Tolka tvestjärten som tecken?

Jag gick till postlådan med spänd förväntan på vad som kunde ha fångats i den fällan. Tvenne böcker från en avhållen vän, bibban med kyrkomötesmotioner, två röstkort och något brev. Jag tog upp försändelserma i omgångar. Med röstkorten följde två tvestjärtar. Var detta ett tecken? Jag visste inte hur det på sitt sätt omskakande skulle tolkas och förvirringen tilltog, för på kuvertets baksida stod "Vad vill du att Svenska kyrkan ska göra?" Är det inte en egendomlig fråga att ställa till folk om en kyrka just? Om man tänker till ett tag, menar jag. För vems är Kyrkan? Herrens! Det rimliga är väl då att fråga "Vad vill Herren att Svenska kyrkan ska göra?"

Sedan gjorde jag en genusanalys av bilderna i försändelsen och fann att här återges nog verkligheten. En majoritet kvinnor/flickor. Kvinnliga präster och kvinnlig diakon.

Därefter försökte jag ta till mig budskapen. Jag antar att det till sist måste vara ärkebiskopen som svarar för texterna. Kyrkostyrelsen är det i vart fall inte. Kyrkostyrelsen har inte fått se dem eller beslutat om dem.

Rubrikerna var De stora händelserna, Ett levande kulturarv, Plats för barn och unga, När livet är jobbigt, Fred och trygghet samt Du behövs! Jag kollade om något blev sagt om min Herre och Frälsare och tänkte att med korrekturläsarblick får jag nog pejl på Jesus, men det sket sig, som vi säger i Småland. Då bytte jag strategi. Om inte INRI är slagruta, kan man försöka med MTD, Moralistisk Terapeutisk Deism. Det funkade.

Uppdrag att arbeta internationellt, social verksamhet, hjälpa till, promenera med äldre är sådant som faller in under M i MTD.  Uppgiften är att "uppmärksamma orättvisor". Och detta det moralistiska blir kyrkogrundande: "Genom att ta hand om varandra kan vi vara den kyrka som Gud kallar oss att vara."
Detta är en kyrkosyn jag icke omfattar. Den är i grunden lagisk och uttrycker, de fromma fraserna till trots, en funktionell ateism. Aktiviteten är min! Det tror jag inte ett ögonblick, jag är mer evangelisk än så. Jag står trygg med Martin Luther på min sida. Men Jean Calvin surar, förstås. En kyrka som får bäring ur en religionsvetenskap som försöker följa filosofiskt formulerade etiska regler måste bli en moralistisk kyrka. Hon får inget stöd för sin huvuduppgift, att förkunna evangeliet. Jag följer Gustaf Wingren, Tolken som tiger, Gummessons, Stockholm 1981 s 58. Detta är en förintande kritik, om jag förstår Gustaf rätt. Men han omfattade inte MTD-religionen, så det kan bero på det.

Det terapeutiska, T, är självklart.
Nu är kyrkan en gemenskap för glädje och sorg "för att vi ska känna samhörighet med våra medmänniskor och med Gud." Det låter något. Och på känslans plan tycks det mesta möjligt. Det räcker inte för de terapeutiska. Kyrkans uppgift är att ge människor utrymme att lyfta fram sina erfarenteter av utsatthet och nöd. Olika form av samtal erbjuds och utlandsförsamlingarna är en trygg plats. Nåja, inte mer trygga platser än att det behövs 40 miljoner friska penningar för att reda upp i röran. Men det står inte på valkonvolutet. I en liten ruta profileras så detta det terapeutiska; jourhavande präst, matpaket och krishantering.

Återstår D som i deism.
Det måste sägas något om Gud, Gud som inte lägger sig i, men som alltid finns till hands när vi vill och behöver. Kyrkan "finns till för att vi ska känna samhörighet med våra medmännisor och med Gud". Kyrkan torgförs som "gemenskap". Det är ett oprecist tal. Rätteligen ska det väl heta att Kyrkan är communio sanctorum, de heligas gemenskap. Sekularisering är detta att något beskrivs som det inte är - men nästan, nära på, om man inte är uppmärksam och ser avgrunden.

På två ställen i texten nämndes Gud. I det ena fallet skulle vi känna samhörighet med Gud och i det andra skulle vi ta hand om varandra för att kunna vara den kyrka Gud kallar oss att vara. Inte ett ord om att bottna i nåden, alls inget om Ordet och sakramenten. Inget om kors, lidande och  vår egen förestående död. Några besked lämnas i egentlig mening inte.

"Varje kyrka ger uttryck för frågor om tro, gudstjänst, musik och arkitektur, traktens historia och de människor som levt och lever där." Bra att jag fick veta det. Men det var närmast inte ett besked om varje kyrka uttrycker frågor. Det är dock ett besked som ger besked, om man så säger. Annars handlar det i en kristen kyrka om handfasta besked om Guds underbara gärningar, liksom. Get my point?

Vi ger oss inte utan läser vidare:
"Kyrkans traditioner och riter - gudstjänster, jul- och påskfirande, allhelgona, dop, konfirmation, vigsel och begravning - ger oss plats att uttrycka tacksamhet och glädje, tro och tvivel." Det kan man säga, men det som sägs blir trots allt en förvanskning av kristen tro. Bortsett från att en gudstjänst kanske inte i första hand ska räknas som rit. Jag ser MTD-religionens uttryck väl återgivna. Jag saknar Jesus. Jag längtar efter evangeliet, det som döljs i detta det fromsinta.

Den presentation jag bestås leder till en enda slutsats i skarp frågeform: Varför skulle jag betala flera tusen kronor för detta, som egentligen inte erbjuder mig vad jag vill ha? Jag vill ha en vanlig och anständig svensk högmässa. Jag undrar vilken fäskalle som kom på att ställa frågan vad jag vill att Svenska kyrkan ska göra. Svaret är annars, bortsett från mina personliga preferenser, enkelt:  Fullgöra sin kallelse som en del av Kristi kyrka i denna tid och detta land. Se till att jag tryggt förses med nådemedlen. Jag tror för övrigt inte att jag och alla medlemmar bestämmer om Svenska kyrkans framtid. Det gör Gud. Och detta arma folk borde fundera över de 200 000 som kallas till den militära övningen Zapad 17 med bas i oblast Kaliningrad. 1914 var det också gigantiska militärövningar. Det ledde Europa ut i elände.

Så vad med tvestjärtarna?