Sura kristna i alla länder, förenen eder!

Det var doktorn i etik som påpekade att kommentatorerna på bloggen nu förfallit till kristlig surhet. Det är kommentatorerba obetaget men några påpekanden ska jag göra.

Det har undrats (slug passivform) över varför jag inte hakar på varje inlägg eller fråga. Det enkla svaret är att jag inte vill. jag vill inte jagas med idiotiska frågor om sådant jag aldrig påstått. Varför ska jag ta av min korta och dyrbara levnadstid för att försöka utlägga nonsensfrågor? Förklara det! Varför skulle jag mena att medlemmar i Svenska kyrkan inte skulle rösta? Hur ser den logik ut som kan dra den slutsatsen eller göra detta ifrågasättande av att jag hävdar att Svenska kyrkans egna frågor ska vara vad valet handlar om? Jan Myrdal frågade en gång om jag menade att en sådan som han ska vara med i Svenska kyrkan. Det menade jag, som den ivrige läsaren av boken Den stora berättelsen redan vet.

Vad ni inte vet är vad Björn Andersson (S) för fram inför kyrkovalet. Han vill inte ha en kyrka med ett lärofundament, förstår jag. Han vill nämligen att Svenska kyrkan "måste bli tydligare med att man inte tolererar fundamentalistiska värderingar". En sådan man kan en som söndagligen instämmer i Kyrkans trosbekännelse helt enkelt inte rösta på - även om man röstar, så att säga. Annars kan man läsa Bjrön Andersson och brista i gapskratt. Han, som står för utmönstringen av en sådan som jag menar att "Det ska vara trivsamt att vara anställd och roligt att komma till sin arbetsplats." Vad var det Jesus sa - något liknande? Det ska vara trivsamt att vara apostel och roligt att komma till sin arbetsplats - gudstjänsten? Bibelns budskap om allas rätt och allas lika värde - var står det i Bibeln, om man får vara näsvis och fråga? - måste förverkligas. "Gör vi inte det kommer kyrkan att bli en organisation där ett litet fåtal kommer att finnas kvar och står utanför det vanliga samhället." Var får han allt i från? Fablernas värld? Levande kristendom? Rösta gott folk - men inte på denna kökkenmödding till S-politik! Och här är problemet. Phia Andersson, riksdagsledamot (S) är tydlig: När det blir kyrkoval är det "väldigt viktigt att de socialdemokratiska idéerna får så stort inflytande som möjligt. Detta för att vi också i fortsättningen ska kunna lita på att Sveriges största organisation styrs på ett klokt och framtidsinriktat sätt." I och för sig är detta tal i luften eftersom kyrkostyrelsen närmast är en samlingsregering - men nog är det intressant att evangeliet inte riktigt räcker! Och Louis Althusser hade förtjust noterat att Svenska kyrkan i kraft av sin storlek fungerar som ideologisk statsapparat. Förnyelsen kommer från ett parti, inte inifrån Kyrkan själv. Evangeliet har inget att säga!

Phia (ska det läsas Fia eller Pia, det fattar jag inte!) blir tydlig: "Vi behöver även alla er som inte är medlemmar i kyrkan. Hjälp till i organisationsarbetet. Få så många av era vänner,släktingar och bekanta att gå och rösta (s)." Nä, gör inte det. Lägg er inte i ett val i en kyrka som ni inte tillhör för ni har inte med saken att skaffa - och ni som tillhör Svenska kyrkan - rösta på en grupp som inte är där för att föra in sin partipolitik i Svenska kyrkan utan en grupp som vill driva de kyrkliga frågorna.

Lite (S)öckent är det faktiskt att se socialdemokratin argumentera.

Och så till Plus-Björn och Magnus O. Magnus är sur, jag låter honom vara sur i fred. Plus-Björn blir yvig och argumenterar på ett sätt som hedrat vilket studentrum som helst. Länge leve stiftens missionssällskap för det där med nationell nivå och Svenska Kyrkans Mission (kyrkomission!!!) måste väl då vara fel. Plus-Björn och Plus-Jan Arvid skulle ha egen pastoral prästutbildning - jo, jag hörde Jan Arvid tala om saken. Naturligtvis var det hela ogörligt. Varför kan inte biskopar fatta vad som faktiskt är dödfödda idéer? På sin höjd - och det är högt nog - kan stiften ge en pastoralteologisk introduktion av sådan kvalitet att pastoralinstituten måste bli bättre. Om detta tänker jag nog skriva mer när förre rektorn Eskil Franck beskrivit sitt levnadsöde. Han lämnade ju trons sammanhang och boken han skrivit om sin processade vantro kommer i höst. Men han utbildade på sin tid präster!

Svenska kyrkan är faktiskt mindre än Londonstiftets befolkning. Där lyckades högkyrkliga biskopar göra skillnad och det ser vi av kyrkostatistiken. När alla tjatar om en biskopsmodell och därmed stiftskyrkor genmäler jag stillsamt att med de nya superherdarna i Svenska kyrkan blir biskoparna i de största sammanhangen mest en dekoration. Nu behöver vi - eller ni, varför ska jag bekymra mig när jag har 109 dagar kvar till muck - fundera över hur det apostoliska ska förverkligas i Svenska kyrkan med biskopar och med en synodal struktur som också ska fungera apostoliskt i nationen.

Detta skrivet, avser jag att bedriva semesterverksamhet ett tag.  Fast innan dess ett påpekande! Såg ni att ÖKAs Karl-Eric Hansson i Kyrkans Tidning slog ett rejält slag för att Sverigedemokraterna genom Svenska kyrkans valsystem ska få en enkelt erövrad plattform? Han har ingenting förstått, säger den välvillige. Vad den illvillige säger,vill jag inte skriva. Men ÖKA borde minska. Om folk fattar, förstås.