fredag 6 maj 2016

Geoffrey Kirks bok Without Precedent

Ni läser väl Geoffrey Kirk? Det gör jag. Hans bok Without Precedent, Wipf & Stock, 2016, ett US-amerikanskt förlag alltså (Oregon), gör vad förre ärkebiskopen Rowan Williams beskriver: "quite rightly punctures some awful historical nonsense".
Aidan Nichols bedömning är jag mer osäker på. "This elegant survey will no doubt cause quite a stir, and rightly so." Risken med den här sortens kritiska granskningar är att de förtigs.
Professor Ephraim Radner (som jag aldrig träffat) beskriver hur Kirk jagar misstag och "witherly exposes the largely flabby arguments still making the rounds in church debate." Och det är sagt av en man som inte kommer till samma slutsatser som Geoffrey Kirk.

Nå, förlaget T&T Clarks redaktörer och lektörer kanske ska uppfattas vara något snävare i bedömningen. "Snide" betyder att boken är insinuant och mer i den stilen. Riktigt vad som menas med "determinely middlebrow" vet jag inte, men det handlar om något som framstår som intellektuellt utan att vara det. Lika lite förstår jag vad "mere high class journalism" avser och det säger kanske mer om mig än om boken? Jag förstår saken så att T&T Clark avböjde publicering. I England har detta uppfattats vara en rekommendation att läsa boken.

Geoffrey Kirk disputerade i litteraturvetenskap, renässanstidens engelska om jag minns rätt. Det är kunskaper som präglar hans språkbehandling. Förre biskopen Mgr John Broadhurst fick en kommentar om sitt språk. "John, ditt språk är som en obäddad säng." Svaret? "Geoffrey, ditt språk är som en säng med stärkta lakan, och vem kan sova så?"

Det hela handlar om "Scripture, Tradition and the Ordination of Women" och är en argumentationsgenomgång eller kanske än mer en intellektuell renhållningsinsats. När författaren paketerat och slängt soporna, kan han leverera en något cynisk kommentar. Han kollar vad som är Jesus och vad som är Jean-Jacques från Geneve i den samtida debatten. Det gör han rätt i. Samtidens problem är att Jesus nuförtiden måste vara relevant. Det räcker inte längre med att han är är sig själv. (s 46)

Till frågan om Junia/s var en man eller kvinna (Rom 16:7) bidrar Kirk med en genomgång, som han säkert inspirerats till av Jonathan Baker i boken Kvinnor i biskopsämbetet och löser frågan om Junia/s könstillhörighet föredömligt: "s/he was most propably one or the other". Om Junia/s har det skrivits mycket. Om stackars Andronikus i samma bibelvers skrivs inget: "his only crime is being neither a woman nor an interesting textual variant". (s 71)

Sammanfattningen av den intellektuella renhållningsaktionen blir en del skarpa frågor. Om ett manligt prästämbete inte kan representera hela mänskligheten, hur kan då Jesus göra det? "How does his humanity differ from theirs?" (s 130) Det är kanske värt att fundera över.

Geoffrey Kirk har varit med i den kyrkopolitiska smeten och med sakkunnig hjälp av Colin Podmore repeterar han en del av argumenten. Han ser att bibeltolkningen ske utifrån en etisk grundprincip. "We have entered an era in which, even for many Christians, the Bible has authority only when it can be made to seem in agreement with the etical a priori assumptions of the contemporary world." (s 130) Detta konstaterande träffar rätt väl Bibelsyn och bibelbruk, rapportboken från Biskopsmötets bibelkommission 1970.

Argumenteringen om ämbetet följs av samma argument när det handlar om enkönade vigslar. Det kunde en del av debattörerna om ämbetet i början av 1990-talet inte föreställa sig, lika lite som att det konservativa partiet skulle lägga fram ett sådant lagförslag. Ärkebiskop George Carey liksom ärkebiskop Justin Welby har samma argument, den förste om ämbetet och den andre om vigslarna. Risken med ett nej är att Kyrkan framstår som "increasingly irrelevant". De som följt bloggkommentarerna härstädes är inte obekanta med argumentet. När allt kommer till allt blir folkets röst Guds röst. Vox populi vox Dei.

Icke utan uppenbart nöje återger Kirk i bokens sista fotnot hur Careys bild togs bort ur glasfönstret på hans gamla universitet King´s College i London sedan hbtq-studenterna krävt en sådan partiell kulturupprensning. Carey hade dristat sig att i vigselfrågan apropå kön säga: "We are not the same". (s 135)

Efter 40 år som präst och 30 år som kyrkoherde i Lewisham lämnade Geoffrey Kirk Church of England. Den 1 juli 2012 upptogs han i Ordinariatet.


27 kommentarer:

  1. Det finns en flagrant felöversättning i vår nyaste bibel. Jag försökte en gång i Maria Magdalena församlingssal få Birger Olsson att förstå och detta innan nyöversättningen skulle stadfästas. Men mot vissa professorer kämpar lekmannen förgäves.
    Pontius Pilatus säger inte"Se mannen!".Han säger:"SE MÄNMISKAN!"
    Jesus representerar hela mänskligheten som människa.Hans eventuella manlighet är irrelevant.Jesu moder Maria representerar mer än kvinnor.När en annan Maria smörjer Jesu fötter representerar hon hela mänskligheten med sin PRÄSTERLIGA gärning.
    Ulf Berggren

    SvaraRadera
  2. Jag finner citetet från sidan 130 alldeles lysande och helt relevant.
    Smaka på orden igen: "We have entered an era in which, even for many Christians, the Bible has authority only when it can be made to seem in agreement with the etical a priori assumptions of the contemporary world."

    Kyrkan var en gång i tiden radikal och fast i sin övertygelse. Det är naturligt att kyrkan upplevs som mindre radikal när samhällets normer förändras till mer lik de kyrkliga. Men dagens radikalitet behöver vara en fasthet i vad kyrkan alltid trott, istället för att svansande efter samhällets normer.

    SvaraRadera
  3. Vad gäller Andronikos och Jounia/Jounias är inte bara den senares kön intressant. Det är också frågan om vad uttrycket "epísemoi en toîs apostólois" betyder (grundbetydelsen av 'en' är 'i, vid, bland'. Bibel 2000 har "högt ansedda som apostlar" – 'bland apostlarna (som en av)'. Folkbibeln har "högt ansedda bland apostlarna" – 'i, för apostlaskaran (men inte en av)'.

    I 'Kvinnor i biskopsämbetet' redovisas en språklig studie – Folkbibelns översättning återger den naturligt förekommande betydelsen av prepositionen. Det är möjligt att Paulus hälsar till kvinnan Jounia, men 'apostel' var hon inte. (Skulle Paulus f.ö., om hon nu verkligen var apostel, stoppa in henne först på sjunde plats bland medkristna som han hälsar till?)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blir ju rent språkligt intressant att sändebud (apostel) inte nödvändigtvis behöver vara äldste (prebyter).
      För det är väl bara presbyter och epsikopos som skulle vara förbehållet män enligt en sådan skrifttolkning?
      Eller är det fler av tjänstegåvorna (1 Kor 12:28) som bara är förbehållna män?

      Radera
  4. Kyrkliga hbqister i Europa samlas tydligen i Göteborg. Eckerdal är säkert glad och hedrad och få paus i arbetet med "sauber halten" att avkraga misshagliga präster. Kanske försöker denna rörelse ta upp en "gammal" tradition. Den som läst S:t Petrus Damianus bok om Kyrkans situation under förra millennieskiftet förstår. Vi möter det även i renässanskyrkan. Då fanns inte ordet homofob, men Martin Luther skulle utan tvekan bli betraktad som sådan. Som sagt vi har Lutherjubileet att fira med betoning på omvändelse såsom anglikanska Kyrkan nu kallar till.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är det inte en omvändelse-från att se prästämbetet som könsmässigt till att vejaka kvinnopräster.
      Thomas!
      Sluta tvivla!
      Omvänd Dig. ..
      Uffe

      Radera
    2. Den enda omvändelse jag ber om är: Omvänd oss till Dig Du vår frälsnings Gud Ps 85:5 epistrepson hemas ho theos ton soterion hemon LXX 84:5.

      Radera
    3. För min del blir det väl en omvändelse under galgen.
      Luk 5:3 2 "Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga till omvändelse, utan syndare".
      Eller det som genomsyrar det nytestamentliga: Omvänd er. Himmelriket är nära. ..
      Ulf

      Radera
    4. Ber vi Psaltaren ber vi Jesu Ord

      Radera
    5. Det enda jag vågar säga är att jag tar psalmisten på orden. Och att jag gärna ber med psalmisten.
      Frid
      Ulf

      Radera
  5. Dag Sandahl skriver: "Argumenteringen om ämbetet följs av samma argument när det handlar om enkönade vigslar." Det är så sant som det är sagt.

    En som särskilt uppmärksammat detta samband är prof. John Pless, som i antologin Women Pastors? The Ordination of Women in Biblical Lutheran Perspective (Concordia Publishing House 2009) skrivit en mycket klargörande artikel, ”The Ordination of Women and Ecclesial Endorsement of Homosexuality: Are They Related?”, där han i tio teser visar hur nära relaterade dessa frågor är. Av utrymmesskäl presenteras här endast själva teserna. För exemplifiering och utläggning hänvisas till artikeln.

    1) Argumenterandet för kvinnliga präster och för prästvigning av homosexuella pastorer och välsignandet av samkönade förhållanden förs fram i kyrkorna som en social rättvisefråga.

    2) Kyrkligt accepterande av kvinnors prästvigning, av homosexuellas prästvigning och välsignandet av samkönade förhållanden har genomdrivits av starka frigörelserörelser i samhället snarare än genom biblisk förståelse.

    3) I såväl frågan om kvinnlig prästvigning som prästvigningen av homosexuella har man anfört Gal. 3:28 på ett sådant sätt att frälsningen skilts från skapelsen.

    4) Motståndare till kvinnors prästvigning och de som motsätter sig att homosexualitet skall accepteras som likvärdigt med heterosexualitet, klassas som fundamentalister och legalister.

    5) När man framställer argumentation för kvinnors prästvigning och för homosexuellas prästvigning och för välsignandet av homosexuella förhållanden säger man att sådana bibeltexter, som tidigare ansetts klara, är oklara eller så avfärdas de som beroende av kulturen eller påstås de vara tidsbundna.

    6) Prästvigandet av kvinnor och homosexuella ses som en nödvändig sak för evangeliet och missionen.

    7) Argumenterandet för både kvinnors prästvigning, homosexuellas prästvigning och välsignandet av homosexuella förhållanden, grundas ofta på ”känslosamhetens etik” (ingen får känna sig exkluderad eller kränkt, min anm.).

    8) Kvinnors prästvigning och homosexuellas prästvigning pressas på kyrkan med hänvisning till enhet och inklusivitet, men i verkligheten förstör båda företeelserna den sanna ekumeniken.

    9) Kvinnors prästvigning, homosexuellas prästvigning och kyrkligt erkännande av samkönade förhållanden framförs först som en kompromisslösning, eller som en möjlighet för lokala församlingar att införa, men i slutänden kräver de universell acceptans.

    10) Det argumenteras att genom att vägra kvinnor prästvigning och homosexuella tillträde till prästämbetet berövar man kyrkan de särskilda andliga gåvor som dessa grupper har. Det hävdas också att dessa individer orättfärdigt förvägras möjligheten till andligt självförverkligande.

    /Lars Borgström

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det där är bara så sant.
      "Det hävdas också att dessa individer orättfärdigt förvägras möjligheten till andligt självförverkligande."

      Man skulle ju kunna vara frestad att ifrågasätta om Kyrkans roll är att erbjuda all en plats för andligt självförverkligande?
      Sa Jesus verkligen att var och en blir salig på sin tro? Varför skulle just Kyrkan erbjuda allas tro? Räcker det inte med att klart och tydligt erbjuda den kristna tron i enlighet med bibel, tradition och bekännelse?

      Radera
    2. Peter T: Översätt det du just skrev till att handla om kvinnoprästmotståndare. Och tänk på hur ofta Dag uttryckt sorg över dem som hade blivit utmärkta präster men nu inte kan vigas eftersom de inte vill samarbeta fullt ut med kvinnliga präster.

      Radera
    3. Anna: Jag ser inte att min kommentar gör åtskillnad på vilka individer som nekas andligt självförverkligande.
      Jag menar att kyrkans uppgift inte är att erbjuda andligt självförverkligande utan att förkunna sanningen; att Jesus uppstått och att detta borde få konsekvenser för var och en av oss.
      Andligt självförverkligande får kvinnoprästmotståndare och enkönsvigare söka på annat håll.
      Jag tycker mig dock märka att allt mindre av budskapen från SvK utgår från en undran om vad Gud vill ha sagt med ett visst bibelord och alltmer istället använder bibelord för att bekräfta en redan fastställd slutsats. Lite av det ser man hos både traditionalister och förnyare, men de senare gör det mer undantagslöst.

      Radera
    4. Peter T: Det är inte heller min mening att kyrkan måste erbjuda alla andligt självförverkligande och allra minst är prästämbetet till för att prästen ska förverkliga sig själv. Det var något annat jag ville åt, men jag har glömt vad nu.

      Radera
  6. Har bloggaren tidigare kommenterat sista meningen i dagens bidrag. Tacksamt med en hänvisning alt blogg om det mer känsliga ämnet.an

    SvaraRadera
  7. Jag saknar alltjämt det som är "grejen" med att alla kön inte ska göra allting utan skillnad, nämligen att kön isåfall ingenting betyder, annat än förökning och extrabekymmer för kvinnorna. så ser det inte ut i Guds frälsningsplan, där Gud använder manlig-kvinnligt som en mycket tung tolkningsnyckel för förståelsen av frälsningen. fM

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mikael: Vackra ord! När män talar vackert om det fina med att Gud skapat olikheter mellan könen brukar dock syftet alltid var detsamma: att hindra kvinnor från att göra vissa saker. Vilket är ditt syfte med att peka på den "tunga tolkningsnyckeln för förståelsen av frälsningen". Vad vill du hindra kvinnor från att göra?

      Radera
  8. I och med att de flesta sakramenten avskaffades i samband med "reformationen", däribland vigningens sakrament, är det felaktigt att överhuvudtaget tala om "prästvigning" inom de protestantiska kyrkorna (såvitt jag förstår gäller denna beteckning formellt fortfarande för sv"k" (?). Som en logisk följd bortfaller även beteckningen "präster" för sv"k":s del. Korrekt är att i stället uttrycka det som ex titulärpräster resp titulärbiskopar vilka antagits (alltså inte vigts) till ett yrke. Sv"k" har mycket svårt att inse och acceptera detta och talar fortfarande vitt och brett och helt felaktigt om vigningar hit och dit trots att det nödvändiga bakomliggande sakramentet varit avskaffat i 500 år. /John

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej,John. Prästvigningen rätt förstådd ser reformatorerna vara ett sakrament. Läs Apologien!

      Radera
    2. https://www.ekd.de/glauben/abc/sakrament.html
      På tyska heter prästvigning Weihe bara för katoliker. Ordination för protestanter. Man talar också om "allgemeines Priestertum" - Martin Luther, vilket i o f s inte praktiseras, som jag ser det. Vem som helst får till syvende och sist inte predika. Det finns lektorer, som får läsa upp predikningar (t ex om prästen är sjuk) och predikanter som inte är präster, men lekmannapredikanter inom den evangeliska kyrkan. De får skriva sina predikningar själva. Och vår bayerska församlings eviga student och assistentpräst fick inte någon prästkrage förrän han "ordinerades", fast han hade examen och utlovat prästjobb. Så litet kluven verkar kyrkan vara. Å andra sidan får nästan vem som helst hjälpa till att dela ut nattvarden.

      Radera
  9. Tack för intressanta synpunkter både Dag och Anonymus! Jag vidhåller min ståndpunkt och konstaterar att den har stöd i Tyskland där man skiljer på katolsk vigning och protestantisk ordination, ett uttryck som för mig framstår som det mest intellektuellt hederliga i sammanhanget. För mig är det fortfarande en gåta hur man inom sv"k" kan tala om vigningar eftersom det barnet ju avgjort kastades ut med badvattnet för 500 år sedan. Dag, du får gärna utveckla detta vidare! /John

    SvaraRadera
  10. Ett starkt skäl för mig att vara med i Kristensamfundet är att vi här, hur ska jag uttrycka det, övar och utövar en förnyelse av de S J U sakramenten.

    SvaraRadera
  11. John!

    1. En kyrklig handling kan vara ett instrument för Guds handlande, även om den inte explicit benämnes 'sakrament'.

    2. Jag har svårt att förstå varför du ger dig på terminologin i en kyrkoprovins. Du kan naturligtvis bedöma handlingen som "null and utterly void" (som Rom har sagt om anglikanska kyrkans biskopsvigningar). Men att ondgöra sig över vilket ord man använder, är folkskollärarmässigt (i sämre avseende).

    SvaraRadera
  12. Broder Görans frågor illustrerar utmärkt hur (miss)bruket av uttrycket "prästvigning" inom sv"k" motiveras. Bakom bägge anar man ömma tår. /John

    SvaraRadera
  13. John: Du träffar mitt i prick då du påpekar att Svky saknar ett vigt prästämbete, vilket är så uppenbart då de högkyrkliga gör allehanda krumbukter för att hitta på motsatsen.
    Antony

    SvaraRadera
  14. John: För att vara övertydlig borde jag nog skrivit "ett vigt, sakramentalt, prästämbete"
    Antony

    SvaraRadera