onsdag 1 juli 2015

Erasmus

Jag lärde mig att Erasmus i allt undvek konflikter. Han ville inte vara ihop med Luther och han ville inte ta emot kardinalshatten av påven. En dåtida intellektuell som inte kunde hantera sin samtid. Vad har Erasmus från Rotterdam egentligen betytt? Och vad kunde han ha betytt? Ligger hans betydelse i att han kan vara en förebild för präster, som i sin tid sitter och funderar om stort och smått, men sorgfälligt undviker att ta ställning. Det är tryggast så. Man får inga fiender, Vi kanske skulle återupprätta Erasmus just därför att han blir så förebildlig?

 Søren Krarups bok Det moderne sammenbrud. Gyldendal 2 uppl 2001, kom jag att bläddra i och såg att jag någon gång i början av 2000-talet noterat en biskops namn vid ett citat, som egentligen handlade om grundtvigianerna men som jag såg ha en samtida och något längre syftning. Krarup beskriver målande ett kyrkosystem som inte är artskilt från vårt. Ni kan få citatet och sedan är det fritt fram att gissa vilken biskops namn jag skrev där dåförtiden. Ljuda er fram så fattar ni danskan också ni från Mälardalen:

Det grundtvigska frisinnet kan 
"være vanskeligt att skelne fra almindelig modebevisenhet och følgagtighed.  Ånden og livet og friheden blev nemt till andre for trangen till att være, hvor det foregik. Den kritiske instans, forskellen på sanning och løgn, manglede sådanne grundtvigianere, fordi kristendommens forkyndelse af lov og evangelium var blevet till et evangelium uden loven, og således endte det hele i den store, ustandselige glæde - den milde, runde, rare snakkesalghed, som altid vidste at manøvrere sig derhen, hvor det i øjeblikket var fordelaktigt att være." (Krarup s 155)

Søren Krarups ord om evangelium utan lag som blir manövrerande snakkesalighed för att hamna där det fördelaktigt att vara. Satt inte spiken rätt där? Erasmus manövrerade sig inte. Men han hade vett att hålla tyst. Det är ungefär lika illa men mindre underhållande.

Jag funderar som så ofta över präster. I Kyrkans Tidning inhämtade jag att kyrkoherdejobbet är helt annorlunda det där att vara präst. Jag är beredd att obetingat tro det. Men varför ska vi prästviga folk, som ska ägna sig åt helt andra saker än förkunnelse, sakramentsförvaltning, själavård och undervisning? Utvecklingen är dock märklig. Vad är det för kyrkoherdesyssla Svenska kyrkan har fått? Och varför? För att lönearbetet måste organiseras?

Glömminge skola hade avslutning med präst i Algutsrum. Prästens framförande anmäldes till skolledningen för det hölls en predikan och samlingen just i kyrkan kunde ifrågasättas, menade anmälaren. Skolan kommer dock inte att anmäla händelsen till skolverket, säger rektor Sara Brogård: "Detta då prästen visserligen talade om tro och gud, men utifrån ett personligt perspektiv. Det bedöms inte som altartjänst." (Barometern och Östra Småland den 30 juni 2015, Ölandssidan)

Varför utsätter sig präster för detta?
Vad är det för ett system där präster ska anmälas för att de i kyrkorummet är vad de skulle kunna förmodas vara? Erasmus hade dock haft vett att i detta läge säga så lite som möjligt så att anstöt inte skulle väckas - så hur tänkte den personligt talande som talade om "tro och gud"? Det rätta sättet är att tala är så att ingen begriper något annat än det som är evangelium utan lag, manövrerande snacksalighet. Och självfallet utan välsignelse eller med fiffiga omskrivningar som ett "jag önskar er en välsignad sommar". Ibland borde präster sätta sig och skriva ordet "integritet" på ett papper och lägga papperet på skrivbordet och saken på minne.

Att det personliga inte bedömdes som altartjänst, noterar dock den förtjusta delen av läsekretsen, sannolikt en minoritet, den minoritet som vet vad altartjänst är.

14 kommentarer:

  1. När jag läste om skolavslutningen i en grannförsamlings kyrka insåg jag att det är bättre att barnen har sin avslutning i skolan. Reportaget var skrivet i väldigt positiva ordalag och det framgick att skolavslutningen var barnens "show" med orkestrar och allt möjligt. Den rara, kvinnliga prästen hade förhöjt det hela med att ta på sig hjärtformade röda glasögon, berätta hur mycket fint man kunde se genom dem och förklara att alla duger som de är.

    En sådan skolavslutning ger barnen uppfattningen att kyrkan är som vilken hoppsanhejsan nöjeslokal som helst. I ett sådant läge tror jag att det är bättre att barnen inte går dit för då finns möjligheten att någon av dem blir nyfiken på kyrkobyggnaden och vill veta mera om kyrkan och vad som normalt försiggår (bör försiggå) där.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller helt med dej Elisabeth. Bort med skolavslutningar i kyrkan. De kan hålla till med sina jippon i skolans lokaler, eller Folkets hus eller vad som står till buds. Kyrkorummet är helgat åt gudstjänster. Kvinnliga präster som dummar sig med hjärtformade röda glasögon klarar sig nog både kyrkan och elever sig utan.

      "Präst från Skara stift"

      Radera
  2. Utan Erasmus ingen Luther. Det var Erasmus Novum vilket Luther översatt.

    Erasmus var akademiker och visste det själv.Det är helt och hållet protestantisk historiesyn som ville se honom som potentiell revolutionär och är besviken på honom.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alldeles bortsett från att Stefan Zweig är jude!

      Radera
    2. Vad har Stefan Zweig med Erasmus att göra och vad spelar hans judiskthet för roll i sammanhanget?
      Stefan Zweig tjänar en bloggskrift bara med hänsyn till hans humanistisk grundsyn .Zweig är en av dom vilka i sin humanism ger en alternativ livssyn .

      Radera
    3. Bara detta att det var Zweigs Erasmusbok jag läste och lärde mig något av. Hans judiskhet? Tja, bara det att han kanske inte ska uppfattas som protestantisk. Han läser Erasmus mer för att han uppfattar en själsfrände, tror jag, när han ska orientera sig i en värld som försvinner.

      Radera
    4. Men Luther översatte mer än NT! Det var väl GT arbetet som gjorde skillnaden, eller? Där var väl just insiktsfulla rabbiner avgörande? Intressant tanke med "protestantisk" visavi "katolsk"(?) historiesyn, eller tvärtom. Vilken är den rätta?

      Radera
  3. På pricken igen, Elisabeth! Samma tänkvärda resonemang kan nog tyvärr börja föras om helgmålsbönerna - och andra gudstjänster - i radio. Varför ska vi kristna stå på barrikaderna för att garantera pk-kyrklig Helle Klein-teologi fortsatt plats i rampljuset? Som om det vore präster som Dag Sandahl som skulle ha fått framträda ifall inte de där jäkla SD-arna saboterat vår fina borgerliga skolavslutningsreform?

    SvaraRadera
  4. En bra analys av vårt moderna eller postmoderna läge ger Hans Urs von Balthasar i sin bok "The Moment of Christian Witness" (Cordula oder Ernstfall). Man kan bli "konverterad" till denna världen och då blir Kristen Tro och Kristendom bara ett medel eller analogi för något annat. De gamla ortodoxa lutheranerna vände sig mot den "allegorisering" som gick utöver vad Kristus fullbordat. Den kristna trons "hinduisering" sker när Kristus blir en symbol för Krishna och inte tvärtom.
    Många som säger att "så skulle Jesus sagt och gjort idag" tror inte på Honom som en nu levande Herre utan bara som en symbol eller modell för vårt tänkande och görande.

    SvaraRadera
  5. Min gissning går till Förrförrförra Lundabiskopen.
    Liknar lite det där med historiens skräphög.

    Snacka om en biskop som inte fattade gränsen mellan det personliga och ämbetet. Men jag börjar förstå lite varför de präster som luftar sina "personliga tvivel" i ämbetsrollen aldrig blir anmälda till domkapitlet.
    Det vore båda att beröva dem den personliga sfärens yttrandefrihet och att tolka dem alltför bokstavligt.

    SvaraRadera
  6. Om man vill lära känna den av Dag citerade tidehvervsprästen Sören Karup på ett bra sätt, utan att behöva läsa hans många skrifter, kan man med fördel skaffa den helt nyligen utkomna boken "Sören Krarup og hans tid" - mycket läsvärd!!
    Roland Kristensson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och var skaffar man den?/Hemlige Svensson

      Radera
    2. Jag köpte på antikvariat.net men googla eller kolla Bokus och Adlibris. Alternativt åk till Danmark!

      Radera
  7. Bloggardag: "......Varför utsätter sig präster för detta?"

    Problemet i grunden är väl den allians som kyrkan för länge sedan ingått med denna världens makthavare. Då måste man både ge och ta och ibland avstå. Tyvärr. Kyrkobyggnaderna är inte bara kyrkans egendom utan alla skattebetalares och då har de rätt att vistas där och ha åsikter om vad som bör försiggå där.
    Persoligen tycker jag att det måste få finnas platser (kyrkor) som hålls "heliga", dvs att man bara använder de till religiösa aktiviteter.
    Nu är det med kyrkor som om man kunde gå till en simhall och säga att jag vill bada här men först måste ni måste tömma bassängen för jag tål inte vatten.

    En anonym en

    SvaraRadera