Här behövs de heligas uthållighet och tro

Snäll ska jag vara på söndagar. Det är, som ni kanske minns, Strukturutskottets mening och maning. Men här behövs de heligas uthållighet och tro. Som så ofta.

Jag hålls ovetande om mycket. Har ni fattat att det på bensinmätaren i bilen finns en liten pil? Denna pil talar om på vilken sida tanklocket sitter. Det hade ingen berättat för mig. Nu är det lättare för mig för i familjens bilflotta sitter tanklocket numera på samma sida, babordsidan. i båda bilarna men i alla fall! Samma sak med spaghettisleven. I botten finns ett hål som motsvarar en portion spaghetti. Hur ska jag veta det om ingen berättar det för mig? Jag fattar att jag inte fattar all tacit knowledge som skulle underlätta mitt liv. Här behövs alltså de heligas uthållighet och tro.

Jag måste uthärda en journalistik som bara blir sämre och sämre. Det kan förstås vara mitt fel, jag följer den biologiska livscykeln och inträder i den ålder då jag är och ska vara en sur gubbe. Men det skulle till äventyrs också skulle kunna vara så att jag blivit en lagom distanserad intellektuell, som undrar varför jag ska bli behandlad som en idiot.

Först det där att jag ska hälsas välkommen till ett radio- eller tv-program. Välkommen? Har jag kommit någonstans. Jag sitter i soffan eller på en köksstol. Sedan tackar de mig för att jag lyssnat eller tittat. Tackar? Varför? Hur vet de att jag verkligen lyssnat eller tittat uppmärksamt? Kunde de inte i varje fall tackat om jag lyssnat. I tv kan jag därtill få höra ett "vi ses igen". Nu har vi ju faktiskt inte sett varandra så det där med "ses" igen är direkt felaktigt. Tanken att nyhetspresentatören skulle kunna se mig är dessutom helt skrämmande. Korrekt borde väl vara att säga att "ni kan, kära tittare, se Rapport i morgon igen om världen består och vi får leva" eller något annat i den riktningen.

Sedan inträffar en av våra prognosticerade katastrofer, ett attentat med van eller lastbil. Då hör jag i Lunchekot dagen efter reportern rapportera om sina intryck från Ramlan i Barcelona. Vi får veta att folk var andaktsfulla, men det begreppet togs genast tillbaka som alltför religiöst. Andenken - tänka på, religiöst? Jag var nöjd över denna inblick i en sekulariserads inre liv och tacksam att se den låga förståelsehorisonten. Men är jag inte värd något bättre? Och radiojournalisten också, om jag en söndag ska förfalla till gott humör och inse att här behövs de heligas uthållighet och tro.

Radiokvinnan fortsatte sitt analysarbete, det som ska hjälpa lyssnarna till insikter. Nu var det "en galning" som kört. Komplikationen att förövaren alls inte var en galning utan en man som med syfte och helt logiskt utförde dådet och att "de oskyldiga" i förövarens ögon alls inte var oskyldiga, var en komplikation som gick radioreportern förbi. Och därmed en del lyssnare. Vi skulle bibringas något annat än tanken på ett lågintensivt krig i Europa. Ändå tycks detta vara vad säkerhetstjänster talat om länge. Det blir fler terrordåd och attacker av detta slag är de bästa, billiga och omöjliga att skydda civilbefolkningen mot. Logiskt och faktiskt förfärande - men alltså begripligt.

Jag har just Erik Lewins bok Operation Saif (NoNa pocket 2017), men det skyller jag på min dotter, som manade mig att läsa boken. Den andra dottern skulle jag gärna rådfråga om scenariot, som hon kan förväntas kunna bedöma, men hon finns i Kabul och vi dialogerar inte om känsliga frågor genom rymden. Mycket av det skrämmande är förstås möjligt att genomföra också i mindre skala. Kriget mot terrorn eller terrorns krig mot oss - vilket ska perspektivet egentligen vara? Jag vet inte. Ett vet jag. Här behövs de heligas uthållighet och tro.

Det gäller för kyrkovalet också, vill jag påpeka. Det som är dumt kommer bara att bli dummare de närmaste veckorna. Men vi packade hos Kerstin och Hans Nyman. Som väl var sa jag innan allt startade några erkännsamma ord om Hans, som förberett dagen. Det fick till följd att packarna efter en stund sa att det var precis som jag sagt om honom. Jag stoltserade som sanningsvittne. Vi fick lavendelskorpor också.... På stående fot beslöt Simon Lind och jag att ha valmöte i Löttorp på tisdag kl 17. Välkomna ni som har vägarna förbi. Det där var riktigt roligt när vi talar om norra Öland!