Hjärta och hjärna

Somlig diakoni måste man helt enkelt vara emot. Sannolikt är det den diakoni som lämpar sig för kyrkopolitiska slagord som är den mest förödande. "Kyrkan" ska utföra diakoni, vilket betyder att någon kyrklig tjänstekvinna ska utföra ungefär detsamma som socialtjänsten - men självfallet mycket bättre även om resurserna är en bråkdel av socialtjänstens. Man måste inte gå på det resonemanget bara för att man vill vara lärjunge, det kan jag försäkra. För lärjungar ska ju öva sig i att tänka - se, bedöma och handla, ni vet.

Precis detsamma gäller frågorna för dagen.
Det är som att stjäla godis från barn att ta upp en ömmande fråga och få de kristna att göra ideologiska ställningstaganden som låser dem vid mönster som är oförenliga med den kristna tron. Men det var ju synd om olika grupper och "tyckasyndom-syndromet" tog över allt.

Det är synd att alla inte får gifta sig - alltså måste vi införa enkönad vigsel.
Det är synd om alla som inte kan skaffa sig barn - alltså måste vi ordna så att alla kan det - transpersoner, där pappa blir mamma, surrogatmammor, som levererar barn efrter nio månader. Främst i branschen "tycka synd om" ska "kyrkan" stå. För Kyrkan får inte hamna utanför. När Tyskland vaknar i en massrörelse som griper de många, är det Kyrkans plikt att stå med där, resonerade man när vi fick Deutsche Christen, tyska kristna nazister.
Att ideologier söker bärare och att symbolhandlingar är ideologiers praktiska uttryck borde vi kanske fundera lite över? Liksom över vad "the ruling elite" egentligen syftar till. Jag knyter an till vår vän Phil Ashley i USA när han skriver om enkönade vigslar. USA:s högsta domstol sa ju ja till sådana: "The problem is that this opinion represents a worldview among the ruling elites in our democracy that is increasingly hostile to Judeo-Christian faith and morality."

Om nu de kristna står för något som de härskande eliterna i de demokratiska systemen är fientliga emot - är det då inte andra frågor som ska ställas om vad det är att leva som kristen? Blir då inte den apostoliska undervisningen om de kristnas annorlundaskap på nytt intressant? Vi lever inte i ett land om vilket riksdag och kyrkomöte kan säga: "Den kristna linjen är den svenska linjen". Men uppträder inte kristligheten som om det var så i stället för att på nytt förstå sig vara en minoritet - med minoritetens uppgift att vara jordens salt och världens ljus?

Har inte biskopar genomgått medieträning? Antagligen hamnade biskop Johansson i en underlig situation om han var på Öland i går och fick se löpsedeln. Att det var biskopens i Härnösands intresse för min rumpa som avsågs, var ju inte helt tydligt.
I Löttorpshallen tyckte jag folk med intresse tittade efter mig ... De jag såg i ansiktet skrattade ohejdat. Nu ska jag lyfta på min numera berömda rumpa - utan finnar! - och fixa frukost. Hjärnan säger filmjölk, jordgubbar, kaffe mm - eller är det hjärtat? Hjärtat säger att jag ska till högmässan kl 10 i alla fall - eller hjärnan?