onsdag 26 juni 2013

Med valp

Vi är med valp om nu inte - vilket med goda argument skulle kunna tänkas - att valpen är med oss. Kooiker, för er som är intresserade. Och så har vi foxterriern Grynet sen tidigare. Valpen Lovis vaknar kring kl 4 och rusar efter kissning (förslagsvis utomhus) runt innan det blir dags att servera andra sömnen. Den tillbringar hon i sängen. Jag vaknade vid sjutiden med en valp på armen och en hund i knävecken. Det är lycka. Och semester. Men lantegendomen ska skötas och lite målningsarbete ska det bli. Samt, faktiskt, lite tjänsteåligganden för församlingslivet fortsätter ju efter semestern och lite roliga saker ska vi göra.


Nu förstår alla att en del av vardagslivets rutiner måste åsidosättas. Men inte såmycket att jag inte kan förtydliga mig. Argument för ämbetsreformen finns - men vad jag jagar är att teologiska och bärkraftiga teologiska argument som gör upp dels med vad Svenska kyrkan lärde när jag döptes, dels med de invändningar som lämnats. Något måste ju ha hänt mellan min dopdag den 19 december 1958 och min konfirmationsdag den 13 juli eftersom beslutet fattades under denna period. Och jag har läst materialet utan att kunna upptäcka de övertygande argumenten. Mitt problem, upprepning, upprepning, är ju att jag började läsa på efter att ha varit hos Margit Sahlin i akt och mening att försvara reformen. Så gick det som det gick och jag är inte beredd att misstro min bristande tro, om ni förstår hur jag menar. Jag medger att jag var spänd på vad som skulle komma med biskopsmötets bibelkommission och köpte boken Bibelsyn och bibelbruk. Men jag intalade mig att det inte kunde vara fel att ha kommit med invändningar, när nu kommissionen skulle göra allt klart. Jag läste - första dagen, som sagt - och häpnade. Kommissionen gav ju opponenterna rätt på en mängd avgörande punkter. Alltför många. Och hittade sedan en ingång för att lösa det problem kommissionen inte kunnat lösa teologiskt. Till det kom de medgivande som kommissionen levererade. Om beslutsprocessen hette det "så bör det inte gå till". Sug på den formuleringen.

Skulle vi på nytt gå igenom de argument som faktiskt - inte i en teologisk rymd - och de kyrkopolitiska skeenden som styrt det som åstadkommits? Sätt plus och minus, rött ljus, gult ljus eller grönt ljus. Och ska vi göra det i ett försök att hantera oenigheten? Svaret är nej, förstås. Det finns ingenting att diskutera.

Men frågan om kön i samtiden? Andreas H har förstås rätt men har jag verkligen varit tyst? Fast kanske har jag mest funderat kring hur enkelt det är att styra en omtänkningsprocess. Ingen har velat bråka med folk för deras sexuella läggnings skull men därmed har alla blivit tyst staffage inför omtänkningen och en rätt liten grupp har kunnat skriva agendan. Logiskt drog det mot könsbytande och finessen att pappor blir mammor och föder barn. Inför denna köpenickiad står det tysta staffage - då i Köpenick och nu här. För egen del undrar jag mest vem som öppnade dårhusdörren och ska trösta mig med att läsa H.C. Andersen och berättelsen om kejsaren som var naken. Andersen skrev ju inte sagor. Han beskrev ett stycke verklighet. Dessvärre också vår verklighet, annars skulle sagan inte längre berättas.

Nu ska jag återgå till det lugna livet med valp.
Vad tyckte ni om bilden?

Man kan rösta på den finaste valpen via denna länken!

11 kommentarer:

  1. Bilden är fin, vackra djur! Läs " en prins berättar"
    Av Christopher av Grekland så hittas en underbar skildring av dessa djur, mer förtjänta av kors på sina gravar än många tvåbenta. Vad gäller det DS jagar får han tåla att alla inte jagar samma villebråd på samma stigar i skogens snår. En del av oss sitter i tornen och funderar på när älgen kommer. Jag vidhåller: DS är ensidig i sin analys och undviker konsekvent kritik. / Magnus Olsson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jaha,

      Herr Olsson har vatten på sin kran och kan inte låta bli att ge igen för gammal ost. Denna revanschlystnad ställer honom i dåligt dager. Släpp ditt agg mot Fader Dag.
      Det är väldigt opassande. Förresten, jag tror inte att ni är elak - bara missriktat i er kritik av Fader Dag - Lägg ner stridsyxan och börja med att samarbeta med Fader Dag. Ni kommer att lära er mycket.

      Och angående "härnösandsprelaten" - Ja, vad kan man säga? Jag tycker väldigt synd om henne, att hon ska kommentera om andras ändalyktor. Hon ska veta hut!

      Birgitta af Segerstad

      Radera
    2. Noterar att Frk/fru af Segerstad hyser föreställningar om att jag skulle hysa agg till DS. Inte alls. Agg kommer så vitt jag vet av latinets aggido och skall betyda nått likt " våga gå fram, möta, konfrontera" typ. Jag har inga som helst problem med DS och vågar se honom i ansiktet liksom kritisera hans ställningstaganden. Jag är noterian, och som sådan hyllar jag principen att skilja på sak och person och inte leka Saida. Frk/Fru af Segerstad har säkert ett utvecklat sinne för sin tolkning men jag måste dessvärre avböja dess korrekthet. Jag älskar DS som Krist lag tvingar, men jag tycker inte om allt han skriver eller tycker. Sedan är jag inte knusslig utan kan gott säga att ett av mina tillflöden är högkyrkligheten som jag lärt mig mycket av, men som en begåvad person sa " man kan dricka kaffe med folk utan att dela deras åsikter". Så var det med den saken. Det sista Frk/ Fru af Segerstad skriver finner jag intressant och jag skulle aldrig våga uppmana henne till detsamma. Men säga emot henne vågar jag. Jag ber att få mjukt tacka för uppläxningen, sådana är alltid välkomna. Själv har jag en annan hållning. / Magnus Olsson

      Radera
    3. Ps en god vän, tillika högkyrklig, ringde sedan min kommentar publicerats och frågade varför jag inte gjorde en poäng av uppläxningen i relation till ändalykt och föreslog begreppet smisk men jag invände att jag inte delar den högkyrkliga fablässen för denna kroppsdel utan föredrar förfinade örfilar eller i golvet slängda handskar. / Magnus Olsson som noterar.

      Radera
  2. Trevligt att du berättar om och illustrerar med dina hundar. Krydda gärna dina blogginlägg med återkommande (illustrerade!) rapporter om hundarna.

    SvaraRadera
  3. Nu kommer du att få mycket motion och blir därmed så frisk att du till somligas förtret kommer att leva och vara frisk tills du blir över 100 år. Kanske mer./Sven-Åke Nilsson ägare till tre hundar som motionerar mig dagligen.

    SvaraRadera
  4. Sagan om kejsarens nya kläder är mycket intressant. I det perspektivet är dock Dag inte det oskyldiga barnet, utan hovmannen som om han säger något bevisar att han är inkompetent. Vilket flerfaldigt har visat sig stämma. Tänk att en sagoberättare kan vara så profetisk!

    SvaraRadera
  5. Vad söta de är! Men det där med lugnt liv i kombination med valp tror jag inte en sekund på. Jag har nämligen egen erfarenhet. Där är det fullt ös, medvetslös som gäller. Och när valpen äntligen sover är man själv så totalt utmattad att man bara orkar glo in i en vägg. Men roligt är det! :-)

    SvaraRadera
  6. Älskar bilden och det du skriver.
    Lycka till med bådadera!

    SvaraRadera
  7. Nej, Dag, du har inte varit tyst. "Sanslöst" minns jag att du skrev, och det skrev jag också att du skrev.

    Men ämbetsfrågan har ju tagit det ojämförligt största utrymmet. Och visst, om man med Anders Nygren ser kvinnoprästreformen som huvudspåret mot den uppenbara gnosticism vi idag ser ända upp i kyrkoledningen så kan det ju vara förklarligt (jo, idén att även barnaföderskor kan vara män i någon sorts "andlig" bemärkelse är förstås uppenbar gnosticism, kanske rent av själva grundvisionen för den gnostiska kvinnan, jfr slutet av Tomasevangeliet).

    Ändå tror jag att krutet just nu borde läggas mest på själva könsbegreppsfrågan (hur vi hamnade här är visserligen också en intressant diskussion, se nedan). Fr.o.m. 1 juli förväntas den kommunala skolans lärare, liksom friskolornas, undervisa papperslösas barn och alla andra barn om att en del av dem kan ha blivit födda av karlar. Och kyrkopolitikerna och ärkechefen förväntar sej väl att även statskyrkans präster och ungdomsledare ska lära barn och konfirmander samma strunt. Behovet av civilkurage når ständigt nya höjder. Att kämpa mot homofobi och queerknasigheter samtidigt är en pastoral och pedagogisk utmaning av enorma mått - men den utmaningen måste tas. Inte minst för hbt-personers och deras anhörigas skull; det som händer nu misskrediterar ju allt seriöst hbt- och jämställdhetsarbete.

    "Ingen har velat bråka med folk för deras sexuella läggnings skull men därmed har alla blivit tyst staffage inför omtänkningen och en rätt liten grupp har kunnat skriva agendan." Helt rätt, Dag. Just det här är mycket intressant. Om du anade hur få som gick på folkpartiets hbt-seminarium i Göteborg våren 2011! Och jag som trodde att hbt-politiken var en av folkpartiets hjärtefrågor. (Men inte är väl någon av oss emot att ett h-par får bo tillsammans även på äldreboendet?).

    Stiftschefernas staffage-roll i queerrevolutionen hör till det mest beklämmande. Inte knystar de heller om den "utveckling" vi ser på fosterdiagnostikfronten, där vi nu alltmer förväntas bedriva rashygien på oss själva. Min längtan mötte i dessa avseenden ingen närvaro i biskop Ragnars herdabrev (och då hade han ändå tagit ovanligt mycket tid på sej).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Detta ständiga påstående om gnosticism är obegripligt. Och en total felbedömning. Anders Nygrens utfärdade varning måste ses i sin kontext och inte som i dag sker brukas som en försåtlig form av propaganda. Du är förvisso inte ensam om denna okloka tanke men den skymmer det egentliga problemet. I det avseendet sitter du i samma båt som de högkyrkliga du kritiserar. / Magnus Olsson

      Radera