Framtidskommission

Det var väl senast Världen Idag som skrev ledare om behovet av en framtidskommission i Svenska kyrkan. "På lång sikt" är begreppet. Det betyder år 2025. Det är i runda svängar lika lång tid som vi levat sedan sekelskiftet och jag förmår inte uppfatta "lång sikt" som särskilt länge. Tre mandatperioder. Men, tänkte jag, är det en framtidskommission vi ska hålla oss med eller är det styrelsers ansvar att tänka framtid och inte bara harva de frågor tjänstemännens förser dem med samt lösa de dagsaktuella problem som organisationen själv så flitigt åstadkommer? Jag sitter med i styrelser. Ingen av dem tar itu med stora och svåra frågor - men talar ibland om att man borde göra det.

Felanalyserna är legio. Det kom ett samtalsdokument där de främsta förtroendevalda i Svenska kyrkan tänkt bl a om glesbygdsproblematiken. Rådet var att vi skulle satsa på barn och ungdomar. Nå, vi har i församlingen 70 döda och inte ens 7 dop. Mantrat "barn och ungdom" kanskd skulle ersättas med en mer konstruktiv analys? Det är sedvanligt eländigt - generalerna planerar för att vinna det föregående kriget och tror att detta är framtid.

En insändarskribent tar i dagens Barometern upp den beramade resa till Israel, som kontraktsprosten Bengtsson ledde för delar av sitt kontrakt - Södra Öland och Södermöre - förra veckan. Stiftet gav inget anslag, men Oscar Sjöfors fond lurades att ge anslag till de manliga prästerna, som ni kanske minns. Biskop Johansson kan inte vara riktigt glad, för nu upprepas påståendet att han på två år inte har tid att komma till Södermöre och träffa folk där. Det kan inte vara så kul att ha fått rykte om sig att vara en upptagen biskop. Men sant är inte ryktet. Biskop Johansson far stiftet runt så sokm stiftsadjunkter fordom plägade och prioriterar mötet med församlingar. Kritiken är emellertid upplysande. Den handlar om pengar som saknas - med den vanliga förvirringen att man tänker sig att alla "kyrkans" pengar går att använda överallt. Samt en - välkommen - släng att stiftet har många anställda. Det är ju alltid för många anställda där vi inte är och för få där vi befinner oss.

Den magsura insändarkritiken retar mig, märker jag. Mest för att den är magsur och perspektivlös. Med den sortens kritiker kan inget framtidsarbete bedrivas. Lite löjeväckande blev för övrigt programmet för resan. Deltagarna låg i selen från tidig morgon till sen afton för att kunna demonstrera sin idoghet och därmed svara kritikerna att de slitit och släpat. Om de skulle tänka, kanske solstolar och paraplydrinkar visat sig vara bättre instrument?

En replik från presentationen av Strukturutredningen har jag burit med mig. Det var konstaterandet att ett av hoten mot Svenska kyrkan är medlemmarnas bristande kristendomskunskap. Men om saken är den - varför sa kyrkomötet nej till de folkliga satsningarna på Julbok och kringverksamhet? Jag tror att kyrkostyrelsen borde ägna en sammanträdesdag åt att tala allvar. Om kyrkomedlemmarna inte vet vad Svenska kyrkan ägnar sig åt, kan man då räkna med fortsatt medlemskap? Självfallet inte. Eller för att citera mig själv och därmed ge märg åt konversationen: "Evangelisation är en fråga om ekonomi, för utan evangelisation kan vi inte behålla våra medlemmar och får inga pengar!" Det var klokt sagt - redan för länge sedan. Förra seklet.