Kritik

Jag har flyttat en del prylar och alltså kört ett antal timmar med en rejält tilltagen skåpbil och lyssnat på radio. Ett tag. Jag orkade dåligt med när den käcka programledaren förklarade att "vi är dina kompisar" - och det gällde alla i Östergötland, Småland och på Öland. Hur kan hon vara kompis med mig? Om jag är ledsen kan hon inte dela något med mig - lika lite som hon kan dela min glädje. Hon har inte matgemenskap med mig - delar inte bröd med mig och kompis är ju cum panis, de som delar brödet. Hon var inte vad hon sa. Hon var inte min kompis. Varför låtsades hon?

Jag gick över till Sommar-programmet. I går fick lyssnaren en genomgång av sjukdomstillstånd som började med blåsor på levern och resulterade i transplantation, i förrgår var det bilolycka med efterföljande konvalescens och i dag utlovades också en dramatisk händelse, som för alltid förändrade sommarpratarens liv. Intresseklubben noterar. Vi andra kanske mest ska notera den samtida kulturens innehåll - eller brist på innehåll. Litteraturvetarna som avhandlade den samtida svenska skönlitteraturen gav en del att tänka på. De sökte den stora berättelsen - och jag förmodar att den berättelsen egentligen är Den Heliga Skrift. Men denna boksamling står oläst. Kunde inte Ulrika Knutsson ha antytt något om den i alla fall, hon kommer från Kalmar där Engdahl och Sandahl var de mer ungdomliga och undervisane prästerna.

I radion fick jag också besked om att den icke-religiösa konfirmationen är på frammarsch. Några jämförelsetal levererades inte. Saken är väl dessvärre så enkel att konfirmationsseden är bruten. Det resulterar i ytterligare främlingskap för det kyrkliga livet och den kristna tron medan ett fåtal av medelklassens barn far på läger för att tala om livet. De flesta kommer i en framtid att få väldigt lite av det som kunde kallas livskunskap. Är detta inte en självklar utveckling när det är konsumism som blivit överideologi? Och här borde de kristna vara de mest trovärdiga och kompetenta civilisationskritikerna, de som skådar och genomskådar, ser och inser och trovärdigt kan beskriva att det som är, är för litet eftersom människan är skapad till Guds avbild. Guds avbild låter inte lura sig med lite reklam och lockande erbjudanden. Eller?

Det finns exempel på konstruktiv civilisationskritik. Ungkyrkorörelsen höll till dels på med sådant. Kanske skulle vi behöva läsa in oss eller läsa om. Årgångarna av Vår Lösen, kanske. En del småskrifter som de kristliga studenterna gav ut. En del av det som John Cullberg skrev. Och vad finns - förutom porträtt av präster och kantorer samt kyrkvärdar - i de stora verken om stiften, de praktböcker som kom ut i början av 1950-talet? Sven Hultman gjorde en läsvärd analys när det handlar om Växjö stift. När väl allt bohag flyttats om några månader, kanske jag skulle börja en genomgång? Eller ska vi helt enkelt utan förebilder kritiskt analysera samtidskulturen lite till mans? Jag menar, är det sant att de kristna i världen är vad själen är i kroppen, förpliktar det.

Utöver att flytta en del grejor till det hus vi skaffat och efterhand ska flytta in i, är det valp och hund som gäller. En valp i sängen betyder att hon vaknar på morgonen och vill leka, dvs hitta ett öra eller lite hår att tugga lite på eller bara helt stillsamt riva en på ryggen. Det enklaste sättet att komma undan är att blunda och ligga stilla. Då tröttnar hon och somnar om. Tittar man upp, fordras inte bara lek utan också kissning. Hund och valp betyder också fördjupade insikter i hur syndafallet spridit sig till skapelsen, enkannerligen till hundar. Detta sagt kan jag också se kreaturen entusiastiskt leka med varandra. En lite äldre hund lever upp, konstateras. Kanske en lite äldre man också?