Hopp(san)

Nog finns det hopp för klimatet när de kristliga mangrant ställer upp på pilgrimsfärd just för klimatet. Visserligen grävdes den där eken ner när den levererades - och det är sex veckor kvar tills pilgrimerna ska inkvartera sig i församlingshemmet just där, tror jag. De får väl vandra ut och titta på eken i alla fall. De kan väl läsa texten om Basans ekar också.
Visserligen är en pilgrimsvandring också något annat - men varför vara kitslig?

Det vandras från olika håll. Norrmännen slår det mesta. De pilgrimsvandrar från Svalbard, ser jag i informationen från Halden kommune. Hur vandrar man från Longyearbyen? Går på vattnet och pausar på Björnön? Eller startade man så tidigt att isen bar? Svalbard ligger, som ni vet, mellan Norge och Grönland och där bor drygt tusen norrmän samt rätt många ryssar. Kolbrytningen är huvudsaklig näring, fortfarande, tror jag. Tala om klimat! Det kunde kanske räckt att pilgrimsvandra för klimatet på Svalbard?

Nasjonalt Pilegrimssenter och "en rekke andre organisasjoner" har arbetat för att mobilisera krafterna inför toppmötet i Paris. Pilgrimerna kommer till Halden den 21 augusti på kvällen och den 22 augusti leder biskop Asle Sommerfeldt vandringen till Busterudparken, där det blir ett "arrangement" till vilket också biskopen i Göteborg ansluter. Per Eckerdal kan ta tåget kl 06.55 från Göteborg och åter någon gång efter 14.30 kanske. Något annat än tåg är väl knappast tänkbart - om han nu inte pilgrimsvandrar motvalls, förstås.

Jag har varit i Halden. En gång var det var ett militärt äventyr - utan målade bilar och utan uniform, något liknande Krim, alltså - så jag vet var Halden ligger. På flera sätt långt bort för Bohuslän är långt. Men pilgrimerna ska traska en bit genom Västsverige för att ta sig till Danmark (vatten, obs!) och så komma till Flensburg. Till Sverige kommer pilgrimerna redan på kvällen den 22 augusti. Per kanske vandrar med innan han per tåg åker hem?

Varför vandra?
"Klimapilegrim 2015 er mer enn en reise og en arena for indre reflkesjon. Det er en politisk og folkelig mobilisering for klimarettferdighet. Klimasaken förener gamle og unge fra et bredt tverkirkelig spektrum. Det å vise engasjement for klimasaken er også å vise respekt for hele Guds skaperverk."

Det är anspråksfullt och sannolikt feltänkt. Varför skulle det finnas ett särskilt kristet klimatmedvetande? Här står väl människor samman oavsett tro - eller? Och är det inte ett trick att använda pilgrimstanken för något som är en demonstration? För att nu inte tala om subjekt och objekt. Mitt engagemang för klimatet är mitt sätt att visa respekt för Guds skaparverk. Gick ni på det? Vart tog Gud vägen? Fromt och fett i formuleringarna blir det. Mann merkt die Absicht und wird verstimmt, som det kan heta i Flensburg. Men bli inte dystra!

Den här sortens uppställningar måste betraktas med den hållning som kännetecknar denna bloggsida. Pigg, käck och munter. Annars blir det för mycket.

Kommer somligt fromt folk att vandra på arbetstid?
Kommer kyrkliga resurser att användas som stöd? Lånas kyrkor och församlingshem ut gratis? Det kan vara så. Vandrandet har ju blivit angeläget och därmed kyrkligt, eller? Ekarna i Sverige har väl prästlönetillgångarna tagit ansvar för och planteringsjobbet gick på lokal vaktmästartid. Transporterades ekarna miljövänligt eller med lastbil?

Jag ska inte neka till att jag gärna skulle vilja veta vilka präster och andra kyrkoanställda som på ledig tid vandrar med. Jag vill kanske också veta vilka som går på tjänstetid. Det beror på att jag i mångt och mycket är smålänning. Eller kanske på att jag läst något som Jesus sa om demonstrativa goda gärningar. Det kan man inte så noga veta, som biskop Malmeström skulle sagt.

De kristliga står upp för hoppet.
Vi andra kanske sotto voce säger ett "Hoppsan". Det som kommer att äga rum blir nog inte så roligt för oss andra. Men missa därför inte underhållningsvärdet. Präktighet har just ett underhållningsvärde, menar jag.

Ska vi inte värna miljö och ta klimatfrågorna på allvar?
Jo, som människor först och främst. Hur var det?
"Intelligenz existiert in positiver Korrelation mit dem Willen zur Selbstbewahrung", läste jag i skuggan av äppleträdet i går. Peter Sloterdijk, Ausgewählte Übertreibungen, Suhrkamp 2015 s 345. Ett och annat har filosofen förstått. När det handlar om klimatet finns det ett positivt samband mellan intelligens och viljan till överlevnad. Det är hopp. Eller realutopi, som jag med en annan tysk tänkare vill säga. Heinz Schürmann, nämligen.

I en intervju med Sloterdijk kommer begreppet Plattfusstheologen (aa s 367) till användning. Plattfotsteologer. Kan det begreppet ha någon bäring på klimatpilgrimer? Hoppsan igen! Men så fel är det inte med hedningarna att de inte har något att säga om klimatfrågor. Det finns inget särskilt kristet klimatförnuft.