Gott nytt kyrkoår!

Det nya kyrkoåret ska likväl firas - som ett motståndstecken. Adventsljustaken på köksbordet står rätt och tänds rätt. Mörkret ska pressas tillbaka. Och i kyrkstallarna köpte jag Karin F.s chokladkakor - berömda i hela nejden. Idag blir det gudstjänster i alla kyrkor. Arbetslaget försökte göra en slags kyrkodag med högmässa i en enda. Det gick inte utan ve-klagan. Då fick det vara.

Alla entusiaster på norra Öland är inte 70+ eller 80+ - men en hel del. Kanske är det livgivande att de inte får slå sig till ro utan fortsatt behöver bära både organisationsliv, folkrörelseliv och kyrkoliv. Det myckna ansvaret motverkar ett för tidigt åldrande. Och, märker jag, det är i andra sammanhang än på norra Öland folk förundrade konstaterar att de fyllt 75 eller vad det nu kan vara. Här är 75 år ett normaltillstånd!

En skock barn och ungdomar finns det dock. Trevliga konfirmander. I dag ska ett gäng av dem vara ministranter Kul tjejer i åldern före konfirmationsläsninmg kom i går till helgmålsbönen och fick nödtvunget meddela mig att jag varit med i Böda Camping och att de sett mig där. Jag hade sett mig själv också. Är det dock inte underligt att det är märkvärdigare att se mig i tv än i verkligheten?

Hur blir det nya kyrkoåret, tro? Kommer Kristus tillbaka? Eller ska vi hinna in på andra årgångens predikotexter innan dess? Fortsätter det ungefär som vanligt - med de små stegens tyranni? Det är de vi ser. Det är ungefär som det var förra året för de små steg som tagits, märker vi inte. Effekterna blir synliga i efterhand. Som det här med de mentala organisationsförändiringarna. Illustrationen tar jag från min egen e-post, där jag fick en kopia av en mejlväxling mellan de finare prästerna, kyrkoherden och kontraktsprosten.

Kontraktsprosten hade, såg jag, frågat kyrkoherdarna om de hade några förslag till överläggningsämnen till det stundande konventet. Jaha. Då kan väl vi simpla komministrar strunta att åka till konventet och låta kyrkoherdarbna själva sitta och kuckliklura för att sedan meddela oss vad de i sin vishet tänkt ut? Kollegasgtrukturen är i vart fall sönderslagen. Bara somliga räknas med. Kyrkoherden meddelade dock kontraktsprosten att jag vid konventet skulle vara på stiftsfullmäktige och prosten genmälte att jag själv fick avgöra var jag bäst behövdes. Så fick jag se A-prästernas konversation. Jag ska ta upp saken med biskopen. I den tid som är behövs framför allt arbete för att stärka allas ansvar, allas delaktighet. Och kontraktsprosten måste vara så mitt i sitt stim att förslag till överläggningsämen så att säga ger sig själva.

De små stegen kan på sikt leda väldigt fel. Springer man hela tiden till vänster om träden vid en orientering, hamnar man fel, fick jag lära mig. Till synes gör det ingenting i steget men väl när man inte kommer rätt till orienteringstavlan.

Med detta sagt: Gott nytt kyrkoår! I dag ska årgångsglöggen provas därtill.