt sedan Högsta Domstolen förbjudit delstaterna att i lag slå fast att äktenskapet är för man och kvinna. Om det handlar om ett psykologiskt experiment får vi väl veta. Att detta också fungerar som åsiktsregistrering, kan man förstå. De som färgar sina porträtt har gjort klart vad de står och de som inte gjort det, kan misstänkas stå för en annan hållning, dvs demonstrerar! De borde gjort som de andra. Varför har de inte gjort det? Så undrade man i de gamla öststatsländerna, där de avvikande snabbt definierades och identifierades. Så sker nu worldwide. Jag finner fjärrstyrningen obehaglig. Vilka intressen får oss att reagera på deras stimuli?

Undersökningsprincipen "Follow the Money" är användbar.
Om Tim Gills fond finansierar LBTG-påtryckningar - hur var det i Irland? - ser vi politik formas uppifrån. Gill fruktar, såg jag i SvD i går, att folk kommer att slå sig till ro. Det ska de inte få. Det ska råda förbud mot diskriminering på grund av sexuell läggning. Det betyder att alla blomsterhandlare måste binda brudbuketter för enkönade äktenskap och alla konditorer måste baka och dekorera bröllopstårtor. Det är det totalitära igen. Redaktören Karin Henriksson ser nog inte komplikationerna, för hon uppfattar att "motståndarna" - vilka det nu är - "är beredda att kämpa för sina övertygelser med hänvisning till vad de kallar 'religionsfrihet'."
Sug på formuleringen "till vad de kallar"!
Vi talar nu om en av de demokratiska grundpelarna - för att värna just demokratin mot t ex majoritetsdiktaturen. "Till vad de kallar" beskriver en hållning från en som inte förstår att det gäller "till vad som handlar om".
Varför skulle hon förstå? Det totalitära blir själva tankemönstret. Det är just detta som är det totalitära.

Oregon Labor Commissioner Brad Avakian slog fast att Aaron och Melissa Klein ska betala $ 135 000 i skadestånd till det lesbiska par Melissa inte ville baka och dekorera bröllopstårtan till. Han beordrade också Kleins att "cease and desist from publishing, circulating, issuing and displaying, or causing to be published" kommentarer till fallet. Att de intervjuats i det nu stängda bageriet var också ett lagbrott, eftersom de på en plats tillgänglig för allmänheten talat för diskriminering, ett lagbrott i Oregon. Att bageriet numera är stängt, kan vi bortse från. Vi kan också bortse ifrån att i februari 2013, den tidpunkt det lesbiska paret ville ha sin bröllopstårta, same-sex marriage i Oregon inte legaliserats. Däremot kan vi inte bortse från det lesbiska parets situation.

Kleins "unlawful conduct" orskade "acute loss of confidence", "doubt",, "excessive sleep", "felt mentally raped, dirty and shameful", "high blood pressure", "impaired digestion", "loss of appatite", "migraine hedaches", "pale and sick at home after work", "resumption of smoking habitss", "shock", "stunned", "surprise", "uncertainty", "weight gain" och slutligast "sorry".
Vi är i USA och i de amerikanska rättsprocesserna, kan vi förstå. 135 000 dollar i skadestånd kanske ska ses i underkant, när man betänker vad det lesbiska paret utsatts för. Vad är en nedlagd bagerirörelse mot detta?

Kleens taggar inte ner, det var beskedet på Facebook. Därmed kan de ha trotsat ordern som skulle tysta dem. I varje fall är deras inlägg att se som "putting themselves at risk of violating the cease and desist." Vill ni se ett exempel på att de tar risken hänvisar jag till
http://christiannews.net/2015/07/03/christian-bakers-who-declined-to-make-cake-for-gay-wedding-ordered-to-pay-135000-to-lesbians/

Jag kan illustrera med artikeln från SvD igen.
1992 var det folkomröstning i Colorado. En grupp försökte riva upp antidiskrimeringsregler. Här tvekar jag något, för jag kan inte förstå vad folkomröstningen gällde. Hur eller hur. En av de anställda hade skylten "Ja till förslag 2" på sitt skrivbord. Och så säger företagsledaren Gill:
"Alla har rätt att tycka vad de vill, men jag var chockad över att en människa kunde rösta emot rättigheter för den som betalade hennes lön."

Så uttalar sig patron, den med alla $-miljonerna. Chockad. Betalade inte denne kapitalist som andra kapitalister lön för utfört arbete? Kravet vidgas till ett konformitetskrav. Sådan är kapitalismen! Och övertaget beror på pengar, inte på argument som stöts och blöts i en fri opinionsbildning.

Nu skolas aktivister på ett LGBT-universitet. De ska utbildas av expertis på alla aspekter av kampanjande. Det vi ska tänka, har redan tänkts åt oss. Var inte oroliga. Eller var det. Den oron borde vara något annat än homofobin (en kampanjglosa utan medicinsk täckning). Det handlar nu om konsten att inte vara med, kanske en glömd kristen konst. Brevet till Diognetos kap 5 kan rekommenderas.

Karin Henriksson angav att Gills universitet skulle vara ett HBTQ-universitet. Här är något jag inte fattar. LGBT handlar om lesbian, gay, bi- and transsexual. HBTQ handlar också om det queera. Varför är det annorlunda? Vem bestämde det? Kan man inte vara queer i USA?

Ska vi nu sluta tro att det jag skrivit handlar om sex? Tror ni det, är det ingen idé att kommentera för kommentarerna kommer att styra bort från ämnet, som handlade om konsten att inte vara med. Det är en konst som jag antydde skulle vara en kristen dygd.
Och "dygd" handlar inte detta sammanhang inte heller om sex.
Lika lite som frågan om Marias jungfrudom handlar om sex. Den handlar om kristologin. men numera orkar nog ingen riktigt förklara och när jag förklarat i någon bok, får jag besked att just mina böcker vill den frågande inte läsa.
Detta är INTE konstaterat på ett sätt som behöver kommenteras.