Domprosten Hermansson har fått ta emot väldigt mycket uppmuntran, meddelar han på sin blogg. Det beror tydligen på att en lokaltidnings löpsedel basunerade ut att en kollega sagt att "domprosten är ett ogräs". Domprosten har satt upp löpsedeln på väggen därhemma. Detta "väldigt negativa" gav en oväntad och positiv upplevelse. Hans person och hans kapacitet prisas i hans mailbox. Han har "mailbombats" med allt detta positiva ioch det kändes rent fysiskt i hans kropp. Domprosten blev så glad att han började tänka på Wolf Biermanns sång Ermutigung (fast han använder den svenska titeln Uppmuntran). Allt hade varit idel glädje, tänker jag, om det inte varit för två ting.
Först: Domprosgtens text slirar. Han vet uppenbarligen att ingen kollega faktiskt sagt att han är ett orgäs som bör utrotas. Alltså säkrar han sig. "enligt lokaltidningen" hade kollegan sagt detta och själv är domprosten "rätt övertygad om att det fanns mediala övertoner i tidningsrubrikerna". Helgarderat, tyckte domprosten själv- I en ny kommentar fick han markera: "Det jag försökte förmedla handlade inte om vad kollegan sagt eller inte. För det vet jag inte." Say no more! Vi ser att domprosten egentligen vet.
Därefter: Uppmuntran är en mäktig kraft och till detta manar ett brev i bibeln, konstaterar domprosten. Var detta vad komminister Hagberg och biskop Urwin utsattes för? Självfallet inte. De skulle utsättas för något de inte hade möjlighet att försvara sig emot och detta leder till sist till den uppmuntran domprosten känner i sin kropp. För folk vet vem den rättfärdige är. Om nu uppmuntran är så viktig, varför uppmuntrade domprosten inte folk att komma och höra biskopen och varför uppmuntrade domprosten inte de som framställer sig som kränkta att inte bli offer för något som komminister Hagbergs föreläsning aldrig handlade om - för den som ska möta andra människor kan inte få styras av fördomar eller föreställningar. En sådan uppmuntran hade inneburit att de senaste veckornas märkligheter aldrig ägt rum.
Nu kom jag på en tredje omständighet som borde bekymra: Jesus. Han säger så träffande: "Ve er när alla berömmer er. På samma sätt gjorde ju deras fäder med de falska profeterna." Luk 6:26
I en kommentar skriver Mats, som jag prästvigdes tillsammans med den 14 Juni 1992 följande:
SvaraRadera"Det jag försökte förmedla handlade inte om vad kollegan sagt eller inte. För det vet jag inte . Vi har inte fört något samtal."
Är det inte det som är problemet att man talar om varandra och inte med varandra? Och nu är det väl heller inte riktigt att du inte fört något samtal. Kanske inte direkt med honom men i alla fall genom ditt skriftställarskap där du i åratal behandlat situationen i Svenska Kyrkan.
Det som förundrat mig och många, det är att man inom kyrkan inte velat ta debatten? Det verkar vara likadant här.Då du på hans blogg görs till en icke person utan namn utan bara nämns som kollegan. Men frågorna som du ställer verkar inte beröra.
Domprosten ifråga citerar Biermann på svenska eftersom språken inte är hans starka sida. Jag har faktiskt en gång hört honom predika och märkte då att han har svårt för att uttala bibliska namn. Det beror på att han i sina teologistudier läst ett språkfritt alternativ utan grekiska och hebreiska. Men han känner sig ändå mogen att i Skara efterträda en professor i Gamla testamentet.
SvaraRaderaJa, Gud bevare oss för att få en sådan biskop här i Skara!
SvaraRaderaÄr det kandidater med s.k. Hermodsstudier vi skall få nu i fortsättningen?
"En som sitter på åskådarläktaren"
Såg på Brogrens hemsida att det fanns en nyprästvigd präst i Västerås stift som inte trodde på Gud.
RaderaNu hoppas jag att valmanskåren i biskopsvalet i Skara stift inte missar att ställa den frågan till kandidaten och domprosten Hermansson i Visby vid hearingen i Falköping i februari. I våra dagar kan man aldrig vara säker på om ens domprostar gör det. Domprosten tycks vara feminist i överkant och det kan ju förstås vara ett kriterium som är gott nog för att bli biskop. Företrädaren i Skara tror ju inte på jungfrufödelsen, så egentligen tror ju inte han på Gud heller. Men han är förstås bättre på det hebreiska språket och det är ju inte dåligt. Man får vara glad åt det lilla i kyrkan idag och inte ha för stora krav på "de höga herrarna".
"Präst på åskådarplats"