Skolavslutningsdags och satsdelar

Nu kommer rapporterna från Fliseryd, Mönsterås och Ålem. I Ålem blev det bra för alla, meddelar rektorn tidningen Östran i dag. Kyrkan visste om Skolverkets regler och därför kunde man mötas. I stället för välsignelsen fick man införa "en punkt där prästerna framförde en sommarhälsning till eleverna." Rektor säger också: "Kyrkan är en fin byggnad där vi också kan få med föräldrarna på ett bra sätt." I Mönsterås arbetar man för att hittra en kompromiss. Församlingen vill inte upplåta kyrkan utan att någon från församlingen medverkar. Skolchefen säger: "Församlingen är inte beredd att släppa på välsignelse och bön och då kan vi inte ha skolavslutningen i kyrkan." Sen kommer det - och håll i er! "Det är jättetråkigt tycker jag och det tror jag alla tycker. Men eftersom det är kyrkans lokaler måste vi acceptera deras inställning."

Skolan ska fostra till kritisk tänkande. Skolchefen måste läsa på ett varv till. INGA relgiösa inslag får förekomma. Detta exemplifieras av Skolverket med den sköna satsen "såsom" bön, trosbekännelse och välsignelse. Men huvudsaken är att religiösa inslag inte får förekomma. Kyrkan är en sådan byggnad, prästen en sådan person, kantorn och kyrkvaktmästaren anställda med syfte att fixa till för det religiösa (minst sagt) och psalmer är religiösa. Inte minst Nu tändas tusen juleljus. Vari består oklarheterna?

Icke förty är det plötsligt kyrkan som inte är beredd. Finns det ingen gräns på en skolchefs intellektuella oredlighet, för att inte säga ohederlighet? Vi har en ny skollag. Det är skolchefens ansvar att följa den. På skoltid kan man inte längre ha den typ av (lite löjliga) avslutningar man haft om de ägt rum i kyrkan. Sådan är lagen. Ring riksdagsledamöterna men bråka inte med prästerna i det lokala. De har fått nej när de vill leverera det de alltid levererat.

Satsdelarna tar vi nu ut. Skollagen och Skolverkets rekommendationer (subjekt) förbjuder (predikat) religiösa inslag (objekt). Det är det hela. Avsikten är just att komma åt det som varit tradition. Ska det vara så svårt att fatta? Östtyskland och Tjeckoslovakien är föregångsländer. Den arme skolchefen i Mönsterås (skriv det internationellt så ser ni och tänk på att han heter Göran Pettersson - "I am Göran with two pricks) tror tydligen att saken gäller att slå vakt om barn som tillhör Jehovas Vittnen. Man skulle kunna säga att det blir besynnerligt att alla måste avstå från något som alla gillar av respekt för en familjs preferenser och att deras frihet ska gå ut över alla de andras intressen och göra det "jättetråkigt" för dem. Vi brukar inte tänka så. En hoper präster ställer säkert upp på saken, likväl.

Jag läser vidare i Östran, faktiskt sidan efter inslaget från Monsteras. Där handlar det om konsten att säga nej. Jag stavar mig fram: "Om man alltid ställer upp för andra är risken stor att man en dag upptäcker att man lever någon annans liv och inte sitt eget." Det är en hemlighet varje Kyrka bör stava på. Insikten är närmast biblisk. Så säg nej till kompromisser där vi ersätter helighet med högtidlighet och välsignelsen med en - hälsning! Vad ska man säga då, förresten? Hej, hej, hemskt mycket hej - ?