Doktrin

Jag läser boken om översten Axel Gyllenkrok.  Göran Nilzén, Den besvärlige Gyllenkrok, Carlssons 2017. Till vad nytta? Inte vet jag. Mest häpen är jag över det jag överraskats av för många år sedan - revirstriderna mellan de olika vapenslagen. Det gick ut över flygvapnet. Och bortom den egendomlige och reaktionäre Axel Gyllenkrok stötte jag på ordet doktrin, som i begreppet försvarsdoktrin. Gyllenkrok saknade en doktrin för den svenska krigsmakten. Vi talar om en tid med adliga och reaktionära officerare, odemokratiska i grundhållningen, beundrare av det som på 20- och 30-talen sattes i stånd i Italien och Tyskland. På Gyllenkrok vill författaren sätta en psykisk diagnos. Den tycks välmotiverad.

Håll ut, snart kommer min poäng. Gyllenkrok efterlyste en doktrin, som skulle ge den svenska krigsmakten ett mål att organiseras utifrån. Det var då jag började fundera över Svenska kyrkan. Började och började. Den svenska kyrkan är ett fortlöpande funderingsämne. Ibland ber jag också.

Den doktrin Gyllenkrok var ute efter handlade om att få tre vapenslag att kunna agera gemensamt, men också om att medvetet göra satsningar, dvs för flygvapnets del fatta beslut om det var bombflyget som var framtiden eller jaktflyg och satsa därefter. Gyllenkrok hade studerat det engelska flygvapnet och imponerats. Han såg att jakt hörde framtiden till om nationen skulle försvaras mot anfall.

Nu ska jag inte förfalla till militära lägesgenomgångar även om jag hört hur just samverkan mellan vapenslagen havererat. Jag funderar över om vi inte borde skriva ihop en svenskkyrklig doktrin. Inte bilder eller hugskott utan just en doktrin, ett mönster för att förstå och förändra. Vapenslagen? Ja, våra skilda consituencies skulle inte utmanas att formulera vad de kan bidra med utan vilket bidrag de har att komma med sett  till helheten. Kyrkoledningen (vad nu detta är) borde ha en doktrin för tillgodogörande av denna mångfald.

Nu är jag inte utan vidare en synkretismens anhängare. Jag söker ett sätt att hålla ihop svenskkyrklighet. Det är en hållning som avviker mot kyrkoetablissemangets, den hållning som har lögnen som vapen och sveket som verktyg. En klok generalstab förmår göra något av olika specialiteter. I Svenska kyrkan skulle somligt marginaliseras för at elimineras. Alla betalar priset för den dumheten, som i sin tid tedde sig som klokskap. Say, no more!

Uppfriskande ter sig en debatt i Östra Småland/Nyheterna.
http://www.ostrasmaland.se/debatt/sandahl-misslyckas-pa-samtliga-punkter/
ÖKA:s Brigitta Axelsson Edström blev arg på det där sättet vi känner igen från skolgården; lipig tjej. Så fort man trycker tillbaka och påpekar sakförhållanden uppfattar hon att man brister i respekt för hennes åsikter. Det är ju på ett sätt sant, även om det i mitt fall främst handlar om att jag jämställt har samma krav på flickor och pojkar. Jag delar verkligen  inte hållningen att alla åsikter ska respekteras. Führerns åsikter respektabla? Som vanligt håller jag insikter högre än åsikter.

Så springer Axelsson Edström bort från sina kommunistiska kamrater. Det tycker jag inte heller om och tycker synd om de forna kamraterna. Jag nämnde några av dem i en replik jag skickade in men inte särskilt Maja Karlsson i Kalmat. Det kunde jag gjort. Hon var en hederlig kommunist, satt i kyrkofullmäktige, var med kamraterna med i vår studiecirkel Om nödvändigheten av den socialistiska revolutionen (Unga Filosofer), den studiecirkel  Barometern/OT skrev ledarstick emot och där vi talade mer Luther än Marx. Maja Karlsson hölls högt av prosten Pehr. Så gjorde också jag och det var, förstod jag, en ömsesidig hållning. Maja hade i vår tid uppfattat det som egendomligt att vänsterpartiet skulle vara något annat än kommunistiskt om än i kanske mer italiensk än sovjetisk mening. Det var på den tiden ett politiskt parti styrdes av en doktrin och inte bara marknadsanpassade sig. Ska vi, när allt kommer till allt, helt enkelt bli lite mer doktrinära? Stå fast vid insedd sanning och dra konsekvenserna?

Ni ville kanske ha en kommentar efter nomineringsvalet i Göteborg? Kommer. Jag skrev också lite för Det Goda Samhället.
https://detgodasamhallet.com/2017/08/23/kyrkovalsabsurditeter/#more-9027