onsdag 4 maj 2016

Great minds drink alike

Nu ska vi inte frestas att göra en lång historia kort.
I går var jag i Kalmar för att bli klippt och uträtta några andra små ärenden, solen sken och jag körde sommarkortklippt västerut. I Växjö skrapade det i bilen sedan jag bromsat. Jag tänkte att de nybytta bromsarna havererat och styrde mot Vianor. Det var inte bromsarna utan skydden under motorn. De är av plast. Vianorkillarna läste saken fermt och jag gick för att tacksam betala. "Det kostar inget" blev svaret. "Är du dum i huvudet?" frågade jag, som i allvarliga frågor (som pengar) gillar klartext. Men saken var att Vianor bjöd på detta, för det var en liten fråga. Jag kunde bara högtidligt deklarera att kring namnet Vianor finns alltid en särskild guldglans. Minns det! Och ta tacksamt emot tipset.

Glad över att jag sparat inte bara fortkörningsböter (genom att köra lagligt) utan också en reparationskostnad, tänkte jag att frun skulle få lite alkohol. När jag ändå var på inrättningen kanske jag skulle få något själv? Det drar ju mot Folknykterhetens Dag, som tydligen blivit en hel vecka. På plats såg jag ett litet parti med reklamen "Great minds drink alike". Klart jag köpte.
I efterhand kanske detta bara ska uppfattas vara en särskilt illistig reklam, en sådan som ambitiösa inte klarar sig undan?
Nå, i går kväll petade jag i mig en stout, Yeti. 355 ml. Inte förrän jag tärt innehållet såg jag att stouten var laddad, 9.5%. Nå, jag är uppe denna morgon och fullt hörker.

Till den långa historien hör också att jag förbereder mig för att gå på ärkebiskopens middag, nyklippt och presentabel, nästa vecka. Det är ordnade tillställningar, lokalen fylld av biskopar och kyrkostyrelse. Aldrig har jag sett det bli så som doktor Gormander skildrade ambassadörens olycka i Aftonbladet. Jag återger ur minnet. "Ambassadör Kling var .... som ett ägg och ....... nerför trappan."
Det kan dock lika väl ha varit så här:
"Ambassadör Kling var full som ett ... och ramlade nerför ......."
Jag minns inte.
Doktor Gormander kallades in till tidningsledningen och fick sparken. Det minns jag. Han hade inte fått sparken om han skildrat trapplivet i Ärkebiskopsgården. "Städat" är ordet. Konjak till kaffet serveras inte.

Dagen efter denna vårliga middag ska det överläggas.
På programmet står tre timmar med en myndighet, nämligen Myndigheten mot våldsbejakande extremism. Den tidigare kyrkliga självmarginaliseringens tid är förbi. Nu umgås Svenska kyrkan med myndigheter. Mona Sahlin kommer dock inte. Det beklagar jag. Det hade varit roligt att möta henne, som jag förstår är en produkt av insatser från scoutkamraten i Berg, Thage G. Peterson. Man kan inte få allt.

Den våldsbejakande extremismen är det prioriterande ämnet och förmiddagen ska nog uppfattas uttrycka den kyrkliga relevansen.
Jag kommer att vara idel öra. Aldrig har jag i kyrkostyrelsesammanhang fått umgås med myndighetsföreträdare i tre timmar. Jag har med Kyrkofondens styrelse som bas fått dväljas på konferens med Riksantikvarieämbetet, men detta går utöver. Det kommer att sitta 50 personer i tre timmar, vilket blir 9000 manminutrar, dvs 150 manstimmar (man är här = kvinnor och barn innefattade). I runda slängar läggs här en månads arbete räknat i manstimmar mot den våldsbejakande extremismen. Det är dock en kraftfull kyrklig insats.

Jag tror vi kommer att lära oss mycket som är viktigt att veta och som markerar att Svenska kyrkan är relevant och inte längre marginaliserar sig själv. Nu är Svenska kyrkan mitt i smeten, som den är som umgås just med myndigheter. Men tanken slår mig - var vi inte en gång just myndighet själva?

Jag vet att det finns somliga sura som med bästa illvilja i världen nu vill ifrågasätta och mena att Kyrkostyrelsen och biskoparna borde tala om kyrkohandboksfrågan och akademierna som surar, om gudstjänststatistik och om allmän uppgivenhet i det kyrkliga (det som somliga biskopar kallar "längtan", och det har de nog inte fel i). Nu får vi umgås med myndigheter. Nöj er med det och sjung med en text som borde övervägts till Kyrkohandboksförslaget:

Tag fram det bästa humör du har, var morgon när solen går upp. Försök att hålla det ständigt kvar, fast jorden går runt i sitt lopp.
För om du bara tänker så:
Det här var skojigt det måste gå.
Det finns ingen väg som är svår för dig. Gå fram med ett jublande ”Hej!” 

I går kväll var kaninerna Aslan och Elsa ute i varsin bur i trädgården. Då kom en förvildad kanin utanför staketet som länge satt och betraktade de två kaninerna i bur. Jag undrade vem det var mest synd om - de domesticerade kaninerna i varsin bur eller den fria vilda. Var det till sist en ecklesiologisk fundering, eftersom jag läst Oloph Bexell på kyrkligdokumentation.nu om en kyrka som aldrig varit fri?
Jag vet inte.
Jag sliter med frågan, som Fälldin sa.

Nu blir det morgonkaffe.
Ska jag pigga upp mig med några tankeväckande Sandahl-citat från Twitter?
Kanske bara uppiggande kaffe.
Great minds drink alike.

12 kommentarer:

  1. Med önskan om en god morgon denna rogationsdag vill jag fråga om det passar sig att nämna ett kommande tryck av en essä? Skriftens ärende tangerar i allra högsta grad vad bloggen idag avhandlar, nämligen Kyrka i relation till politik och extremism. Den lilla boken heter "Kyrkan - garanten mot islamisering" och kommer att finnas ute i bokhandeln från (ca) mitten av maj månad.

    Ytterligare förhandsinformation står att finna via följande länk: http://blogg.a-tac.se/#post313.

    Bloggardag brukar ju vara tidig med viktiga ting och kanske kan denna information platsa? Också i fråga om ämne. Om inte ber jag om tillgivelse och borttagande.

    I välmening,
    Franciskus Urban

    SvaraRadera
  2. Läs, kära läsare, läs om DS alla engagemang i Svenska kyrkan - hans kyrka och jordiske huvudman!

    -Javisst, är bloggaren lika bekant med allt vad som i Svenska kyrkan rör sig som hans kontaktnät där torde vara svårt att överträffa.

    Inte skall man då - på den småländska bakgården tala illa om huvudmannen utan, som jag har försökt inskärpa otaliga gånger på dessa spalter, glädja sig åt allt vad kyrkan är, gör och kan ge. Det är ju en rikedom utan jämförelse för bloggaren att få vara med överallt i "smeten", få tillhöra KS, KM och stiftsförsamlingarna. Ibland undrar jag dock om han har tänkt på denna oerhörda förmån. Här har vi alltså en mångårig präst, förtroendeman (först för POSK, sedan FK), talare, debattör, skribent och, förstås, docent som kan sin kyrka utan och innan, har tjänat den, efter vad jag förstår, plikttroget under alla år sedan han prästvigdes och är en av de mest kända kyrkliga personligheterna i vårt avlånga land.

    Inte skall en sådan person från och till lägga grus i det kyrkliga maskineriet! Vem är väl han, som understår sig något sådant. Baktala kyrkan, kalla den för marginaliserande och utstötande?
    Nej och åter nej, nu väntar vi på att också alltid i bloggtexterna från DS få skåda tacksamhetens, glädjens, hoppets ord från Svenska kyrkans tunge företrädare Dag Sandahl. Hoppet om en ljusare, sannare, vänligare framtid med en renässans för vår folkkyrka, den kyrka som står i centrum för alla kyrkor i Sverige!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den förirrade "folkkyrkan" är allt annat än ett centrum för kristenheten i Sverige!
      Antony

      Radera
  3. Grus i maskineriet? Icke. Grus på underlaget när det halkar bakåt för det är inte alltid det är glatt när det är halt.

    SvaraRadera
  4. Dag kan ju passa på att fråga den stora ärkebiskopen hur länge hon tänker fortsätta låtsas som det regnar, för att inte ta itu med kyrokhandboken. Hon talade om högsta kvalitet och kvalitetssäkring efter förra remissomgången och nu har hon fått än mer kritik än förra gången. Hon är ju framburen som en stor och dynamisk ledare: Är det inte läge att fråga när hon ska visa upp sådana kvaliteter i praktiken?

    /Ullman

    SvaraRadera
  5. Förstår inte detta återkommande tal om sv"k" som en kyrka. Politruken herr Dike saknar, från sin oomkullrunkeliga position mitt i den kyrkopolitiska smeten, fullständigt perspektiv på vad begreppet Kyrka innebär. Som broder Dag illustrerar tar denna hopplösa avgiftsgemenskap varje chans att komma ut och visa upp de vita flärparna och kjolarna för att motivera sin existens som organisation. Utan dessa utflykter i verkligheten skulle förmodligen vardagen bli väldigt trist. /John

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det postkristna samfundet kallar sig "kyrka" men nog liknar det mer ett hedonistiskt tempel!
      Antony

      Radera
  6. Så intressant. Får mig osökt att tänka på Johanna Anderssons och min motion 2015:106, som avslogs, om att utreda Svenska kyrkans dialoger med islamister. Kan fyllas på med exempel. Nu finns olika grenar av islamism, förstås. Men det hade väl varit bra om en sådan utredning hade kommit igång. Motionen går fortfarande att titta på. Kanske har man inför överläggningen tryckt ut den och tagit med? Annars finns den som pdf här: https://www1.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=1301198&ptid=863186 Mvh, Annika B

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det postkristna samfundet har länge kramat islamister, vilket verkar vara rätt så schizofrent då det samtidigt åmat sig i den hedonistiska hbtq-ormgropen!
      Antony

      Radera
  7. Rekommenderar läsning av professor Bexells redogörelse om vår kyrka under 1800-talet
    och framåt. Särskilt DIKE bör få fram:
    www.brogren.nu Och klicka överst till vänster!

    SvaraRadera
  8. Alltid kan det väl ge något att umgås med Myndigheten mot våldsbejakande extremism, liksom det gör att umgås med Vianor. I vintras gjorde Vianor (inte samma ställe) en bromskoll även åt mig då jag trodde bromsoket hade hängt upp sig. Snabbt kunde konstateras att handbromsen helt enkelt frusit fast men som de snabbt avhjälpte - gratis! Som tur är finns en jourbutik som säljer chokladpraliner alldeles intill så att mekarna kunde få lite sött till kaffet.
    Bär bloggaren kaftan vid ÄB-supén? Han får väl ta med sig en stout 9,5% innanför västen om det nu inte blir någon konjak.
    /Sub versus/

    SvaraRadera
  9. Svenska Akademiens remissvar ställer verkligen frågan på sin spets om språket ska vara inkudeeande eller av god teologisk och kyrklig tradition.

    Frågan man bör ställa sig är om handboken ska vara normerande eller avgränsande?
    Om den "bara" ska vara norm så duger väl den nuvarande?
    Om den ska vara avgränsande, var är då alla anmälningarna till domkapitlen för de avvikelser mot gällande handbok som är legio?

    SvaraRadera