onsdag 24 juli 2013

På a't igen!

Nog är det roligt att vara tillbaka efter semestern även om någon möda måste läggas på uppröjningsarbete på skrivbordet - och omkring det. Men först var och är det dopsamtal och vigselsamtal i pluralis och en del andra samtal också. Och gudstjänst på Åkerbohemmet och mässa i kväll och därefter måste jag ta mig till traktorracet i Stenninge, förstås. Racet firar tioårsjubileum. Gårdagen var hyfsat effektiv. Jag avnjöt också 14.14-programmet i församlingshemmet. Julle berättade om evangelisten Johannes och slutade (som man ska) kl 14.59. Tisdag eftermiddag med bildning och juice och lite möten, det är det hela. Frågan vi måste hantera var också om vi kunde boka fler rum än för 53 till studieresan i höst.

Det är mycket folk på Öland. De köper upp det nybakade brödet i Böda och rensar hyllorna rätt effektivt i butikerna. De parkerar efter att ha kört i köer. De duschar och det märks om man duschar vid samma tid som campingfolket, då blir det inte riktigt så många droppar som behövs. I affären utspelas dramer när barn har önskemål som föräldrar inte riktigt bejakar - eller önskemål som mor/far-föräldrar villigt ställer upp på. Vid lösgodiset kan man höra hur det rationella och det emotionella möts - eller inte. Och så fattar man att det är två hushåll som ska sköta matplanerandet tillsammans. Två systrar har nog lämnat respektive med barn någonstans och stämmer av inköpsbehov. De är snälla men i vägen. Alla kassor är öppna. Livet är annorlunda nu än på vintern. Och jordgubbarna kostar konsekvent 5:- mer här - ibland mer än så. Få av dem jag möter, känner jag. De flesta tillhör Svenska kyrkan. Barometern hade - hör och häpna! - en webbfråga huruvida de svarande tillhörde Svenska kyrkan. Det gjorde 55%, 45% inte. Hur kan man webbfråga om en statistisk fråga. Det är så uridiotiskt att man skulle vilja se ett foto av den som kläckte idén. Jag inser dock att för många av dem jag möter, betyder Svenska kyrkan inte särskilt mycket och jag envisas med att tänka att en kyrka man tillhör, skulle betyda något för en.

Eller ska jag vända på frågan? Vad betyder Svenska kyrkan för Gud? Har vi någon aning? Eller tanke?

Det går an att tala fromt och fint om Kristus och hans Kyrka. Nu är jag ute efter konkretionen, det som tar gestalt. Kristus och Svenska kyrkan. Sug på den karamellen! Finns det en frälsningshistoria här - i det som nu är Sverige, organiserat, ockuperat eller hederligt köpt (Halland) - som är utmaningen till oss att förvalta och inte fördärva? Eller är det så enkelt att det inte är så enkelt att älska alla de där människorna som rör sig på norra Öland och som har det gemensamt att Jesus gett sitt liv för dem? Det är lättare att bygga kyrkoorganisation ...

1 kommentar:

  1. Kan inte se att den karamellen är särskilt söt. Snarare syns en total kontrast i det som demonteringen av äktenskapet innebär i praktiken, läs ohejdad sodomi, och det faktum att nya embryon till kristna gemenskaper växer fram. Vad innebär det att tjäna i ett land som uppenbart obotfärdigt ställer sig under Guds dom? Profetorden blir brännande aktuella och omättligt svalkande?
    Gud kan frälsa men hur ska vi tala, och göra? En markering av att i nya(gamla) gemenskaper lyfta fram Guds lag som ett hoppets skiljetecken? Att söka en barmhärtighetens kyskhetsordning?
    I sak är nog evangeliets dom hårdare, liksom styrkan i frälsningslöftet.

    SvaraRadera