söndag 27 augusti 2017

Politologi och lite till

Statskunskapen vid Linnéuniversitetet fick namnet fick benämningen politologi för professorn, min gamle kamrat Tom Bryder, uppgraderade. Nu har Tom flyttat, så jag undrar vad namnet är nuförtiden. Konjunkturer växlar. Men ämnet är viktigt. "Samhällskunskap" hette det på min tid i folkskolan.

Trots söndagsbegränsningarna kanske det ändå kan bli en bloggpost som något handlar om kyrkovalet. Jag upptäckte i veckan som gick om inte en avgrund så dock ett dike. Det var anklagelsen att Frimodig kyrkas folk fick rösta som dom ville och slutsatsen att man då inte visste vad man röstade på. Det måste till ett detaljerat program, tycks åsikten ha varit. Men riktigt så enkelt är det inte i det kyrkliga. Och den enkla programlösningen blir förstås att riksdagen förvandlas till ett knapptryckarkompani för besluten som ska fattas är redan fattade. Tryck rätt och håll käft!

Först och främst skulle vi i det kyrkliga ha en i ögonfallande bred gemensam utgångspunkt. Bibel och bekännelse skulle den kunna kallas. Eller den nicenska trosbekännelsen. Så mycket är de kristna överens om. Den bekännelsen är en väldigt stabil dogmatisk bas att stå på. Till detta kommer att det är de döpta som tar ansvar. Det gör de på flera sätt, firar gudstjänst till att börja med. Och så samtala med varandra. Kyrkoherden i London, Eric Muhl, inspirerade mig att tänka när han i ett inlägg på FB efterlyste friare samtal. Jag gör ett påhak.

Vi praktiserar representativ parlamentarism. Det är den egentliga grundbulten och den är äldre än partiväsendet. Folket valde företrädare, representanter. De skulle vara så förankrade i sig själva att de kunde representera andra; dvs ha integritet och omdöme. De som valt sina representanter måste lita på att de med sakkunskap kunde ta ställning till alla nya frågor som dök upp och hantera dem så att de begrep konsekvenserna också för dem som valt sina representanter. Torbjörn Fälldin fungerade så, när han till föredraganden ställde konkreta frågor om konsekvenser av förslag. När han inte fick svar som dög, skickades föredraganden på porten... Grundbulten var att parlamentarismen är representativ och dess livsform samtalet/överläggningarna.

Med partiväsendet kommer en kommandostruktur in. Ledningen beslutar och vad ledningen bestämmer ska följas, annars får ledamoten kvittas ut eller avgå. Parlamentarismen är inte längre självklart representativ utan parti(lednings)styrd. Den levereras i hög grad uppifrån. Detta är en svagare form av demokrtai, en där apparatjiks bereds tillfällen och där det går att själv välja att bli politiker. Det är lite annat än att bli vald, om man säger så. Det blir en demokratur av det hela. På partikanslier fastlås en politik som distribueras till folket.

Gustaf Vasa hör knappast till de demokratiska föredömena, men hans informationsstrategi var dubbelriktad. Hans fogdar skulle ut på marknader och vid andra folksamlingar för att säga vad kungen ville ha sagt, men de skulle också lyssna på stämningarna bland folk och berätta för kungen. Det är väldigt lätt att kansliets bild av verkligheten uppfattas vara verkligheten själv, som bekant.

Kyrkovalet har transformerats i grund. Förr valdes det lokalt i en valhandling eller vid en kyrkostämma. Vad som därefter följde var indirekta val. Det blev personval men mot slutet av den epoken, vi tar Växjö stifts som modell vid val till kyrkomötet 1979, med partipolitiska inslag. I Växjö stift ordnade moderaterna till det så, att de tog en större del av kakan än de skulle ha. Modéus, fadern till I och II, blev så upprörd (förbannad blir man inte i Jönköping) att han lämnade tillställningen och åkte hem med de andra upphetsade från Jönköping. Prostinnan Björkman från Oskarshamn, som skulle personvalts, fick hantera sin besvikelse. Prästerna valde två representanter som de litade på. Det blev Einar Göth och jag. Veklagan utbröt, men en del var glada också. Från 1983 fick vi partival. Kyrkomötet hade transformerats till något som kallades men nog inte var ett kyrkomöte utan snarast en partipolitiskt sammansatt religionskongress.

Nu är det slut på dagens lektion i politologi.
I Kalmar får de olika nomineringsgrupperna presentera vad de vill vid kyrkkaffena i dag. Kan det verkligen vara sant att socialdemokraterna valt att stå över? I så fall måste detta förstås som ett försök att ta sig under radarn, dvs inte konfrontera sitt program och sina representanter med dem som går i kyrkan. Jag kan förstå hur man tänker. Det handlar om att få de egna at gå och rösta och det räcker långt. Men rent politologiskt - finns inte här ett problem?

I går uppbyggdes jag av en text Modéus II författat till Barometern, den går nog runt i kommande veckor som cirkulärskrivelse.
http://www.barometern.se/debatt/kyrkovalet-ett-viktigt-val/

"Som biskop är det självklart att rösta", hette det. Men är det verkligen självklart för en biskop i ett kyrkoval? Borde vi då inte få veta vad biskopen, som är ordförande i stiftsstyrelsen och domkapitlet, röstar på? Är inte poängen att en biskop står över allt detta och därför inte röstar? Han företräder i sin person Kyrkan på samma sätt som Kungen företräder Sverige. Kungen röstar självklart inte. Kan man tänka. Bortom det självklara sålunda.

Vad uppfattar biskopen när vi läser hans inlägg? "Den knastertorra diskussionen om de politiska partiernas vara eller inte vara i kyrkliga sammanhang". Knastertorra var ordet! Men Modéus II sträcker sig så långt att han medger att "frågan är av visst intresse". Visst. Varifrån får han all sin klokskap, Modeus II?

Vad vill ha ha i stället? Han vill ha "ett konstruktivt samtal om Svenska kyrkans roll och identitet i en postmodern kontext där sekularisering och sakralisering slåss om utrymmet". Där satt den. Och slutsatsen om Svenska kyrkans val blir att kyrkovalet därför är "en angelägenhet för alla som bryr sig om samhällets framtid." Men alla som bryr sig, får faktiskt inte rösta. De tillhör inte Svenska kyrkan. '
Modéus II nämner inte Gud, inte Jesus, inte Anden. När livet blir "orimligt svårt" finns det ingen präst eller diakon att söka sig till om tillhörighetstalen sjunker och engagemanget minskar. Då förfaller hembygdens kyrka eller läggs ner. Kunde han ändå inte tröstat med löftesordet att Jesus också i den situationen är med oss alla dagar till tidens slut? Fast det slår han fast, att "rapporteringen om minskat antal medlemmar måste vägas mot det goda Svenska kyrkan gör i vardagen." Gud give att ingen frågar vad det är som inte Röda Korset lika gärna skulle kunna göra.

Låt oss nu ge oss in i det postmoderna slagsmålet mellan sakralisering och sekularisering. Eller inte. För den som minns det religiösa sönderfallet i det gamla Rom och påminner sig hur Kyrkan genom att framstå som ett alternativ blev lockande för människor kanske det är något annat vi ska göra. Något mer frimodigt.

20 kommentarer:

  1. Biskop Fredrik kanske ska försöka sig på en emprisk studie om korrelation mellan partiers inblandning i kyrkan och sekularisering vs. sakralisering. Karln är ju ändå disputerad, så det borde han väl klara?
    Vi andra som bara har en universitetsexamen klarar enkelt av att göra den korrelationen.
    Ett utmärkt indataexempel är att S någonstans uteblir från debatt vid kyrkkaffet.
    Partiet är helt enkelt inte intresserat av röster från kyrkgängare, utan lägger allt fokus på att för röster från medlemmar som vaneröstar på S men inte går i kyrkan. Är det en väg mot sakralisering eller sekularisering?
    Man måste nog vara biskop för att inte se kopplingen.
    Hur S kan se sig skickade och lämpliga att fälla avgörandet om nya kyrkohandboken i höst är för mig en gåta.
    Jag har nämligen inte sett ett pip om hur S ställer sig, vare sig från partitoppen eller annorstädes. Om de inte ens är intresserade av kyrkfolket som potentiella väljare, hur i hela Hälsingland kommer det sig att de tycker sig ha kompetens att medverka vid beslut om gudstjänstens handbok?
    Kan det sluta på något annat sätt än att fötsamlingsrådeb sitter och beslutar om användande av serie B med variation x av Sanctus?

    Sekularisering eller sakralisering, en fråga väl värdig följet kring EKM.
    Som numera kanske även omfattar en biskop i Växjö?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske ett tips på en bra fråga att ställa i utfrågningar inför kyrkovalet: "Hur ställer sig partiet/nomineringsgrjppen X till nya kyrkohandboken?" Reaktionerna på frågan torde bli ganska intressanta och avslöjande! Frågan är ju dock inte helt perifer i sammanhanget.
      /Per H

      Radera
    2. Precis. Även om avgående kyrkomöte tar beslutet så visar nomineringsgruppernas bedömning av förslaget hur gudstjänstorienterade de är. De är ju faktiskt ingen av nomineringsgrupperna som sagt att de vill att SvK ska sluta med gudstjänster.

      Radera
  2. Dr Sandahl gör en mycket bra liknelse mellan Sveriges monark och Svkys "biskopar". Alla har det i princip enbart representativa och symboliska uppgifter. Sverige är en monarki utan egentlig regent och Svky är ett "episkopalt" samfund utan riktiga biskopar!
    Antony

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hoppsan! Antony har visst inte varit i mässan idag utan satt här och skrev 10.25. Hur kan det komma sig att en annars så rättrogen och vältalig katolik missar den? Berit

      Radera
    2. Berit: Jag gick visst i högmässan, och läste andra läsningen. Ni rigida protestanter begriper inte att i en vanlig katolsk församling firas högmässan 3-4 ggr (inklusive vigiliemässa på lördag kväll).

      Nåväl, era sekulariserade tjänstemannaprelater har en reglerad arbetstid på 38,25 tim per vecka så ni förstår nog inte kallet och värvet hos riktiga präster?!
      Antony

      Radera
    3. Det är väldigt stor skillnad på ditt och kardinal Arborelius sätt att bemöta andra människor. Det är svårt att tro att ni tillhör samma kyrka. Vem av er är mest representativ? Berit

      Radera
  3. Varför får man inte lägga medborgar- eller det kanske ska heta medlemsförslag till kyrkomötet? Eller i alla fall till sitt fullmäktige att vidarebefordra till kyromötet.
    Om nu demokrati ska gälla.
    Canutus Hahn

    SvaraRadera
  4. "Vad vill du att kyrkan ska göra?" (läs: med alla sina tillroffade och oförtjänta miljarder) frågas det på affischerna inför "kyrkovalet". Något mer håglöst och uppgivet i en valkampanj har aldrig skådats. Vad svarar man på det?

    Herr "förtroendevalde" Dike har rätt: Det är inte deltagarna i det kyrkliga "demokratri"-spektaklet som är problemet.

    Det är spektaklet, styrsystemet som sådant som är problemet. /John

    SvaraRadera
  5. Det bästa med "kyrkovalet" är all uppmärksamhet det för med sig i media. Hundratusentals människor påminns om att de är med och betalar skamlöst dyrt för något de inte alls har intresse av, ännu mindre har den minsta användning för. Och gör äntligen slag i saken att lämna det förpestade, sjunkande bluffskeppet med sitt beflärpade, meningslösa anhang.

    Det är ett av de bästa val de gör i livet! /John

    SvaraRadera
  6. Att John inte tycker om Svenska kyrkan har alla förstått vid det här laget: ämbetsbärarnas kön, Svenska kyrkans finansiering och finanser, Svenska kyrkans beslutssystem, den lutherska reformationens arv (i Gustav Vasas tappning) osv. På väldigt många av dessa punkter har andra skribenter här delvis liknande synpunkter, men de kämpar oftast för något också. Jag blir lite nyfiken på om John har något att alternativ att föra fram: ska människor konvertera eller bli ateister/agnostiker eller vill han ha in människor i något eget religiöst sammanhang eller? I ett fritt land får man kritisera utan att ha något annat att peka på, men var står John?
    Kh på landet

    SvaraRadera
    Svar
    1. Var och en går vart hen vill - eller stannar kvar. Det måste var och en avgöra. Mina anmärkningar syftar till att få upp ögonen för lurendrejeriet sv"k" UPA, eventapparaten sv"k" UPA, prelatförsörjningsinstitutet sv"k" UPA där det nu syns tecken mot att man är på väg mot en allmän religionsmixinstitution UPA. Avsedd för vem och för vilka? – annat än något nytt för den beflärpade charlatanhorden UPA att småfuska vidare i?

      Frågan gäller: var står - och vart går - sv"k"? /John

      Radera
  7. Modeus den lille har ju i sin avhandling ett slutkapitel om att man ska ge ökat inflytande till de som firar gudstjänst. Men den boken är verkligen både knastertorr och tämligen meningslös som forskning. Det är dråpligt att S satsade på Tyrberg istället för honom till Lund, med motiveringen att Figge skulle vara för mycket inriktad på gudstjänst. Karln är en populist, förtjust i egen plånbok och sportbil. Duktig kh, nu förefaller han inriktad på att Antje slutar.

    /TD

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den där motiveringen från S sida skulle jag gärna se i skrift.
      Kan en präst verkligen bli för mycket inriktad på gudstjänst?

      Radera
  8. Bara ett litet apropå...
    Apropå hur (eller hur inte) nomineringsgrupper presenterar sig inför valet o huruvida debatter förekommer mer publikt eller ej.
    Igår var en hearing i S:ta Clara kyrka i Sthlm med 11 nomineringsgrupper närvarande. Kyrkans Tidning sände direkt o den finns att lyssna på hos dem. Många uttalanden var väldigt väntade men ändå intressant.
    Eva H

    SvaraRadera
  9. -Har vi inte rösthemlighet i Sverige, hr bloggare?

    Bör biskopen i bloggarens stift redovisa vad han röstar på? I så fall gäller väl samma villkor för bloggaren, som tillhör kyrkans ledning.

    Fast jag har alltid utgått ifrån att valhemligheten även gäller i kyrkliga val och därtill för biskopar.
    Har jag fel?

    Bloggaren undviker också omdömen om Modéus artikel i Barometern. Får vi höra det nu?
    Jag tycker artikeln är bra och läsvärd. En biskopsplädering för vår demokratiska folkkyrka.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kan man tolka så att du anser att sakralisering är att föredra framför sekularisering?
      Varför ska då sekulära partiledningar tillåtas ta ställning i frågor rörande hur nomineringagrupper ska ställa sig till de sakrala uttryck som beskrivs i handboken?

      Partiväldet är ett medel för sekularisering och ett av dess främsta indikatorer.
      Om nu inte någon kan leda i bevis att partiväldet lett till sakralisering, men den avhandlingen lär bli svår att hitta.

      Radera
  10. Men något Anthony lyfter fram är att i en "egentlig, episkopal kyrka är det biskoparna som råder över kyrkans tro och praxis, inte ett demokratiskt valt kyrkomöte fullt av lekmän där vissa tydligen inte ens har en kristen tro. Lutheraner brukar ju prata om att det är viktigt att gällande ordning är Biblisk, och det är den sannerligen inte.

    Jonas M

    SvaraRadera
  11. Peter T,

    Vem som helst får tycka vad som helst i ett fritt, demokratiskt samhälle!
    Att denna sanning skall behöva upprepas för Dig!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jodå, du tycker precis vad som helst.
      Som att partiväldet i kyrkan är bra trots att det bevisligen lett till sekularisering.

      Beviset är att öppet icke-troende kandiderar till kyrkomötet. Det hade aldrig hänt vid den demokratiska modell som POSK förordar.

      Radera