Håkan S, den klandervärde

Håkan Sunnliden ska ha sin skriftliga erinran därför att Kammarkollegiet befriade honom från vigseluppgiften, slår Överklagandenämnden fast. Biskop Johansson kan vara glad. Han hade rätt som i domkapitlet straffade Håkan. Och Håkan är alltså klandervärd. Men vi som ser och inser kan fundera ett varv till. "Ordning muss sein" är Överklagandenämndens hållning - är det verkligen kristendom?

Saken är väl denna, om jag fattar rätt. Svenska kyrkans kyrkomöte bestämde vad riksdagen redan bestämt - att äktenskapet är något mer än vad Svenska kyrkan tidigare tänkt att Gud menat. Håkan, som många andra, höll inte med. Han vet, som många andra, att något teologiskt arbete i sakfrågan om enkönade äktenskap aldrig utförts. Han ville nu avstå från allt och menar att det rimliga vore att samhället tog sig an giftermålen genom civiläktenskap. Då kan prästerna välsigna de ingånga äktenskapen, just den ordning som man har i ett antal länder.

Håkan bestämde sig för att avstå från vigselrätten - och det sa Kammarkollegiet ja till. Kollegiet hade ju tidigare berövat något tjog präster vigselrätten därför att de missat någon regel. Men detta var alltså värt en skriftlig erinran, klander. Kunde man inte tänka sig att leva med olika förhållningssätt i denna fråga? En kristen kyrka skulle väl kunna det, i apostolisk ordning stå ut med marginell oordning. Kyrkosystem kan det inte. I praktiken är frågan knappast någon fråga mer än på så vis, att den tydliggör att det finns präster som inte köper nyordningen. Och det ska man inte kunna uppfatta. När kyrkosystem fattat beslut, blir de tvingande. Men det hjälps inte. Det är dålig kristendom.