onsdag 16 november 2011

Stasi

Det har länge varit, som det heter, en officiell hemlighet att en präst i Svenska kyrkan varit informatör åt Stasi. Själv förnekar han. Domkapitlet ska nu utreda.

Det hela blir lite befängt. Ska domkapitlet be att få läsa den svenska säkerhetstjänstens dokument? Ska man prata med den med tystnadsplikt försedda professor Birgitta Almgren? Ska man skicka en tjänsteman till Berlin för att gå på Stasi-museet?

Jag är, som jag då och då brukar påpeka, utbildad för att vid behov kunna döda östtyskar, polacker och sovjetmedborgare et.al. Skattebetalarna såg till att jag fick utbildningen. Jag reste aldrig, säger aldrig, med Växjö stift till de östtyska kontakterna, de som sedermera alla visade sig vara IM, informella medarbetare till Stasi. Det var därför de ekumeniska kontakterna bröt samman - för den kyrkoledning som Växjö stift samarbetat med fick gå. Hela bandet. Så går det när the walls are tumbling down. Minns dock att biskop Lindegård tillsammans med Honecker kreerades till hedersdoktorer vid universitetet i Greifswald och numera biskop Johansson handlade kontakterna.

Men vad ska man göra nu? Ponera, det betyder förutsätt, anta, att den stackars biskop som trodde att saken gällde en präst i ett sydligare stift än hans (och det är i hans situation lätt att tänka), faktiskt har en fd informatör eller agent för Stasi sig underställd. Informatören har genom sina uppgifter åstadkommit att studenter kastats i fängelse - bland dem Martin Brama, nu 67. Beror det på att "Thomas" varit talträngd i mötet med sin professor Hans Georg Fritsche, en viktig Stasi-agent? Eller har "Thomas" varit mer aktiv än så - har vi inte alla läst Dietmar Linkes utredning om aktiviteterna på Humboldt-universitetet i Berlin, där Stasi-dokument anger att den nu svenske kyrkoherden bidragit på ett väsentligt sätt till att upplysa om statsfientlig verksamhet?

Frågorna som ställs leder till en enda slutsats: Släpp de s k Rosenholzakterna fria. De anklagade måste få en chans att svara. Snacket går ju.

Men biskopen, den biskopen - vad ska han göra? Vi talar om en stat som med hjälp av sin säkerhetstjänst jagar statsfientliga eller kritiska element och tacksamt tar emot uppgifter från talträngda. Får den inte det? Ska inte en stat eller en kyrkoorganisation få skydda sig mot kritiska dissidenter som, ifall de inte stoppas, kan få en opinion med sig eller i vart fall folk emot sig och skapa oro? Är det inte rätt att försöka marginalisera sådana grupper i syfte att eliminera dem? Vad tycker biskopen? Bär överheten svärdet förgäves? Och om biskopen tycker att den sortens överhetsverksamhet är förkastlig och att informatörer ska ses som moraliskt klandervärda - hur är det nu i Svenska kyrkan, i stiften mer sydligt belägna än hans?

Vad sägs annars gälla om kyrkoherdens kontakter med sin professor Fritsche? Han köpte ostar åt honom och en viss sorts körsbär som professorn tyckte om. De talade bara teologi. Den utpekade Stasi-agenten har varit medlem i två politiska partier, båda borgerliga. Det han nu är medlem i, har gett honom ett viktigt kyrkopolitiskt uppdrag: att fastställa Svenska kyrkans lära.

8 kommentarer:

  1. Läronämnden!

    Härligt. Förödelsens styggelse på helig plats!

    Även mina egna DDR-kontakter var bitvis informatörer, har det visat sig. Någon fick rent av resa ut på besök. Trevligt var att i STASI-arkivet vid f d Leninallé se hemma-hos-bilder med sig själv i favvofåtöljen och vid matbordet. Tänk att jag var så intressant! Ren egokicken. Mina uttalanden om ditten och datten prydligt bokförda. I DDR var jag någon...

    Analyser ger vid handen att i Tredje Riket aldrig mer än 11.000 personer arbetade inom Riket för GeStaPo. 82.000.000 Mitbürger kontrollerade effektivt och väl av denna skara. I DDR hade STASI 240.000 medarbetare för kontrollen av 16.000.0000 Genossen. Tänk så ineffektiv socialismen tycks vara? Eller hur populär var inte nazismen då det begav sig??

    Per S

    SvaraRadera
  2. Man kan ju undra på vilken punkt prästen skulle kunna fällas av domkapitlet: brott mot kyrkans lära? Knappast. Kyrkans ordning? Näpp. Klandervärt levende? Brottet begicks ju innan han prästvigdes, kan man aldrig bli av med sitt förflutna?

    Fredrik

    SvaraRadera
  3. Googla på "Geheimsache Reichsbahndampf"! En västtysk järnvägsentusiast genererade med sina fotoresor till östtyska ånglok över 1300 sidor i Stasis pärmar, i akten "Fotograf". Med en "Effektiviteten" behövdes nog dessa 240 000...

    SvaraRadera
  4. Ja, jag for sex gånger till DDR under 80-talet. Besökte då Evangelische-Lutherische Freikirche som levde under små och smala förhållanden och hela tiden undersöktes av säkerhetspolisen. Det gjorde att jag fick anmäla mig hos polisen fler gånger vid varje besök och i deras "hembok" som var polisens fick man skriva upp passnummer, personnummer och hur länge jag stannade i hemmet där jag var. En gång fick jag anmäla min närvaro i polishuset i Leipzig. Trapporna var slitna och det hade varit polishus under Gestapo och tidigare. Då hade de en färdig mapp om mig och mina tidigare besök som de tog fram. 1983 var jag också där. Då firades ju Luthers 500-årsjubileum och BRD hade allt betalt av vad som visades i Wittenberg med mera. Samma år firades 100 år efter Karl Marx död. DDR hade då många planscher etc utmed vägen. En minns jag särskilt, den var ackurat som ett bibelord: "Karl Marx lebt in uns under unsere Thaten"

    /Lekmannen

    SvaraRadera
  5. Råka skriva lite fel. Citatet var "Karl Marx lebt in uns und in unsere Thaten".
    /Lekmannen

    SvaraRadera
  6. Nåja, svenska prästers med relationer till och besök i diktaturer är förvisso ingen ovanlig-het. Sådana besök gjordes även i Nazityskland, t.o.m. vid en tidpunkt då deras andlige kollega Dietrich Bonhoeffer satt i Hitlerregimens fängelse. Sveriges dåvarande ärkebiskop Erling Eidem gjorde personligt besök hos Adolf Hitler.

    SvaraRadera
  7. Eidem lär enligt forskaren Björn Rydman varit en av de få svenskar som kritiserade Hitler personligen för hans politik just i och med detta besök, som han hade fått det tvivelaktiga nöjet att genomföra genom sitt ämbete för att försvara systerkyrkans integritet som kyrka och dess enhet. Tvivelaktigt eftersom Hitler lär ha skällt ut honom i 45 min efter det att han framfört sitt ärende och sedan visat honom på porten. Han var dock inte räddare än att han gav svar på tal innan han gick! Innan man praktiserar guilt by association bör man ta reda på anledningen till kontakterna.

    Jag tycker att domkapitlena mer borde ta hänsyn till frukterna totalt sett än till ev enstaka felbedömningar. Har kyrkoherden i fråga i övrigt varit en god kristen och en tillgång för kyrkan i sitt ämbete bör väl detta väga tyngre än historiska felsteg - "på frukten känner man trädet!" och "Den som är utan synd kaste första stenen!"

    SvaraRadera
  8. DDR betyder nog Demokratism, Djävulskap och Rikstäckande.
    Thomas Andersson

    SvaraRadera