Snart nog är alla remissvaren inskickade på utredningen Närhet och samverkan. Som vanligt kom debatten om de kyrkliga strukturfrågorna egentligen igång 3 veckor innan remisstidens utgång. Biskop Biörns inlägg i SPT apropå de ljusa utsikterna kan enkelt sammanfattas med ordet "Fan tro't!" Fast så skulle biskop Biörn inte uttrycka sig, förstås. Men man kan ju läsa!
Ett problem med utredningen är att den på flera sätt bygger på att man ska visa tilltro till varandra, lita på varandra. Bara så går det att hantera framtidsfrågorna. Det är vackert tänkt - men hundratals präster vet ju erfarenhetsmässigt att kyrkosystemet kan man aldrig lita på. Det ljugs och tricksas. Det finns agendor som inte öppet och tydligt presenteras. Varför skulle det bli annorlunda nu?
I går var det stiftsstyrelsesammanträde i Växjö. Remissvaret på utredningen skulle tas. Stiftet vill inte att vård och underhåll av kyrkor ska föras från det lokala till stiftet. Det vill jag och reserverar mig. Utgångspunkterna är olika. Majoriteten tänker att de hela fungerar hyfsat nu. Det gör det. Men för framtiden?
Jag tänker att vi alls inte kan hålla igång alla kyrkobyggnaderna. Varje kyrka kostar årligen mellan tumme och pekfinger 1 miljon - vaktmästarkostnaderna inräknade, tror jag. Uppvärmningen av Högby går på 120 000, räknar jag med - om det räcker. Nya handikapprampen kostar 150 000. För att nu inte tala om de stora renoveringarna, 100 miljoner plus lite till för Kalmar domkyrka. Och ska man fördystra sig kan man fundera över alla antikvariska krav - som kostar massor med pengar. Jo, lokala entusiaster kan fortsätta göra stordåd - men risken är att vi knäcker människor genom att förse dem med orimliga ansvarsuppgifter och det hela slutar med ett misslyckande. Bättre då att stiftet får ta över eftersom stiftet enklare kan stänga kyrkor och förklara att de inte går längre.
Jag är realutopist som vanligt. Jag ser att vi hotas av att få ta hand om byggnader och kulturminnen så till den milda grad att vi aldrig har resurser över att göra det som byggnaderna kom till för - förkunna evangelium och gestalta församlingsliv. Allt får kosta utom just detta.
Under hösten har jag funderat över demokratiprocessen, dock. Utredningen om de framtida strukturerna har tryckts i X antal ex - 10 000? När remisserna besvaras - hur många har då läst utredningen? Är det inte så att de flesta har läst frågelistan och besvarat frågorna där - mer eller mindre som ett fritt tyckande?
Vad vi ska göra nu? Bygga församling. Medvetet. Engagerat. Men nog är det egendomligt att jag började som präst med att bygga upp ett ansvar för distriktet där jag var präst och kommer vid min pension att se samma distriktsstruktur gå igen i hela Svenska kyrkan. Nu kallas distriktet församlingen - men det lurar få. Besluten fattas precis som det var dåförtiden någonannanstans och där finns pengarna - vi får göra jobbet och kan komma till beslutsfattarna som supplikanter. Det kallas närhet.
På Facebook finns Folkkampanjen för adventsljusstakens rätta tändande. Kolla - men bedriv målmedveten folkkampanj. Staken tänds från söder mot norr. Vi pressar tillbaka mönstret. Det är den tanke som görs synlig. Fram med kompass och bli ivriga felfinnare hos grannar, vänner, på dagis, skolor och institutioner. Från sönder mot norr!
Detta sagt ska vi ut i blåsten och förbereda adventsfirandet.
-BYGGNADER,
SvaraRaderadet har jag lärt mig i det här jobbet, sa vännen kyrkoherden i Skarastiftet, skall man inte äga. Aldrig!
Församlingen hade 14 k-märkta byggnader, några riksunika. Ansvaret vilade tungt över anställda och förtroendevalda Visst var det gott att höra beundran och uppskattning från utomstående turister och tillfälliga gäster. Kyrkoavgiften var dock orimligt hög. Sedan dess är prästgårdarna sålda. Kanske också andra, gamla, vackra fastigheter med vackra, svårskötta gamla träd och parker. Allt med underhåll dyrt som kvicksilver och intäkterna små, få, ringa eller inga.
I hur många församlingar kostar redan idag vården av de döda mera än de levande? Kyrkogårdar är dyra! Inte minst skånska dylika med formklippt idegran och buxbom. Lägg därtill fastighetsberget! Fastigheter som sällan används. Sällan efterfrågas. Och/eller ger föga intäkter. Och alltid kostar. Ju äldre, ju mera k-märkt, ju vackrare, ju mera historiebemängt, desto mera kostar de.
Sedan har vi problemet med bymentalitet. Man slår till varje pris vakt om sin egen lilla del av världen. Någon annan får betala och arbeta, dock. "Dom" i Kyrkan, t ex.
Dessa är redan få. Färre lär vi bli.
På en del håll har redan provats, att hyra ut församlingshem på långtidskontrakt till t ex förskolor. Eller överlåta till låg kostnad till hembygdsförening, där ideella krafter får ta över skötsel och försöka få intäkter. Avtsl reglerar verksamheter och fastighetsskötsel. Församlingen disponerar byggnaderna gratis vid x tillfällen per år. De fall jag känner till fungerar utmärkt. Församlingarna utnyttjar inte en bråkdel av sina avtalade brukningstillfällen, eftersom den gudstjänstfirande församlingen är icke-existent. Kostnaden för denna icke-existenta församling är också icke-existent. En ren och skär win-win-situation, alltså.
En kyrka lever även av bröd i materiell bemärkelse. För att få morgondagens bröd till det som blir kvar av SvK, bör kyrkogårdarna lämnas till kommunerna, övriga icke-brukade byggnader hyras ut eller säljas och större delen av kyrkorna skänkas till staten. Staten kan knappast säga nej, om alternativet är, att dessa lämnas för fäfot. Ännu har vi inte en DDR-regim i Sverige.
Skänk kyrkans skatter till Gustaf Vssa och hans knektar!
Per S
Vad rätt du tänkt fast det blev fel, f. Dag! Den centraliserade byggnadsförvaltningen kommer mycket snart att bli ett effektivt vapen för att kväsa lokalt engagemang och väckelse byggt på politiskt inkorrekt teologi. Det är också första steget mot en massförsäljning och rivning av kyrkobyggnader. För en lokalt förankrad fritidskyrkopolitiker skär det i hjärtat att sälja sockenkyrkan. Byråkraten i storförsamlingen och stiftet saknar sådana sentimentala hämningar.
SvaraRaderaFör den som har sin trygghet byggd i högre grad på en kyrkobyggnad än på Kyrkans Herre är det nog bara bra ur ett salighetsperspektiv att bli fråntagen en falsk tröstegrund. Och att bli mer beroende av Jesus främjar, inte kväser, väckelse.
SvaraRaderaSka det inte vara möjligt att kallställa kyrkorna hellre än att göra saluhallar av dem eller riva dem?? Tycker riksantikvarieämbetet att det är OK att göra ruiner av dem ska det väl vara ett betydligt mindre problem att dra ner värmen. Dessutom är de flesta äldre kyrkor vana vid dålig uppvärmning. För övrigt kan ev besökare behålla ytterkläderna på som förr i tiden, kanske t o m sitta lite ihopträngda för värmens skull! Det blir inte nödvändigtvis mer mögel o dyl för det - ofta blir det bättre luft i ouppvärmda djurstallar t ex eftersom värmen aktiverar mögelsporerna och får dem att börja flyga omkring. Har man ex en häst med känsliga luftrör ska man försöka ha den i ett kallt stall med bra ventilation. Bra ventilation kan man också kosta på sig i kyrkor när man inte vädrar ut värmen.
SvaraRadera