Präst plågade hundar

Aftonbladet (www.aftonbladet.se/nyheter/article13644159.ab) visste berätta att en präst från Stockholms stift vanvårdat sex hundar. Hundarna hade levt i ett mörkt garage. Urin och avföring på golvet och vatten hade hundarna inte tillgång till upptäckte poliser och djurinspektörer från länsstyrelsen när garagedörren bröts upp i oktober förra året.. Två av hundarna fick avlivas. Prästen uttalar sig: "Jag är inte mer än människa" - och det stämmer väl. Nu ägdes hundarna av frun, som var sjuk och bodde på annan ort, men prästen mådde dåligt och det hade han läkarintyg på. Prästen anmäldes för djuplågeri.

Jag gillar hundar. Ibland är gillandet ömsesidigt. Jag har vid ett dopsamtal suttit kind mot kind med en irländsk varghund och vid ett annat med två små sovande hundar i vardera armhålan. Man ser nog lite löjlig ut som präst i den situationen - men det sa inte de hundägande värdfamiljerna. Jag tycker gott man ska ha hund i sängen. Var ska de annars vara? Alltså ogillar jag vanvård av djur. Men jag inser att vanvård av djur på gårdar eller i hemmen ofta beror på att ägaren inte klarar situationen på grund av sjukdom. När vanvården alltså blir ett tillsynsärende i Stockholms domkapitel är det andra varningssignaler jag hör. Domkapitlet kan ge en skriftlig erinran (en sådan som den klandervärde Håkan S fått!), prövotid eller förklara prästen obehörig. Jag vet inte vad domkapitlet beslutat - men är det rimligt att dra igång ett tillsynsfall innan saken utretts av polis och åklagare och förts till rättegång? Rättsosäkerheten blir betydande och präster ska alltså stå till ansvar också inför domkapitlet för något som en tingsrätt ännu inte dömt - eller?

Det rättsosäkra är värt att uppmärksamma - men en annan sak söker mig. Om prästen varit i sådant skick att han inte kunnat sköta hundarna - hur har han skött sitt arbete? Var han sjukskriven och lämnad åt sig själv? Hade detta med hans oförmåga hänt plötsligt eller hade kyrkoherden och kollegorna sett men inte brytt sig? Var detta en präst som ingen egentligen räknade med? Jag vet inte. Jag vet inte vem prästen är. Men nog ter sig saken märklig. Kan det alltså vara så att en av kollegorna mår så dåligt men prästerna och leviterna väljer att gå förbi? "Det man inte lägger sig i, behöver man inte dra sig ur", som det heter, men knappast i någon helig skrift.

Formaliefrågan är en, den om rättsosäkerheten där förståsigpåarna och de rättfärdiga kvickt rycker ut och markerar avståndstagande. Jag hör till dem som ser att präster alltmer betraktas som utbytbara lönearbetare och vad vigningen de facto då betyder kan man tänka en lång stund över. Realiefrågan är en annan, hur står det till i en kyrka om man inte ser den närmaste ha det så svårt att han inte kan sköta de djur han har ansvar för - och (det är ju min tanke) inte kan sköta annat heller? Är detta inte den fråga som en biskop i första hand skulle tänka över. Visst avslöjade länsstyrelsens djurinspektörer ett förfärande missförhållande - men jag undrar om inte missförhållandet är något mera än det som stängts in bakom ett par garagedörrar.