måndag 21 april 2014

Markörerna

 Dr Fyrlund kom på begreppet "katolicitetsmarkörer" för att identifiera det kyrkliga i kyrkolivet. Hans begrepp flöt in i handböcker nästan omedelbart men berömmelsen ska vila över honom. Det var han som kom på begreppet. I helgen har jag dock undrat om vi inte behöver lägga till två markörer till; markör för reformkatolicitet och markör för svenskkyrklighet. Det skulle kunna hävdas att allt ryms inom det fyrlundska begreppet men erfarenheterna från de senaste dagarnas gudstjänstliv och från läsning av församlingsblad tvingar mig att reflektera.

Reformkatoliciteten möter vi i bestämda markeringar: Kristus kommer i sakramentet och kan/ska tillbedjas där. I bladet TROvärdigt (Växjö pastorat) mötte jag i senaste numret upperepat påståenden att vi minns Jesus i nattvarden. Det läsaren möte var inte en reformkatolsk (luthersk) nattvardssyn utan just den syn Martin Luther vid religionssamtalen i Marburg drog en högst påtaglig gräns emot (kritstrecket på bordet!) Men befolkningen i Växjö kommun får sig en reformert nattvardssyn till livs. Från Svenska kyrkan! Vi får in den synen med de fd frikyrkliga som städslas i Svenska kyrkan och det verkar som om ränderna inte går ur, ja värre, som om ingen fattar att ränderna skulle gå ur. Alltså behövs en praxis - en liturgisk aktion - som gör klart för alla vad vi faktiskt lär. Och denna reformkatolska hållning är dr Luthers. Lite mer plats för tillbedjan, adoratio! Konsekvent vaktslående om brödet och vinet i nattvarden.

Man kunde om man vill vara exakt - och det måste man ibland även om det är tråkigt, som f Gunnar kunde påpeka - också också leta efter det där Jesusordet som sign "Kubafararen" påstår finns i Kyrknyckeln. Och, alas, there it is! - i kyrkoherde Marklund beskrivning från Kuba. Vilket är Jesusordet som stöder resonemanget? "Allt vad ni har gjort mot en av dessa mina minsta det har ni också gjort mot mig." Detta är ord som "signalerar Guds intima relation med varje människa." Det kan man kanske säga, fast finns det inte andra och tydligare ord att andra om detta ska vara poängen? Jag bråkar inte men jag är lite skeptisk mot en tendens att ta fram bibelord som stöder resonemang. De reformkatolska startar nog i bibelordet och för resonemangen utifrån dem. Ser ni den metodiska skillnaden? Men ingen skugga över kyrkoherden, alls inte.

Till det reformkatolska kunde höra psalmsången men jag för den till markeringen av det svenskkyrkliga. I Kyrkans gudstjänst möter ett drama. Dramat är inte ett teaterstycke utan dramatiskt liv. I Källa kyrka var det vigsel på påskafton, fick jag höra i går. Sedan skulle det vara påsknattsmässa också. Betydde det att den långfredagskala kyrkan först pryddes till vigsel och sedan togs allt bort igen - som teaterrekvisita? Eller togs dramat från påsknatten bort? Det kunde ju tänkas vara lika enkelt. 1686 års Kyrkolag förbjöd vigslar på påskafton och andra stora kyrkliga dagar. Den gällde under min tid som präst och var ett uttryck för kyrklig medvetenhet.

Psalmer då? Jag fick fira påskdagens högmässa i en kyrka där man inte sjöng Vad ljus över griften eller Upp min tunga. Vi sjöng inte ens psalmen Dina händer är fulla av blemmor. Vi sjöng däremot sv ps 130, En stjärna gick på himlen fram. Något Upplyft era hjärtan var det inte, inte heller påskens prefation. Episteln var också borta. Jag antar att den gudstjänst jag var med om lika väl kunde varit en gudstjänst i Equmeniakyrkan. Tvångsintinktion var det också, en liten flicka höll oblatfatet, kyrkoherden tog en oblat och doppade och gav. Det var som på ålderdomshemmet - men jag klarade mig och fick kommunicera under två gestalter. Hurra! Min högkyrklighet står stämplad i ansiktet, kan man förstå. Annars kan det vara så att jag såg förvirrad ut och bemöttes som en förvirrad åldring fast jag inte hade mina arbetsbyxor på mig. Det är nämligen då jag ser ut som en åldring från hemmet, sägs det. "Avdelning Violen", svarar jag då.

Katolictetsmarkörer, markör av det reformkatolska (evangeliska, lutherska om ni är persondyrkare) och markör av det svenskkyrkliga - kan det vara där vi skulle kunna medvetandegöra och förnya? Finns det förresten några svenskkyrkliga som i sitt grannskap lyckats hitta en vanlig högmässa denna Annandag?

20 kommentarer:

  1. Men Dag, inte drog väl Martin Luther någon gräns mot vår Frälsares ord att vi ska fira nattvarden till minne av honom? (Upprepat t.o.m, 1 Kor. 11:23f). Men det är klart att det även finns annat som bör lyftas fram i samband med nattvarden, t.ex. 1 Kor. 10:16f.

    Vad gäller påskfirandet i övrigt håller jag helt med - det är väl knepigt att tala om direkt "obligatoriska" psalmer men nog är psalmvalet generellt både en reformkatolicitets- och en svenskkyrklighetsmarkör. (Vad ljus över griften, psalmbokens längsta ståpsalm, vill jag personligen sjunga obeskuren, och det får man ju sällan ens i högkyrkliga sammanhang).

    F.ö. skulle jag önska att vi sjönge påskpsalmerna en betydligt längre period än vi vanligtvis gör. Gärna ända fram till pingst - eller någon påskpsalm varje söndag (som ju är en "liten påsk"). Förutom psalmboken kan man få lite tips här (en salig blandning av hög-, låg- och mittemellankyrkligt): http://www.passionsochpaskpsalmer.blogspot.se/

    SvaraRadera
    Svar
    1. 'sjönge' - Åh, vad konjunktivers användning gläder själen!

      Församlingsbo i Asa

      Radera
  2. I Uppsala var allt sammanlyst utom Samariterhemmet till en stiftshögmässa i Domkyrkan kl. 11 med Anders Wejryd./Gustaf Björck

    SvaraRadera
  3. Kanske vore det värt motionera i kyrkomötet om att avskaffa annandagen som kyrklig helgdag eftersom den inte längre är en gudstjänstdag. Vore intressant att få höra reaktionerna på en dylik motion. / Markus

    SvaraRadera
  4. Om man har lyckan att bo i Falkenbergs har man i dag kunnat fira en helt komplett Högmässa i Hertings kyrka, liksom man även gör alla söndagar hela året om, och i kväll blir det Emmausmässa i S.t Laurenti kyrka.

    SvaraRadera
  5. Högmässa i S:ta Maria Magdalena kyrka i Stockholm

    SvaraRadera
  6. När det gäller orgelanvändningen på långfredagen har jag inte hjärta att undanhålla er kommentaren från vår lokala pingstpastor när han första gången i vårt ekumeniska påskfirande var med om traditionen att sjunga psalmerna a capella. Han blev förundrad över detta och menade att långfredagen verkligen var den dag då orgeln kunde komma till sin rätt eftersom "orgeln i sig är ett så dystert instrument".
    Något att suga på för oss kyrkomusiker. ..

    Daniel G

    SvaraRadera
  7. Men f. Dag! Beteckningen reformkatolsk är väl redan upptagen av bl.a. av Katolsk Vision och deras skribenter! / Leif W. Östborg

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är falsk varudeklaration av dem, ty de använder inte ordet re-form i den betydelse det borde ha, de vill ha förändring...

      Radera
    2. Sant, men just därför är det viktigt att inte blandas ihop med dem. /LWÖ

      Radera
  8. Någon kunde försöka ägna sig åt uppgiften att i den av sekularisering svårt skadade svenska kyrkan spana efter Tron eller i enlighet med aposteln som säger: Undersök er själva om ni har Tron. I Luthers Stora Katekes möter vi en sådan mängd katolicitetsmarkörer att dem förutan skulle denna katekes falla ihop som ett korthus. Annandag Påsk ger oss Högmässans tvåfaldiga grundstruktur med Ordets Gudstjänst (Jesu genomgång av Skriften om allt som syftar på Honom) och Mässan (När Jesus bröt brödet kände de igen Honom).

    SvaraRadera
  9. Björn Fyrlund har all heder av reflektionerna över katolicitetsmarkörerna. Men det behövs också en konkret eckelsiologisk mittpunkt och utgångspunkt. Den finns i handlingen från Övre salen, kyrkans ur-ikon:eukaristin. En annan, och förödande, ecklesiologisk utgångspunkt blev tydlig i Stockholmsmiddagen: koncernen, som samlar "the top brass" för företagslojalitet. Även föreningsecklesiologin liksom den partipolitiska är kraftlös och tappar mark.
    Tidskriften The Economists ledarstick noterade i påskveckans nummer att påven Francis och Rom återvunnit initiativet genom konentration på "the core task": de fattiga och en avskalad byråkrati. I Svenska kyrkan märks frustrationen litet överallt över en nedmontering av regelbundet gudstjänstliv. Alltså för en sund ecklesiologi i svenskkyrklig situation: återupprätta en viktig "core task": fira söndag och eukaristi. Helst de två andra också.

    SvaraRadera
  10. Hindås kyrka i Björketorps församling hade också högmässa Annandagen.

    SvaraRadera
  11. Har inte hittat stället i Den Heliga Skrift där det står att man inte får använda orgel på långfredagen. Ska jag titta i bekännelseskrifterna? Kyrkofäderna? Mödrarna? Var ska jag leta? Lär mig, ni som vet. Tills dess så använder jag orgeln och har inte dåligt samvete för det. Men jag låter bli trumpeter och mixturer.

    SvaraRadera
  12. Även i Svenska Kyrkans sydligaste stift har den uppståndne setts.
    Utan att vilja vara hädiskt vitsig:det har väckts viss uppståndelse att prästerna i vår domkyrka setts svävande; de tycks därtill hålla hårt i sina kragar. - Ett tidens tecken...
    "Tiger"

    SvaraRadera
  13. Självklart ska man ha högmässa på annandagar. det är då de kommer som verkligen tycker det är viktigt. så mycket viktigare med hög kvalité i förkunnelsen denna dag, då den typen av människor verkligen behöver näring och kraft. Det är ju de som bär församlingen i bön och tro.

    SvaraRadera
  14. Högmässa (med livlig gospelkör, något färre än övriga högmässodeltagare) var det även i Rya kyrka (Frillesås) - härligt!

    SvaraRadera
  15. Det hette visserligen "Emmausmässa", men vad jag kunde se var det ändå en fullskalig högmässa med tre textläsningar, predikan, prefation, Sanctus, Agnus Dei o.s.v. i Iggesunds S:ta Maria. Dessutom kommer vi att ha vanlig högmässa på Annandag Pingst klockan 11. Det ni!

    Den anonyme långfredagsspelaren ska ha fullständig absolution. Det finns verkligen inget ställe i vare sej den heliga Skrift eller de lutherska bekännelseskrifterna som förbjuder orgelanvändande. Själv har jag dock genomfört en liten "traditionskompromiss" i Mariehemskyrkan i Umeå och spelat enbart monodier, alltså själva melodin i både bas och diskant (dubbelt oktaverad med pedalen inräknad). Det klingade också "långfredagsaktigt".

    Apropå mixturer och trumpeter verkar den sång- och liturgiglade reformatorn Luther tycka att orglar med mer än 10 stämmor var skrytbyggen (se Kyrkopostillan, Första söndagen i advent). Men den "läran" ingår inte i vår kyrkas bekännelse.

    SvaraRadera
  16. Fullständig högmässa med full besättning (Präster, diakon, minstranter, kyrkvärdar & givetvis kyrkfolk) var det i Olaus Petri i Örebro också!
    F Pierre

    SvaraRadera
  17. Om besättningen var full är detta ett fall för domkapitlet, det är det enda jag kan säga. Men märktes det av åtbörder och tal?

    SvaraRadera