Nej, det är inte alla loppmarknader i landet som förolämpar. De fascinerar. I (eller egentligen lite utanför) Moheda finns Östregård, som söndagar under sommaren drar tusentals. Men Olofs i västra delen av samhället är snäppet bättre. Inte så mycket folk och sanslöst mycket prylar. Missa inte avdelningen med jultomtar! Och för 100:- får man ta så många böcker man vill. I prylsamhället fyller loppmarknaden en viktig funktion, det är allom uppenbart. Och alla som fått ta hand om ett dödsbo finner också loppmarknaden vara ett plus. Fast samtidigt, det är märkligt vad människor samlar på sig. Och detta styr in mot förolämpningen. Den att jag blir människa när jag blir konsument.
Som det stod på påsen jag fick när jag handlade i Berlin:
Hier bin ich Mensch
Hier kauf ich ein
Här är jag människa.
Här handlar jag.
Jag såg inte texten förrän jag förvandlat inköpspåsen till soppåse och skulle bära ut skräpet. Det var kanske bäst så. Jag vandrade till lantegendomens två sopkärl - vi är miljömedvetna och sorterar avfall som ska rötas till biogas för sig i papperspåse - i begrundan. Vad gör denna kultur med mig som människa. Den hanterar mig inte som en människa skapad till Guds avbild. Den alienerar mig från mig själv och från min bestämmelse. Min gemenskap blir de andra konsumenterna, på jakt efter de ultimata inköpen.
Jag tycker inte det är plågsamt att köpa nya prylar eller böcker men vad gör denna kultur med mig, det är min fråga. Och hur uppträder Kyrkan som motkultur? Jag ser utbudet av vägkyrkor med hembakat och utställningar - dopklänningar, hembygdsgrejer, leksaker - och utbudet av sommarmusik samt friluftsgudstjänster ("ta med eget fika och något att sitta på") Motkraften ter sig patetisk. Och så tänker folk att vi lever i en mångkultur när vi egentligen modelleras utifrån tanken att vi alla är ett kollektiv, nämligen just konsumenter.
Skulle man kunna tänka sig att Kyrkan står upp för mig - i protest mot den samtida förolämpande kulturen och säger att jag är människa på ett mycket märkligare sätt än som plånboksinnehavare och pengaspenderare samt papperskassehembärande? Och kan man tänka sig att man kan protestera mot förolämpningen och ändå uppskatta att då och då få roa sig med att köpa något - nytt eller gammalt spelar ingen roll, för när jag tar hem det blir det ju nytt.
Kanske skulle vi ta upp en uppsättning basfrågor på bordet. Inte bara kyrkosynsfrågan utan också människosynsfrågan och frågan om kristendom som kultur och motkultur? Kanske hör de samman?
Kristendomen är en bärande del av Västerlandets kultur, fast få av dagens aktiva kulturskribenter nämner eller vill erkänna detta.
SvaraRaderaSekulariseringskrafterna är starka I vårt land. Svenska kyrkans ledning måste därför sätta in kraftfulla motåtgärder och våga tala klarspråk om Gud, Jesus, kyrkan och kristendomen.
Alltså tydlighet, rakryggad klartext, Ordet I centrum, mod och oräddhet!
Kyrkotillhörig
Kyrktillhörig
SvaraRaderaDen kyrkoledning du pratar om, kommer (nog) aldrig göra så...
De kan inte, får inte, vill inte, har inte råd, vågar inte, orkar inte.
En sådan ledning är bakbunden, tjudrad, nedtystad och helt harmlös. Ja en beklämmande tystnad.
Den som trampar marknadskrafterna på tårna riskerar att på se på Fan, förkroppsligad av en upprört skrikande nyliberal!
SvaraRaderaMen marknaden är faktiskt du och jag. Vi väljer med våra plånböcker, i den mån politikerna låter oss göra det. Marknaden är inget abstrakt eller konstigt. Det är du och jag och alla andra.
RaderaJisses, jag trodde det argumentet dog ut för åratal sedan! De neoklassiska nationalekonomerna försökte dölja dess tomhet bakom antaganden om individuella rationella förväntningar och perfekta marknader - och så rasade det bygget med krisens utbrott 2008 och Greenspan blev jäkligt lång in nyllet! Drömmarna om perfektion som uttrycktes i obegripliga matematiska formler (och vulgariserades i påståenden om "du och jag") sprack när verkligheten knackade på dörren.
RaderaFör övrigt använder "marknaden" ett antal miljarder bara (var det 35 för några år sedan) i Sverige för att se till att "du och jag" gör som DE vill. Mördande reklam med andra ord, som tränger sig in överallt. Mördande för människors frihet och värdighet, mördande för den här planetens framtid.
Tja, du Björn Nilsson. Vill du känna dig maktlös är det ditt val. Jag har aldrig sagt att villkoren mellan en vanlig medelsvensson och ett internationellt storbolag är jämlika. MEN - vi har makt och den utnyttjar vi, om vi är smarta, istället för att sitta och gosa i offerkoftan. Titta bara på LCHF-rörelsen.
RaderaFör övrigt är det tråkigt att behöva se svordomar på en blogg av en, som jag uppfattar det, kristen präst.
Och här ser vi det vanliga knepet att försöka dra uppmärksamheten från det verkliga problemet genom att dra in personfrågor utan relevans.
RaderaDen nuvarande konsumsionsmodellen förtär sig själv och det i rask takt. Sedelpressarna går i expressfart, skuldberget växer i samma takt och vi närmars oss raskt vägs ände. När Europa kursar och pensionärerna drabbas av något liknande det som drabbade vanligt folk i Tyskland 1923, då kan det vara bra med en lantegendom där man kan odla sin egen rova. Har man sedan tillräckligt många höns hemma, är det ingen nackdel.
SvaraRaderaKritik av kyrkoledningen för bristande mod och tydlighet blir inte helt övertygande, när kritiken framförs under anonymitetens täckmantel.
För undvikande av missförstånd. Jag är inte samme anonym som den Du vänder dig mot men jag vill ändock ge en liten kommentar.
RaderaAnonym eller inte, förtal och ryktesspridning under anonymitetens täckmantel är något helt förkastligt. Vi är säkert alla eniga i det men här är det ju inte fråga om något sådant. Han gör påståenden som måhända är tillspetsade men dock befogade och den som anser motsatsen bör fof försöka visa på det. Inte klaga på budbäraren.
Anonymitet är inte bara ett skydd för någon som inte vill stå för sin åsikt som du antyder implicit. Det kan också vara en indikation att man önskar bli bemött för det man säger och inte den man är.
Det finns en tendens att vi lyssnar på våra medmänniskor inte för vad de säger utan just för vad de råkar vara. Har du inte själv noterat detta?
Sedan bara en slutkommentar. Du skriver ut ditt fulla namn och jag betvivlar inte för en sekund att det är ditt rätta. Har ingen som helst anledning att betvivla det. Trots det är Du för mig en anonym person. Eftersom namnet inte är allt för vanligt skulle jag antagligen kunna gissa mig fram till vem Du är men det skulle inte falla mig in. Det som intresserar mig är vad Du skriver- om jag håller med i sak eller inte.
Det är riktigt att jag vet vilka några få är men jag har aldrig bett om att få veta det och skall jag vara ärlig försöker jag alltid bortse från denna kunskap när jag bedömer vad personen har skrivit.
Det är då också sant att denna vetskap ibland gör att jag irriterar mig, kanske okristligt(?), att personen när han ännu hade en ställning där han kunde påverka i rätt riktning inte gjorde detta utan bara "gled" med. Kanske inte samtyckte men i alla fall inte som en Giertz eller Danell hov upp sin röst.
För ett antal år sedan blev jag hårt ansatt under en bussresa i församlingen. Situationen var mycket hotfull och klart farlig. Föraren varken hörde eller eller såg något och på samma sätt var det med övriga passagerare. Bara inte bli inblandad och själv riskera något. Efter några minuters tvekamp beslöt angriparen att fly fältet/bussen.
RaderaNågon dag senare ringde en medresande man upp och berömde mig för mitt sätt att hantera situationen. Ja, jag är glad över att det slutade så pass väl som det gjorde, svarade jag, men jag hade varit ännu gladare om du eller någon annan lyft ett finger för att bistå mig, om så bara genom att påkalla hjälp.
Vi behöver mer av civilcourage i vår kyrka och vårt land. Anonyma synpunkter är billiga, alltför billiga. När jag ser de som fått betala och betalar ett högt pris för det att de öppet står för sin uppfattning, äcklas jag av detta mångordiga, självupptaget anonyma prat och då tänker jag inte på det ursprungliga inlägget vars innehåll jag inget har att invända mot.
Den stora striden står inte mellan kristendom och islam. Den står mellan kristendom och "marknadskrafterna", sanna mina ord!
SvaraRaderaLG
Bäste LG, det är ditt perspektiv, men försök gärna saluföra det till kopterna i Egypten eller Nigerias hårt ansatta kristna!
SvaraRaderaBroder Anonym har rätt – när det gäller Europa. Här är det sekularisering och konsumism som hotar att göra slut på kristen tro. Islam utgör inte något hot här, också denna tro kommer att drabbas av denna världsdels efterkristna kultur. Både kristendom och islam kommer att spela viktiga roller, men inte längre som något som ger hela samhället karaktär.
SvaraRaderaJo visst är konsumism ett dödligt gift och samhällets sanna religion. Det som ligger till grund för det mesta av reella livsval. Föräldrar önskar sina barn lycka. Kokas detta ned till den konkreta nivån, handlar det mestadels om pengar och konsumtion. Yrkesval handlar i slutänden (oftast?)om pengar. Vi lär våra barn: Går du ut med hunden får du en tia. Bäddar du din säng en femma, diskar du får du en tjuga. Människovärdet sitter i din avlönade nyttighet och kvittot på att du är värdefull, lille vän, är att du får pengar. Får du inte pengar, är du värdelös. Ju mer pengar, ju större värde, popularitet och beundran.
RaderaIslam utgör f n en mera vital motkraft mot konsumismen än en blek kristendom och har bl a därför attraktionskraft. Jag är långt ifrån övertygad om, att "den religiösa nischen" i våra samhällen inte kommer att i tilltagande grad fyllas av islam framöver.
Tant Svart
Något sent, men dock. Det är en vanlig missuppfattning/propagandamyt att islam skulle vara mer motståndskraftig mot materialism, marknadskapitalism och konsumism än kristendomen. Det räcker med att se på länder med en stor muslimsk befolkningsmajoritet sedan lång tid för att se att det där finns betydande inslag av materialism och marknadskapitalism och en stor längtan efter att kunna konsumera på samma nivå som Västerlandet. För islamister är detta naturligtvis ett exempel på skadlig inverkan av västerländsk mentalitet, men fullt så enkelt är det givetvis inte.
RaderaDen hysteriska konsumismen i Västerlandet är både ett sätt att hålla hjulen i gång i vår marknadsekonomi och ett symptom på att vår kultur tappat kontakten med våra djupaste rötter, vår kristna tro. Vi köper livsmening och livsinnehåll och i allt större utsträckning med pengar vi inte har. Det går naturligtvis inte i längden, inte ens ekonomiskt. Europeisk ekonomi är i ett bedrövligt skick och ett direkt sammanbrott skymtar vid horisonten. Då är köpfesten över, men tvärstoppet kommer att drabba vanligt folk, vanliga löntagare, mycket hårt. Konsumismen lever alltså bokstavligen på lånad tid.
För Europa och Västerlandet heter boten ett återvändande till våra kristna rötter. Det är vår tids korståg.Inget annat kan rädda oss som kristen civilisation. Det är åtminstone värt ett ärligt försök. Och, nej, jag är inte nöjd med en plats i den historiska marginalen (tillsammans med islam!) för kristen tro och kultur i vår del av världen. Den som pryder sitt namn med ett kors borde även ha högre ambitioner än så.
Inte heller anstår det en kristen att anse det egalt om vår kultur formas i ett kristet eller islamskt sammanhang. I närliggande delar av världen, Afrika och Mellersta Östern, sätter kristna dagligen sina liv på spel för troheten mot Kristus. Kopterna i Egypten har efter århundraden av hårt islamistiskt tryck tagit för vana att låta tatuera kors på sin kroppar. Går martyriet inte att undvika, vill man åtminstone försäkra sig om en kristen begravning. Vill vi i en trängd situation söka oss föredömen som kristna, borde kopterna duga bra! Jag hade gärna också sett någon form av sympatiförklaring för våra förföljda med kristna i MÖ och Afrika, men fick bara en skönmålning av islam. Det är sorgligt och talande. Okunnighet och rädsla spelar väl in här, men i en del fall handlar det tydligt om en önskan att satsa på det som det nu ser ut vinnande laget. Men vad så med troheten mot Kristus? Jesus är inte utbytbar mot Mohammed i något avseende. Trots likheter på ytan finns det i botten ett antagonistiskt förhållande. Vi kristna kan aldrig bejaka, om vi vill vara värda namnet, att världen i profeten Muhammed har den sista och avgörande gudsuppenbarelsen. Trots allt välmenande, får vi hoppas, tal om dialog vet en from muslim att det är så saken förhåller sig. Det är att hoppas att redliga kristna även inser den saken. Med kryptomuslimer förhåller sig naturligtvis annorlunda.