torsdag 19 maj 2016

Andas akademisk luft

I går andades jag akademisk luft. Men först kom jag på att det inte ska sväras över förseningar på SJ. Begreppet "SJ" kan utgöra en svordom i sig själv. "Det var då själva SJ", kan man säga. Tåget blev 35 minuter försenat och jag kom sent till Johan Herbertssons disputation. Nå, det var några minuters preludium jag missade, men sedan var jag å bane.

Det var en tillställning att tycka om och opponenten Urban Claesson skötte sin uppgift med den äran. Jag räknar honom till Svenska kyrkans egna forskare och kände ett behov att glädja mig också i ersättarrollen. Mest var jag nog akademiskt glad. Här förs ett samtal därför att några vill förstå ett sammanhang. Det var en gång i tiden Kyrkans sätt, också Svenska kyrkans, att leva samman. Det sker fortfarande vid akademierna.

Till gårdagens lycka hörde också att jag fick Anna Minaras avhandling, den där hennes barn sitter i korstolarna i Lunds domkyrka. Roligt och kreativt. Hennes avhandling On the Formation of Cathedral Chapters and Cathedral Culture handlar om domkapitlen, ni vet de där som odödliggör sig själva genom det som skulle kunna komma att tolkas både si och så. Nu handlar Annas avhandling om medeltiden (ungefär 1060-1225) och den kanske inte i detta avseende är lika sofistikerad som den för tillfället moderna tiden, alltså den moderna tid som snart blir "förr i tiden" med häpnad över hur idiotiskt folk kunde tänka då.

Herbertsson avhandling Rättegångsgudstjänsten i Svenska kyrkan har jag läst och lärt mig en del nytt genom, inte minst om tvåregementsläran (som jag inte utlägger här). Det ställdes bra frågor och Johan har breda utblickar och djupa insikter. Sedan var det lunch, som inte gick av för hackor. Det finns en glädje i mötet med människor - också (eller just?) när de blivit äldre än de var när jag mötte dem första gången.

Det avgörande viktiga som slog mig var ändå detta, att här satt människor som sökte sanning och sammanhang. Hur var det egentligen? Och vad betyder det? Allt är inte lämnat åt privat subjektivitet, som sämst är det intersubjektivt i alla fall. Till det kommer att frågeställningar vid akademien ska behandlas utan avseende till person. Jo, jag vet. Men principen är klar även om professor Göran Bexell sa till mig: "Dag, det räcker inte att du skriver en bra avhandling. Du måste skriva en bättre." Detta sanna ord fyllde mig med någon slags ömhet, kanske kärlek, till Göran för att han talade sanning, men också med en viss sorg att den kyrkopolitiska skiten spiller över. Vilka små sammanhang jag dvalts i!

Men så är det.
Och det förundrar mig när jag läser kommentarerna på denna blogg. Det är mycket som är okunnigt och lik förbannat monstruöst självupptaget. Det är den egna tolkningen som gäller och detta oberoende av vad Kyrkan tänkt i 2000 år. Denna Kyrkans lilla gemensamma men gamla tankeverksamhet är intet värd. Jag vet att jag låter som Thomas More, men det är honom jag läser nu. Hur kommer det sig att det kyrkliga intellektuella klimatet inte utmanar människor att söka sanning och sammanhang utan stimulerar till dekreterande?

Jag skrev för 30 år sedan avhandling om Svenska kyrkan. Den sägs nu ha en revival. Jag ser att en del av forskningsresultaten från den återfinns där de ska vara, i standardverk och läroböcker. Samtidigt gäller den egendomligheten för den som disputerat i ett teologiskt ämne som har aktualitet, att vem som helst med samma auktoritet kan uttala sig om ämnet. Jag, som forskat och skrivit och disputerat vet, om detta i praktiken inte mer än vilken fritt fablande kyrkopolitiker som helst. Jag klagar inte. Jag noterar bara en egendomlighet. Jag tror dock att det var detta faktum som gjorde att fakulteten, som det sas, ville att jag skulle skriva mer för att bli docent.

Så går tankarna när man dagen innan varit på disputation och blivit stimulerad. Properly fed and reasonably drunk - eller var det tvärtom? Johan högtidslunch gick inte av för hackor, ett påstående att upprepa ofta, men jag hittade tåget hem. Hur då? Det var enkelt. Jag fick upp ett spår.

Och så blev det torsdag.
I postlådan låg en hotande depression.
Nå, biskop Esbjörn Hagberg såg arbetet med kyrkohandboken som ett fantastiskt uppdrag. Han får till det: "Vi kan vara stolta som kyrka att så många bryr sig om det här." Biskopar är professionella optimister. Laestadianer i olika väderstreck funderar dock över om Svenska kyrkan längre är en organisation att vara med i. Vad säger de om kyrkohandboksförslaget? Antje Jackelén skrev sitt brev till Svenska Akademien på uppdrag från styrgruppen för kyrkohandboksarbetet. Brevet finns i tidningen men utan den intressanta litteraturlistan. Det är genom den vi förstår varför det blir som det blir och det behöver man inte vara laestadian för att fatta.

Ska jag i stället hämta uppmuntran efter utfärden till postlådan av Antje Jackeléns ord när hon besökte Järvsö tillsammans med Islamic Relief?
Först är det väl ett något knepigt sammanhang för organisationen är ifrågasatt. Jag måste läsa på. Men det hon säger, när meditationsrummet invigs, stämmer det?
"Guds närvaro skänker tröst, värme, liv, styrka och mod. Den andliga närvaron i detta rum finns oavsett religion."
Om den finns, oavsett religion, vad har då en ärkebiskop där att göra, vad syftar invigningen till? Och i vilken mening handlar det om andlig närvaro till skillnad från andlig närvaro i skogen, vid en soluppgång eller för den delen i en solnedgång?

Det gäller nog att fortsatt söka sanning och sammanhang.

35 kommentarer:

  1. ÄB kanske skulle fundera över vilken slags ande som finns i vilken religion.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Stå fram Elisabeth för vem Du är.
      Du går till ständiga angrepp på medänniskor samtidigt som Du gömmer Dig bakom signatur. Träd fram ur anonymiteten!
      Och till Dag Sandahl. Ytterst är Du ansvarig. Anser Du att det är rätt att man bakom signaturer ska få angripa medmänniskor på det sätt Elisabeth och andra signaturer gör?
      Och det"monstruöst självupptagna"
      du talar om:är det uttryck för självkritik?
      Och kan det t o m vara så att Du kommit till samma slutsats som jag:
      Det är dags, Dags för Dagbloggen att skatta åt förgängelsen.?!
      MEN DET VILL JAG TILLÄGGA: JAG ÄR JUSTE BEHANDLAD. OCH DU HAR GENERÖST DELAT MED DIG AV UTRYMME!
      Ulf " Tiger" Berggren.

      Radera
  2. Göran Bexell förvånar mig.Jag trodde inte att han så betonade just AVHANDLINGEN. Jag trodde att han ansåg att det viktigaste i den akademiska världen var att forskningen breddades, ja breddades ut till och i lekmannavärlden.
    Det Du skriver öm Din egen blogg. ..well. .. och tja...
    Det är kanske dags, Dags att vila pekfingret.
    Pulpeten med penna, papper och suddgummi
    väntar.
    Jag slutar med att citera Vägmärkens början:
    " Endast den hand som stryker ut kan skriva det rätta".
    Ulf H Berggren, Hälleberga/Lund.

    SvaraRadera
  3. Att läsa är alltid bra. Ärkebiskopens lista förefaller mig väldigt ensidigt. Stackars den som måste använda några veckor att ta sug igenom den.
    Canutus Hahn

    SvaraRadera
  4. Antjes agerande får mig att undra vad hon egentligen menade med att det viktigaste är att vittna om Jesus Kristus i ord och handling?
    Har jag inte fattat någonting som tolkar hennes uttalande bokstavligt?
    Eller menar ärkebiskopen att hon vittnar om Jesus Kristus när hon säger "Guds närvaro skänker tröst, värme, liv, styrka och mod. Den andliga närvaron i detta rum finns oavsett religion"?

    Inte konstigt att Leastadianerna undrar vart SvK är på väg.
    SvK går före, men vart?
    Till en plats där alla Jesusord i bibeln lagts i hans mun av nedtecknaren?

    SvaraRadera
  5. "Den andliga närvaron i detta rum finns oavsett religion". Det ger intryck av att vara det sista halmstrået att klamra sig fast vid. sv"k", det religionslösa "samfundet". Vad finns egentligen efter det? Kan man sjunka djupare? Ärkemitrans floskler borde flyttas till gårdagens rubrik, "Djävulen och hans anhang". /John

    SvaraRadera
  6. Mums, här fanns något att ta tag i! Är det diskussionen under inlägget Identitetspolitik som åsyftas när du beskriver de monstruöst självupptagna? I så fall är jag inte bara självupptagen utan blir också självgod: när ni blir nervösa här och kommer med påhopp av detta slaget har jag oftast haft en poäng i det jag framför, och insikten om detta leder till ilska för att man inte kan svara på ett bra sätt. Frustrationen leder till att man i stället går över till hur jag är som person m.m.

    Till saken hör också att vi under inlägget ifråga inte diskuterade hur "kyrkan tänkt i 2000 år" och vad som varit riktigt eller oriktigt tänkt där, utan om gudstjänsterna i dag är lika det som Paulus beskrev, vilket inte riktigt är samma sak.

    För övrigt finns det väl (väl för att jag inte känner till detta så bra) kyrkor inom Pingströrelsen som faktiskt förefaller vilja likna mer den församling som Paulus beskrev, så hur självupptagen jag än är verkar jag inte vara helt ensam om min uttolkning. Observera dock att jag inte är pingstvän och inte planerar att bli.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anna, som en ren sakupplysning så finns det ett antal frikyrkoförsamlingar i Sverige som säger sig vilja vara som den "nytestamentliga församlingen", inte bara inom pingströrelsen. Faktiskt inte ens främst inom pingtrörelsen.
      Dock har ingen av dem visat några tendeser till att tolka 1 Kor 15:29 bokstavligt, inte heller Apg 2:45.

      Det handlar således om en selektiv bokstavlig bibeltolkning i traditionens ljus, något som varit den förhärskande bibeltolkningstraditionen genom historien om man bortser från vissa allegoriöverdrivande perioder.

      Tolkningar som glider över i motsatsen till vad bokstaven menar förekom redan på Hieronymos tid, men då liksom idag har mer lärda teologer påpekat vikten av att hålla den bokstavliga tolknigen för mer sann. (I Hieronymos fall blev han korrigerad av Augustinus rörande Gal 2.)

      Vad man är vän av så kan jag bara rekommendera samma sak som Hagge Geigert gjorde på sin tid (nej INTE GAIS!), bli påskvän!

      Radera
    2. Peter T: Kan du ge exempel? På hur de inte visat tendenser samt hur de gjort det? (Ej dopet, det känner vi till, samt handpåläggningen på sjuka.)

      Radera
    3. Peter: Nyfiket gick jag in på en Livets Ord-gudstjänst på tuben, och hann inom kort tid se i alla fall fem personer som talade i gudstjänsten, inte spontant men fritt, dvs det var inte liturgiska moment. Det var inte bara pastorn som talade fritt alltså. Så där förefaller de ju faktiskt efterleva Paulus påbud mer. Lägg till tungotal så har vi något som i betydligt större utsträckning än traditionella svenskkyrkliga gudstjänster liknar Paulus påbud. Jag kan inte annat än att dra slutsatsen att jag hade en aning rätt? (Jag är blygsam i dag.)

      Radera
    4. Jag har inte stött på någon frikyrkoförsamling i Sverige där man låter sig döpas för de dödas skulle (1 Kor 15:29) eller där man tillämpar fullständig egendomsgemenskap genom att sälja allt man äger och lämna det till den gemensamma kassan (Apg 2:45).

      Likafullt säger man sig vilja vara en församling enligt nytestamentlig modell. Huruvda kvinnorna ska tiga eller inte varierar däremot, liksom graden av kvinnors utsmmyckning.
      Det ska dock sägas att det är ganska få församlingar som fortfarande officiellt säger att de ser den nytestamentliga församlingen som idealet.
      Jag kan faktiskt inte ge exempel på någon församling som fortfarande säger så.

      Radera
    5. Anna, det är synnerligen obibliskt att endast en präst och några anställda hörs i gudstjänsten.
      Organist nämns inte heller trots att Heron uppfunnit vattenorgeln hundratals år tidigare.
      Så ur den aspekten är en frikyrkogudstjänst i t.ex. Livets Ord mycket närmare originalet.
      Att en talar i tungor och någon annan uttyder är dock mycket ovanligt i dagens Sverige.
      Profeterandet är betydligt vanligare.

      Radera
  7. Själv har jag för övrigt just tagit beslutet att säga upp mig som lärare. Under flera hundra år fick ju kvinnor inte vara lärare - är det inte hemskt självupptaget att omvärdera detta då och tro att jag ska kunna stå där och förklara svensk grammatik? Okunnigt rentav. Nej, nu ser jag fram emot många lediga dagar som hemmafröken.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår ingenting. Varför skulle du inte kunna vara lärare? Skulle det ha någonting med kön att göra? Jag känner många fantastiskt duktiga kvinnliga (och manliga) lärare och professorer.

      Radera
    2. Anonym: Det jag ville peka på är att om något är bra för att det alltid varit så, skulle kvinnor i stort sett inte kunna jobba med någonting utom som pigor. Och undervisningen och skola var ju tidigare knutet till kyrkan. Och kyrkan såg inte att kvinnor kunde vara lärare. Det var tydligen ett riksdagsbeslut (nu igen!!) som gav kvinnor tillträde till småskollärar-tjänst under 1800-talet - detta med motiveringen att det var för dyrt att betala manliga löner till småskollärarna!

      Radera
    3. Nej, inget är bra för att det alltid varit så. Men redan Debora jobbade med att vara domare (under sin palm) och redan Mirjam och Hulda jobbade som profeter.

      Visst har tolkningarna av vad kvinnor kan/får göra varit orimligt försnävade - varför Elfrida André skulle behöva ropa "Där fick du, lille Paulus!" när hon fick tjänst som domkkyrkoorganist i Göteborg har alltid undandragit sej mitt förstånd. Som om "tigandet i församlingen" rimligen skulle tolkas som att kvinnor inte ens borde få sjunga psalmer eller traktera något instrument i församlingen (Paulus förutsätter ju att kvinnor både kan be och profetera offentligt)!

      Radera
  8. Jag kan ha synpunkter på den organisatoriska Antje - VD-Antje.
    Men fegsignaturerna borde akta för rov att ge sig på prästen Antje. Prästen Antje är bra.
    Tiger

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Prästen" Antje? /John

      Radera
    2. Många har rosat nuvarande ärkebiskop, men aldrig har jag sett någon berömma henne som präst. Hela hennes image är väl att vara teolog, akademiker och chef. Möjligen samhällsdebattör. Men präst? Hur vet man hur hon vore i den rollen?

      /Ullman

      Radera
    3. Jag svarar Dig först när Du träder fram med.namn!
      Ulf Berggren

      Radera
    4. Hon var bra som tf kh på landet; tyresöåren får andra svara för.
      Kh på landet

      Radera
    5. Jag vill förtydliga mig.
      Jag följde Antje här i Lund främst genom fredagsmorgonmässan i Lunds domkyrka.Antje celebrerade och predikade. Min uppfattning vilar på den erfarenheten. Hon framför tillika intressanta teologiska synpunkter i den offentliga debatten. Jag skriver medvetet bara positivt denna gång. - risat har jag gjort tidigare å denna blogg. ..
      Ulf Berggren, lundabo.

      Radera
  9. Samt håller jag naturligtvis med om att man inte ska sätta sig upp mot allt som kyrkan tänkt genom historien. Folk skulle ju kunna få för sig de mest tokiga saker, som att översätta Bibeln från latin till tyska eller svenska, och helt strunta i en 1500-årig (eller något mindre) tradition! Det skulle ge folket möjlighet att tänka och tolka Bibeln själv, och därmed ifrågasätta vad prästerna säger. Vilket naturligtvis är helt galet. Förutom att det skulle vara självupptaget gjort av folket. En präst har alltid rätt och ska inte ifrågasättas! Punkt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var ju det som hände vid och efter Reformationen med all den protestantiska splittringen som följd. Största möjliga vördnad för traditionen, om och ej absolut, är att rekommendera.

      Radera
    2. Biörn: Tycker du att Luther skulle ha tigit, att präster ska vara leva i celibat och att Bibelns språk ska vara latin?

      Radera
    3. Nej visst inte. Men reformationens uppbrott släppte onekligen lös splittringens ande. Det hade varit bra om Augustana som enhetsdokument följts. Det är ju den svenska kyrkoprovisnens grunddokument 1593.

      Radera
    4. Biörn: Men då förstår jag inte. Största vördnad för traditionen är att rekommendera, skriver du, men tydligen bifaller du tydligen till att största vördnad inte visats traditionen i Luthers fall?

      Radera
    5. Anna: Om man läser Luthersk bekännelseskrift som t.ex. Augsburgska bekännelsen eller Loci Communes så slår det en hur man använder kyrkofäderna för att argumentera för sin teologi.
      Huvudtemat i dessa skrifter är att kyrkan avvikit från tidig kristen tradition och behöver hitta tillbaka till den mer ursprungliga traditionen.
      Att sedan Luther har svårt för den monastiska traditionen tyder ju bara på att det var lite smörgåsbordsbeteende över Luther också.

      Radera
  10. Vidare så skulle folk kunna få för sig att präster kan gifta sig! Men att det skulle kunna gå så långt att man skulle få för sig att en präst kan gifta sig och skilja sig och gifta sig igen har jag svårt att tro. Så långt skulle väl ingen gå? Jag menar att så okunnig kan väl ingen vara att han helt missat Jesus ord om detta samt Kyrkans syn genom århundradena?

    Har mitt budskap gått fram?

    SvaraRadera
  11. Vad kommer härnäst, hr bloggare? Blir det en drapa om ordföranden i stiftsfullmäktige som har en annan syn än biskopen på Prideparader?

    I dag riksnyhet med intervju av Modéus?
    I morgon dito med intervju av stiftsfullmäktigeledamoten Dag Sandahl, som rycker ut till en broders försvar? Ty Sandahl kan väl inte låta ordföranden stå ensam nu, när det blåser kuling kring denne?

    Vad väntas alltså av morgondagen? Ämnet givet, åsikterna likaså. Biskopen gör klokt i att huka bakom dörrar och väggar i Östrabo.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eller ska jag helt enkelt överlåta till partipolitikerna I S och C att reda upp saken? Jag får sova på saken.

      Radera
  12. Vad anser herr Dike själv om sin sittfläsksbroder i den älskade "folkkyrkan"? För en gångs skull ekar det tomt ur den mörrumska vokabulären. Ytterst märkligt. Betyder det att herr Dike intar samma position som den pratglade centerhomofoben? Bäva månde Mörrum Pride! /John

    SvaraRadera
  13. Anders Lundberg19 maj 2016 kl. 16:55

    Visserligen inte doktorsavhandlingen men Kyrklig splittring används som underlag i Susanne Wigorts Yngessons högaktuella Frihet till samvete (2016). Också det en bok som försöker förstå ett sammanhang.

    SvaraRadera
  14. En tendens man ser idag är att man just vill agera enligt smörgåsbordsprincipen och ursäkta sig med att man ju bara gör som andra. Ställa frågan -varför skall vi följa detta när vi inte följer detta ... och så rabblar man upp det ena eller det andra oftast helt utan tanke på sammanhanget och om det ens har validitet.

    Den kristna tron är inget bakåtsträvande , det är snarare precis tvärtom men naturligtvis har den sina förhållningsregler och sina uppmaningar. Vi är skapade varelser "till man och kvinna skapade han dem..." och det innebär med nödvändighet ett antal "måsten".

    Jag tänker inte här och nu tjata om alla dessa "måsten" vare sig de är "konstruerade" av oss ofullkomliga varelser eller helt reella "måsten" bara påpeka som gärna glöms att dessa "måsten" isannerligen inte är mindre betungande för mannen bara annorlunda och att det som nu skett och sker i stor utsträckning är att den ena parten med viss framgång lyckats frigöra sig från ett antal "måsten", ironiskt nog egentligen inte av egen kraft utan mha den andra parten samtidigt som de inte med en tum avstår från de "rättigheter" de "förmåner" som tidigare uppfyllande av "måsten" som en självklarhet gav dem.

    Ja, jag vet att inte alla uppfyllde / uppfyller sin del men det berodde / beror sannerligen inte på att de var / är kristna utan då förr på att de inte agerade / agerar som kristna.

    Oavsett, det är symptomatiskt att många i vår sekulariserade tid ändock vill kalla sig kristna men det de vill är då att vara "kristna" men på egna krav. Det är som att som gäst gå på middagsbjudning. Världen har dukat ett överdådigt smörgåsbord och säger kanske något i stil med -ja, jag serverar här det mesta Ni kan tänka er, ni behöver inte ta av allt, det är frivilligt däremot serverar jag inte .... t ex lutfisk.

    Att då som gäst kräva att lutfisk skall serveras är knappast grannlaga och om värden då skulle såga Nej , det blir ingen lutfisk och envisas ni är ni inte längre välkommen till mitt bord utan får dra er till något annat ställe där ni kan avnjuta lutfisken.

    Det är inget fel i att påpeka vad man kan anse vara inkonsekvenser -även om jag personligen tycker att det mesta som dras upp är just "bla ha" och inte jämförbart det är som att blanda äpplen bland päronen och sedan beklaga sig över att "päronpajen" smakar äpple.

    Oavsett, det är inte i sig
    fel att påpeka inkonsekvenser när det är befogat men det är fel när detta görs för att ursäkta sig för att man vägrar följa klara bud.

    Det är inte rätt att stjäla t ex och det är inte mera ursäktligt bara för att stort sett alla gör det i en eller annan form.

    //HH

    SvaraRadera
  15. John,

    Forsarna i Mörrumsån dånar som vanligt i väntan på Din och andras kommentarer.

    Men jag lägger märke till att Du, kvickt som ögon, stämplar stiftsfullmäktigeordföranden som "homofob" för att denne uttryckt sin personliga åsikt.
    Är Du inte i vetskap om att det råder yttrande- och tryckfrihet i vårt land?

    I så fall bör Du kanske bevista en elementär kurs i statsvetenskap, det som fordom kallades statskunskap.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera