Stasi

Det har länge varit, som det heter, en officiell hemlighet att en präst i Svenska kyrkan varit informatör åt Stasi. Själv förnekar han. Domkapitlet ska nu utreda.

Det hela blir lite befängt. Ska domkapitlet be att få läsa den svenska säkerhetstjänstens dokument? Ska man prata med den med tystnadsplikt försedda professor Birgitta Almgren? Ska man skicka en tjänsteman till Berlin för att gå på Stasi-museet?

Jag är, som jag då och då brukar påpeka, utbildad för att vid behov kunna döda östtyskar, polacker och sovjetmedborgare et.al. Skattebetalarna såg till att jag fick utbildningen. Jag reste aldrig, säger aldrig, med Växjö stift till de östtyska kontakterna, de som sedermera alla visade sig vara IM, informella medarbetare till Stasi. Det var därför de ekumeniska kontakterna bröt samman - för den kyrkoledning som Växjö stift samarbetat med fick gå. Hela bandet. Så går det när the walls are tumbling down. Minns dock att biskop Lindegård tillsammans med Honecker kreerades till hedersdoktorer vid universitetet i Greifswald och numera biskop Johansson handlade kontakterna.

Men vad ska man göra nu? Ponera, det betyder förutsätt, anta, att den stackars biskop som trodde att saken gällde en präst i ett sydligare stift än hans (och det är i hans situation lätt att tänka), faktiskt har en fd informatör eller agent för Stasi sig underställd. Informatören har genom sina uppgifter åstadkommit att studenter kastats i fängelse - bland dem Martin Brama, nu 67. Beror det på att "Thomas" varit talträngd i mötet med sin professor Hans Georg Fritsche, en viktig Stasi-agent? Eller har "Thomas" varit mer aktiv än så - har vi inte alla läst Dietmar Linkes utredning om aktiviteterna på Humboldt-universitetet i Berlin, där Stasi-dokument anger att den nu svenske kyrkoherden bidragit på ett väsentligt sätt till att upplysa om statsfientlig verksamhet?

Frågorna som ställs leder till en enda slutsats: Släpp de s k Rosenholzakterna fria. De anklagade måste få en chans att svara. Snacket går ju.

Men biskopen, den biskopen - vad ska han göra? Vi talar om en stat som med hjälp av sin säkerhetstjänst jagar statsfientliga eller kritiska element och tacksamt tar emot uppgifter från talträngda. Får den inte det? Ska inte en stat eller en kyrkoorganisation få skydda sig mot kritiska dissidenter som, ifall de inte stoppas, kan få en opinion med sig eller i vart fall folk emot sig och skapa oro? Är det inte rätt att försöka marginalisera sådana grupper i syfte att eliminera dem? Vad tycker biskopen? Bär överheten svärdet förgäves? Och om biskopen tycker att den sortens överhetsverksamhet är förkastlig och att informatörer ska ses som moraliskt klandervärda - hur är det nu i Svenska kyrkan, i stiften mer sydligt belägna än hans?

Vad sägs annars gälla om kyrkoherdens kontakter med sin professor Fritsche? Han köpte ostar åt honom och en viss sorts körsbär som professorn tyckte om. De talade bara teologi. Den utpekade Stasi-agenten har varit medlem i två politiska partier, båda borgerliga. Det han nu är medlem i, har gett honom ett viktigt kyrkopolitiskt uppdrag: att fastställa Svenska kyrkans lära.