Nu läses Strukturutredningen och Lars Jonsson, utredningsordföranden, far land och rike runt. Det är lite märkliugt, alltihop. Aldrig har vi sett någon fara land och rike runt till stora samlingar och tala om Jesus, tron och allt det där. Samtidigt pågår en konstig debatt om Svenska kyrkans identitet. Det verkar som om insikten om ett grundproblem inte längre går att hålla från sig. Men Strukturutredningen kommer att antas identitetsdebatten förutan - och ansatsen är grundläggande fel.
I SPT; Svensk Pastoraltidskrift, har en aKF:s spontanremiss återgetts och dr Petersson harvar med professor Andrén och påpekar att utredningen inte gjort vad Andrén påstår att den utfört. Det är nog riktigt. aKF påpekar att det inte finns någon teologi bakom utredningens förslag - identiteten, alltså. Och så fokuseras kyrkoherderollen.
Jag knyter an. Vi har fått en ny kyrkoherderoll, dominerad av skrivbord och sammanträden. I ett stadspastorat sitter kyrkoherden samt två arbetsledande komministrar för att hantera verksamheten. Församlingsprästen är inte längre med vid kyrkorådssammanträdena. I klartext: Nu behövs 200% ledningstjänst för att klara det som en kyrkoherde på 1970- eller 80-talen klarade ut samt begravningar, vigslar, dop, högmässor och konfirmander dessutom - samt någon liten studiecirkel eller två. Vad har hänt när kyrkoherden inte längre hinner få in gudstjänster i sitt veckoschema - och varför behövs så mycken ledningsfunktion? Låtsas man stor och betydelsefull organisation och så blir det därefter - allt medan mycket vissnar?
Håkan Zetterquist har jag alltid gillat. Han skrev en förträfflig avhandling om Stockholms stift, som belyste den kyrkliga förvirringen när den nya tiden kom och det kyrkliga var förankrat i den gamla. När han får en upplevelse av riksdagsdebatterna i början av 1900-talet, ska man fundera. Det kyrkliga kunde då lätt inlemmas i det samhälleliga. Och så får Håkan en retrokänsla- Vi kommer tillbaka till det 1950-tal som hölls med mammutförsamlingar och där tiden läggs på sammanträden "och onödigt många körda mil till mötenj, där man sysslar med sitt eget." Kom ihåg den formuleringen. Den är heltäckande.
Kom ihåg Håkans slutord också: "Livet är uppslukat och segern är vunnen." Kyrkoförvaltning blir ordet: en kommun som församlingens gränser sammanfaller med, en regional myndighet och så beslut på nationell nivå.
Jag tror att Struktrutredningen löser en del problem inom systemet. Men det är något helt annat som måste ske. Om detta ska jag skriva något framöver - men det ska ju firas högmässa och konfirmander ska charmas. Det blir Prio 1 just nu. Man är väl församlingspräst!
"Gyllene äpplen i silverskålar är ord som talas i rätt tid."
SvaraRaderaVad vore en dag utan Dag?!
KABS
Det går nog inte att enbart anklaga kyrkan och dess präster, eller ens organisationen för att kyrkoherdar dignar under chefsrollen. Man ska inte skylla på "samhället" fick jag höra som ung. Men i fallet med den växande administrationen är det i mångt samhällets krav på arbetgivare som gör att kyrkoherdarna har sin tid ockuperad av olika "planer" och "policy" och "åtgärder" och personalvård.
SvaraRaderaDag, du skriver: Aldrig har vi sett någon fara land och rike runt till stora samlingar och tala om Jesus, tron och allt det där.
SvaraRaderaMen… är det inte detta som sker i våra kyrkor varje söndag? Är det inte detta vi har präster och andra teologer till? Alla dessa som undervisar i gudstjänster, bibelstudier, konfagrupper, arbetskretsar osv.
Talet och undervisningen om Jesus sker redan, lokalt varje vecka i våra församlingar. Däremot är det kanske inte så mycket prat om själva strukturen. Den kan man tycka mycket om, och debatten är viktig. Det finns de som tycker att det inte förs någon debatt. Det håller jag inte med om, men den kan säkert bli mer framträdande.
Och låt oss föra fram synpunkterna i remissvaret på utredningen.
Och om jag har förstått intentionerna rätt i strukturutredningen, så är väl tanken att strukturen skall gynna just möjligheten att ha församling överallt, för att kunna fira gudstjänst och sprida ordet. Att ta det lokala ansvaret.