Informatörerna laddar väl genom sommarledighet upp inför kyrkovalet. Jag vet inte riktigt hur stort valdeltagandet kommer att bli. 8-9% sa en bedömare, som kanske är pessimist - eller optimist, jag vet inte så noga. Valdeltagandet sjunker med färre kandidater på hemmaplan att rösta på, löd bedömningen. Och återväxten bland väljare är inte så stor. Informatörerna får en del att bita i. Dystra dagar tänker jag att en organisation som de flesta trots allt inte är särskilt intresserade av, måste hållas med en stor uppsättning just informatörer. Förr var det en kyrkvaktmästare, en kantor (på deltid) och en präst i en vanlig liten församling. Tre informatörer, helt enkelt. Nu behövs en annan uppsättning. Och det borde föranleda frågor.
Så välkommet var därför Ulrika Nyléns artikel i Kyrkans Tidning, vår viktigaste kyrkliga nyhetsförmedlare. Med talet om "kyrkans varumärke" luras vi in i ett tänk där utsidan blir viktigare än insidan, skriver hon. Där satt den! Det där med gemensam logga på kuvert, visar sig inte vara så helt oskyldigt som man kunde tro. Varumärke och koncerntänk - och kyrkostyrelsen som en överordnad instans över stiftsfullmäktige. Vi har fått lära oss en del denna vår.
Vägen ut ur detta är ett arbete "med oss själva, ta vara på möjligheter och ta tag i hinder för delaktighet i gudstjänst och verksamhet." Det är klokt sagt. "Här finns det tusen arbetsuppgifter, bland annat för kyrkans alla duktiga kommunikatörer." Men detta det allra sista tror jag inte på. Självbilden övertygar inte. Informatörerna/kommunikatörerna står för det som förr i världen prästen skulle stå för - gudstjänst, förkunnelse och själavård. Och visst finns det kommunikatörer som söndagligen återfinns i Kyrkans gudstjänst - men de andra finns också. Tjänstemännen med strategiska planer, sådana som går till jobbet måndag-fredag och har en mycket privat ledighet dessemellan. Privat i egentlig betydelse av franskans priver, beröva, för de är privata på så vis, att de berövar Gud, änglarna och de andra gudstjänstfirarna sin närvaro i gudstjänsten. Man skulle ju kunna tänka sig att man är ledig och lovsjungande...
Egentligen finns det ingen annan väg framåt än kyrklig förnyelse med fyra drag att hantera: det bekännelsetrogna, det sakramentala, det hierarkiska och det liturgiska. Kanske i nämnd ordning men allra tydligast med det liturgiska sist och det liturgiska bortom alla kristna horisonter om saken handlar om något annat än att fira gudstjänst i Ande och sanning. Och vilka bär allt detta? Det gudstjänstfirande folket. Men utan prästväckelse blir det ingen annan kyrklig väckelse heller, kan man förmoda.
Ulrika Nylén skrev en viktig debattartikel i Kyrkans Tidning. Så viktig att den är värd ett fortsatt samtal. En kyrka som är ett gudsfolk som firar gudstjänst och gör Guds tjänst i världen är det aldrig pinsamt att höra samman med. Tänker jag.
A propos koncerntänkandet har jag lagt märke till att man nu nästan överallt svarar "Svenska kyrkan i X" i telefon i stället för församlingens eller pastoratets namn. Så bidrar man till att sudda ut den lokala identitet som en gång var så stark och viktig. Vem har hittat på detta med "Svenska kyrkan i X". Jag bara undrar./Gustaf Björck
SvaraRaderaRätt, Gustaf!
RaderaJa, deltagandet i kyrkovalet blir säkert lägre än det var för fyra år sedan - beklagligtvis! Men vad tycker Dag om valet som sådant? Skall väljarna/folket bestämma eller är det bara kyrkfolket, dvs de som går i högmässan, är präster eller andra anställda som skall styra? I så fall gör det ju Dag inget, om valdeltagandet minskar.
SvaraRaderaTacksam för svar på spörsmålet?
Klarspråk
Prästerna/teologerna ska bestämma angående läran (utifrån Skriften) och kyrkfolket i förening med prästerna angående det praktiska och ekonomiska. Övriga ska bli kyrkfolk och då får de också vara med och bestämma. Typ.
RaderaVad gör vi i en situation då pengarna finns, men kyrkfolket tagit slut?
RaderaTant Svart
Halleluja anyway! Man får väl vitmena de gamla ruinerna!
RaderaVad gjorde Nehemja, Daniel i GT, omvände sig både för sin egen del och för folkets synder. Vi har syndat. Apostlamötet i Apg," Den Helige Ande och vi...". Den tidiga kyrkan hade även dom oenighet vem man skulle lyssna till paulus, petrus.. eller i Korint.
Det är lätt att klaga oavsett om man är biskop eller har hatt eller nöter kyrkbänk, att gilla Bo, Bertil, Henrik,Gunnar, Jan osv. De var trogna det uppdrag dom fick och har gått till kyrkohistorien! Är vi oavsett rang och status villiga att bli en del av svaret, inte problemet,(själv inkluderad) be om vishet enligt Jakob 1.och vara lydiga i det lilla osynliga - det kan få större betydelse än vi anar! Det får nästa generation skriva kyrkohistoria om...
Prästänka
Detta förutsåg Biskop Keijser i Skara när han vägrade deltaga i biskopsmöte med ambition att upphäva stiftens självständighet. Detta blev sedan ungkyrkorörelsens övertagande av maktpersoner och högkyrklighetens motsvarande, som skapade den hållning som satte agendan för 1900-talet. Alla andra krafter marginaliserades, såväl gammalkyrkligheten som den liberala kyrkligheten. Alltså har vi ung och högkyrklighet att tacka för detta. / Magnus Olsson
SvaraRaderaSkulle högkyrkligheten – som återupptäckte biskopsämbetets betydelse – ha lagt grunden till att stiften förlorade sin självständighet, och förvandlades till rikskyrkliga regioner? Här får du allt förklara hur du tänker.
RaderaBiskop Göran. Det hade jag gärna gjort om inte Ds först talat om hur jag tänker, eller snarare inte tänker då. Nu valde han gå i svaromål i kombination med sina vanliga metoder ( de han inte vill själv bli utsatt för) och därmed omöjliggjorde han för mig att svara på biskopens fråga. Trist förstås men signifikativt för högkyrkligheten. Fö skall jag passa på att kommentera en av de tolkningsnycklar Ds levererar nämligen den om gammalkyrklighet och ambition som DS klistrar på mig, genom att klargöra att gammalkyrklig är jag inte men jag respekterar den, i den mån den finns kvar. Vad gäller påståendet om ambition så är den en enda: denna söndags tema. / Magnus Olsson
RaderaVilka var det nytestamentliga kommunikatörerna? Inte hade dom master i kommunikationsvetenskap eller erfarenhet från reklambyrå eller särskilt stora arvoden. Ett förflutet som fiskare, prostituerad, fifflare, rådsherre, farise, ljugit, svikit osv..
SvaraRaderaGemensamt för dem var ett personligt möte med Jesus, låtit sig beröras,ofta helad i någon bemärkelse, omvänt sig,valt att tro, valt att följa/ledas av den Helige Ande, vittnar utifrån egen erfarenhet.
Kyrkans varumärke: "Trevlig, trevlig, trevlig, är Herren Sebaot, hela kyrkan är fylld utav 'kärlek'...miljön, musiken...". "Kom så får ni korv, sa man i min ungdom". Det är ju i sig inget fel vare sig på korven eller sopplunchen, Jesus ställde ju till med rejäla soppluncher, utan motiven att inte ära Gud i första hand.
"Elitkyrka"?
Det är vare sig de högkyrkliga/evangelikala/pietistiska/schartauanska även om dom i sin mänsklighet gjort mycket både gott och ont i nit för Herren som utestänger folk från evangeliet om Jesus som frälsare och Herre. Alla har vi ett eget val i mötet med Jesus då som nu. Vi väljer också hur vi reagerar på andras bristfullhet/synd. Läs tex Johannes evangelium, kap 3,HELA kapitlet. Grundsynden som skiljer oss från Guds rike är otro, det är Jesus som säger i verserna efter "lilla Bibeln" Ty så älskade Gud.... I sin kärlek tvingar han ingen till något man inte själv vill som jag ser det. Sök först Guds rike, gäller nog fortfarande.
För mig är fortfarande att Gud är "Helig, helig, helig.."
Prästänka
Prästänka! Du talar vishet. / Magnus Olsson
RaderaUtan att peka ut just dem som skrivit i denna kommentarssväng, utan mer en fråga som uppstår efter långvarigt läsande av Dags blogg med dess kommentarer:
SvaraRaderavarför är det som många som uppträder anonymt, utan sitt fullständiga namn?
Är man rädd att öppet stå för sina åsikter? Tror man sig befinna sig i en kyrklig situation där man får problem om man öppet visar sig och sina åsikter? Det kan jag ha viss förstårelse för, men om man betänker dagens evangelietext om att förneka sig själv och ta sitt kors så kommer kanske saken i annan dager. Det är också alla totalitära sammanhangs första steg: att tysta oppositionen eller i vart fall få den att inte våga framträda offentligt. Det borde vi strida mot.
Jag tror dessutom att
1. kommentarer riskerar bli elakare om man skriver anonymt och särskilt om den man riktar sig till också är anonym (nu sker inte de värsta övertrampen just hos Bloggardag, utan mycket mer på andra bloggar, men likväl.)
2. det skulle bli en mycket starkare och mer påverkande opinion om åsikterna framfördes öppet. Anonyma personer kan lätt avfärdas som "gnälliga", men de som vågar visa sig öppet måste tas på ett annat allvar.
Jag vill alltså uppmuntra kommentatorer på denna blogg att göra det med öppet fullständigt namn.
Utan tvekan får man problem.
RaderaFörst med det kyrkliga i allmänhet. Som troende är man suspekt. Faktiskt något av en islamists like. En folkefiende. Dessutom lovligt byte för varje "hater", vilket inte muslimer är, öppet i varje fall.
Sedan med bekännelsetrohet i synnerhet. Den där Sandahl och hans anhang skall man akta sig för. Det gäller f ö även Jesus och hans apostlar. Inte direkt i den svenska popularitetstoppen någondera!
Nej. Kristendom och kyrka har blivit underground. Som det en gång började...
We are the anonymous.
We are everywhere.
We are not few.
You don't know who we are.
You can not make us quiet.
You are full of fear.
We are the anonymous.
Torbjörn!
RaderaJag är i sig inte rädd för att stå mina åsikter,dela mina erfarenheter, men verkligheten är den att som enskild kristen, har jag inget "andligt beskydd",eller andlig gemenskap att underordna mig, i Kristus, där jag är trygg.Fel, jag har en präst som kommer med mässa ibland. "Webbkyrkan" f.ö. Vi behöver en djup gemenskap/församling att dela andligt liv och djupa frågor, tjäna, växa och helgas i.Visst Jesus är här genom sin Ande. Det råder en andlig kamp, det finns folk till allting. Jag vill inte i nuläget ha mailboxen fylld, tel.samtal som är destruktiva eller hotande.
Mitt syfte med att skriva är inte att "ge igen" eller vara elak, men att lufta/lyfta nöden att se den kyrka jag växt upp i,tjänat har utvecklats till enbart trevlig (förförisksk?) organisation, koloss på lerfötter, inte levande organism, Kristi Kropp. Läs profeten Nehemja, sorgen, utrustningen, kampen mm, man började laga dyngporten! Hesekieltexten i dag är också något att känna igen sig i.Den texten "tuggade" min man på medan han levde.
Ska det bli "liv" i Kyrkan så har Dag en poäng i att det börjar med "prästväckelse" var är dom "gråtande profeterna" i dag? Vem har kärlek (agape) till de förlorade? Men blir var och en salig på sin tro, kvittar ju vad Jesus gjort för oss! Jag tror att Gud har sina vägar och situationen i sin hand oavsett hur det ser ut i dag. Kallar och utrustar den som är villig att gå.
Prästänka