Dra sig undan

Inför det som blir dumt eller mödosamt finns det en frestelse att dra sig undan. "Svenska kyrkans styrsystem är av ett sådant slag, annat jag inte röstar i kyrkovalet" är ett argument att ta på allvar. Det är psykologiskt begripligt, inte minst som ansträngningarna inför kyrkovalet är att locka folk att rösta. Valet ska legitimeras av att det blir mer än 10% som röstar. Kanske till och med 12 - eller 13%! Men vad röstar man på? Handlingsprogrammen har man inte läst. En del röstar på det parti de alltid röstar på och är medlemmar i. Andra röstar på någon de känner - men känner allt färre eftersom valet inte handlar om ett mycket lokalt kyrkoråd utan - på norra Öland - ett kyrkoråd som sätts samman av folk från många socknar. En del som röstade förra valet, har lämnat Svenska kyrkan - somliga genom aktivt val "en sådan kyrka kan man inte tillhöra och understödja med sina pengar", andra genom passivt val. De har helt enkelt dött. Och så finns de som vämjes över kyrkovalet och inte röstar fast de har rösträtt.

Jag tror man ska rösta. Argumentet är egentligen att en kristen inte får dra sig undan. Det är en illusion att tänka att om kyrkosystemet faller ihop under sin egen tyngd så kommer Svenska kyrkan att frisk och glad likt en fågel Fenix att resa sig. Vi har inget alternativ till det mödosamma att bedriva kyrkokritik och lägga fram visionerna för en levande, folklig kyrka och den som vill detta, får rösta på dem som står för ett sådant program.

Nu finns det förträffliga personer också i de politiska partierna. Den kristne bolsjeviken Nisse Rehnström från Norrland var en sådan. Han valdes in i kyrkomötet 2001 med fler röster än någon vänsterpartist, men de andra bolsjevikerna fann snart att Nisse företrädde klassisk kristendom och alls inte stod för partiets kristendomstolkning (eller vad man ska kalla företeelsen). Han sattes raskt ut i kylan och partiets behandling av honom förkortade hans liv, menar jag. Att Gudrun Schyman pinkat i mattan på en biograf eller försummat betala skatt är beteenden som är milda i jämförelse mot den skändliga behandlingen av Nisse Rehnström. Men fallet illustrerar hur det blir med partipolitik. Förträffliga personer är en sak. Partisystemet ett annat. Ställs de två emot varandra, vinner partiet. Vi kanske alldeles för fort har glömt komministern/kommunisten Rehnström?

I årets kyrkoval finns det alla skäl att inte rösta partipolitiskt. Partipolitik har inte i Svenska kyrkan att göra. Det kan man säga till grannar och vänner - och de flesta håller med. Det är också ett fullgott skäl att animera dem att rösta den 15 september. Vi kan fortfarande göra skillnad, menar jag.

Frimodig kyrka i Växjö stift packar valsedlar den 10 augusti kl 10.30 hos Nymans i Ingelstad. Det är folkrörelse och arbetsgemenskap. Vill någon som inte är medlem komma, går det bra förstås. Vi arbetar på med paketinslagning och prata Kyrka. Kan det bli bättre? Den som vill vara med, kan mejla mig. d.sandahl@telia.com