onsdag 3 oktober 2012

Lokal prästtvist - lokal?

I fredags var det lokal tvisteförhandling i Gnosjö för att bli av med komminister Mattias Fjellander. Kyrkorådet vet hur en slipsten ska dras. Tidigare har en kyrkoherde och en kantor blivit utköpta. Den arme mannen i kyrkomötet tänkte att ordet var utlöst. Han meddelade: "Jag har varit med om en utlösning. Det var en svår upplevelse." Han återkom till detta tema under ledamöternas alls inte återhållna munterhet. Men nu är det allvarligare. Saken gäller utköp.

Kyrkorådets skrivelse i ärendet har getts till media. Förhandlingen slutade i oenighet och saken ska upp centralt men positionerna är låsta och saken hamnar till sist i Arbetsdomstolen. Församlingen får betala ,och det är precis vad som är uträknat. Prästen blir man av med. Precis som man ville. Samtidigt är församlingen tillsynsärende i domkapitlet - det domkapitel som inte såg sig ha några möjligheter att försvara prästen. Vi har med lite krumbukter fått det just så uselt som några av oss varnade för - därtill manade av frikyrkliga pastorer, som visste hur systemet fungerar när förkunnaren står under en lokal styrelse.

Anklagelsen? Man kommer med en incident för 5-6 år sedan med en konfirmand. Det har i sammanhanget inget att göra men avslöjar den gängse metoden när man ska sparka en präst. Fiske efter negativa informationer och endast sådana. En alldeles vanlig åklagare har en skyldighet att ta fram också det som talar för den som eventuellt ska åtalas. Här gäller något annat. Det egentliga motivet tycks vara anklagelsen för illojalitet. Det borde inte vara en anklagelse utan en hedersbeteckning. Lojal betyder laglig, dvs en opålitlig person som följer härskarnas lag - den uttalade och den outtalade. Kan en kristen vara lojal? I Romarriket uppfattades de kristna som djupt illojala för de hade en Herre. Sådant  som har en Herre blir inte lojala. Den romerska makten - och kyrkorådet i Gnosjö - såg rätt. Men i vart fall kyrkorådet borde få det svårt med prästrekryteringar framöver. Romarriket gick under och Kyrkan tog över ...

På vilket sätt var Mattias Fjellander illojal? Han har erkänt att han lämnat information om att Gnosjö anställde en kyrkoherde vars bolag debiterade en kostnad om 130 000:- plus moms i månaden för kyrkoherdens tjänster. Det var en präktig skandal, förstås. jag skrev om den. Inte informationen, allotså, utan skurkavtalet. Kyrkorådets ordförande, som tydligen rätt självsvåldigt gjort upp om saken, borde rimligtvis få gå. I stället ska den som berättade saken för andra i kyrkorådet, de som trots allt har ansvar för det frattade beslutet fast de inte vet några detaljer, väck. Putin hade uppenbarligen trivts i Gnosjö. Jag tror nu inte att Putin har något att lära. Om jag trott det hade jag uppmanat den kyrkliga ledningen att bjuda in honom. Nu behövs det inte. Men kyrkorådets ordförande Ann-Marie Johansson kanske skulle avlägga en kollegial visit i Kreml?

Jag vet hur det blir fortsättningsvis. Många kollegor beklagar det inträffade med reservationen "vi vet ju inte riktigt hur det är, kanske gäller saken något annat för detta kan det väl omöjligt handla om och vi vet ju hur Dag eller Björn elleer Stefan eller Mattias är". Så står prästen ensam. Den bisarra anklagelsen uppfattas dölja andra. Det faktiska sakförhållandet är nog det, att det finns inget annat än bisarra anklagelser men i grund att man inte gillar prästen, hans hållningar, hans förkunnelse, hans ställningstaganden. Men försiktiga präster kan under allt sitt beklagande likväl tänk: "Saken gäller kanske något annat? Och det man inte lagt sig i, behöver man inte dra sig ur." Försiktighet är en dygd. Inte för apostlar, inte för martyrer - men för präster och biskopar. Kollegahjälpen är följaktligen ärligt menad men kraftlös.

Sedan kommer vardagen, när prästen inte går fri från allt som var - och när processen blir utdragen under lång tid - allt som är. Samtidigt pågår vardagen för alla andra opch man kan inte alltid fråga prästen i processen hur det är. Förresten vet alla utgången. Han får pengar efter dom i Arbetsdomstolen. Ingen präst som varit med om något av detta har gått oskadd ur denna process. Tilliten, denna grundkategori i det mänskliga livet, är skadad. Herren Jesus kan hjälpa och skapa nytt, det vet jag, men tilliten till den konkreta gemenskapen - Svenska kyrkan på alla hennes nivåer - är för alltid skadad. Människor som gett sina liv - anförtrott dem åt - Svenska kyrkan, ska inte behandlas så.

Vad händer fortsättningsvis med det tillsynsärende mot församlingen som domkapitlet inlett? Blir kritiken skoningslös? Interdikt? Eller blir det kraftlösa, till intet förpliktande, ord? Växjö domkapitels behandling av frågan ska jag följa med ohöljt intresse.

8 kommentarer:

  1. Samfälligheten kommer att få en ny kyrkoherde.
    Jasså!
    Ja den gamla är utköpt.

    Modellen är uppenbar - han kommer inte från vår by!
    Byagemenskapen är viktigare än det mesta.

    Trots detta är jag orolig för den planerade sekulära stordriften.

    SvaraRadera
  2. Om det specifika fallet varken kan jag eller vill jag uttala mig men effekterna av det torde stärka präster i att hålla tyst, vinnlägga sig om att vara anpassningsbara, inte dra till sig uppmärksamhet. En rädslans och tystnadens kultur, som inte inhämtas på retreat eller i bönekammaren utan i den maktlöshetens possition de befinna sig. En korsets skola och därmed inte nödvändigtvis "imitatio Christ" utan med ständig påminnelse om " imitatio pilatus". Sanningen skall visst göra oss fria, denna sanning som inte är moralisk som den borgerliga sanningen är utan " aletheia", det som inte försvinner eller går förlorat, dvs underförstått är evigt. Evigheten gör oss fria. Det är lätt tänkt, lätt sagt, av mig nu, en ungkarl med lya på Södermalm men när jag ser mina gamla studiekamrater på FB och annorstädes och att de har tonårsbarn och amorteringar på radhus, måste jag erinra mig att det är svårare än sagt. Vad får vi för präster? När biskopsämbetet förändrats, makt centraliseras till några få i jättepastorat, prästerskapet avintellektualiserats genom förändring av skola och universitet, subjektiv moralism smyger sig in dvs calvinskt tänk, vad får vi för präster? Kanske är dags att avskaffa församlingsprästen eller i allafall göra om henne eller honom till något som kallades löneslav? Det fanns en person som varnade för vad som komma skulle " vi blir rättslösa" när statskyrkosystemet skulle bort. Det var Olov Herrlin, visbybiskopen som var högkyrklig men gick emot de högkyrkliga i kyrka stat frågan. Men till Herrlin lyssnades det inte. /Magnus Olsson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Magnus!

      Du har så rätt i vad du skriver. Jag har dock en fundering till det avslutande:

      Bara för att det nuvarande systemet har brister, som maktpersonligheter kan utnyttja, betyder inte att det gamla, konstantinska systemet var bra. Det hade sina brister, och var till slut otidsenligt.

      Man kan inte undgå misstanken att politikerna såg till att skilsmässan mellan stat och kyrka formades så, att de fick ett system de kunde utnyttja.

      Radera
    2. Sa han så, Herrlin? Intressant.

      Radera
  3. Församlingen och dess kyrkoråd är tillsynsärende, men hur är det med kyrkoherden med företaget med alla pengarna?? Borde inte han också bli ett tillsynsärende? Är det förenligt med prästämbetet att bete sig på det viset?? Står det något i stiftets Codex eticus för präster om detta förfaringssätt??!!
    Arg kyrkomedlem

    SvaraRadera
  4. Vi har ännu en "åkomma" förutom trolöshet, kärlekslöshet och humorlöshet och det är rättslöshet eller "rättsröta". Denna åkomma emanerar ur "Rechtshaberei" eller som vi säger "rättshaveri". Rechtshaberei utmärker tyvärr den politiserade folkkyrkan i sin upphöjda gnosis.

    SvaraRadera
  5. Det för mig svåra i både diskussionerna i lokalpressen och bloggar som denna ovan är att man aldrig kan klart få veta vad den verkliga orsaken är till att kyrkorådet i Gnosjö inte vill ha Mattias kvar som präst.

    Är den i denna blogg nämnda konfirmanden för c:a fem år sedan orsaken, är hans påtalande av den ekonomiska vinsten med godtaget extraknäck hos kyrkoherden anledningen eller är det till syvende och sist en lärofråga, som gör att man inte klarar av Mattias sätt att predika som präst?

    Och vad är det då i hans predikan som är så upprörande att det t.o.m. leder till hans avskedande med åtföljande motkrav på arbetsdomstolens bedömning?

    Det vore bra om någon tillräckligt tydligt kunde tala ur skägget i stället för att ilsk- eller ironiseringsblogga om hur galet allting är, så att vi vet vad saken i själva verket gäller och vad som är rätt och orätt i det hela.
    Om tvenne tvistar är det sällan bara ens fel.

    För den ovetande kvarstår fortfarande följande frågor trots alla partsinlagor i ärendet: Vad har Mattias gjort för fel i kyrkorådets ögon? Vad har kyrkorådet juridiskt gjort för fel i sin handläggning av ärendet?

    Det enda jag vet är att man inte vill låta Mattias predika på det sätt som han själv önskar.Men vad är det då i hans predikan som man menar ha gått snett eller vara snett?Reder man inte tydligt ut detta i den offentliga diskussionen och i bloggandet blir ju allt bara ett eländigt tjavsande, som skadar allmänhetens tilltro till Kyrkan och minskar människors önskan att gå dit.

    Har ingen läst vad Paulus redan på hans egen tid menade om församlingsstridigheter? Varför så liten bibeltrohet i sådana ting, om man vill företräda Kristus och Kyrkan?

    Personligen känner jag Mattias och tycker mycket om honom. Ändå måste jag fråga mig: Var det verkligen nödvändigt att allt skulle gå så här snett? Vad hade kunnat göras i tid för att utgången skulle ha blivit en annan än denna förfärligt sorgliga?

    David Edmar
    Överläkare och tidigare verksamhetschef vid Kungälvs sjukhus röntgenavdelning

    SvaraRadera
  6. Med tanke på att man vid uppsägnin av Personliga skäl inte får åberopa någon händelse mer än tre månader innan uppsägning så lär någont som hänt för fem år sedan inte vara giltigt i arbetsdomstolen. Det borde de Centrala parterna kunat enats om för länge sedan.

    Har inte arbetsgivarsidans centrala part någon som helst moral när man går till AD med något man vet att man kommer att förlora?
    Att någon meddelat utgifter till ett levererande bolag vorde väl inte avskräcka i en organisation med en självpåtagen offentlighetsprincip?
    Eller har det lokla kyrkorådet rätt att hemligstämpla handlingar?

    SvaraRadera