måndag 7 maj 2012

Lönearbetare

Karl Marx och Friedrich Engels beskriver i Kommunistiska Manifestet hur till sist också prästen förlorar det som uppfattats vara helighet och bli - som alla andra - lönearbetare. Alla heliga värden upphävs nämligen i den typ av samhälle och ekonomi som vi lever i/under. Givet att Marx och Engels har gjort en korrekt iakttagelse och analys - är det vad vi ser?

Avskeden först. Lönearbetaren ska prestera vad den som betalar vill ha utfört. Präster som inte förstår att leverera det som efterfrågas ska bort och nya av den sorten ska inte in. Lika lite som de blivit prästvigda, får de nu fortsätta - eftersom det finns pengar till att snabbt bli dem kvitt. 16 månadslöner och som värst ungefär 30.

Vem som bestämmer hur en präst nuförtiden ska vara? Sannolikt "relevansen". Om prästen inte uppfattas vara relevant, hotas inflödet av pengar eftersom folk kan få för sig att a. lämna Svenska kyrkan b. inte döpa sina barn c. inte konfirmeras. d. uppröras över att personer av samma kön inte ska få gifta sig som "alla andra" e. välja borgerlig begravning. Bara det faktum att någon är tillräckligt gammal alternativt har en sådan social kompetens att han är omöjlig att komma åt /läs: folklig/ gör att utköp inte kan komma på tal. Det är nämligen bara en stark, gudstjänstfirande församling som kan rädda sin präst. Inget annat. Människor, som har någon hum om den helighet som de därför inte låter upphävas, är en väldig kraft. Annars blir den helige prästen irrelevant - som lönearbetare, det som räknas.

Organisationen därefter. Förr i världen fanns en pastoratets stämpel och motsvarande tryck på kuvert och brevpapper. "Högby-Källa-Persnäs-Böda pastorat" stod det t ex. Sedan fick vi bevars grafisk profil för hela Svenka kyrkan. Nu heter det: "Svenska kyrkan Nordölands församling". Koncernen, sammanhanget först. Det lilla lokalkontoret, hårt rationaliserat från 3 präster till 1, som påhak. Vad gör detta med vårt sätt att tänka Kyrka? Finns inte Kyrkan i hela sin katolicitet i min församling utan snarare i Kyrkans hus i Uppsala - eller hos ärkebiskopen - eller var? Koncerntänkandet börjar uppifrån.

Detta får konsekvenser för de nya strukturerna. Utredningen publicerades och det sas att teologin fanns intänkt men inte uttryckt i utredningen. Den var mer oprecist eller precist teologisk i sin helhet. Det gick jag inte riktigt på. Tydligen var det inte riktigt så heller - för nu skule det åstadklommas lite teologi. Vi får se hur det ser ut i kyrkomötesskrivelsen. Men hållningen var begriplig. Vi bygger en struktur uppifrån. Koncern.

Det får sina konsekvenser för lönearbetarna. Vi får chefer lite högre upp och längre bort från det pastorala verkstadsgolvet. Deras löner kommer att sättas därefter. Vi får val uppifrån och uppifrån kan också folk placeras i det lilla församlingsråd vi ska hållas med. Visst, det kan också vara så att den som bor utanför församlingsgränsen får sitta i församlingsrådet men tänker man "lönearbetare" blir det en utomordentlig organisation för att skicka in politiska officerare. Precis som på U-137 i Gåsefjärden år 1981, alltså. (Jo, båten hade en annan krigsbeteckning men äör känd under beteckningen U 137 varför jag använder den) där det fanns just en politisk officer Finns i församlingen en lönearbetare som håller på med den gamla heligheten - då finns snart alla möjligheter att göra reformer, upphäva de gamla heliga värdena. Och då är det bara dumskallar som inte förstår att omvända sig.

Så blir också koncernen relevant, naturligtvis.



5 kommentarer:

  1. Jacob Hjort7 maj 2012 09:47

    Jag har inte sett det förrän nu. Det är för att sossarna har svårt att fylla sina listor här och var som man skall kunna plocka in folk från lite var stans till församlingsråden.

    Well played...

    SvaraRadera
  2. Vid en middag träffade jag en av dem som stått strukturutredningen nära. Han menade att vi måste ta realiteterna på allvar: människor lämnar kyrkan, och då blir det mindre pengar att röra sig med. Ja, sådan ser verkligheten ut, och man bör rimligen bereda sig för hur framtiden ser ut. Och han ville verkligen kyrkans bästa!

    Men ganska snart i samtalet blev det klart vad problemet ansågs vara: Svenska kyrkan kommer att få mindre pengar att röra oss med. Att problemet kunde vara att den får färre människor, verkade inte vara en aktuell tanke.

    SvaraRadera
  3. Ja, visst är det märkligt? Det som skulle bli mer demokratiskt och mindre hierarkiskt har blivit mer toppstyrt.
    Och den där "grafiska profilen" har jag aldrig gillat. Den har alltid känts som ett påbud ovanifrån. Störande.
    Skräcken för min del vore att hamna på stiftsnivå, eller ännu värre; på riksnivå i kyrkan. Men jag är tack och lov alldeles för mycket gröngöling för att ens komma på tal. På församlingsnivå står jag ut och kan eventuellt göra lite nytta också. /Maria

    SvaraRadera
  4. Ett förslag:

    För rättssäkerhet i bedömning av prästers och annan kyrklig personals relevans bör omgående en särskild myndighet inrättas! Man kan inte tillåta att grovhuggna metoder och okunniga institutioner utan specialistkompetens och förfinade, humana förhörs- och undersökningsmetoder släpps lösa. Sådan human, specialiserad myndighet har ju dessutom historisk förankring i kyrkan. Redan under medeltiden bekymrade man sig för rättssäkerheten i processen att skilja agnarna från vetet i andligt avseende. Staten bedömdes ha alltför grova och blodiga metoder och riskerade alltför grovt att hamna fel i bedömning av andlig avvikelse och farlighet. Alltså inrättades - för rättssäkerheten och humaniteten, märk väl! - Den Heliga Inkvisitionen, som blev en klar förbättring gentemot tidigare, barbariska förhållanden.

    Vem känner sig alltså nu kallad att bli (s)(v)K:s Tómas de Torquemada?


    Per S

    SvaraRadera
  5. Det räcker väl med att jämföra vad Svenska Kyrkan stod för
    År 1900 med vad den står för År 2012!
    Själv föredrar jag aftonbön och Trosförlaringen!

    SvaraRadera