På möte i Uppsala

Kyrkomötets ordförande inledningstalade. Kronprinsessan var där. Inbjudna gäster från det officiösa Sverige och fd kyrkliga koryféer. Det betyder att gamla generalsekreterare fanns på plats - men var, undrades, Lars Friedner inbjuden?

Behållningen var biskopen Benson Bangoza från Karagwe-stiftet i Tanzania som i den rådande situationen dock påpekade att Svenska kyrkan gjort mycket gott i Tanzania. De diplomatiskt skolade förstod att här fanns en liten hake. Biskopen ville inte glömma vad som varit, bara för att det är som det är. Liberala västerländska kyrkor är inte deras kyrkoideal. Att biskopen kommer från en kyrka som har de utmanande problemen med väckelse att hantera, kan man minnas.

Självfallet avsjöngs stående Som sådden förnimmer Guds välbehag. Det är en fariseisk psalm och älskad i kyrkomötet av det skälet sasmt därför att tidigare rodföranden Åstrand (M) gillade den. Nu förväntas alla uppskatta detta utslag av borgerlig stockholmsreligion. Anders Wejryd tog upp frågan om identitet kopplad till relevans. Det gjorde han bra. Han pekar på faror numera. 30-40 år för sent, kan jag tycka - men likväl.

Nu har dock det intressanta inträffat att läronämnden i ett uttalande underskrivet av Anders Wejryd kättarförklarat kyrkostyrelsen som genom en skrivelse uttryckt sitt kättari och skrivelsen är udnertecknad av Anders Wejryd. Måste han avgå?

Saken gäller en inledningstext till kyrkoordningen (som dåvarande biskop Eckerdal petade i tillsammans med nuvarande biskop Persenius). Jag har alltid vari skeptisk till inledningstexterna och markerat det. Tystnadsplikten motiveras i texten med att synden är utplånad men läronämnden hävdar att tystnadsplikten beror på att synderna bekänns inför Kristus och Kristus skvallrar inte. Alltså har prästen tystnadsplikt. Kyrkostyrelsen petar inte i inledningstexter - för de har inte en sådan status. Men ska man leta motiv för tystnadsplikten behöver man inte ställa motiv mot varandra utan låta dem bli komplement, tänker jag, som ser fler motiv för prästens tystnadsplikt. Om motiv alls behövs - tystnadsplikten hör till det vi brukar kalla klassisk kristen tro och praxis.

Läronämnden gillar inte riktigt kompromissen om utlandskyrkan heller utan vill av läromässiga skäl få en lösning som tydliggör utlandsförsamlingarnas stiftsanknytning, inte bara anknytning till en biskop. Läromässiga? Till läran hör väl just anknytningen till biskopen - resten är organisation kring biskopen. Däremot har läronämnden inga synpunkter på den motion Dan Sarkar /FK/ skrev om behovet av omvändelse. Är det inte en fråga med läromässiga implikationer? Anders Wejryd som skrivit under båda akstyckena får väl reda ut hur det ska vara. Medge att allt understundom blir lite löjligt. Men detta ägnar vi oss engagerat åt. Tack för att ni betalar!

Idag fortsätter utskottsarbetet. Skvallret har jag inte hunnit avnjuta ännu för det var mestadels slutna utskott i går. Men jag underhålls av det faktum att talet om öppenhet och gränslöshet upprepas som om detta vore viktiga sanningar i och för Svenska kyrkan. Jag är tillräckligt mycket hegelian för att inse att när man låter de stora orden stiga mot skyn men de inte har någon faktisk motsvarighet i realiteterna, då är upplösningen på gång. Det läser jag också i den nyutkomna Nyckeln för 2011 med bitska analyser. En ledamot hade redan lyckats lägga sitt ex i pappersinsamlingen. Det kan vara en nyhet att sprida.

I Nyckeln ser jag på sid 25 en varning för risken att tjänstenmännen och den verksamhet de leder kan komma att omdefiniera Svenska kyrkan. Tja, jag såg att pilgrimsvandringen i april 2012, som vi stöttar, blir något extra. "Vandringen färgas av frågor om mångkultur, integration, miljö, existens och andlighet och musiken är en viktig del av arrangemanget." Vad läser jag då? Reciten till kyrkolivsutskottets betänkande 2011:15.

Jag tänker: Så nära - och så långt ifrån.