fredag 23 september 2011

Präst plågade hundar

Aftonbladet (www.aftonbladet.se/nyheter/article13644159.ab) visste berätta att en präst från Stockholms stift vanvårdat sex hundar. Hundarna hade levt i ett mörkt garage. Urin och avföring på golvet och vatten hade hundarna inte tillgång till upptäckte poliser och djurinspektörer från länsstyrelsen när garagedörren bröts upp i oktober förra året.. Två av hundarna fick avlivas. Prästen uttalar sig: "Jag är inte mer än människa" - och det stämmer väl. Nu ägdes hundarna av frun, som var sjuk och bodde på annan ort, men prästen mådde dåligt och det hade han läkarintyg på. Prästen anmäldes för djuplågeri.

Jag gillar hundar. Ibland är gillandet ömsesidigt. Jag har vid ett dopsamtal suttit kind mot kind med en irländsk varghund och vid ett annat med två små sovande hundar i vardera armhålan. Man ser nog lite löjlig ut som präst i den situationen - men det sa inte de hundägande värdfamiljerna. Jag tycker gott man ska ha hund i sängen. Var ska de annars vara? Alltså ogillar jag vanvård av djur. Men jag inser att vanvård av djur på gårdar eller i hemmen ofta beror på att ägaren inte klarar situationen på grund av sjukdom. När vanvården alltså blir ett tillsynsärende i Stockholms domkapitel är det andra varningssignaler jag hör. Domkapitlet kan ge en skriftlig erinran (en sådan som den klandervärde Håkan S fått!), prövotid eller förklara prästen obehörig. Jag vet inte vad domkapitlet beslutat - men är det rimligt att dra igång ett tillsynsfall innan saken utretts av polis och åklagare och förts till rättegång? Rättsosäkerheten blir betydande och präster ska alltså stå till ansvar också inför domkapitlet för något som en tingsrätt ännu inte dömt - eller?

Det rättsosäkra är värt att uppmärksamma - men en annan sak söker mig. Om prästen varit i sådant skick att han inte kunnat sköta hundarna - hur har han skött sitt arbete? Var han sjukskriven och lämnad åt sig själv? Hade detta med hans oförmåga hänt plötsligt eller hade kyrkoherden och kollegorna sett men inte brytt sig? Var detta en präst som ingen egentligen räknade med? Jag vet inte. Jag vet inte vem prästen är. Men nog ter sig saken märklig. Kan det alltså vara så att en av kollegorna mår så dåligt men prästerna och leviterna väljer att gå förbi? "Det man inte lägger sig i, behöver man inte dra sig ur", som det heter, men knappast i någon helig skrift.

Formaliefrågan är en, den om rättsosäkerheten där förståsigpåarna och de rättfärdiga kvickt rycker ut och markerar avståndstagande. Jag hör till dem som ser att präster alltmer betraktas som utbytbara lönearbetare och vad vigningen de facto då betyder kan man tänka en lång stund över. Realiefrågan är en annan, hur står det till i en kyrka om man inte ser den närmaste ha det så svårt att han inte kan sköta de djur han har ansvar för - och (det är ju min tanke) inte kan sköta annat heller? Är detta inte den fråga som en biskop i första hand skulle tänka över. Visst avslöjade länsstyrelsens djurinspektörer ett förfärande missförhållande - men jag undrar om inte missförhållandet är något mera än det som stängts in bakom ett par garagedörrar.

8 kommentarer:

  1. Ja - med all respekt för de stackars hundarna - nog är det värre om han plågade sina församlingsbor!
    Och detta senare "plågeri" är nog betydligt mer utbrett än djurplågeriet i Sverige - tyvärr!

    LG

    SvaraRadera
  2. Rättsosäkerhet plågar oss när de som menar sig vara "rättfärdiga" skall markera med sina tillsynsärenden. Möjligen återspeglar detta en "böjelse" för DDR och och som man inte vill släppa fram i ljuset. De som menar sig vara rättfärdiga lyssnar inte heller till Honom som kallar eftersom Han talar om syndare och orättfärdiga.
    Thomas Andersson

    SvaraRadera
  3. Tack, Dag, dina tankar tycks ha gått i samma banor som mina. Visst är det märkligt att domkapitlen har en sådan fenomenal känsla för vad som "ligger rätt i tiden", så stark att man inte ens har tid att invänta en ev fällande dom från den sekulära domstolen!
    Blir denne präst, hans djurhållning och hans liv (och hälsotillstånd?) intressant för domkapitlet först när polis och media börjar rota i det? Vilken go´arbetsplats!

    SvaraRadera
  4. Mer än en hund finns nog begraven här.

    SvaraRadera
  5. Säkert är mannen ifråga sjuk på något sätt och behöver hjälp, fast kanske inte i form av ett ärende i domkapitlet.
    Men hur är det med frun? Och församlingsmedlemmarna?
    Okänslighet för djur brukar följas av bristande empati inför människor.Vi som själva har djur kan ju fundera över hur våra liv skulle se ut för att vi skulle plåga och missköta dem. Skulle detta vara lätt hänt?

    SvaraRadera
  6. Bibeln säger ju dömen icke så skola i icke bliven dömda...
    Ligger mycket i det.
    Charlie

    SvaraRadera
  7. Håller med dig, nya tant lila. Hur dåligt måste man inte må för att plåga de djur man fått i sin vård och som är så totalt beroende av en? Har själv en hund och sex katter, vilket inte är så lätt i kombination med en svår reumatisk värk men det finns inte på kartan att de skulle behöva lida. Deras behov går först, allt annat får komma i andra hand.

    Roligt att se att du också insett kopplingen mellan känsla för djur och känsla för människor. Många verkar tro att den som bryr sig om djur bryr sig mindre om människor men enligt min erfarenhet är det precis tvärtom. Och egentligen är det inte så konstigt. Kan man inte bry sig om och behandla de oskyldiga djuren väl så hur i all sin dar ska man kunna bry sig om och behandla människor väl, med allt vad de hittar på.

    Elisabeth

    SvaraRadera
  8. Mannen det gäller har mått dåligt länge. Han är ingen ond person och skulle aldrig medvetet skada någon. Däremot kan jag verkligen ifrågasätta att personer som han ens tillåts verka som präst. Kan man inte ha koll på sig själv (än mindre sin familj) ska man kanske inte verka som präst

    SvaraRadera