Gårdagen

Utanför kyrkomötets agenda var det minnesgudstjänst i Uppsala domkyrka. Det var 50 år sedan Dag Hammarskjöld begravdes. I allt tal om Hammarskjöld slogs jag av två tankar. Först den om Hammarskjölds kallelsetanke - är den frikopplad från den kallelseteologi som hör samman med yngkyrkorörelsen? Det tror inte jag. Efter denna någotsånär seriösa reflektion höll jag på att skratta högt. KG talade väl om Hammarskjöld och hana insats och mitt i detta mindes jag hur han en gång satt gråtande i en korridor på departementet. När han frågade hur det var fatt pekade han mot statsrådets dörr och snyftade: "Det sitter en galning därinne". Den bondeförbundare som blivit skatteminister hade ställts inför behövet av fler skatteintäkter och svarat att det kunde lösas genom höjd skatt på kaffe, för kaffe ville folk alltid ha. Hammarskjöld var inte riktigt gjord för handfasta möten med den politiska verkligheten.

Kyrkans Tidning presenterade det angenäma problemet om miljonregn när det handlasr om kyrkoantikvarisk ersättning. Deta regn beror på att andelen som Viby skulle kunnat få nu i stället ges till de andra stiften. Men tidningen har totalt tappat bort det verkliga poblemet. Den kyrkoantikvariska ersättningen kan i många fall inte användas. En halv miljard har beviljats under årens lopp men inte betalats ut därför att mottagarna inte har råd med sin egeninsats. Kalmar domkyrka kostar kring 100 miljoner att renovera. 40 har samfälligheten fått. 60 ska den skaka fram på egen hand. Det är väldigt mycket pengar.

Varför kan inte KT komplicera verkligheten, det vill säga göra det som läsarna behöver? Informera. Ge sakkunskap. Hade Hammarskjöld läst KT hade han nog börjat gråta igen.