onsdag 23 augusti 2017

Doktrin

Jag läser boken om översten Axel Gyllenkrok.  Göran Nilzén, Den besvärlige Gyllenkrok, Carlssons 2017. Till vad nytta? Inte vet jag. Mest häpen är jag över det jag överraskats av för många år sedan - revirstriderna mellan de olika vapenslagen. Det gick ut över flygvapnet. Och bortom den egendomlige och reaktionäre Axel Gyllenkrok stötte jag på ordet doktrin, som i begreppet försvarsdoktrin. Gyllenkrok saknade en doktrin för den svenska krigsmakten. Vi talar om en tid med adliga och reaktionära officerare, odemokratiska i grundhållningen, beundrare av det som på 20- och 30-talen sattes i stånd i Italien och Tyskland. På Gyllenkrok vill författaren sätta en psykisk diagnos. Den tycks välmotiverad.

Håll ut, snart kommer min poäng. Gyllenkrok efterlyste en doktrin, som skulle ge den svenska krigsmakten ett mål att organiseras utifrån. Det var då jag började fundera över Svenska kyrkan. Började och började. Den svenska kyrkan är ett fortlöpande funderingsämne. Ibland ber jag också.

Den doktrin Gyllenkrok var ute efter handlade om att få tre vapenslag att kunna agera gemensamt, men också om att medvetet göra satsningar, dvs för flygvapnets del fatta beslut om det var bombflyget som var framtiden eller jaktflyg och satsa därefter. Gyllenkrok hade studerat det engelska flygvapnet och imponerats. Han såg att jakt hörde framtiden till om nationen skulle försvaras mot anfall.

Nu ska jag inte förfalla till militära lägesgenomgångar även om jag hört hur just samverkan mellan vapenslagen havererat. Jag funderar över om vi inte borde skriva ihop en svenskkyrklig doktrin. Inte bilder eller hugskott utan just en doktrin, ett mönster för att förstå och förändra. Vapenslagen? Ja, våra skilda consituencies skulle inte utmanas att formulera vad de kan bidra med utan vilket bidrag de har att komma med sett  till helheten. Kyrkoledningen (vad nu detta är) borde ha en doktrin för tillgodogörande av denna mångfald.

Nu är jag inte utan vidare en synkretismens anhängare. Jag söker ett sätt att hålla ihop svenskkyrklighet. Det är en hållning som avviker mot kyrkoetablissemangets, den hållning som har lögnen som vapen och sveket som verktyg. En klok generalstab förmår göra något av olika specialiteter. I Svenska kyrkan skulle somligt marginaliseras för at elimineras. Alla betalar priset för den dumheten, som i sin tid tedde sig som klokskap. Say, no more!

Uppfriskande ter sig en debatt i Östra Småland/Nyheterna.
http://www.ostrasmaland.se/debatt/sandahl-misslyckas-pa-samtliga-punkter/
ÖKA:s Brigitta Axelsson Edström blev arg på det där sättet vi känner igen från skolgården; lipig tjej. Så fort man trycker tillbaka och påpekar sakförhållanden uppfattar hon att man brister i respekt för hennes åsikter. Det är ju på ett sätt sant, även om det i mitt fall främst handlar om att jag jämställt har samma krav på flickor och pojkar. Jag delar verkligen  inte hållningen att alla åsikter ska respekteras. Führerns åsikter respektabla? Som vanligt håller jag insikter högre än åsikter.

Så springer Axelsson Edström bort från sina kommunistiska kamrater. Det tycker jag inte heller om och tycker synd om de forna kamraterna. Jag nämnde några av dem i en replik jag skickade in men inte särskilt Maja Karlsson i Kalmat. Det kunde jag gjort. Hon var en hederlig kommunist, satt i kyrkofullmäktige, var med kamraterna med i vår studiecirkel Om nödvändigheten av den socialistiska revolutionen (Unga Filosofer), den studiecirkel  Barometern/OT skrev ledarstick emot och där vi talade mer Luther än Marx. Maja Karlsson hölls högt av prosten Pehr. Så gjorde också jag och det var, förstod jag, en ömsesidig hållning. Maja hade i vår tid uppfattat det som egendomligt att vänsterpartiet skulle vara något annat än kommunistiskt om än i kanske mer italiensk än sovjetisk mening. Det var på den tiden ett politiskt parti styrdes av en doktrin och inte bara marknadsanpassade sig. Ska vi, när allt kommer till allt, helt enkelt bli lite mer doktrinära? Stå fast vid insedd sanning och dra konsekvenserna?

Ni ville kanske ha en kommentar efter nomineringsvalet i Göteborg? Kommer. Jag skrev också lite för Det Goda Samhället.
https://detgodasamhallet.com/2017/08/23/kyrkovalsabsurditeter/#more-9027


17 kommentarer:

  1. Birgitta A:son Edberg tycker jag uttrycker sig piggt, käckt och muntert. Helt i bloggarens anda.

    SvaraRadera
  2. När det gäller biskopskandidat Susanne Rappman har hon som merit att ha varit "förändringsledare" i Mölndal. Det vill säga hon har varit med och slagit samman pastoratet. Det tycks idag vara en större merit än att ha byggt församling. Alternativ titel till hennes jobb kunde kanske varit reträttledare eller konkursförvaltare. Inget som ingiver framtidstro och frimodighet. / Markus

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske det, men om hon gjort det utan att krascha alltihop så är hon väl ändå ganska duktig.

      Radera
    2. Det är sant. Och bloggaren brukar ju påminna om att reträtten är den svåraste manövern. /Markus

      Radera
  3. Mycket bra i Det goda samhället!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Instämmer helt med föregående skribent!

      Radera
  4. Jag har bott hos Axel Gyllenkroks släkting i två år drygt, kan ha varit syskonbanbarn eller något. Räknas det?

    SvaraRadera
    Svar
    1. En kommentar i klass med vad Elaka Katten Måns brukar åstadkomma i högform.

      Majas gammelmormor var för övrigt salongskatt hos en Gyllenkrok.

      Bill, kommunikatör hos EKM

      Radera
    2. Käre Bill

      Min kommentar var alls inte illasinnad. Man försöker "höra till" helt enkelt, och här såg jag ett ypperligt tillfälle att få göra just det. Höra till dem som bloggaren tycker har en "välmotiverad psykisk diagnos" eller så.

      Men jag är osäker på släktförhållandet. Mer än att frun hade samma efternamn innan hon gifte sig och var uppfödd på samma gård som den besvärlige Axel.

      Radera
    3. Kära Anna

      Ingen har haft en tanke på något illasinnat. Måns läste i egen hög person just din kommentar och fann den "helkul".

      Det tycker jag å Bull oxå.

      Att sen Måns morrar åt oss:

      -Ni båda tvillingar är som vanligt hel-asperger i era små söta huven!

      får vi bara finna oss i. Vi hör ju mest liksom till i hans värld.

      -Tillbehör! deklarerar Måns bistert med sedvanlig
      pondus.

      -Doakör! faller som alltid kompisen BOD in.

      Bill, Master of Spin, kommunikatör hos EKM

      Radera
  5. Nå, det var väl faktiskt onödigt att kalla Birgitta kommunist och stiftsbolsjevik. När det räcker så gott med vänsterpartist och Efs-are.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bolsjevik och EFS-are är väl annars snarlika begrepp?

      Bull, teologisk sekreterare hos EKM

      Radera
    2. Eller kanske i Gyllenkroks anda kalla henne för den lede Fi?
      Är det f.ö. någon som ser någon större skillnad mellan ÖKA, ViSK & FiSK i spörsmål ämnade för kyrkomötet?

      Angående EFS så är det väl inte helt osannolikt att kyrkomötet under kommande mandatperiod slänger ut EFS ur SvK? Bristande MTD-konformism skulle nog vara huvudmotiveringen.
      När det händer blir DS betraktad som profet som förutsåg att medlemskap i både en EFS-förening och SvK innebär samfundsdubbelanslutning.

      Radera
    3. EFS kan inte kontrolleras med Kyrkoordningen. Farligt värre för de postmoderna agendasättarna! /smun

      Radera
  6. Våtmark till natten kommer!

    Kvinnotjafset i full gång inför "biskopsvalet" i Göteborg: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=104&artikel=6761300

    /John

    SvaraRadera
  7. SvK triangulerar den styrande och folkuppfostrande samhällselitens opinion. Vad skall man då ha en doktrin till? Eller är just det själva doktrinen?

    PP

    SvaraRadera
  8. Nu är det så att det är fullt tillåtet att vara kommunist och med i Vänsterpartiet. Är man med där kan det inte vara fel att kalla någon kommunist förrän man uttryckligen har tagit avstånd från kommunismen.

    Jonas M

    SvaraRadera