Bloggandet

Det kanske är bäst att jag sammanfattar hur jag ser på min roll som bloggare. Jag fick ju kritik för att jag inte går in i diskussion med dem som levererar invändningar. Nu gör jag dock det. Men jag ser inte min uppgift vara den att kommentera kommentarer. Ibland tar jag upp ett tema som varit uppe bland kommentarerna men annars får läsekretsen själv avgöra vad som bär. Ofelbar är jag inte. Och tanken att jag, som lätt skulle kunna redigera till mig sista ordet, skulle drabbas av det som kallats "denna förbannade journaliståkomma" att alltid vilja ha sista ordet skrämmer. Bortsett från att det hela skulle bli trist och tidsödande. Bloggen är en replik där andras repliker kommer antingen som bloggkommentarer eller som egen reflektion. Ofelbar är jag som sagt inte. Fel har jag inte heller alltid. Oftast har jag mindre fel än jag skulle önska.

Får jag dock påpeka att invändningar inte säkert försvinner. Jag kan haka på temat, tänka annorlunda och redovisa det efterhand -när jag tror mig ha tänkt färdigt. En del struntar jag i. Snedläsningar och kopplingar som inte finns i texten och som är mig främmande, behöver jag inte ägna möda åt. En del fyndigheter skrattar jag åt - mest sådant som är på temat "där fick du till det" eller "där fick du dit mig". Något kan jag notera som utslag av vad någon menar mig vara men som inte är den jag är. Det kan jag, något irriterad, leva med. Men så mycket som jag offentligt uttryckt vad jag menar - till skillnad från de tystlåtna prästerna - skulle man kanske bemöda sig om att kritisera sådant jag står för?

Olof Olsson vill jag dock särskilt ta upp. Han är viss om att Jesus inte kommer tillbaka i vare sig hans eller min livstid, inte idag heller. Kommer tillbaka betyder väl att världens tid tar slut. Det gör den kanske inte idag (i största allmänhet och för alla) men nog kan vi vara övertygade om att vi inte kan vara övertygade att vi lever dagen ut? Vi skulle i går göra en del förändringsarbete i det hus vi ska bebo och jag ville spara ett par bräder men möttes av repliken: "Släng dem nu så slipper jag besväret att göra det när du är död och jag ska flytta." Vad svarar man på sådant? Jag slängde.

Nu tror nog vår vän OO att Jesus är frånvarande och så vips kommer han tillbaka när jorden går under. Men OO tror inte att det kommer att inträffa. Min erfarenhet är en annan. Jag mötte Jesus i söndags när han var i Högby kyrka och efter sitt löfte har han dessutom lovat att vara med mig alla dagar till tidens slut. Påståendet av det här slaget kan man antingen slå bort eller pröva. Vi ska göra lite mer av insikterna om hur tillvaron är konstruerad när vi inviger slottet på norra Öland. Jag kan ge datum så fort vi fått det klart.

Tills vidare fortsätter jag blogga och befinner mig inte heller detta år i Almedalen. Där finns en uppsättning kyrkliga personer, med lön, traktamente, hotellrum mm mm. Och en bärande visshet om sin relevans, förstås. De praktiserar välviljans triumf; vi vill lika väl som ni och egentligen detsamma som ni - så varför ska ni inte bli som vi?