Ruiners skönhetsvärde

I Visby finns det en del sköna kyrkoruiner, har jag mig bekant. Sedan späda år har jag besökt dem (och väntar nu på inbjudan till Visby då jag för ett Koskinenarvode ska hålla en dubbelföreläsning om ämbetsstriden i Svenska kyrkan med tillfälle att åny besöka en ruin och i någon mån ruinera den kasa som ska betala). Det som kännetecknar ruinen är att den är en öppen kyrka för alla, i varje fall för alla som betalar inträde.

Det finns en nomineringsgrupp, utbrytare från POSK på sin tid anförda av en docent i engelska språket, som kallar sig just Öppen kyrka för alla. Till den gruppen inkommer tydligen frågor om vad öppenheten betyder. "För alla?" tycks vara den preciserade frågeställningen. I svar på fejjan ser jag då hur gruppen drar ut på cybernätet för att närmast filosofiskt förklara att det "självklart" finns gränser.  Mer precist tycks det handla om "den prästvigde mannen som inte accepterar att ha en prästvigd kvinna vid sin sida när det firas nattvard". Debiliteten firar triumfer, men det kan de väl få göra. Förstår man att frågan är denna, så förstår vi alla hur det står till med förståndsgåvorna (och detta ska inte uppfattas som en kritik av Skaparen utan mer som en insikt om hur fallen den blev i allt).

Principen slås fast:
"Ska öppenheten göras möjlig måste vi ha vissa gemensamma regler och ställningstaganden att förhålla oss till. Det här är fortfarande inte självklart för alla som ställer upp i kyrkovalet så din röst är viktig!" Brydd blir jag efter detta svar. Vilka regler talar vi om? Lag och författning i Sverige? Något annat? Finns det regler som i vår tid inte får ifrågasättas? Vad menar nomineringsgruppen mer explicit? Och vad är det för en öppenhet som görs möjlig, dvs hur ser den omöjliga öppenheten ut?

En antydan till svar ges i svaret på fejjan:
"Prästen (han som inte accepterade att ha en prästvigd kvinna vid sin sida när det firas nattvard, ni minns) är givetvis välkommen att fira gudstjänst, fira mässa och vara med på alla Svenska kyrkans aktiviteter men att åsikterna eller handlandet går ut över någon annan tolererar vi inte."

Kan man göra något annat än älska detta. Vi är öppna för alla men somligt "tolererar vi inte". Åsikter t ex. Det öppna demokratiska samhället av svensk typ (inte tysk eller rysk) sätter en ära i att öppenheten ger utrymme för alla slags åsikter och ger ett betydande utrymme att handla också. Pacifism och rätt vill vapenvägran t ex. Journalister har rätt att vägra journalistiskt kränkande uppdrag. Åsikter hanteras genom att de dras fram i ljuset och kan granskas, debatteras, kritiseras. Men för Öppen kyrka gäller inte riktigt detta.

Ska man inte vara noga med att saken gäller om en åsikt går ut över någon annan? Men hur gör en åsikt det? I ett öppet samhälle, menar jag. Beteenden och handlingar är det lite annat med. Då tar vi exemplet med prästen. Det är en konstruktion, förstås. Saken gäller inte att acceptera att ha en prästvigd kvinna vid sin sida - oavsett om det firas nattvard eller inte. Men kör i vind.

Pastor X vill inte ha pastor Y vid altaret när han celebrerar. Varför skulle han egentligen ha det? Om han inte vill det, på vilket sätt går denna handling ut över pastor Y? Och varför står pastor Y:s rätt i så fall över pastor X:s? Jag menar, om det är en öppen kyrka för alla. Och hur kommer det sig att detta är en fråga i år, 60 år efter det att kyrkomötet avvisade förslaget om kvinnas behörighet till prästerlig tjänst? Medge att allt ter sig en smula  gåtfullt. Om det inte helt enkelt ter sig dumt.

Det ger mig problem med statsministern. Vad är det han säger? Och vad är det han inte säger när den rejäla, räknekunniga och välorienterade maktutövaren Emma Lennartsson får gå? Nå, vad ger ni mig för detta uttalande:
"Vi socialdemokrater anser att den öppna folkkyrkan ska vila på samma värden som den svenska modellen - solidaritet, öppenhet mot omvärlden."
Han fortsatte:
 "Vi vill ha en modern folkkyrka som utstrålar framtidstro."
Och så var det där med med kulturbärare och kyrkobyggnader. Är karln så dum som han låter? Vi ska säga "ja till alla människors lika värde" genom att rösta i kyrkovalet, förstår jag. Och hans hotbild är att "hatet och intoleransen" annars flyttar fram sina positioner. I Svenska kyrkan? Verkligen?

Jag håller många socialdemokrater för att vara kloka och omdömesgilla, somliga av dem kyrkokristna och fromma - men detta? Ska det bli en socialdemokraternas svenska kyrkan, offentligt bekänd och utövad MTD-religion som något som kallas "öppen folkkyrka"? Då ynkar jag både Einar Billing och JA Eklund, men mest känner jag det svårt när jag tänker på barnbarnen. Den kyrka Löfven vill ha, kan en allvarligt syftande kyrkokristen knappast höra hemma i. Må nåden komma! Men jag tröstar mig med att den kyrka Löfven förvandlar till en kyrkoruin ändå kan ha sitt skönhetsvärde. Genom kultur och kyrkobyggnader. Ska Människosonen när han kommer åter finna tro på jorden?