I Vedborm ånyo

Det blev några dagar i Vedborm och självfallet ett besök hos överste Salander, som skulle avsluta sin semester med denna vecka. Majoren Barkevall mötte jag också. Trevliga pratstunder får vi alltid. Salanders små vickningar, han kallar dem så, går inte av för hackor. Men överste Salander ringde i går eftermiddag också. Hans medarbetare hade hört av sig med nya informationer från det kyrkliga - och det finns en stående order att Salander vill bli uppdaterad då.

Eric Insulahn har agerat. Han har "i tjänsten" med Svenska Kyrkan Borås-kuvert skickat ut VISK:s valsedlar. Insulahn finns i Borås, Skara stift, men skickar valsedlar till församlingar i Göteborgs stift. I tjänsten och i Svenska kyrkans kuvert. Medarbetaren fann det lite uppseendeväckande och Salander fick frågan om det verkligen var i sin ordning. Han frågade mig. Jag sa att det nog inte var det. Jag var finkänslig nog att inte fråga Salander om underrättelsetjänsten hade särskild spaning på vänstern. Diskretion? Nja, snarast en min fördom. Klart dom spanar. Vad är Insuhlan? Jag är lite oklar. Kanslisekreterare, kanske. Det är nog något i klass med kansliråd på departementet. Eller inte.

Nu kan allt detta vara i sin ordning. Borås kanske gör en diakonal insats för VISK. Men saken borde redas ut och besluten om denna insats för kyrkovalet redovisas. Vem har beordrat Insulahn att göra detta i tjänsten eller är han i tjänst hos VISK? Frågetecknen radar upp sig. Vi ska vara tacksamma att Salander har vett att vända sig till mig med sina frågor. Tänk om han gått till pressen och fört fram uppgifter som pekat på oegentligheter i Borås? Nu tog vi det hela mer internt.

Jag satt i godan ro vid skrivbordet och läste Facebook. Där fick Annika Borg sina fiskar varma eftersom hon lagt ut en bild på Anna-Karin Hammar och Anders Wejryd som Tuulikki Koivunen Bylund tagit och lagt ut. Annika pekade på fotoobjektens hållning i Palestina-frågan och var uppenbart kritisk. Det blev för mycket, Tuulikki blev upprörd, kolla hennes fb-sida. Annika var också upprörd, men tog bort bilden. För så är det. Bilden får inte användas utan tillstånd av den som tog den och av dem som är med på den. Man kan ju annars tycka att den ligger där men sätts den in i ett sammanhang med kritiska frågor, blir bilden för de oppmålta kanske inte lika kul. För oss andra var det likväl lite underhållande.

När jag ändå satt vid skrivbordet anmälde sig en man för samtal. "Inget som faller inom tystnadsplikten", hette det. Välan. Han hade läst om sin församling på en helsida i Torsdagsdepressionen och undrade om det som stod där verkligen var sant. Han höll fram artikeln och sa: "Finn fem fel!" Den lille lätte gick jag inte på, men jag lyssnade på invändningarna. Församlingen presenteras som framgångsrik. Med jämna mellanrum får man in nya människor som vill engagera sig. Gudstjänsterna är barnanpassade, hette det. Den äldre mannen sa att han oftast inte ser så många barn i gudstjänsten och att han uppfattar församlingen som alls inte välkomnande och än mindre inkluderande. Jag försökte trösta honom genom att säga att det kanske inte är så, men vi får vara glada om kyrkoherden vill att det skulle vara så. Jag tror inte jag övertygade. En sak är att i ett pastorat få många som röstar, det kan handla om en etablerad politisk kultur att man ska rösta. En annan är att bygga församling. Den äldre mannen sa att det församlingen ville locka honom med var en eftermiddag med psalmsjungande. "Och jag kan inte sjunga", sa han. Jag föreslog inte att han skulle vissla i stället. "Vet du", sa mannen, "det är första gången det är ett kyrkoval utan politiskt bundna nomineringsgrupper. Jag vet vad du tycker om partipolitiseringen, men tror du ändå inte att detta är ännu ett steg ut i marginalen? De knepiga frågorna i det lokala skiter partierna i. Det är arenan högre upp de vill komma åt." Jag sa inte emot.

ÖKA:s Birgitta Axelsson Edström i Kalmar tycks inte uppskatta mig efter förtjänst. På mina vägnar ber hon Vasakyrkan och Vänsterpartiet om ursäkt. Varför inte Stasi också? Mot Stasi har jag ju verkligen agerat!
http://www.ostrasmaland.se/insandare/sandahl-behover-en-sancho-panza/

Tillbaka till det illvilliga kyrkoskvallret. Min vän Henrik hade en korrekt uppgift om Helge Ljungbergs sommarviste: Resarö. Men jag hade faktiskt rätt. Det påstods i det anonyma brevet att ambulans fick hämta Ljungberg vid högmässotid, då han ramlat ner från ett äppleträd. Ljungberg rättade både tidpunkt och trädslag. Det var på eftermiddagen och ett plommonträd. Någon kan tycka att detta är i sammanhanget betydelselösa detaljer, men ska det vara viktigt med att Erik är internationell sekreterare så ska väl det andra bli rätt också. Att Kerstin blir EFS-boss backar jag dock icke från.